Idag hade vi en passagerare ombord som ville komma över sin flygrädsla. Modigt! Hon följde med oss fram och tillbaka på en gång. Hon har tydligen tidigare varit och pratat med en kapten som har visat henne flygplanet och berättat hur allting fungerar.
Det gick förvånansvärt smärtfritt tyckte jag. Vi ansträngde oss nog lite mer än vanligt att flyga försiktigt och landa mjukt och tala långsamt och vänligt, men för det mesta flöt allting på som vanligt för oss därframme och enligt flygvärdinnan hade allting gått strålande för vår gäst.
Jag hoppas att hennes rädsla kunde dämpas och att hon kommer tillbaka till oss snart igen.
onsdag 5 januari 2011
tisdag 4 januari 2011
Passagerarflyg tvingas till störtdykning-vilka hjältar!
Många av de svenska tidningarna har kommenterat händelsen från igår, när City Airline fick tryckfall och piloterna tvingades göra en så kallad emergency descend.
Jag tycker att det är konstigt att tidningar här hemma vinklar allting så negativt, till skillnad från till exempel USA.
Alla artiklar som jag har läst skriver samma sak. Passagerarna var skräckslagna, de fick ingen information, panik utbröt, folk skrek. "Det var förskräckligt, jag ska aldrig flyga mera."
Men vad hände egentligen ombord? Någonstans har det uppstått en läcka. Om flygplanet flög på ca 10 000 meters höjd, skulle jag chansa på att kabinens tryck låg någonstans runt 2500m höjd. Man brukar säga att vid 3000 meters höjd finns det tillräckligt med syre för att hjärnans alla funktioner ska fungera normalt. Mellan 3 och 4 000 meters höjd bör man bara befinna sig 30 minuter åt gången utan syrgas. Som det stod i en av artiklarna, hade passagerarna efter landning fått informationen att piloterna hade 50 sekunder på sig, annars vet ingen vad som hade hänt.
I flygvärlden brukar man prata om "time of useful consciousness". Det betyder tiden som hjärnan kan tänka klart och som den har på sig att befalla kroppen att göra något. Luften är så tunn på högre höjd att syret inte räcker till. Det är därför vi har tryckkabiner i flygplanen. Dessa håller lufttrycket uppe så att syrehalten är tillräcklig för oss människor.
Jag hittade en tabell som visar hur lång tid hjärnan fungerar på olika höjd:
4,500m 30 min or more Små enmotoriga flygpan, utan tryckkabin flyger alltid lägre än detta
5,500 m 20 to 30 min
6,700 m 5-10 min Mindre passagerarflygplan med turboprop-motorer.
7,600 m 3 to 6 min
8,500 m 2.5 to 3 mins
9,100 m 1 to 3 mins
10,600 m 30 sec to 60 sec De flesta JET flygplan ligger här runt ikring.
12,200 m 15 to 20 sec
13,100 m 9 to 15 sec
15,200 m 6 to 9 sec Endast militära flygplan och privatjet-maskiner kommer så här högt.
Vad händer om man befinner sig längre tid en den i tabellen ovan, på den höjden och inte har tillgång till syrgas? Först svimmar man av syrebrist, man dör inte genast. När det uppstår en sådan akut läcka som det verkar ha gjort, då blir trycket inne i kabinen detsamma som luften på utsidan av planet har. Därför måste flygplanet ner till 3000m höjd. Där kan piloterna andas normalt, utan syrgas.
Alla flygplan som flyger så högt att denna situation teoretiskt KAN uppstå, måste ha syrgas ombord. Det är ett myndighetskrav. Det är dock orealistiskt att ha syrgas till alla personer ombord för en hel flygning, därför måste planet ner till en höjd där alla ombord kan andas utan att ta skada.
Det som alltså hände var att trycket föll från någonstans runt 700mbar till 265mbar, på kanske mindre än en minut. Att jämföras med att teleportera sig från marken till toppen av Mt Blanc på samma tid. Det känns ungefär som att flyga när man är förkyld, fast 100 gånger värre. Det kommer spränga i öronen, det kommer kännas som att ögonen vill poppa ut ur huvudet. Varför? För att trycket inne i kroppen inte minskar lika fort som trycket i luften runt omkring dig. När planet sedan sjunker ner till 3000m höjd, kommer lufttrycket sakta återställas till det som finns inne i kroppen. Först då släpper locket för öronen.
