För länge sedan, i en tid då solen visade sig någon gång ibland, hade jag den här frågan om svininfluensa och vaccinering på min blogg.
Flygande personal tillhör riksgruppen för svininfluensan för att de är i kontakt med så många människor. Är du rädd för att få svininfluensan när du reser?
Ja, jag undviker att resa med flyg så långt det går just nu. 0 (0%)
Nej, jag tillhör inte riskgruppen. 3 (23%)
Ja, men jag har/ska vaccinera mig. 1 (7%)
Ja, men jag är extra försiktig och använder alkogel innan jag t ex ska äta. 1 (7%)
Nej, jag tror hotet är överdrivet. 9 (69%)
Ja, men jag tänker ändå inte vaccinera mig, för vaccinet verkar farligare än själva influensan. 0 (0%)
Jag vet inte om man ska vara rädd eller om man ska vara orolig. De flesta verkar tycka att hotet är överdrivet och jag kan ju håla med. Så länge man lever sitt vanliga liv och är frisk så är det ju ingen fara. De påstår att vi i flygbranschen är i riskgruppen för att vi träffar så mycket folk. Jag har dock ändå tagit beslutet att inte vaccinera mig.
Bra eller dåligt är ju svårt att veta. Det är alltid lättare att vara efterklok. Men jag håller med de 3 personer som har svarat att jag inte tillhör riskgruppen, så tillvida att jag antagligen inte blir så sjuk om jag nu skulle få insluensa, och om jag får insluensan så klarar min kropp antagligen av att hantera även den sviniga varianten. Hoppas jag=) Jag måste faktiskt erkänna att jag skräms av alla biverkningar som media dragit upp till otroliga proportioner och det i samband med en liten sprutfobi gör att beslutet var enkelt.
Det här med alkogel har ju blivit en grej. Jag minns i höstas så skulle jag köpa våtservetter med alkohol på apoteket. Vi använder de i flygplanet till att göra rent mikrofoner och dylikt, för att försöka minska smittorisken på allt som kan tänkas spridas på ett flight deck. Till min förvåning sa expediten på apoteket att det inte fanns några. Efterfrågan var så stor att tillverkaren inte hann med att tillverka servetter. Det fanns inga spritservetter på något apotek i hela Sverige:-) Men du kan köpa alkogel och tvätta händerna med, föreslog han. Hm, jag undrar hur elektroniken skulle ha fungerat om jag hade hällt alkogel över alla knappar och i mikrofonen? Jag fick helt enkelt vänta. Det tog nog ändå ett par veckor innan det fanns alkoservetter att köpa igen.
Överallt ser man små flaskor med alkogel. Vi har i flygplanet, både för flygvärdinnan, och för passagerarna på toaletten. Nu duger det inte längre med vanliga våtservetter, som vi har haft i flera års tid. På restauranger ser man hur folk plockar upp sin lilla flaska ur väskan och gnider in händerna innan de ska äta. Vad har hänt med tvål och vatten? Är det "ute" med det? Jag tycker själv att man får en förskräckligt obehaglig hinna på händerna när man använt alkogel, så jag vill bara tvätta bort den så fort som möjligt.
Jag förespråkar vanligt folkvett och tvål med varmt vatten för att undvika influensan. (Sedan kan naturligtvis olyckan vara framme ändå)
onsdag 9 december 2009
onsdag 28 oktober 2009
säkraste flygbolagen i världen
Enligt resemagasinet Vagabonds artikel har ett av våra grannländer ett av världens säkraste flygbolag.
http://www.vagabond.se/Redaktionellt/Nyheter/?news=126887
1.Finnair (Finland).
2.All Nippon Airways (Japan).
3.Qantas (Australien).
4.Cathay Pacific (Hong Kong).
5.Emirates (Dubai).
6.Eva Air (Taiwan)
Grattis Finland!
Hur ska man då veta vilket flygbolag man kan känna sig trygg att resa med?
Man kan till exempel besöka hemsidan http://www.jacdec.de/ som står för Jet Airliner Crash Evalutaion Centre. Men det var ingen rolig syn. Tänkt vad många olyckor det sker som man inte hör något om. Dock känns det betryggande att kolla ute i högra kanten och se att de allra flesta olyckor inte inneburit några dödsfall. Ganska bra sida, skulle jag säga, om man vil lära sig mera om olyckor och läsa haverirapporter och dylikt.
Om man inte orkar med att läsa alla rapporter och själv göra sig en bild av vem som är säker att flyga med kan man söka hjälp hos EU. Storebror ser oss alltid och skyddar oss mot allt ont i världen😉
Man vad än tycker, så har EU en lista över flygbolag som inte får flyga inom EUs gränser. De svartlistade flygbolagen. http://ec.europa.eu/transport/air-ban/list_en.htm
Listan finns här: http://ec.europa.eu/transport/air-ban/doc/list_en.pdf
De flesta svartlistade bolagen kommer tyvärr från Africa. Det handlar inte om att bolagen i sig är dåliga eller att maskinerna är dåliga eller att personalen får dålig utbildning (även om det kan handla om det också) men det största problemet, tror jag, är att myndigheterna inte utför och bokför kontroll på bolagen, så man vet inte om de sköter sig.
Kolla hur många flygbolag det finns i Kazakstan!! 71 stycken!! Amazing!
http://www.vagabond.se/Redaktionellt/Nyheter/?news=126887
1.Finnair (Finland).
2.All Nippon Airways (Japan).
3.Qantas (Australien).
4.Cathay Pacific (Hong Kong).
5.Emirates (Dubai).
6.Eva Air (Taiwan)
Grattis Finland!
Hur ska man då veta vilket flygbolag man kan känna sig trygg att resa med?
Man kan till exempel besöka hemsidan http://www.jacdec.de/ som står för Jet Airliner Crash Evalutaion Centre. Men det var ingen rolig syn. Tänkt vad många olyckor det sker som man inte hör något om. Dock känns det betryggande att kolla ute i högra kanten och se att de allra flesta olyckor inte inneburit några dödsfall. Ganska bra sida, skulle jag säga, om man vil lära sig mera om olyckor och läsa haverirapporter och dylikt.
Om man inte orkar med att läsa alla rapporter och själv göra sig en bild av vem som är säker att flyga med kan man söka hjälp hos EU. Storebror ser oss alltid och skyddar oss mot allt ont i världen😉
Man vad än tycker, så har EU en lista över flygbolag som inte får flyga inom EUs gränser. De svartlistade flygbolagen. http://ec.europa.eu/transport/air-ban/list_en.htm
Listan finns här: http://ec.europa.eu/transport/air-ban/doc/list_en.pdf
De flesta svartlistade bolagen kommer tyvärr från Africa. Det handlar inte om att bolagen i sig är dåliga eller att maskinerna är dåliga eller att personalen får dålig utbildning (även om det kan handla om det också) men det största problemet, tror jag, är att myndigheterna inte utför och bokför kontroll på bolagen, så man vet inte om de sköter sig.
Kolla hur många flygbolag det finns i Kazakstan!! 71 stycken!! Amazing!
måndag 19 oktober 2009
Flygrädsla igen.
Jag läser en rolig och bra artikel om flygrädsla. Det är ett ämne som aldrig kan bli uttjatat eftersom så många människor lider av det.
http://www.aftonbladet.se/resa/flyg/article5876137.ab
1 av 5 känner någon form av flygrädsla. Det är ju lite konstigt eftersom det nästintill aldrig händer några olyckor. Ur artikeln:
Innan vi sätter oss i flygplanet förklarar Tom varför flygrädslan är ologisk. 550 svenskar dör i bilolyckor varje år. Nästan ingen svensk har dött av flygturer på tio år. Trots det är vi räddare för att åka flygplan än bil. Varför? Bland annat för att vi är vana vid att åka bil och kan stiga ur den när som helst. Men i flygplanet är vi helt maktlösa om någonting händer.
– Kontrollbehovet kanske alltid har funnits där, men det blir aldrig så påtagligt som i ett flygplan. Då inser du att du måste lämna över kontrollen helt. Du kan ju inte köra planet själv.
Om man är flygrädd finns det många sätt att få hjälp. Bland annat luftfartsverket http://www.lfv.se/ har tips och på http://www.flygfobi.se/ kan man både få terapi och gå så långt som att man får prova att flyga själv.
Men som de allra flesta piloter säkert håller med mig om. "Jag skulle inte gå till jobbet om jag var orolig för att det kunde vara farligt". Den man lämnar över kontrollen till när man åker flygplan (piloten) är ju lika rädd om sitt liv som resenären är. Det är ett jobb för oss och vi vill hem till våra familjer igen efter arbetsdagen är slut, så vi kommer ju göra allt som står i vår makt, för att komma helskinnade hem. Jag har flugit i snart 3 år i ett bolag och jag har aldrig varit med om en olycka, eller incident. Jag har haft några tekniska problem, men inte som lett till några som helst komplikationer. Allt som man verkligen behöver för att kunna flyga finns det ju två av ombord. Just av den anledning att om den ena går sönder, så finns en till. Man startar naturligtvis aldrig med bara ett system fungerande, men kan utan problem flyga till närmaste flygplats när det andra har gått sönder.
Vad är du orolig för? Något av detta?
(från http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/psykestress/article1728193.ab )
1) Turbulens/luftgropar
Tänk på att flygplanet klarar av oerhörda påfrestningar. Det finns många stränga myndighetskrav som flygplanen måste möta. Vi rekommenderar dessutom alltid våra passagerare att vara fastspända när de sitter ner, om man skulle komma in i oförutsedd turbulens. Men, viktigast av allt, flygplanet kan inte gå sönder av turbulens, och det kan aldrig falla rakt ner. Oftast är det bara obehagligt.
2) Konstiga ljud
Ljud som hörs när planet väl är uppe i luften är nästan alltid kopplade till fartvind eller luftkonditionering. Förutom de ljuden är det alltid lite extra ljud vid start och landning. Motorerna ändrar varvtal, och landningsställ och vingklaffar fälls in och ut. Dessutom kan man behöva använda luftbromsarna inför en landning, och då kan planet skaka och låta lite. Ibland upplever folk det som att motorerna stannar vid inflygningen, men det är helt normalt att man går ner på tomgång och nästan glidflyger in mot landningsbanan för att minska buller och utsläpp.
