Det är nästan fem år sedan jag bloggade sist. Vad har jag haft för mig? Jag har blivit mamma💕 och många av mina farhågor har nog faktiskt besannats, men inte alla. Det är inte så lätt att vara pilot och mamma samtidigt. Att vara två piloter i familjen har visats sig näst intill omöjligt.👎
Jag undrar förresten hur det gick för Ulrika som i 2009 skrev till mig och frågade om det går bra att vara två piloter i familjen och sedan få barn. Undrar om hon och hennes kille blev piloter till slut.😊
Jag fick en son 2013 och en dotter 2016 och nu är jag klar med det kapitlet av mitt liv. Det blir nog inga fler barn. Dels för att jag tycker att två är lagom och dels för att jag inte riktigt njöt av varken havandeskap eller leveransen.
Hur funkar det att vara pilot och gravid? Inga problem, eller jo i slutet när magen börjar bli stor och magmusklerna mer eller mindre ineffektiva så hade jag faktiskt lite svårt att nå alla knappar. 😃 Enligt min åsikt är flygbolagen högst professionella och har stor förståelse för det växande livet som inte gynnas av buller och turbulens. Jag jobbade i flygplanet så länge jag fick för luftfartsmyndigheten. Alltså fram till vecka 26. Därefter fick jag andra arbetsuppgifter tills det var dags att slappna av inför förlossningen. En del väljer att sluta flyga tidigare, bara 3 månader in i graviditeten. Flygvärdinnor får inte jobba i kabinen längre än 3 månader in i graviditeten.
Behörigheter och cert? Med båda mina barn var jag hemma ca 1 år. Det visade sig inte vara några problem att behålla behörigheterna i certet. En gång per år behöver man göra som ett flygprov för att behålla behörigheterna. Med barn nummer två hade alla mina behörigheter gått ut på datum innan jag kom tillbaka i tjänst efter mammaledigheten och jag blev därför tvungen att ha lite extra träning i simulatorn innan jag fick flyga på egna vingar. Värre än så var det inte. 😌
Att vara två piloter i familjen är svårt. Jag flyger, men min man jobbar i ett vanlig 8 till 5 jobb för tillfället. Vi har inte lyckats lösa situationen på något annat sätt. Varför fick jag fortsätta flyga och inte min man? Innan vi fick vårt första barn jobbade han ad hoc cargo i Europa. Han var borta ca 3 månader på ett kontrakt, utan möjlighet att komma hem under hela tiden och sedan var han hemma i väntan på ett nytt kontrakt. När vi fick vår son tyckte han inte längre att det livet var så kul. Han ville vara närmare och mera hemma för att kunna umgås med vår son. Jag hade ett flygjobb med bas där vi bor och därför kunde jag fortsätta flyga. Jag kom hem varje dag. Min man söker sig nu tillbaka till flygbranschen, men hur vi ska lösa situationer där vi båda kan var borta från barnen i 4-5 dagar i sträck, vet jag inte. Mor- och farföräldrar ställer säkert gärna upp, ibland, men inte hela tiden.
Några av mina kollegor som jobbar i ett system där man jobbar 7 dagar och sedan är ledig 7 dagar har fått det att fungera, men där träffas föräldrarna nästan aldrig. Barnen har dock alltid en förälder hemma. 😀
Nu jobbar jag i ett variabelt system, vilket betyder att jag kan vara borta allt mellan en och fem nätter i sträck och sedan vara ledig mellan en och tre dagar. Min son brukar säga till mig att jag inte får åka till jobbet. Han undrar varför inte jag har ett vanligt jobb, som alla andra mammor, där jag är på jobbet när han är på dagis och hemma när han är hemma.
Det undrar jag också ibland😩 Det är otroligt tungt att uppleva alla framsteg som barnen gör, lära sig gå och prata till exempel, på avstånd, genom FaceTime. Jag är inte där på födelsedagar eller julafton. Jag är 1000km bort när de bryter armen och kan inte trösta. Jag ser avundsjukt på när min man blir överöst av pussar av vår 1,5-åriga dotter. Ibland jobbar jag sådana tider att jag inte har någon som helst möjlighet att prata med barnen på flera dagar och får nöja mig med en bild där resten av familjen sitter hemma i soffan och myser under en filt och läser en saga.
Tiderna förändras och mina preferenser likaså. För 10 år sedan skrev jag att flygjobbet är underbart och jag skulle inte byta det mot något annat. I dag är sanningen en annan. Jag har precis lämnat kanske det absolut bästa flygjobbet man kan ha, den bästa arbetsgivaren med de bästa förmånerna och det bästa arbetstidssystemet. Det jobb som minst halva den nordiska pilotkåren drömmer om att få. Där man jobbar 7 dagar och sedan ledig 7 dagar. Tyvärr måste jag pendla dit, ca 12 timmar resväg, ibland närmare 24 för mig om jag slutade för sent och inte kom hela vägen hem samma dag. Jag sitter på flyget hem därifrån precis nu, om en dag börjar jag ett nytt jobb, fortfarande som pilot, men inte med alls samma trygghet, ingen möjlighet till framförhållning vad gäller planering av livet, eftersom arbetssystemet är variabelt, nästan inga förmåner, sämre pension och fler arbetsdagar per månad.
Jag gör det med glädje och ett lättat hjärta, för att leva mitt liv tillsammans med mina barn. Om jag kunde, skulle jag byta till ett "vanligt jobb" så att jag kunde träffa mina barn varje dag. Men det är inte så lätt, för jag kan ju inget annat än att flyga och då är det inte helt enkelt att söka andra jobb, men det är en historia för ett annat tillfälle. 😊