Passagerarna trodde att de skulle dö och någon fick näsblod. Alla fick säkert ont lite varstans. Samma sak gäller även piloterna. De fick säkert också en obeskrivbar smärta i öronen och trodde att deras ögon skulle poppa ur skallen, men ändå var de lugna och sansade och gjorde precis det enda som finns att göra i denna situation. Trots att de också ville skrika av smärta och undrade hur i helvete detta skulle sluta så kom ingen person till större skada!! Alla passagerare överlevde. Detta trots att piloterna hade 50 sekunder på sig att upptäcka vad som är fel, få på sig syrgasmaskerna (för att själva kunna fungera), försätta planet i sjunk, utan att planet får så hög fart att något går sönder, samt kontakta flygledningen, så att inget annat flygpan är i vägen.
Och passagerarna undrar varför de inget får veta. Helt plötsligt lutar planet kraftigt neråt och syrgasmaskerna kommer ner. Min första prioritering skulle inte heler vara att berätta för paxen vad som håller på att hända, utan att se til att vi alla kom i säkerhet.
Jag skulle önska att de svenska tidningarna fungerade som de Amerikanska. Vilka hjältar det var som styrde planet. Trots enorm stress, i en situation de aldrig varit med om, lyckas de landa planet, utan en skråma på vaken passagerare eller egendom.
Jag är stolt över att kunna kalla er kollegor grabbar!
aftonbladet
allehanda
dagbladet
TV4
Jag tycker att det är konstigt att tidningar här hemma vinklar allting så negativt, till skillnad från till exempel USA.
Alla artiklar som jag har läst skriver samma sak. Passagerarna var skräckslagna, de fick ingen information, panik utbröt, folk skrek. "Det var förskräckligt, jag ska aldrig flyga mera."
Men vad hände egentligen ombord? Någonstans har det uppstått en läcka. Om flygplanet flög på ca 10 000 meters höjd, skulle jag chansa på att kabinens tryck låg någonstans runt 2500m höjd. Man brukar säga att vid 3000 meters höjd finns det tillräckligt med syre för att hjärnans alla funktioner ska fungera normalt. Mellan 3 och 4 000 meters höjd bör man bara befinna sig 30 minuter åt gången utan syrgas. Som det stod i en av artiklarna, hade passagerarna efter landning fått informationen att piloterna hade 50 sekunder på sig, annars vet ingen vad som hade hänt.
I flygvärlden brukar man prata om "time of useful consciousness". Det betyder tiden som hjärnan kan tänka klart och som den har på sig att befalla kroppen att göra något. Luften är så tunn på högre höjd att syret inte räcker till. Det är därför vi har tryckkabiner i flygplanen. Dessa håller lufttrycket uppe så att syrehalten är tillräcklig för oss människor.
Jag hittade en tabell som visar hur lång tid hjärnan fungerar på olika höjd:
4,500m 30 min or more Små enmotoriga flygpan, utan tryckkabin flyger alltid lägre än detta
5,500 m 20 to 30 min
6,700 m 5-10 min Mindre passagerarflygplan med turboprop-motorer.
7,600 m 3 to 6 min
8,500 m 2.5 to 3 mins
9,100 m 1 to 3 mins
10,600 m 30 sec to 60 sec De flesta JET flygplan ligger här runt ikring.
12,200 m 15 to 20 sec
13,100 m 9 to 15 sec
15,200 m 6 to 9 sec Endast militära flygplan och privatjet-maskiner kommer så här högt.
Vad händer om man befinner sig längre tid en den i tabellen ovan, på den höjden och inte har tillgång till syrgas? Först svimmar man av syrebrist, man dör inte genast. När det uppstår en sådan akut läcka som det verkar ha gjort, då blir trycket inne i kabinen detsamma som luften på utsidan av planet har. Därför måste flygplanet ner till 3000m höjd. Där kan piloterna andas normalt, utan syrgas.