3) Tekniska problem
Tänk på att planen alltid är väl underhållna och gås igenom av välutbildade flygplanstekniker. Varje natt gås flygplansflottan igenom. Om något tekniskt fel skulle inträffa när planet är i luften så finns alltid minst ett extrasystem med exakt samma funktion. Skulle en motor stanna så går det bra att flyga planet med en motor. Piloterna tränas var sjätte månad för alla typer av sådana scenarion.
4) Trycket i kabinen
Även här finns det dubbla system för reglaget. Om, mot all förmodan, båda skulle sluta fungera så fälls syrgasmaskerna ner och piloterna påbörjar direkt en nedstigning till en höjd där det går att andas.
http://www.aftonbladet.se/resa/flyg/article5876137.ab
1 av 5 känner någon form av flygrädsla. Det är ju lite konstigt eftersom det nästintill aldrig händer några olyckor. Ur artikeln:
Innan vi sätter oss i flygplanet förklarar Tom varför flygrädslan är ologisk. 550 svenskar dör i bilolyckor varje år. Nästan ingen svensk har dött av flygturer på tio år. Trots det är vi räddare för att åka flygplan än bil. Varför? Bland annat för att vi är vana vid att åka bil och kan stiga ur den när som helst. Men i flygplanet är vi helt maktlösa om någonting händer.
– Kontrollbehovet kanske alltid har funnits där, men det blir aldrig så påtagligt som i ett flygplan. Då inser du att du måste lämna över kontrollen helt. Du kan ju inte köra planet själv.
Om man är flygrädd finns det många sätt att få hjälp. Bland annat luftfartsverket http://www.lfv.se/ har tips och på http://www.flygfobi.se/ kan man både få terapi och gå så långt som att man får prova att flyga själv.
Men som de allra flesta piloter säkert håller med mig om. "Jag skulle inte gå till jobbet om jag var orolig för att det kunde vara farligt". Den man lämnar över kontrollen till när man åker flygplan (piloten) är ju lika rädd om sitt liv som resenären är. Det är ett jobb för oss och vi vill hem till våra familjer igen efter arbetsdagen är slut, så vi kommer ju göra allt som står i vår makt, för att komma helskinnade hem. Jag har flugit i snart 3 år i ett bolag och jag har aldrig varit med om en olycka, eller incident. Jag har haft några tekniska problem, men inte som lett till några som helst komplikationer. Allt som man verkligen behöver för att kunna flyga finns det ju två av ombord. Just av den anledning att om den ena går sönder, så finns en till. Man startar naturligtvis aldrig med bara ett system fungerande, men kan utan problem flyga till närmaste flygplats när det andra har gått sönder.
Vad är du orolig för? Något av detta?
(från http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/psykestress/article1728193.ab )
1) Turbulens/luftgropar
Tänk på att flygplanet klarar av oerhörda påfrestningar. Det finns många stränga myndighetskrav som flygplanen måste möta. Vi rekommenderar dessutom alltid våra passagerare att vara fastspända när de sitter ner, om man skulle komma in i oförutsedd turbulens. Men, viktigast av allt, flygplanet kan inte gå sönder av turbulens, och det kan aldrig falla rakt ner. Oftast är det bara obehagligt.
2) Konstiga ljud
Ljud som hörs när planet väl är uppe i luften är nästan alltid kopplade till fartvind eller luftkonditionering. Förutom de ljuden är det alltid lite extra ljud vid start och landning. Motorerna ändrar varvtal, och landningsställ och vingklaffar fälls in och ut. Dessutom kan man behöva använda luftbromsarna inför en landning, och då kan planet skaka och låta lite. Ibland upplever folk det som att motorerna stannar vid inflygningen, men det är helt normalt att man går ner på tomgång och nästan glidflyger in mot landningsbanan för att minska buller och utsläpp.
3) Tekniska problem
Tänk på att planen alltid är väl underhållna och gås igenom av välutbildade flygplanstekniker. Varje natt gås flygplansflottan igenom. Om något tekniskt fel skulle inträffa när planet är i luften så finns alltid minst ett extrasystem med exakt samma funktion. Skulle en motor stanna så går det bra att flyga planet med en motor. Piloterna tränas var sjätte månad för alla typer av sådana scenarion.
4) Trycket i kabinen
Även här finns det dubbla system för reglaget. Om, mot all förmodan, båda skulle sluta fungera så fälls syrgasmaskerna ner och piloterna påbörjar direkt en nedstigning till en höjd där det går att andas.
torsdag 15 oktober 2009
säkerhetskontroller/-anter
Ännu en undersökning är nu avslutad.
Behövs säkerhetskontroller på flygplatserna?
Nej, inte är det roligt i alla fall. Man får ju både klä av sig alla kläder och visa upp innehållet i sin väska. Storbror ska veta allt. 0 (0%)
Det är lite mysigt med kroppskontakt ibland. 1 (11%)
Jag känner mig inte tryggare bara för att alla resenärer blir screenade innan de går ombord på planet. 1 (11%)
Ja, det är myndigheternas ansvar att det är säkert att flyga och säkerhetskontrollerna tar hand om det. 5 (55%)
Ja, men de borde se annorlunda ut för att vara effektiva, så man slipper köer. 4 (44%)
Säkerhetskontroller är roliga! =) Jag undrar vad det egentligen är som de kollar där.
Numera får man inte har vätskor i handbagaget. Förpackningarna får max rymma 1 dl och alla vätskor man har ska få plats i en 1l platspåse. Ok, så alla människor måste öppet visa upp för alla andra som ska ut och resa, vad de har med sig för tandkräm (räknas som vätska, även om den inte flyter riktigt), läppstipft(! räknas också som flytande?) och mediciner tex.
Jag tror ju i min enfald att någon duktig kemist säkerligen kan ta med sig lite olika vätskor, i förpackningar om max 1 dl, som får plats i en 1l påse, som han kan blanda och göra något farligt av... Inte är det folks läppstift och tandkräm som är farligt! De kan ju köpa det hela 2m efter säkerhetskontrollen i tax free butiken=)
Till vätskorna hör även drickor, vilket är lite mera logiskt. Om man köper en cola på pressbyrån strax innan man går in i säkerhetskontrollen, så får man inte ta den med. Oavsett om den är öppnad eller inte. Däremot får du köpa en cola på insidan, alltså för dubbla priset på pressbyrån på insidan=)
Om du har en öppnad flaska med dig, så får du dricka upp innehållet innan du går igenom säkerhetskontrollen och du kan då ta med dig den tomma flaskan. För den har man ju nytta av, eftersom det bara går att få halvljummet vatten på alla toaletter på alla flygplatser😉 så man kan ju inte fylla på sin flaska med vatten.
Det senaste påhittet är att man måste ta av sig bältet, som håller upp ens byxor. Jag tror att det är för att personalen i säkerhetskontrollerna har fått för mycket att göra. Folk piper för ofta när de går genom bågen. Latmaskar! Jag menar, borde de inte förbjuda bälten helt och hållet? Tänk på vad man kan göra med ett bälte... binda fast någon, strypa någon. Det är ju värsta vapnet! Och man behöver bara ta av sig det när man går genom bågen i säkerhetskontrollen. Alla vapen borde checkas in, speciellt bälten. Då skulle folk gå och hålla i sina byxor och inte ha tid att varken vara rädda eller planera någon kapning. Lösningen på en massa problem😉
Observera också att alla dessa regler gäller även personal, såsom piloter och flygvärdinnor. Det är ju bra! Att vi inte kan ta med oss något som är gjort av metall eller en flaska vatten, för då skulle vi ju kunna vara en säkerhetsrisk för planet.... Jag har så svårt att förstå det hela. Om man inte kan lite på att piloten INTE ÄR SJÄLVMORDSBENÄGEN, då hjälper det ju att han/hon går genom en säkerhetskontroll och tar av sig bältet... eller hur?! 😉 Det är så fånigt! Om jag skulle vilja planet, besättningen eller passagerarna något illa, så skulle det vara ganska enkelt för mig att fixa till det. Inte skulle jag behöva ha med mig varken sjkutvapen eller knivar, eller något annat som de skulle upptäcka i säkerhetskontrollen. Jag styr ju för skutton! Jag har alla planets knappar och kontroller framför mig. Alltså måste man kunna LITA på piloterna.
Det är ju förstås så att om piloterna inte skulle gå genom säkerhetskontrollen skulle de kunna ta med något olagligt och sedan ge det til någon annan som man inte kan lita på. Så jag tycker nog att vi alla måste gå därigenom, men måste vi faktiskt ta av oss bältet...?? Det börja urarta nu.
En skojig grej som har hänt är att en kollega till mig försökte gå genom säkerhetskontrollen med en passare. Ni vet sån man använder för att till exempel mäta avstånd på en karta. Vi använder ju inte det normalt, men om alting annat slutar fungera ombord, så måste man kanske ta till de grundläggande kunskaperna. Passaren var tydligen för vass och kunde användas som stickvapen och fick därför inte tas med ombord.
Jag måste bara berätta lite av det skojjiga som jag har sett under mina dagar som pilot.
En tidig morgon när jag går genom säkerhetskontrollen är det en dam framför mig i kön. Hon har mindre på sig än vad jag skulle rekommendera någon att ha. Om jag börjar nerifrån så har hon ett par mycket små svarta högklackade skor. Hon har ett par vanliga (?) hudfärgade strumpbyxor och världens absolut kortaste kjol, som fortfarande kan kallas kjol. Vad hon har på sig högre upp har ingen betydelse för den här berättelsen. Naturligtvis piper det när hon går igenom bågen och reglerna säger att en kvinnlig säkerhetskontrollant, eller vad det nu kan heta, måste göra en handgranskning av kvinnan. På vissa flygplatser är det lite noggrannare än på andra. Den här dagen var jag på en sådan flygplats. Kontrollanten ber damen hålla ut armarna. Hon känner längs båda armar samt framtill på kroppen innan hon ber kvinnan vända ryggen mot henne. Hon gör likadant igen, men denna gång längs hela ryggen och fortsätter sedan ner längs benen som hon alltid gör. På insidan av benen, på fram- och baksidan av benen ända ner till skorna. Nu undrar du kanske vad det är som jag reagerade på, men kom ihåg vad hon hade på sig. Helt ärligt, vad trodde tjejen i säkerhetskontrollen att den här kvinnan hade gömt inanför strumbyxorna, som inte syntes med blotta ögat och som kunde vara farligt att ta med ombord på ett flygplan???!! Det såg faktiskt väldigt lustigt ut när hon liksom smekte hela kvinnans ben, fastän man såg att där inte fanns någonting.