Alla flygplan som flyger så högt att denna situation teoretiskt KAN uppstå, måste ha syrgas ombord. Det är ett myndighetskrav. Det är dock orealistiskt att ha syrgas till alla personer ombord för en hel flygning, därför måste planet ner till en höjd där alla ombord kan andas utan att ta skada.
Det som alltså hände var att trycket föll från någonstans runt 700mbar till 265mbar, på kanske mindre än en minut. Att jämföras med att teleportera sig från marken till toppen av Mt Blanc på samma tid. Det känns ungefär som att flyga när man är förkyld, fast 100 gånger värre. Det kommer spränga i öronen, det kommer kännas som att ögonen vill poppa ut ur huvudet. Varför? För att trycket inne i kroppen inte minskar lika fort som trycket i luften runt omkring dig. När planet sedan sjunker ner till 3000m höjd, kommer lufttrycket sakta återställas till det som finns inne i kroppen. Först då släpper locket för öronen.
Passagerarna trodde att de skulle dö och någon fick näsblod. Alla fick säkert ont lite varstans. Samma sak gäller även piloterna. De fick säkert också en obeskrivbar smärta i öronen och trodde att deras ögon skulle poppa ur skallen, men ändå var de lugna och sansade och gjorde precis det enda som finns att göra i denna situation. Trots att de också ville skrika av smärta och undrade hur i helvete detta skulle sluta så kom ingen person till större skada!! Alla passagerare överlevde. Detta trots att piloterna hade 50 sekunder på sig att upptäcka vad som är fel, få på sig syrgasmaskerna (för att själva kunna fungera), försätta planet i sjunk, utan att planet får så hög fart att något går sönder, samt kontakta flygledningen, så att inget annat flygpan är i vägen.
Och passagerarna undrar varför de inget får veta. Helt plötsligt lutar planet kraftigt neråt och syrgasmaskerna kommer ner. Min första prioritering skulle inte heler vara att berätta för paxen vad som håller på att hända, utan att se til att vi alla kom i säkerhet.
Jag skulle önska att de svenska tidningarna fungerade som de Amerikanska. Vilka hjältar det var som styrde planet. Trots enorm stress, i en situation de aldrig varit med om, lyckas de landa planet, utan en skråma på vaken passagerare eller egendom.
Jag är stolt över att kunna kalla er kollegor grabbar!
aftonbladet
allehanda
dagbladet
TV4
torsdag 9 september 2010
Alex Schulmans kolumn "piloter tar livet av mig"
Hahahahaha! Jag skrattar så jag får ont i magen när jag läser denna kolumn.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/alexschulman/article7726157.ab
Jag anar och hoppas på lite ironi även om det också är möjligt att han är flygrädd. Det som är roligt är att jag känner igen karaktärerna han pratar om, även om det inte finns några piloter som medvetet söker upp turbulens på radarn eller vill chansa lite med passagerarnas säkerhet, så finns det ju de kaptener som tar varje tillfälle i akt att få dra på motorerna utan att stanna först på startbanan.
Men, till vårat försvar, måste jag också få påpeka att det ibland är trafikbilden som styr om vi drar iväg utan att stanna först på startbanan eller svänger tidigt efter start. Jag har dock aldrig varit med om att vi svängt innan vi tagit upp landningsstället=) Det finns ju myndighetsbestämmelser för sånt och det är kanske tur;-)
Trafikbilden jag pratar om är att tornet kanske vill få iväg oss innan en radda med landande plan kommer in, så vi slipper vänta i 10 minuter, då kan de fråga om vi är "ready for immediate take off". Om vi måste svänga tidigt efter start, som ganska ofta sker på Arlanda, är det oftast för att ett större, eller åtminstone snabbare flygplan ska starta efter oss.
Den typen av hipp-som-happ-pilot tycker också om att börja svänga precis när han lämnat marken. Landningshjulen har inte ens börjat veckla ihop sig innan han ska börja gira och hålla på. Då vet man: det här blir en fasansfull flygning. Den här piloten är så funtad att han kollar på radarn och söker upp turbulensen, siktar in sig och går till frontalangrepp, för han går i gång på faror.