Men man kan kanske ursäkta henne med att det var tidigt på morgonen??
En annan rolig historia handlar om storhetsvansinnet hos säkerhetskontrollanterna på en av Sveriges stora flygplatser. Jag och sambon hade varit på semester i Florida, USA, för något år sedan. I handbagaget hade vi 6 burkar á 2kg med Gatorade-pulver. Kanske inte så smart, men om sanningen ska fram så blev bagaget för tungt, och vi var tvungna att stoppa det i handbagaged för att få det med oss.
Vi åkte från Ft Lauderdale till New York. Inga problem.
Vi åkte från New York till Sverige. Inte så mycket problem. I röntgenmaskinen såg tydligen dessa burkar ut som sprängmedel... Så personalen i säkerhetskontrollen bad oss vänligt att öppna väskan så de kunde titta. Kontrollanten drog en liten tygbit mot burkarna och stoppade sedan in den i någon maskin. Vi frågade vad han letade efter, om det var droger. Man han sa att maskinen kände av "explosives". Ganska självklart när man tänker efter. Men eftersom han inte hittade några spår av sprängämnen så önskade han oss en trevlig resa.
Vi åkte från "the airport" i Sverige och hem. PROBLEM! Stopp och belägg! Det där kan ni inte ta med er. Vi måste ha sett ut som frågetecken=) Klarade vi oss i New York så tycker man ju att ett ynka hopp i Norden inte ska vara något problem. Det är ju inte riktigt så att vi ligger under ständigt hot häruppe i Europa. Så vi sa vart vi skulle och försökte få honom att förstå att det inte var något farligt. Nej, det där kan ni inte ta med. "Men vi kommer ju från New York och det har inte varit något problem." "Jaha!" blev svaret. Och så fick vi gå. Kan ni fatta. Då var vi helt plötsligt inget hot längre... Glasklart??
Till sist.
En av våra kaptener hade en fickkniv med sig. Man vet aldrig när man behöver en, så jag tycker att det var ganska smart. Men den får man ju inte ta med sig... =) Han sa dock att han verkligen behövde ha den med sig och undrade om det gick att ordna på något sätt. Jo det skulle nog gå bra, hon i säkerhetskontrollen skulle ta den, lägga den i ett kuvert och be incheckningspersonalen ge den till kaptenen. SÅ skulle ha få den tillbaka efter landning på slutdestinationen.
Haha, vad hon inte fattade var ju att han var kaptenen som hon skulle ge den till.
Ibland blir det liksom viktigare att följa reglerna än att uppnå det som var avsikten med regeln från början.
Behövs säkerhetskontroller på flygplatserna?
Nej, inte är det roligt i alla fall. Man får ju både klä av sig alla kläder och visa upp innehållet i sin väska. Storbror ska veta allt. 0 (0%)
Det är lite mysigt med kroppskontakt ibland. 1 (11%)
Jag känner mig inte tryggare bara för att alla resenärer blir screenade innan de går ombord på planet. 1 (11%)
Ja, det är myndigheternas ansvar att det är säkert att flyga och säkerhetskontrollerna tar hand om det. 5 (55%)
Ja, men de borde se annorlunda ut för att vara effektiva, så man slipper köer. 4 (44%)
Säkerhetskontroller är roliga! =) Jag undrar vad det egentligen är som de kollar där.
Numera får man inte har vätskor i handbagaget. Förpackningarna får max rymma 1 dl och alla vätskor man har ska få plats i en 1l platspåse. Ok, så alla människor måste öppet visa upp för alla andra som ska ut och resa, vad de har med sig för tandkräm (räknas som vätska, även om den inte flyter riktigt), läppstipft(! räknas också som flytande?) och mediciner tex.
Jag tror ju i min enfald att någon duktig kemist säkerligen kan ta med sig lite olika vätskor, i förpackningar om max 1 dl, som får plats i en 1l påse, som han kan blanda och göra något farligt av... Inte är det folks läppstift och tandkräm som är farligt! De kan ju köpa det hela 2m efter säkerhetskontrollen i tax free butiken=)
Till vätskorna hör även drickor, vilket är lite mera logiskt. Om man köper en cola på pressbyrån strax innan man går in i säkerhetskontrollen, så får man inte ta den med. Oavsett om den är öppnad eller inte. Däremot får du köpa en cola på insidan, alltså för dubbla priset på pressbyrån på insidan=)
Om du har en öppnad flaska med dig, så får du dricka upp innehållet innan du går igenom säkerhetskontrollen och du kan då ta med dig den tomma flaskan. För den har man ju nytta av, eftersom det bara går att få halvljummet vatten på alla toaletter på alla flygplatser😉 så man kan ju inte fylla på sin flaska med vatten.
Det senaste påhittet är att man måste ta av sig bältet, som håller upp ens byxor. Jag tror att det är för att personalen i säkerhetskontrollerna har fått för mycket att göra. Folk piper för ofta när de går genom bågen. Latmaskar! Jag menar, borde de inte förbjuda bälten helt och hållet? Tänk på vad man kan göra med ett bälte... binda fast någon, strypa någon. Det är ju värsta vapnet! Och man behöver bara ta av sig det när man går genom bågen i säkerhetskontrollen. Alla vapen borde checkas in, speciellt bälten. Då skulle folk gå och hålla i sina byxor och inte ha tid att varken vara rädda eller planera någon kapning. Lösningen på en massa problem😉
Observera också att alla dessa regler gäller även personal, såsom piloter och flygvärdinnor. Det är ju bra! Att vi inte kan ta med oss något som är gjort av metall eller en flaska vatten, för då skulle vi ju kunna vara en säkerhetsrisk för planet.... Jag har så svårt att förstå det hela. Om man inte kan lite på att piloten INTE ÄR SJÄLVMORDSBENÄGEN, då hjälper det ju att han/hon går genom en säkerhetskontroll och tar av sig bältet... eller hur?! 😉 Det är så fånigt! Om jag skulle vilja planet, besättningen eller passagerarna något illa, så skulle det vara ganska enkelt för mig att fixa till det. Inte skulle jag behöva ha med mig varken sjkutvapen eller knivar, eller något annat som de skulle upptäcka i säkerhetskontrollen. Jag styr ju för skutton! Jag har alla planets knappar och kontroller framför mig. Alltså måste man kunna LITA på piloterna.
Det är ju förstås så att om piloterna inte skulle gå genom säkerhetskontrollen skulle de kunna ta med något olagligt och sedan ge det til någon annan som man inte kan lita på. Så jag tycker nog att vi alla måste gå därigenom, men måste vi faktiskt ta av oss bältet...?? Det börja urarta nu.
En skojig grej som har hänt är att en kollega till mig försökte gå genom säkerhetskontrollen med en passare. Ni vet sån man använder för att till exempel mäta avstånd på en karta. Vi använder ju inte det normalt, men om alting annat slutar fungera ombord, så måste man kanske ta till de grundläggande kunskaperna. Passaren var tydligen för vass och kunde användas som stickvapen och fick därför inte tas med ombord.
Jag måste bara berätta lite av det skojjiga som jag har sett under mina dagar som pilot.
En tidig morgon när jag går genom säkerhetskontrollen är det en dam framför mig i kön. Hon har mindre på sig än vad jag skulle rekommendera någon att ha. Om jag börjar nerifrån så har hon ett par mycket små svarta högklackade skor. Hon har ett par vanliga (?) hudfärgade strumpbyxor och världens absolut kortaste kjol, som fortfarande kan kallas kjol. Vad hon har på sig högre upp har ingen betydelse för den här berättelsen. Naturligtvis piper det när hon går igenom bågen och reglerna säger att en kvinnlig säkerhetskontrollant, eller vad det nu kan heta, måste göra en handgranskning av kvinnan. På vissa flygplatser är det lite noggrannare än på andra. Den här dagen var jag på en sådan flygplats. Kontrollanten ber damen hålla ut armarna. Hon känner längs båda armar samt framtill på kroppen innan hon ber kvinnan vända ryggen mot henne. Hon gör likadant igen, men denna gång längs hela ryggen och fortsätter sedan ner längs benen som hon alltid gör. På insidan av benen, på fram- och baksidan av benen ända ner till skorna. Nu undrar du kanske vad det är som jag reagerade på, men kom ihåg vad hon hade på sig. Helt ärligt, vad trodde tjejen i säkerhetskontrollen att den här kvinnan hade gömt inanför strumbyxorna, som inte syntes med blotta ögat och som kunde vara farligt att ta med ombord på ett flygplan???!! Det såg faktiskt väldigt lustigt ut när hon liksom smekte hela kvinnans ben, fastän man såg att där inte fanns någonting.
Men man kan kanske ursäkta henne med att det var tidigt på morgonen??
En annan rolig historia handlar om storhetsvansinnet hos säkerhetskontrollanterna på en av Sveriges stora flygplatser. Jag och sambon hade varit på semester i Florida, USA, för något år sedan. I handbagaget hade vi 6 burkar á 2kg med Gatorade-pulver. Kanske inte så smart, men om sanningen ska fram så blev bagaget för tungt, och vi var tvungna att stoppa det i handbagaged för att få det med oss.
Vi åkte från Ft Lauderdale till New York. Inga problem.
Vi åkte från New York till Sverige. Inte så mycket problem. I röntgenmaskinen såg tydligen dessa burkar ut som sprängmedel... Så personalen i säkerhetskontrollen bad oss vänligt att öppna väskan så de kunde titta. Kontrollanten drog en liten tygbit mot burkarna och stoppade sedan in den i någon maskin. Vi frågade vad han letade efter, om det var droger. Man han sa att maskinen kände av "explosives". Ganska självklart när man tänker efter. Men eftersom han inte hittade några spår av sprängämnen så önskade han oss en trevlig resa.
Vi åkte från "the airport" i Sverige och hem. PROBLEM! Stopp och belägg! Det där kan ni inte ta med er. Vi måste ha sett ut som frågetecken=) Klarade vi oss i New York så tycker man ju att ett ynka hopp i Norden inte ska vara något problem. Det är ju inte riktigt så att vi ligger under ständigt hot häruppe i Europa. Så vi sa vart vi skulle och försökte få honom att förstå att det inte var något farligt. Nej, det där kan ni inte ta med. "Men vi kommer ju från New York och det har inte varit något problem." "Jaha!" blev svaret. Och så fick vi gå. Kan ni fatta. Då var vi helt plötsligt inget hot längre... Glasklart??
Till sist.
En av våra kaptener hade en fickkniv med sig. Man vet aldrig när man behöver en, så jag tycker att det var ganska smart. Men den får man ju inte ta med sig... =) Han sa dock att han verkligen behövde ha den med sig och undrade om det gick att ordna på något sätt. Jo det skulle nog gå bra, hon i säkerhetskontrollen skulle ta den, lägga den i ett kuvert och be incheckningspersonalen ge den till kaptenen. SÅ skulle ha få den tillbaka efter landning på slutdestinationen.
Haha, vad hon inte fattade var ju att han var kaptenen som hon skulle ge den till.
Ibland blir det liksom viktigare att följa reglerna än att uppnå det som var avsikten med regeln från början.
lördag 3 oktober 2009
misstänkt för luftsabotage på grund av flygrädsla
I artikeln Flygrädd man tvingade ner plan på Säve (http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.216620-flygradd-man-tvingade-ner-plan-pa-save) kan man läsa vad som kan hända när alkohol är med i bilden.
Den här mannen ska ha varit flygrädd (vilket många är) och antagligen ha försökt lugna sig själv genom att dricka alkohol. Men lite för mycket kan det verka som. Han ska ha skrikit åt både passagerare och besättning och ha uppträtt allmänt otrevligt.
Besättningen har beslutat att gå ner och landa långt tidigare än destinationen. Säve i Göteborg istället för Riga. Flighten startade i London. När något sånt inträffar kan man vara säker på att kaptenen anser att säkerheten är hotad. Själv säger han att piloterna landade i Säve på grund av fel på flygplanet men de skyller på honom. Ganska komiskt. Det skulle ju upptäckts relativt snabbt. Landar man på grund av fel på planet, startar man inte igen utan att få det fixat, vilket ofta tar ganska lång tid.
Visst är det hemskt vad rädsla kan göra med en människa? Och därtill alkohol gör väl saken bara ännu värre. Den här mannen är säkerligen inte våldsam i normala fall.
Andra fall av luftfartssabotage
1990
En man i 20-årsåldern var så berusad att han nekades köpa biljett till Mallorca på Kallax flygplats i Luleå. Då tog han sig ut till ett flygplan på startbanan satte sig i förarkabinen och försökte starta flygplanet. Han drog i spakarna och plötsligt drogs främre landningsstället in och planet slog i marken med skador för mellan 15 och 30 miljoner kronor. Han dömdes till skyddstillsyn och tre månaders fängelse. Hänsyn togs till hans alkoholmissbruk och låga ålder
Haha, jag kan inte annat än skratta. Hur lyckas man dra i just den enda spak man absolut inte får dra i på marken. Vilken otur. Antagligen inte lika roligt för de männickor som hade biljett till Mallis. Och hur kom han ens ut till flygplanet? Imponerande eller skrämmande kanske?
1999
En narkotikapåverkad 34-åring tvingade ner ett plan på flygning mellan Malmö och Tunisien. Med en avslagen flaska som vapen tvingade han ner planet i Rom. Han dömdes senare för ett tiotal brott, däribland luftfartssabotage, till två års fängelse. Han skulle också betala över 200 000 kronor i skadestånd
Det här är nästan bara läskigt. När de börjar hota och har vapen, då kan det gå riktigt illa. Jag är inte så rädd för hela flygplanets säkerhet bara för att han har en avslagen flaska, utan snarare för att han ska göra illa någon. In till piloterna kommer han antagligen inte i första taget. Det finns ju dörr som ska vara låst.
Den här mannen ska ha varit flygrädd (vilket många är) och antagligen ha försökt lugna sig själv genom att dricka alkohol. Men lite för mycket kan det verka som. Han ska ha skrikit åt både passagerare och besättning och ha uppträtt allmänt otrevligt.
Besättningen har beslutat att gå ner och landa långt tidigare än destinationen. Säve i Göteborg istället för Riga. Flighten startade i London. När något sånt inträffar kan man vara säker på att kaptenen anser att säkerheten är hotad. Själv säger han att piloterna landade i Säve på grund av fel på flygplanet men de skyller på honom. Ganska komiskt. Det skulle ju upptäckts relativt snabbt. Landar man på grund av fel på planet, startar man inte igen utan att få det fixat, vilket ofta tar ganska lång tid.
Visst är det hemskt vad rädsla kan göra med en människa? Och därtill alkohol gör väl saken bara ännu värre. Den här mannen är säkerligen inte våldsam i normala fall.
Andra fall av luftfartssabotage
1990
En man i 20-årsåldern var så berusad att han nekades köpa biljett till Mallorca på Kallax flygplats i Luleå. Då tog han sig ut till ett flygplan på startbanan satte sig i förarkabinen och försökte starta flygplanet. Han drog i spakarna och plötsligt drogs främre landningsstället in och planet slog i marken med skador för mellan 15 och 30 miljoner kronor. Han dömdes till skyddstillsyn och tre månaders fängelse. Hänsyn togs till hans alkoholmissbruk och låga ålder
Haha, jag kan inte annat än skratta. Hur lyckas man dra i just den enda spak man absolut inte får dra i på marken. Vilken otur. Antagligen inte lika roligt för de männickor som hade biljett till Mallis. Och hur kom han ens ut till flygplanet? Imponerande eller skrämmande kanske?
1999
En narkotikapåverkad 34-åring tvingade ner ett plan på flygning mellan Malmö och Tunisien. Med en avslagen flaska som vapen tvingade han ner planet i Rom. Han dömdes senare för ett tiotal brott, däribland luftfartssabotage, till två års fängelse. Han skulle också betala över 200 000 kronor i skadestånd
Det här är nästan bara läskigt. När de börjar hota och har vapen, då kan det gå riktigt illa. Jag är inte så rädd för hela flygplanets säkerhet bara för att han har en avslagen flaska, utan snarare för att han ska göra illa någon. In till piloterna kommer han antagligen inte i första taget. Det finns ju dörr som ska vara låst.
torsdag 1 oktober 2009
Bilder på molnformationer över Ålands hav. Men mest solen=)
Ja det är propellern och nej den har inte så här många blad..
fredag 18 september 2009
äntligen fredag-fåglar hindrade flygplan
Har ni sett?!
http://www.sr.se/cgi-bin/goteborg/nyheter/artikel.asp?artikel=3094372
Det är faktiskt ganska vanligt. Man skulle ju kunna tro att små fåglar inte kan vara ett problem för stora flygplan. Eller att de åtminstone skulle försöka hålla sig undan, fåglarna alltså. Det är ju inte särskilt ofta som kamikazefåglarna lyckas träffa motorerna, men desto oftare som de är i vägen och vägrar flytta på sig, trots att vårt flygplan har två stora fläktar som både snurrar fort och som låter en massa.
Alla som någonsin har sagt att vindkraftverk är skadliga för fåglar. Att de inte vågar sig tillbaka till öar där man ställer upp ett vindkraftverk. De har grovt fel, eller det måste vara så att de har fel, för hur kan det annars vara så att fåglar håller till på flygfält? Vilken fågel vågar sig inte nära ett nästan helt tyst vindkraftverk men sitter kvar på startbanan mitt framför ett stort flygplan och flyttar sig inte en millimeter? Man blir förvånad alltså!
Tidigare i våras "bodde" fyra havsörnar på en av flygplatserna vi trafikerar. Eller kanske var det snarare så att de kalasade där. Hur som helst satt de på lamporna som står i "vägkanten" och det liksom verkade som att de väntade på att vi skulle slå någon stackars fågelkrake medvetslös, som örnen sedan kunde festa på. Ibland brukade de ligga och cirkulera på uppgående luftströmmar precis vid inflygningen, bara några meter från flygmaskinen och de flyttade sig inte alls.
Småfåglarna ska vi inte tala om. De måste ju vara dumma. De kan sitta på banan när vi landar. Trots att tornet innan har skjutit varningsskott som ska skrämma bort dem. De sitter kvar på banan fast vi kör ända fram till dem. Ibland får vi stå och vänta. Det liknar en Irländsk fårskock. Vi har ju ingen tuta direkt, så vi kan inte få bort dem.
En del fåglar som sitter på banan och blir skrämda när vi landar, de flyger tillbaka och sätter sig när vi åkt förbi och sitter kvar trots att flygplanet vänder för att taxa tillbaka samma väg vi kommit. Helt klart dumma=)
Jag tycker det verkar som att fåglarna vänjer sig vid nya mänskliga ting.
Mera vindkraft!
http://www.sr.se/cgi-bin/goteborg/nyheter/artikel.asp?artikel=3094372
Det är faktiskt ganska vanligt. Man skulle ju kunna tro att små fåglar inte kan vara ett problem för stora flygplan. Eller att de åtminstone skulle försöka hålla sig undan, fåglarna alltså. Det är ju inte särskilt ofta som kamikazefåglarna lyckas träffa motorerna, men desto oftare som de är i vägen och vägrar flytta på sig, trots att vårt flygplan har två stora fläktar som både snurrar fort och som låter en massa.
Alla som någonsin har sagt att vindkraftverk är skadliga för fåglar. Att de inte vågar sig tillbaka till öar där man ställer upp ett vindkraftverk. De har grovt fel, eller det måste vara så att de har fel, för hur kan det annars vara så att fåglar håller till på flygfält? Vilken fågel vågar sig inte nära ett nästan helt tyst vindkraftverk men sitter kvar på startbanan mitt framför ett stort flygplan och flyttar sig inte en millimeter? Man blir förvånad alltså!
Tidigare i våras "bodde" fyra havsörnar på en av flygplatserna vi trafikerar. Eller kanske var det snarare så att de kalasade där. Hur som helst satt de på lamporna som står i "vägkanten" och det liksom verkade som att de väntade på att vi skulle slå någon stackars fågelkrake medvetslös, som örnen sedan kunde festa på. Ibland brukade de ligga och cirkulera på uppgående luftströmmar precis vid inflygningen, bara några meter från flygmaskinen och de flyttade sig inte alls.
Småfåglarna ska vi inte tala om. De måste ju vara dumma. De kan sitta på banan när vi landar. Trots att tornet innan har skjutit varningsskott som ska skrämma bort dem. De sitter kvar på banan fast vi kör ända fram till dem. Ibland får vi stå och vänta. Det liknar en Irländsk fårskock. Vi har ju ingen tuta direkt, så vi kan inte få bort dem.