Schulman har säkert helt rätt att många piloter går igång på faror, men bara så länge de endast är tänkbara och inte ett faktum. De är helt skrämmande hur fort man går från att vara kaxig och självsäker till att bli allert och kunna höra sitt eget hjärta slå. Adrenalin! Kroppens försvarmekanismer är helt klart inte designade för alla situationer vi utsätter oss för. Alla faror är roliga så länge man VET att det inte är farligt på rikigt.
Gröna Lunds nya åkatraktion är ett lysande exempel. Jag skrattade hela vägen. Skulle mitt flygplan bete sig likadant, skulle jag snarare vara rädd.
Det är ju tur att Schulmans dotter har lärt honom att turbulens är precis lika roligt som en karusell!
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/alexschulman/article7726157.ab
Jag anar och hoppas på lite ironi även om det också är möjligt att han är flygrädd. Det som är roligt är att jag känner igen karaktärerna han pratar om, även om det inte finns några piloter som medvetet söker upp turbulens på radarn eller vill chansa lite med passagerarnas säkerhet, så finns det ju de kaptener som tar varje tillfälle i akt att få dra på motorerna utan att stanna först på startbanan.
Men, till vårat försvar, måste jag också få påpeka att det ibland är trafikbilden som styr om vi drar iväg utan att stanna först på startbanan eller svänger tidigt efter start. Jag har dock aldrig varit med om att vi svängt innan vi tagit upp landningsstället=) Det finns ju myndighetsbestämmelser för sånt och det är kanske tur;-)
Trafikbilden jag pratar om är att tornet kanske vill få iväg oss innan en radda med landande plan kommer in, så vi slipper vänta i 10 minuter, då kan de fråga om vi är "ready for immediate take off". Om vi måste svänga tidigt efter start, som ganska ofta sker på Arlanda, är det oftast för att ett större, eller åtminstone snabbare flygplan ska starta efter oss.
Den typen av hipp-som-happ-pilot tycker också om att börja svänga precis när han lämnat marken. Landningshjulen har inte ens börjat veckla ihop sig innan han ska börja gira och hålla på. Då vet man: det här blir en fasansfull flygning. Den här piloten är så funtad att han kollar på radarn och söker upp turbulensen, siktar in sig och går till frontalangrepp, för han går i gång på faror.
Schulman har säkert helt rätt att många piloter går igång på faror, men bara så länge de endast är tänkbara och inte ett faktum. De är helt skrämmande hur fort man går från att vara kaxig och självsäker till att bli allert och kunna höra sitt eget hjärta slå. Adrenalin! Kroppens försvarmekanismer är helt klart inte designade för alla situationer vi utsätter oss för. Alla faror är roliga så länge man VET att det inte är farligt på rikigt.
Gröna Lunds nya åkatraktion är ett lysande exempel. Jag skrattade hela vägen. Skulle mitt flygplan bete sig likadant, skulle jag snarare vara rädd.
Det är ju tur att Schulmans dotter har lärt honom att turbulens är precis lika roligt som en karusell!
måndag 6 september 2010
Funderar på att ta ett ATPL..?
Jag har fått en fråga på fnul.se enligt ovan. Men jag tror att det är något fel på sidan, så att jag inte kan svara. Så mitt svar kommer här.
Jag är kanske rätt och samtidigt fel person att fråga. Jag är precis i ett skede i livet där jag funderar på om jag ska fortsätta som pilot... alls...
Jag tror att om man verkligen vill, så finns det inga hinder att vara kvinna och pilot. Jag menar med graviditeter och liknande. Jag tror att de allra flesta bolag idag helst ser att du inte skaffar barn och är borta, men att de samtidigt är mänskliga och förstår och gläds med dig.
Vad gäller mandominansen så är det ju bara så. Om du har tur så kommer du till ett bolag där det finns några flera som dig=) Jag har inte träffat särskilt många (manliga) piloter som ogillar kvinnor. Det finns några få, men de allra flesta tycker att det är roligt att inte alltid bara ha killar omkring sig. Och flygvärdinnor och incheckningspersonal kommer garanterat att gilla dig och stå på din sida;-)
Anledningen till att jag funderar på OM jag ska fortsätta jobba som pilot är helt och hållet arbetstiderna. Det finns två varianter idag. Det ena är feeder-traffic. Från de mindre flygplatserna i landet in till de större hubbarna. Alltså typ från Sveg eller Borlänge in till Stockholm. Det andra är lite längre rutter ut i Europa eller resten av världen från exempelvis Stockholm.