En del fåglar som sitter på banan och blir skrämda när vi landar, de flyger tillbaka och sätter sig när vi åkt förbi och sitter kvar trots att flygplanet vänder för att taxa tillbaka samma väg vi kommit. Helt klart dumma=)
Jag tycker det verkar som att fåglarna vänjer sig vid nya mänskliga ting.
Mera vindkraft!
tisdag 15 september 2009
Är det värt att bli pilot? Fråga från Ulrika
Ulrika sa...
Hej! Jag upptäckte din blogg idag, du är duktig på att skriva :) Jag (samt min sambo) funderar på att bli pilot, men är det värt det? hur trivs du? och hur funkar det i förhållandet tror du om bägge ska vara piloter? hur funkar det om bara en är det? och hur funkar det med framtida barn? äre värt att ta ett stort lån? jag har massa frågor och jag vet självklart att du inte kan svara vad som är bäst för mig (vi alla är ju olika) men tips och tankar skulle jag ändå uppskatta :) tack! /Ulrika
Ja är det värt det? Det är det som är den stora frågan. Men jag tror att jag åtminstone har förutsättning att förklara för dig hur min situation ser ut. Jag är pilot och min sambo är pilot, så det är ju precis det du undrar över=)
Du har några relevanta frågor:
1 trivs jag?
2 fungerar ett förhållande där båda är piloter?
3 fungerar det om bara en är det?
4 pilot och barn?
5 är det värt lånet?
Många av frågorna är subjektiva, men jag ska ge mitt perspektiv på det hela.
1. Att trivas är en fråga om person och en fråga om var man jobbar. Jag har många kollegor som älskar sina jobb och som aldrig skulle byta arbetsgivare, men jag har också vänner som har bytt jobb i snitt en gång per år. (De har varit i branschen ungefär lika länge som jag, mellan 2 och 4 år) Det beror helt på arbetsgivarens policy. Men i flygbranschen kan man inte riktigt välja och vraka utan man hamnar någonstans, beroende på vilka kontakter man har i första hand och hur duktig man är i andra hand. Jobbet blir ju också vad man gör det till och att flyga är helt underbart. Jag skulle inte vilja byta mot något i hela världen! Men samtidigt skule jag gärna ha ett jobb där jag kunde ha ett socialt liv med mina kompisar. Det är en vågskål. Antingen jobbar man 7 dagar och har sedan ledigt 7 dagar, eller så jobbar man alla kvällar och helger, eller kanske alla tidiga mornar. Jag jobbar t ex alltid måndag morgon klockan 6 och alltid fredag kväll till klockan 22, men å andra sidan har jag alltsom oftast helgerna ledigt. Inte för att man kan hitta på så mycket på helgen eftersom jag måste upp vid 5 på måndag morgon;-)
Jag trivs bra. Det är ett kul jobb och ingen dag är egentligen den andra lik, trots att mycket ligger i rutiner. Men man är ganska ensam. Som pilot träffar man bara den andra piloten och kanske att man har lite kontakt med flygvärdinnan i mellanåt. Men man träffar inga andra människor. Det är mycket sittande, så man får lätt ont i ryggen och måste därför lägga en del av sin fritid på träning.
Det som kan vara jobbigt är att branschen suger. Om du har läst tidigare inlägg jag haft på bloggen, samt svar på frågor i högermarginalen förstår du vad jag menar. Branschen är korrupt och det finns ALLTID någon annan som vill göra ditt jobb för halva lönen så man känner sig aldrig riktigt trygg. Folk är villiga att köpa sig före i arbetskön för astronomiska summor, bara för att få sitt första jobb och så länge det är så, kommer man vara tvungen att köpa sin egen rating, alltså utbildning på flygplanstyp.
2 Den här var lättare. Både jag och min sambo är piloter och har varit så i tre år. Altså det funkar. Det man kan tänka på är att om man inte jobbar på samma ställe kan det vara svårt att träffas och om man jobbar på samma ställe kan det också vara svårt att träffas.. någon måste ju jobba, alla kan inte vara lediga samtidigt.
Som jag sa tidigare så jobbar man olika på olika bolag. Det finns de som har fast schema med 7 dagar på och 7 dagar av, eller ett mönster av 5 på-4av-6på-3av eller vad som helst. Sedan finns det också de bolag som inte har något system utan där man får sitt schema, som gäller en månad och man får det kanske ett par veckor innan det börjar gälla.
Om inte båda har samma variant kan det ju bli så att det går ganska lång tid mellan gångerna man ses. Kanske inte båda får jobb i Sverige? Måste den ena pendla, vilket är ganska vanligt i dagens läge, så kanske det blir ännu svårare att få det att passa ihop. En annan grej att tänka på om båda jobbar på samma flygbolag, vad händer om bolaget går i konkurs? Då förlorar man hela familjens inkomst.
3 Här har jag ingen egen erfarenhet, men jag ser vad som händer ute på fältet. De allra flesta piloter har familj och barn och en stor del av de är skilda och bor numera ihop med en flygvärdinna...
Mitt svar: klart att det går om bara den ena är pilot, men mitt råd till dig är att vara piloten;-) Den andra personen blir hemma och tar hand om barnen, helt säkert. Den förälder som är borta blir "the good guy" för att den är borta när den är borta och den är hemma när den är hemma. Den hemmavarande föräldern måste jobba heltid och ta hand om barn och hushåll helt själv under den vecka/ de dagar som den andra är borta och pilotar. (Det blir inte mycket tid över för att vara trevlig mot sina barn. Detta har jag hört av en väninna som jobbar på dagis och har hand om barn där den ena föräldern är borta en vecka och sedan hemma en vecka)
För jag tror att man måste räkna med att pendla till sitt pilotjobb i dagens läge. Det är ytterst få som får bas hemma där de bor. Här där jag jobbar är det mer än hälften som pendlar och de har alla mer än 5 timmars bilfärd hem.
Det man ska tänka på är om den ena blir pilot och är borta mycket, vad gör den som är hemma och hur mycket tycker man om varandra, tror man att det fungerar?!
4 Jag har ju varit inne på barn lite redan. Jag oroar mig faktiskt själv över den saken. För det första har jag hört ett rykte om att flygvärdinnor brukar ha svårt att bli med barn. Det ska ha med att man utsätter sin kropp för tryckförändringar och kosmisk strålning varje dag. Jag vet inte om det är sant, för jag vet ju många flygvärdinnor som har barn. Men det tål att tänkas på. Det är ju värst på långa flygningar, där man flyger på vädigt hög höjd.
Det andra är hur man ska hålla certifikaten vid liv när man är gravid, man får ju inte flyga efter 5e månaden eller nåt sånt. Man kan alltid få dispans om man mår bra osv.. men det är väl olika från person till person. Sedan ska man vara mammaledig och vara hemma och amma, men man måste samtidigt klara av simulatorchecker var 6e månad. Det går om man absolut vill! =)
Sedan är ju frågan hur kul det är att vara mamma till sina barn och sticka på jobb en vecka här och en där. Mina kompisar, som inte är piloter, har ju varit hemma mellan ett och två år med sina barn innan de skickades till dagis. Man kan ju inte vara borta så länge från flygningen, då har man ju gömt allt:-S Dessutom måste man enligt ett myndighetskrav ha minst 3 landningar de senaste 90 dagarna för att få ta med passagerare.. så var 3e månad måste man flyga, annars kostar det bolaget en massa extra... Nåja, det går om man absolut vill! Men det är nog viktigt att den andra parten är medveten om begränsningarna som pilotyrket sätter på mammarollen.
5 Pengar, pengar och åter pengar. Jag skulle önska att våran värld var lite mindre kapitalistisk. Nej lånet är inte värt det. Det finns olika sätt att bli pilot.
Man kan gå den snabba och dyra vägen. En privat skola. Räkna med en totalkostnad på 1 miljon. Utbildningen kostar kanske 5-600 000kr men du kan inte jobba samtidigt, så du måste låna ihop till boendekostnad och mat och sånt.. om inte din partner försörjer dig förstås. Efter avklarad utbildning måste du också köpa en rating som kanske kostar 300 000kr.
Så finns det snikvarianten. En högskola. Det finns en i Sverige vid Lunds universitet och en i Norge vid Tromsö Universitet. Problemet här är att allt är gratis! Hur många som helst söker och endast de "allra bästa" kommer in. Vilka som är bäst är en smaksak och jag håller inte riktigt med att det är de bäst lämpade som kommer in. Anledningen till det är att det är väntetid på några år innan man gjort alla intagningsprov och på den tiden har hälften hunnit tagit en civilingengörsutbildning eller liknande och sedan går de till pilot bara för att de kom in på skolan. (Observera att det naturligtvis inte gäller alla som går på dessa skolor!) Men de har egentligen inget riktigt intresse för att jobba som piloter.
Den tredje varianten är att gå privat. Det tar tid, men man kan jobba samtidigt och då behöver man inte ta något lån. Den privata vägen brukar börja hos någon flygklubb och att man tar ett privat certifikat och därifrån bygger på med flera kurser.
Sådär! Det var svar på frågorna. Mitt tips till dig och din sambo är att fundera länge på konsekvenserna av att en eller båda blir piloter. Vilka prioriteringar har ni vad gäller tid till varandra och till familj. Gillar ni att sova på hotell? Vill ni se världen? Vad är anledningen till att ni vill bli piloter? Vad jobbar ni med idag? Kanske ni hellre vill utveckla den biten än att ni blir borta från varandra under långa perioder. Vilket bolag hoppas ni kunna jobba på? Ta kontakt med någon pilot där och hör hur det är.
Slutligen: Lycka till! Och hör gärna av dig igen med andra frågor eller när du är utbildad pilot=)
Hej! Jag upptäckte din blogg idag, du är duktig på att skriva :) Jag (samt min sambo) funderar på att bli pilot, men är det värt det? hur trivs du? och hur funkar det i förhållandet tror du om bägge ska vara piloter? hur funkar det om bara en är det? och hur funkar det med framtida barn? äre värt att ta ett stort lån? jag har massa frågor och jag vet självklart att du inte kan svara vad som är bäst för mig (vi alla är ju olika) men tips och tankar skulle jag ändå uppskatta :) tack! /Ulrika
Ja är det värt det? Det är det som är den stora frågan. Men jag tror att jag åtminstone har förutsättning att förklara för dig hur min situation ser ut. Jag är pilot och min sambo är pilot, så det är ju precis det du undrar över=)
Du har några relevanta frågor:
1 trivs jag?
2 fungerar ett förhållande där båda är piloter?
3 fungerar det om bara en är det?
4 pilot och barn?
5 är det värt lånet?
Många av frågorna är subjektiva, men jag ska ge mitt perspektiv på det hela.
1. Att trivas är en fråga om person och en fråga om var man jobbar. Jag har många kollegor som älskar sina jobb och som aldrig skulle byta arbetsgivare, men jag har också vänner som har bytt jobb i snitt en gång per år. (De har varit i branschen ungefär lika länge som jag, mellan 2 och 4 år) Det beror helt på arbetsgivarens policy. Men i flygbranschen kan man inte riktigt välja och vraka utan man hamnar någonstans, beroende på vilka kontakter man har i första hand och hur duktig man är i andra hand. Jobbet blir ju också vad man gör det till och att flyga är helt underbart. Jag skulle inte vilja byta mot något i hela världen! Men samtidigt skule jag gärna ha ett jobb där jag kunde ha ett socialt liv med mina kompisar. Det är en vågskål. Antingen jobbar man 7 dagar och har sedan ledigt 7 dagar, eller så jobbar man alla kvällar och helger, eller kanske alla tidiga mornar. Jag jobbar t ex alltid måndag morgon klockan 6 och alltid fredag kväll till klockan 22, men å andra sidan har jag alltsom oftast helgerna ledigt. Inte för att man kan hitta på så mycket på helgen eftersom jag måste upp vid 5 på måndag morgon;-)
Jag trivs bra. Det är ett kul jobb och ingen dag är egentligen den andra lik, trots att mycket ligger i rutiner. Men man är ganska ensam. Som pilot träffar man bara den andra piloten och kanske att man har lite kontakt med flygvärdinnan i mellanåt. Men man träffar inga andra människor. Det är mycket sittande, så man får lätt ont i ryggen och måste därför lägga en del av sin fritid på träning.
Det som kan vara jobbigt är att branschen suger. Om du har läst tidigare inlägg jag haft på bloggen, samt svar på frågor i högermarginalen förstår du vad jag menar. Branschen är korrupt och det finns ALLTID någon annan som vill göra ditt jobb för halva lönen så man känner sig aldrig riktigt trygg. Folk är villiga att köpa sig före i arbetskön för astronomiska summor, bara för att få sitt första jobb och så länge det är så, kommer man vara tvungen att köpa sin egen rating, alltså utbildning på flygplanstyp.
2 Den här var lättare. Både jag och min sambo är piloter och har varit så i tre år. Altså det funkar. Det man kan tänka på är att om man inte jobbar på samma ställe kan det vara svårt att träffas och om man jobbar på samma ställe kan det också vara svårt att träffas.. någon måste ju jobba, alla kan inte vara lediga samtidigt.
Som jag sa tidigare så jobbar man olika på olika bolag. Det finns de som har fast schema med 7 dagar på och 7 dagar av, eller ett mönster av 5 på-4av-6på-3av eller vad som helst. Sedan finns det också de bolag som inte har något system utan där man får sitt schema, som gäller en månad och man får det kanske ett par veckor innan det börjar gälla.
Om inte båda har samma variant kan det ju bli så att det går ganska lång tid mellan gångerna man ses. Kanske inte båda får jobb i Sverige? Måste den ena pendla, vilket är ganska vanligt i dagens läge, så kanske det blir ännu svårare att få det att passa ihop. En annan grej att tänka på om båda jobbar på samma flygbolag, vad händer om bolaget går i konkurs? Då förlorar man hela familjens inkomst.
3 Här har jag ingen egen erfarenhet, men jag ser vad som händer ute på fältet. De allra flesta piloter har familj och barn och en stor del av de är skilda och bor numera ihop med en flygvärdinna...
Mitt svar: klart att det går om bara den ena är pilot, men mitt råd till dig är att vara piloten;-) Den andra personen blir hemma och tar hand om barnen, helt säkert. Den förälder som är borta blir "the good guy" för att den är borta när den är borta och den är hemma när den är hemma. Den hemmavarande föräldern måste jobba heltid och ta hand om barn och hushåll helt själv under den vecka/ de dagar som den andra är borta och pilotar. (Det blir inte mycket tid över för att vara trevlig mot sina barn. Detta har jag hört av en väninna som jobbar på dagis och har hand om barn där den ena föräldern är borta en vecka och sedan hemma en vecka)
För jag tror att man måste räkna med att pendla till sitt pilotjobb i dagens läge. Det är ytterst få som får bas hemma där de bor. Här där jag jobbar är det mer än hälften som pendlar och de har alla mer än 5 timmars bilfärd hem.
Det man ska tänka på är om den ena blir pilot och är borta mycket, vad gör den som är hemma och hur mycket tycker man om varandra, tror man att det fungerar?!
4 Jag har ju varit inne på barn lite redan. Jag oroar mig faktiskt själv över den saken. För det första har jag hört ett rykte om att flygvärdinnor brukar ha svårt att bli med barn. Det ska ha med att man utsätter sin kropp för tryckförändringar och kosmisk strålning varje dag. Jag vet inte om det är sant, för jag vet ju många flygvärdinnor som har barn. Men det tål att tänkas på. Det är ju värst på långa flygningar, där man flyger på vädigt hög höjd.
Det andra är hur man ska hålla certifikaten vid liv när man är gravid, man får ju inte flyga efter 5e månaden eller nåt sånt. Man kan alltid få dispans om man mår bra osv.. men det är väl olika från person till person. Sedan ska man vara mammaledig och vara hemma och amma, men man måste samtidigt klara av simulatorchecker var 6e månad. Det går om man absolut vill! =)
Sedan är ju frågan hur kul det är att vara mamma till sina barn och sticka på jobb en vecka här och en där. Mina kompisar, som inte är piloter, har ju varit hemma mellan ett och två år med sina barn innan de skickades till dagis. Man kan ju inte vara borta så länge från flygningen, då har man ju gömt allt:-S Dessutom måste man enligt ett myndighetskrav ha minst 3 landningar de senaste 90 dagarna för att få ta med passagerare.. så var 3e månad måste man flyga, annars kostar det bolaget en massa extra... Nåja, det går om man absolut vill! Men det är nog viktigt att den andra parten är medveten om begränsningarna som pilotyrket sätter på mammarollen.
5 Pengar, pengar och åter pengar. Jag skulle önska att våran värld var lite mindre kapitalistisk. Nej lånet är inte värt det. Det finns olika sätt att bli pilot.
Man kan gå den snabba och dyra vägen. En privat skola. Räkna med en totalkostnad på 1 miljon. Utbildningen kostar kanske 5-600 000kr men du kan inte jobba samtidigt, så du måste låna ihop till boendekostnad och mat och sånt.. om inte din partner försörjer dig förstås. Efter avklarad utbildning måste du också köpa en rating som kanske kostar 300 000kr.
Så finns det snikvarianten. En högskola. Det finns en i Sverige vid Lunds universitet och en i Norge vid Tromsö Universitet. Problemet här är att allt är gratis! Hur många som helst söker och endast de "allra bästa" kommer in. Vilka som är bäst är en smaksak och jag håller inte riktigt med att det är de bäst lämpade som kommer in. Anledningen till det är att det är väntetid på några år innan man gjort alla intagningsprov och på den tiden har hälften hunnit tagit en civilingengörsutbildning eller liknande och sedan går de till pilot bara för att de kom in på skolan. (Observera att det naturligtvis inte gäller alla som går på dessa skolor!) Men de har egentligen inget riktigt intresse för att jobba som piloter.
Den tredje varianten är att gå privat. Det tar tid, men man kan jobba samtidigt och då behöver man inte ta något lån. Den privata vägen brukar börja hos någon flygklubb och att man tar ett privat certifikat och därifrån bygger på med flera kurser.
Sådär! Det var svar på frågorna. Mitt tips till dig och din sambo är att fundera länge på konsekvenserna av att en eller båda blir piloter. Vilka prioriteringar har ni vad gäller tid till varandra och till familj. Gillar ni att sova på hotell? Vill ni se världen? Vad är anledningen till att ni vill bli piloter? Vad jobbar ni med idag? Kanske ni hellre vill utveckla den biten än att ni blir borta från varandra under långa perioder. Vilket bolag hoppas ni kunna jobba på? Ta kontakt med någon pilot där och hör hur det är.
Slutligen: Lycka till! Och hör gärna av dig igen med andra frågor eller när du är utbildad pilot=)
tisdag 25 augusti 2009
Flygbranschens skitstövlar
Med anledning av den avslutade undersökningen med frågan:
Är det ok att arbetsgivaren kräver att arbetstagaren ska betala en kurs som arbetsgivaren kräver att arbetstagaren ska gå?
Va?! Det finns väl ingen arbetsgivare som kräver det.
11 (91%)
Ja, absolut. Företaget ska inte behöva stå för någon utbildning.
0 (0%)
Nja, det beror väl på kostnaden.
1 (8%)
Indirekt, det är ok att arbetsgivaren drar av kostnaden från arbetstagarens lön.
0 (0%)
Jag förstod inte frågan
0 (0%)
Svaret är joo, visst finns det sådana arbetsgivare. Flygbranschen är full av dem.
Jag har träffat många människor som, när jag säger att jag inte rekommenderar någon att bli pilot pga hur branschen är, säger att det är likadant i alla branscher. Jag är nu, efter denna undersökning, benägen att tro att så inte är fallet.
Jag vet inte hur många flygbolag det rör sig om, men det är säkert åtminstone hälften av alla eurpoeiska där man endast kan söka jobb om man redan har en så kallad type rating (och de andra flygbolagen går så dåligt för tillfället att de inte rekryterar ny personal).
Type rating kursen är den utbildning man behöver på varje flygplans typ man ska flyga. De kostar uppskattningsvis mellan 100 000 och 350 000 kr, för en sex veckor lång utbildning. Det här kräver flygbolagen i dagens flyg-europa att piloterna själva ska betala, eller så betalar bolaget det, men man får avdrag på lönen tills att utbildningen är avbetald, så kallad bonding. När man är bondad (uttalas med ett kort å-ljud, inte o som i bonde) kan man inte avsluta sin anställning hos bolaget innan avbetalningen är klar. Vill man ändå göra det, blir man tvungen att köpa sig fri. Normalt ligger en bonding på ett par år.