I det första alternativet kan du räkna med att ha ganska korta arbetsdagar, men antingen börjar du hur tidigt som helst, eller så slutar du hur sent som helst. Eller däremellan kan du räkna med att du jobbar hela dagen, 12 timmar, varav ungefär 3 är i flygplan och resten är i någon liten håla någonstans i Sveriges utkanter. I ett sånt här bolag får du också räkna med att bolaget hoppas att du ställer upp på precis vad som helst, schemändringar stup i kvarten, gärna bara någon dag före eller att du måste sova borta varannan natt.
I det andra alternativet jobbar du antingen exakt 12 timmar varje dag, du är helt slut när du kommer hem och hinner bara få i dig lite mat innan du måste sova igen för att orka upp till nästa dag. Eller så flyger du till något varmt och skönt ställe, stannar där en vecka och åker sedan hem för ett par dagar.
Man ska ha lite tur att få precis det jobb som man vill och för att få det att fungera med familjelivet.
Räkna också med att inte vara hemma särskilt mycket. De allra flesta piloter ser sina barn endast någon gång ibland. Jag har kollegor som endast kommer hem till sina familjer natten mellan lördag och söndag. Som måste ringa hem på fredag vid lunchtid och säga att jag kommer inte hem ikväll som jag lovade, jag måste jobba över.
Jag funderar på om jag inte vill se mina barn mera än så. Vad är det för mamma som är borta hela tiden...??
Men jag är helt säker på att det går att få det att fungera! Om man vill och har en förstående familj.
Väldigt många av mina kollegor har också bytt partner. Om det beror på att de aldrig är hemma eller annat kan jag inte svara på.
Men något jag är säker på är: att vara pilot är inte bara ett yrke, det är en livsstil.
Jag föreslår att du tänker igenom mycket noga vad som är viktigt för dig i livet. Då kommer du säkert fram till vad du ska prioritera och vad du kanske måste ta bort. Tex, vill du kunna träffa dina kompisar ibland? Glöm att du är ledig på fredag kväll och på lördag kan du inte gå ut för du börjar klockan 5 på måndag morgon och det fungerar inte i längden att snitta på 4 timmars nattsömn.
Mitt råd är att du ska fundera, bara du kan bestämma vad som är viktigast för dig. Men om du är det minsta osäker, lägg inte ut flera hundra tusen på en utbildning. Det är mycket pengar och det är knappt värt det. Vissa stunder är naturligtvis precis sådär härliga som man trodde, men många dagar ser likadana ut också. Tro mig när jag säger att man kan tröttna på att flyga! Man är ganska ensam därframme, trots att man är två.
Lycka till!
Jag är kanske rätt och samtidigt fel person att fråga. Jag är precis i ett skede i livet där jag funderar på om jag ska fortsätta som pilot... alls...
Jag tror att om man verkligen vill, så finns det inga hinder att vara kvinna och pilot. Jag menar med graviditeter och liknande. Jag tror att de allra flesta bolag idag helst ser att du inte skaffar barn och är borta, men att de samtidigt är mänskliga och förstår och gläds med dig.
Vad gäller mandominansen så är det ju bara så. Om du har tur så kommer du till ett bolag där det finns några flera som dig=) Jag har inte träffat särskilt många (manliga) piloter som ogillar kvinnor. Det finns några få, men de allra flesta tycker att det är roligt att inte alltid bara ha killar omkring sig. Och flygvärdinnor och incheckningspersonal kommer garanterat att gilla dig och stå på din sida;-)
Anledningen till att jag funderar på OM jag ska fortsätta jobba som pilot är helt och hållet arbetstiderna. Det finns två varianter idag. Det ena är feeder-traffic. Från de mindre flygplatserna i landet in till de större hubbarna. Alltså typ från Sveg eller Borlänge in till Stockholm. Det andra är lite längre rutter ut i Europa eller resten av världen från exempelvis Stockholm.