Om vi hade pratat om ett par tusen kronor i kostnad för en kurs. Då hade jag antagligen aldrig reagerat. Men om man först ska köpa sig en utbildning till pilot, på mellan 500 000 och en miljon kronor beroende på vart man går utbildningen och sedan också blir tvungen att betala typ-utbildningen på kanske 300 000 till. Då kan man helt plötsligt förstå att piloterna behöver ha 95 000 kr i månaden i lön. Fast det har man naturligtvis inte på de bolag som kräver att man betalar allt själv. Där kan man i värsta fall till och med bli tvungen att jobba gratis under de första veckorna ( minst 6 veckor) när man har line training. Då flyger man med en speciellt utbildad kapten och lär sig linjenätet och bolagets procedurer.
Men, frågar du dig antagligen nu, hur kommer det sig att detta fungerar? Varför protesterar inte piloterna, varför går de med på att betala allt själva?
För några år sedan såg inte branschen ut som den gör idag. Då stod arbetsgivaren för all intern utbildning och vidareutbildning. Tänk bara om man jobbar på ett större bolag som har flera olika flygplanstyper. Man kanske börjar sin karriär på ett mindre propellerplan och avancerar sedan till större och större maskiner. Hur skulle det se ut om piloten måste betala 300 000 var 5e år?
Efter 11 september är branschen sig dock inte lik. Människor runt om i världen slutade flyga och helt plötsligt fanns ett överskott på piloter. Har man en gång betalat över en halv miljon för sin utbildning vill man ju helst inte behöva sätta sig i skolbänken igen. Det känns ju som ganska bortkastade pengar. Desperationen gjorde att många erbjöd sig att betala typ-kursen själva för att liksom "köpa sig före i kön". Och där är vi idag. Arbetsgivarna är vana vid att det alltid finns någon som är villig att betala och till och med villiga att betala OCH arbeta gratis den första tiden, bara för att få flygtimmar. Flygtimmar måste man ha för att hålla certifikaten vid liv och ju mer erfarenhet man har desto flera jobb finns att söka.
Så egentligen är det oss själva vi har att skylla. I grund och botten är det piloter som är villiga att betala för sig själva som förstör för resten av branschen. Jag tycker fortfarande att det är fräckt av arbetsgivarna att kräva det, men så länge inte hela pilotkåren sätter ner foten och säger stopp, så kommer det här förfarandet att finnas kvar.
Är det faktiskt lika illa i alla branscher?
Är det ok att arbetsgivaren kräver att arbetstagaren ska betala en kurs som arbetsgivaren kräver att arbetstagaren ska gå?
Va?! Det finns väl ingen arbetsgivare som kräver det.
11 (91%)
Ja, absolut. Företaget ska inte behöva stå för någon utbildning.
0 (0%)
Nja, det beror väl på kostnaden.
1 (8%)
Indirekt, det är ok att arbetsgivaren drar av kostnaden från arbetstagarens lön.
0 (0%)
Jag förstod inte frågan
0 (0%)
Svaret är joo, visst finns det sådana arbetsgivare. Flygbranschen är full av dem.
Jag har träffat många människor som, när jag säger att jag inte rekommenderar någon att bli pilot pga hur branschen är, säger att det är likadant i alla branscher. Jag är nu, efter denna undersökning, benägen att tro att så inte är fallet.
Jag vet inte hur många flygbolag det rör sig om, men det är säkert åtminstone hälften av alla eurpoeiska där man endast kan söka jobb om man redan har en så kallad type rating (och de andra flygbolagen går så dåligt för tillfället att de inte rekryterar ny personal).
Type rating kursen är den utbildning man behöver på varje flygplans typ man ska flyga. De kostar uppskattningsvis mellan 100 000 och 350 000 kr, för en sex veckor lång utbildning. Det här kräver flygbolagen i dagens flyg-europa att piloterna själva ska betala, eller så betalar bolaget det, men man får avdrag på lönen tills att utbildningen är avbetald, så kallad bonding. När man är bondad (uttalas med ett kort å-ljud, inte o som i bonde) kan man inte avsluta sin anställning hos bolaget innan avbetalningen är klar. Vill man ändå göra det, blir man tvungen att köpa sig fri. Normalt ligger en bonding på ett par år.
Om vi hade pratat om ett par tusen kronor i kostnad för en kurs. Då hade jag antagligen aldrig reagerat. Men om man först ska köpa sig en utbildning till pilot, på mellan 500 000 och en miljon kronor beroende på vart man går utbildningen och sedan också blir tvungen att betala typ-utbildningen på kanske 300 000 till. Då kan man helt plötsligt förstå att piloterna behöver ha 95 000 kr i månaden i lön. Fast det har man naturligtvis inte på de bolag som kräver att man betalar allt själv. Där kan man i värsta fall till och med bli tvungen att jobba gratis under de första veckorna ( minst 6 veckor) när man har line training. Då flyger man med en speciellt utbildad kapten och lär sig linjenätet och bolagets procedurer.
Men, frågar du dig antagligen nu, hur kommer det sig att detta fungerar? Varför protesterar inte piloterna, varför går de med på att betala allt själva?
För några år sedan såg inte branschen ut som den gör idag. Då stod arbetsgivaren för all intern utbildning och vidareutbildning. Tänk bara om man jobbar på ett större bolag som har flera olika flygplanstyper. Man kanske börjar sin karriär på ett mindre propellerplan och avancerar sedan till större och större maskiner. Hur skulle det se ut om piloten måste betala 300 000 var 5e år?
Efter 11 september är branschen sig dock inte lik. Människor runt om i världen slutade flyga och helt plötsligt fanns ett överskott på piloter. Har man en gång betalat över en halv miljon för sin utbildning vill man ju helst inte behöva sätta sig i skolbänken igen. Det känns ju som ganska bortkastade pengar. Desperationen gjorde att många erbjöd sig att betala typ-kursen själva för att liksom "köpa sig före i kön". Och där är vi idag. Arbetsgivarna är vana vid att det alltid finns någon som är villig att betala och till och med villiga att betala OCH arbeta gratis den första tiden, bara för att få flygtimmar. Flygtimmar måste man ha för att hålla certifikaten vid liv och ju mer erfarenhet man har desto flera jobb finns att söka.
Så egentligen är det oss själva vi har att skylla. I grund och botten är det piloter som är villiga att betala för sig själva som förstör för resten av branschen. Jag tycker fortfarande att det är fräckt av arbetsgivarna att kräva det, men så länge inte hela pilotkåren sätter ner foten och säger stopp, så kommer det här förfarandet att finnas kvar.
Är det faktiskt lika illa i alla branscher?
fredag 14 augusti 2009
flygrädsla
Med anledning av den just avslutade undersökningen bland bloggens besökare, som handlade om flygrädlsa.
Man brukar säga att i genomsnitt hälften av alla passagerare ombord på ett flygplan känner någon sorts obehag. Kanske uppemot 10% är så rädda att de helst skulle stanna hemma. Medan ungefär 10% av befolkningen undviker att flyga överhuvudtaget på grund av sin rädsla. De åker på bilsemester istället för till Thailand.
Jag tror att flygrädsla handlar om okunskap och en känsla av att inte ha kontroll. Att gå på en kurs för flygrädda kan hjälpa. Där får man lyssna på piloter och tekniker och alla andra personer som har med flygning att göra. Man får chansen att ställa frågor och oftast avslutas en sådan kurs med ett besök i ett flygplan och kanske till och med en tur i luften, där man får chans att se hur det går till fram på flight deck.
För att citera Luftfartsverket:
Visste du att...
Det är säkert att resa med flyg. Risken att förolyckas i ett flyghaveri är mikroskopisk, runt 1 på 11 miljoner. Statistiskt sett måste du flyga varje dag i mer än 29 000 år innan du dör i ett haveri. Vid en flygresa utsätter du dig för den största risken på väg till flygplatsen.
Källa: www.lfv.se
Det är ju en klen tröst när man är rädd, men det är sant!
I min undersökning svarade 63% att de inte alls är flygrädda, medan 36% svarade att de skulle känna sig tryggare om de visste att det fanns en kvinnlig pilot ombord. (Antagligen mina närmaste vänner som svarat så för att göra mig glad😉). Det som är intressant i sammanhanget är att många har en bestämd uppfattning om hur en pilot ska se ut och bete sig och kvinnor passar bara inte in. En pilot ska vara en ädre man med djup trygg röst, inte en kvinna med hästsvans. Men jag gläder mig över att de som läser min blog inte har dessa fördomar!
Man brukar säga att i genomsnitt hälften av alla passagerare ombord på ett flygplan känner någon sorts obehag. Kanske uppemot 10% är så rädda att de helst skulle stanna hemma. Medan ungefär 10% av befolkningen undviker att flyga överhuvudtaget på grund av sin rädsla. De åker på bilsemester istället för till Thailand.
Jag tror att flygrädsla handlar om okunskap och en känsla av att inte ha kontroll. Att gå på en kurs för flygrädda kan hjälpa. Där får man lyssna på piloter och tekniker och alla andra personer som har med flygning att göra. Man får chansen att ställa frågor och oftast avslutas en sådan kurs med ett besök i ett flygplan och kanske till och med en tur i luften, där man får chans att se hur det går till fram på flight deck.
För att citera Luftfartsverket:
Visste du att...
Det är säkert att resa med flyg. Risken att förolyckas i ett flyghaveri är mikroskopisk, runt 1 på 11 miljoner. Statistiskt sett måste du flyga varje dag i mer än 29 000 år innan du dör i ett haveri. Vid en flygresa utsätter du dig för den största risken på väg till flygplatsen.
Källa: www.lfv.se
Det är ju en klen tröst när man är rädd, men det är sant!
I min undersökning svarade 63% att de inte alls är flygrädda, medan 36% svarade att de skulle känna sig tryggare om de visste att det fanns en kvinnlig pilot ombord. (Antagligen mina närmaste vänner som svarat så för att göra mig glad😉). Det som är intressant i sammanhanget är att många har en bestämd uppfattning om hur en pilot ska se ut och bete sig och kvinnor passar bara inte in. En pilot ska vara en ädre man med djup trygg röst, inte en kvinna med hästsvans. Men jag gläder mig över att de som läser min blog inte har dessa fördomar!
söndag 9 augusti 2009
Piloternas arbetstid
Söndag morgon och endast 3 timmar kvar av första undersökningen. Jag vågar kalla den för avslutad och frågan löd:
Är det glamouröst att vara pilot?Självklart! Man tjänar mycket pengar och bor på lyxiga hotell. (5%)
Ja, pilot är ett glidaryrke. (5%)
Jag tror det var bättre förr. (55%)
Nja, piloter jobbar till och med längre dagar än busschaufförer. (33%)
De allra flesta som har svarat på frågan verkar tro att det var bättre förr. (Bakom svarsalternativen, inom parentes står hur många procent som valt detta alternativ.) Vilken klyscha! Men om sanningen ska fram.