I det första alternativet kan du räkna med att ha ganska korta arbetsdagar, men antingen börjar du hur tidigt som helst, eller så slutar du hur sent som helst. Eller däremellan kan du räkna med att du jobbar hela dagen, 12 timmar, varav ungefär 3 är i flygplan och resten är i någon liten håla någonstans i Sveriges utkanter. I ett sånt här bolag får du också räkna med att bolaget hoppas att du ställer upp på precis vad som helst, schemändringar stup i kvarten, gärna bara någon dag före eller att du måste sova borta varannan natt.
I det andra alternativet jobbar du antingen exakt 12 timmar varje dag, du är helt slut när du kommer hem och hinner bara få i dig lite mat innan du måste sova igen för att orka upp till nästa dag. Eller så flyger du till något varmt och skönt ställe, stannar där en vecka och åker sedan hem för ett par dagar.
Man ska ha lite tur att få precis det jobb som man vill och för att få det att fungera med familjelivet.
Räkna också med att inte vara hemma särskilt mycket. De allra flesta piloter ser sina barn endast någon gång ibland. Jag har kollegor som endast kommer hem till sina familjer natten mellan lördag och söndag. Som måste ringa hem på fredag vid lunchtid och säga att jag kommer inte hem ikväll som jag lovade, jag måste jobba över.
Jag funderar på om jag inte vill se mina barn mera än så. Vad är det för mamma som är borta hela tiden...??
Men jag är helt säker på att det går att få det att fungera! Om man vill och har en förstående familj.
Väldigt många av mina kollegor har också bytt partner. Om det beror på att de aldrig är hemma eller annat kan jag inte svara på.
Men något jag är säker på är: att vara pilot är inte bara ett yrke, det är en livsstil.
Jag föreslår att du tänker igenom mycket noga vad som är viktigt för dig i livet. Då kommer du säkert fram till vad du ska prioritera och vad du kanske måste ta bort. Tex, vill du kunna träffa dina kompisar ibland? Glöm att du är ledig på fredag kväll och på lördag kan du inte gå ut för du börjar klockan 5 på måndag morgon och det fungerar inte i längden att snitta på 4 timmars nattsömn.
Mitt råd är att du ska fundera, bara du kan bestämma vad som är viktigast för dig. Men om du är det minsta osäker, lägg inte ut flera hundra tusen på en utbildning. Det är mycket pengar och det är knappt värt det. Vissa stunder är naturligtvis precis sådär härliga som man trodde, men många dagar ser likadana ut också. Tro mig när jag säger att man kan tröttna på att flyga! Man är ganska ensam därframme, trots att man är två.
Lycka till!
måndag 8 mars 2010
pilot flög utan cert
Jag trodde inte att det var sant. Det ska ju inte gå att flyga utan cert. Men så läser man i texten att mannen har förfalskat svenska papper och sedan flugit i andra länder. Det är ju konstigt att ingen märkt något. Har myndigheterna ingen kontakt med varandra?
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6715324.ab
Det finns ju så många tillfällen att upptäcka sånt här. För det första kan man bara få ut cert på max 5 år. Så vart femte år måste han alltså ha förfalskat nya kopior? Det brukar dessutom innebära ganska stora kostnader. Kanske 20 000 SEK. Det nya certet alltså. Sedan måste ju alla piloter visa att de kan flyga en gång per år för att behålla sina cert. Då går man vanligtvis in i simulatorn och flyger i ett par timmar. Har ingen märkt något här? Har han dessutom blivit godkänd, då har han ju i princip cert... eftersom det är ungefär samma sak man gör på de årliga testen som när man får certet från början.
Ingen kan ju säga att han inte kan flyga iaf, om han har 10 000 timmar. Han har alltså flugit flygplan i 10 000 timmar. Som jämförelse kan jag säga att man maximalt får flyga 900 på ett år, en myndighetsbestämmelse. Det är alltså maxad normal abetstid. Så han har ju jobbat heltid med detta i 13 år!