Senast i onsdags hade aktuellt i svt ett reportage om piloternas arbetstider. 60 timmars arbetsvecka mot en "normal" arbetstid på 40 timmar. Så kanske det faktiskt var bättre förr.
Läs gärna om inslaget här: http://svt.se/2.22584/1.1630284/piloter_kraver_kortare_arbetstid?lid=is_search527895&lpos=0&queryArt527895=pilotf%F6rening&sortOrder527895=3&doneSearch=true&sd=47225&from=siteSearch&pageArt527895=0
Men vilka yrken har egentligen "normal" arbetstid? Ett av svarsalternativen till frågan var att piloter jobbar längre än busschaufförer, vilket skulle kunna vara sant, om det inte var så att bussbolagen lyckas undgå sina arbetstidsregler genom några små knep. Så alla i transportbranschen knegar nog.
Sedan bör det väl också nämnas att långt ifrån alla piloter (eller busschaufförer för den delen) jobbar max tid som man får jobba. Dock är det ganska skrämmande att den som bestämmer hur mycket vi ska jobba är en person som sitter på ett kontor mellan åtta och fem varje dag, som har flextid och antagligen grymt mycket betalt för att fika två gånger om dagen. (eller kanske inte)
Men klaga ska man ju inte göra. I och med valet att bli pilot visste jag ju att jag skulle jobba när alla andra är lediga, dvs kvällar och helger. Det är ju då folk i allmänhet vill resa.
Är det glamouröst att vara pilot?Självklart! Man tjänar mycket pengar och bor på lyxiga hotell. (5%)
Ja, pilot är ett glidaryrke. (5%)
Jag tror det var bättre förr. (55%)
Nja, piloter jobbar till och med längre dagar än busschaufförer. (33%)
De allra flesta som har svarat på frågan verkar tro att det var bättre förr. (Bakom svarsalternativen, inom parentes står hur många procent som valt detta alternativ.) Vilken klyscha! Men om sanningen ska fram.
Senast i onsdags hade aktuellt i svt ett reportage om piloternas arbetstider. 60 timmars arbetsvecka mot en "normal" arbetstid på 40 timmar. Så kanske det faktiskt var bättre förr.
Läs gärna om inslaget här: http://svt.se/2.22584/1.1630284/piloter_kraver_kortare_arbetstid?lid=is_search527895&lpos=0&queryArt527895=pilotf%F6rening&sortOrder527895=3&doneSearch=true&sd=47225&from=siteSearch&pageArt527895=0
Men vilka yrken har egentligen "normal" arbetstid? Ett av svarsalternativen till frågan var att piloter jobbar längre än busschaufförer, vilket skulle kunna vara sant, om det inte var så att bussbolagen lyckas undgå sina arbetstidsregler genom några små knep. Så alla i transportbranschen knegar nog.
Sedan bör det väl också nämnas att långt ifrån alla piloter (eller busschaufförer för den delen) jobbar max tid som man får jobba. Dock är det ganska skrämmande att den som bestämmer hur mycket vi ska jobba är en person som sitter på ett kontor mellan åtta och fem varje dag, som har flextid och antagligen grymt mycket betalt för att fika två gånger om dagen. (eller kanske inte)
Men klaga ska man ju inte göra. I och med valet att bli pilot visste jag ju att jag skulle jobba när alla andra är lediga, dvs kvällar och helger. Det är ju då folk i allmänhet vill resa.
fredag 7 augusti 2009
missförståndet pilot/kapten/styrman
Jag vet inte hur det kommer sig, men någon sorts förvirring råder mellan begreppen pilot,kapten och styrman. Tidigare i somras skedde en incident utan olycksfall som fick stora rubriker i tidningarna. Denna artikel är i nuläget det enda jag hittar om händelsen.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5403136.ab
Rubriken lyder: "Piloten avled under flygning." Innehållet i de första artiklarna som kom ut lät oss förstå att andrepiloten mirakulöst nog hade lyckats landa planet utan att någon kommit till skada. Jag kan bli ganska provocerad av såna uttalanden.
För det första säger rubriken att det endast fanns en pilot ombord. Han som avled under flygningen. Men det hoppas jag att alla är medvetna om att på alla passagerarflygplan i kommersiell trafik finns det åtminstone två piloter. Dessa flygplan är certifierade för tvåpilotssystem och får således inte flygas med bara en pilot.
Ska jag då också passa på att definiera vad en pilot är. För mig betyder pilot en person, som innehar ett certifikat utfärdat av luftfartsmyndigheten, som ger denna person rätten att framföra ett flygplan. Dessa certifikat finns för privat eller kommersiellt syfte.
Det stod också, som redan tidigare nämnt, att det var ett under att andrepiloten lyckades landa planet. Dock om man läser nuvarande artikel, som jag länkat till ovan, ser man att talespersonen för bolaget ifråga konstaterar – De båda andrepiloterna är fullt kapabla att flyga planet och kunde säkert fortsätta. Det är också en av anledningarna till att vi är två ombord.
Kaptenen (den som är chef ombord och har ansvar för bland annat säkerheten) och styrmannen har samma utbildning och ska båda ensamma kunna flyga planet, ifall en sån här situation uppkommer. Naturligtvis har kaptenen mera erfarenhet. Det är därför han bestämmer och har ansvaret ombord. Men i de allra flesta (västerlänska) flygbolag utför kapten och styrman i princip samma sysslor. Dock trycker jag på knapparna som är närmast mig och kaptenen på knapparna som är närmast honom, för enkelhets skull, för att vi ska slippa vara ivägen för varandra. Jag landar lika många gånger per dag som kaptenen jag jobbar tillsammans med den dagen. Så jag är inte förvånad att de båda andrepiloterna lyckades landa planet utan problem, trots dåligt väder!
För att ytterligare utöka förvirringen.
På långa flygningar har man ofta en extra pilot ombord, en relief pilot, som tar över och monitorerar flygningen och instrumenten. Denna pilot skulle kunna kallas andrepilot, av engelskans 2nd officer, till skillnad från 1st officer som är samma sak som styrman. Dessa piloter startar och landar aldrig om jag förstått saken rätt.
Men hur som helst, i historien ovan tycks en av de "ordinarie" piloterna fortfarande vara i livet och torde således kunna landa planet utan problem, vilket också skedde.
Herregud, nu har jag nog kollrat bort mig fullständigt=) Så för att inte göra bort mig fullständigt är det bäst jag lägger till att jag är helt säker på att även "extra" besättningen utan problem kan landa planet! Alla piloter måste enligt bestämmelserna testas en gång varje halvår, för att utvärdera om de kan hantera flygplanet i alla tänkbara situationer, det innefattar brand, motorbortfall och andra nödlägen, men naturligtvis även normala förhållanden, som att landa planet. (För att undvika missförstånd: detta övas i simulator som står på marken och är därför inte en fara för allmänheten)
Slutsats: Både kaptenen och styrmannen är piloter och kan landa planet! (Det behövs ingen bandymålvakt 😉)
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5403136.ab
Rubriken lyder: "Piloten avled under flygning." Innehållet i de första artiklarna som kom ut lät oss förstå att andrepiloten mirakulöst nog hade lyckats landa planet utan att någon kommit till skada. Jag kan bli ganska provocerad av såna uttalanden.
För det första säger rubriken att det endast fanns en pilot ombord. Han som avled under flygningen. Men det hoppas jag att alla är medvetna om att på alla passagerarflygplan i kommersiell trafik finns det åtminstone två piloter. Dessa flygplan är certifierade för tvåpilotssystem och får således inte flygas med bara en pilot.
Ska jag då också passa på att definiera vad en pilot är. För mig betyder pilot en person, som innehar ett certifikat utfärdat av luftfartsmyndigheten, som ger denna person rätten att framföra ett flygplan. Dessa certifikat finns för privat eller kommersiellt syfte.
Det stod också, som redan tidigare nämnt, att det var ett under att andrepiloten lyckades landa planet. Dock om man läser nuvarande artikel, som jag länkat till ovan, ser man att talespersonen för bolaget ifråga konstaterar – De båda andrepiloterna är fullt kapabla att flyga planet och kunde säkert fortsätta. Det är också en av anledningarna till att vi är två ombord.
Kaptenen (den som är chef ombord och har ansvar för bland annat säkerheten) och styrmannen har samma utbildning och ska båda ensamma kunna flyga planet, ifall en sån här situation uppkommer. Naturligtvis har kaptenen mera erfarenhet. Det är därför han bestämmer och har ansvaret ombord. Men i de allra flesta (västerlänska) flygbolag utför kapten och styrman i princip samma sysslor. Dock trycker jag på knapparna som är närmast mig och kaptenen på knapparna som är närmast honom, för enkelhets skull, för att vi ska slippa vara ivägen för varandra. Jag landar lika många gånger per dag som kaptenen jag jobbar tillsammans med den dagen. Så jag är inte förvånad att de båda andrepiloterna lyckades landa planet utan problem, trots dåligt väder!
För att ytterligare utöka förvirringen.
På långa flygningar har man ofta en extra pilot ombord, en relief pilot, som tar över och monitorerar flygningen och instrumenten. Denna pilot skulle kunna kallas andrepilot, av engelskans 2nd officer, till skillnad från 1st officer som är samma sak som styrman. Dessa piloter startar och landar aldrig om jag förstått saken rätt.
Men hur som helst, i historien ovan tycks en av de "ordinarie" piloterna fortfarande vara i livet och torde således kunna landa planet utan problem, vilket också skedde.
Herregud, nu har jag nog kollrat bort mig fullständigt=) Så för att inte göra bort mig fullständigt är det bäst jag lägger till att jag är helt säker på att även "extra" besättningen utan problem kan landa planet! Alla piloter måste enligt bestämmelserna testas en gång varje halvår, för att utvärdera om de kan hantera flygplanet i alla tänkbara situationer, det innefattar brand, motorbortfall och andra nödlägen, men naturligtvis även normala förhållanden, som att landa planet. (För att undvika missförstånd: detta övas i simulator som står på marken och är därför inte en fara för allmänheten)
Slutsats: Både kaptenen och styrmannen är piloter och kan landa planet! (Det behövs ingen bandymålvakt 😉)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)