Jag är imponerad och lite lätt skrämd på samma gång.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6715324.ab
Det finns ju så många tillfällen att upptäcka sånt här. För det första kan man bara få ut cert på max 5 år. Så vart femte år måste han alltså ha förfalskat nya kopior? Det brukar dessutom innebära ganska stora kostnader. Kanske 20 000 SEK. Det nya certet alltså. Sedan måste ju alla piloter visa att de kan flyga en gång per år för att behålla sina cert. Då går man vanligtvis in i simulatorn och flyger i ett par timmar. Har ingen märkt något här? Har han dessutom blivit godkänd, då har han ju i princip cert... eftersom det är ungefär samma sak man gör på de årliga testen som när man får certet från början.
Ingen kan ju säga att han inte kan flyga iaf, om han har 10 000 timmar. Han har alltså flugit flygplan i 10 000 timmar. Som jämförelse kan jag säga att man maximalt får flyga 900 på ett år, en myndighetsbestämmelse. Det är alltså maxad normal abetstid. Så han har ju jobbat heltid med detta i 13 år!
Jag är imponerad och lite lätt skrämd på samma gång.
torsdag 25 februari 2010
säkerhetskontroller på flygplatser
Idag är en bra dag!
Sverige förlorade hockeyn och har därmed åkt ur OS :-(
Jag var på Arlanda igen, 3 timmar, precis som igår :-(
Jag skulle passa på att träffa en kompis som jobbar som steward på Continental Airlines och som flög in till Arlanda bara någon timme efter oss, men deras flight var försenad, så vi hann inte ses :-(
Jag och flygvärdinnan från igår hade bestämt att vi skulle besöka Sveriges enda Starbucks, som finns på Arlanda i terminal 5. Man måste alltså ha biljett och gå igenom säkerhetskontrollen för att få en chans att smaka kaffe i alla världens smaker. Vi insåg för det inte finns någon som helst anledning att köpa superdyrt kaffe, med ännu superdyrare smörgåsar om man ändå inte gillar kaffe... så det blev en klassiker från McDonalds istället. :-(
Vår kapten hade glömt att ta med sig sin badge idag. (Det är ett identitetskort som gäller för en specifik flygplats, som också är elektroniskt kodat så att man kan ta sig till de platser man har behörighet för tex in i en viss terminal. Det har ens foto och namn på.) All personal som jobbar "innanför tullarna" måste ha en badge på sig. Den måste bäras synligt när man har passerat säkerhetskontrollen.
Vilket rabalder det blev!! Nästan underhållande. Ingen blev otrevlig eller så, men såklart blev vakterna i säkerhetskontrollen lite irriterade. Här kommer det en kille travande med två tjejer i släptåg, han hävdar att han är kapten och vill igenom säkerhetskontrollen. Han visade sitt flygcert och en legitimation, han har uniform på sig och de båda flickorna har likadana uniformer (samt naturligtvis, giltiga badge:ar för flygplatsen i fråga). Man skulle ju kunna tro att vakterna skulle tycka att det var ok, men tydligen inte. Duty officer kallades till platsen och han ringde en massa samtal och kollade noga kaptenens cert och ID. Till slut bekräftades från något håll, via telefon att det var den här killen som skulle flyga just den flighten och vi fick passera. Läxan lärd: glöm inte din badge! Om du har glömt badge ändå, var ute i god tid=)
Några bra saker har hänt också. Jag har åkt snowracer! Första gången på för många år. Det var ju hur kul som helst:-) Jag utmanar alla!!!
Sverige förlorade hockeyn och har därmed åkt ur OS :-(
Jag var på Arlanda igen, 3 timmar, precis som igår :-(
Jag skulle passa på att träffa en kompis som jobbar som steward på Continental Airlines och som flög in till Arlanda bara någon timme efter oss, men deras flight var försenad, så vi hann inte ses :-(
Jag och flygvärdinnan från igår hade bestämt att vi skulle besöka Sveriges enda Starbucks, som finns på Arlanda i terminal 5. Man måste alltså ha biljett och gå igenom säkerhetskontrollen för att få en chans att smaka kaffe i alla världens smaker. Vi insåg för det inte finns någon som helst anledning att köpa superdyrt kaffe, med ännu superdyrare smörgåsar om man ändå inte gillar kaffe... så det blev en klassiker från McDonalds istället. :-(
Vår kapten hade glömt att ta med sig sin badge idag. (Det är ett identitetskort som gäller för en specifik flygplats, som också är elektroniskt kodat så att man kan ta sig till de platser man har behörighet för tex in i en viss terminal. Det har ens foto och namn på.) All personal som jobbar "innanför tullarna" måste ha en badge på sig. Den måste bäras synligt när man har passerat säkerhetskontrollen.
Vilket rabalder det blev!! Nästan underhållande. Ingen blev otrevlig eller så, men såklart blev vakterna i säkerhetskontrollen lite irriterade. Här kommer det en kille travande med två tjejer i släptåg, han hävdar att han är kapten och vill igenom säkerhetskontrollen. Han visade sitt flygcert och en legitimation, han har uniform på sig och de båda flickorna har likadana uniformer (samt naturligtvis, giltiga badge:ar för flygplatsen i fråga). Man skulle ju kunna tro att vakterna skulle tycka att det var ok, men tydligen inte. Duty officer kallades till platsen och han ringde en massa samtal och kollade noga kaptenens cert och ID. Till slut bekräftades från något håll, via telefon att det var den här killen som skulle flyga just den flighten och vi fick passera. Läxan lärd: glöm inte din badge! Om du har glömt badge ändå, var ute i god tid=)
Några bra saker har hänt också. Jag har åkt snowracer! Första gången på för många år. Det var ju hur kul som helst:-) Jag utmanar alla!!!
onsdag 9 december 2009
Alko-gel vs tvål och vatten
För länge sedan, i en tid då solen visade sig någon gång ibland, hade jag den här frågan om svininfluensa och vaccinering på min blogg.
Flygande personal tillhör riksgruppen för svininfluensan för att de är i kontakt med så många människor. Är du rädd för att få svininfluensan när du reser?
Ja, jag undviker att resa med flyg så långt det går just nu. 0 (0%)
Nej, jag tillhör inte riskgruppen. 3 (23%)
Ja, men jag har/ska vaccinera mig. 1 (7%)
Ja, men jag är extra försiktig och använder alkogel innan jag t ex ska äta. 1 (7%)
Nej, jag tror hotet är överdrivet. 9 (69%)
Ja, men jag tänker ändå inte vaccinera mig, för vaccinet verkar farligare än själva influensan. 0 (0%)
Jag vet inte om man ska vara rädd eller om man ska vara orolig. De flesta verkar tycka att hotet är överdrivet och jag kan ju håla med. Så länge man lever sitt vanliga liv och är frisk så är det ju ingen fara. De påstår att vi i flygbranschen är i riskgruppen för att vi träffar så mycket folk. Jag har dock ändå tagit beslutet att inte vaccinera mig.
Bra eller dåligt är ju svårt att veta. Det är alltid lättare att vara efterklok. Men jag håller med de 3 personer som har svarat att jag inte tillhör riskgruppen, så tillvida att jag antagligen inte blir så sjuk om jag nu skulle få insluensa, och om jag får insluensan så klarar min kropp antagligen av att hantera även den sviniga varianten. Hoppas jag=) Jag måste faktiskt erkänna att jag skräms av alla biverkningar som media dragit upp till otroliga proportioner och det i samband med en liten sprutfobi gör att beslutet var enkelt.
Det här med alkogel har ju blivit en grej. Jag minns i höstas så skulle jag köpa våtservetter med alkohol på apoteket. Vi använder de i flygplanet till att göra rent mikrofoner och dylikt, för att försöka minska smittorisken på allt som kan tänkas spridas på ett flight deck. Till min förvåning sa expediten på apoteket att det inte fanns några. Efterfrågan var så stor att tillverkaren inte hann med att tillverka servetter. Det fanns inga spritservetter på något apotek i hela Sverige:-) Men du kan köpa alkogel och tvätta händerna med, föreslog han. Hm, jag undrar hur elektroniken skulle ha fungerat om jag hade hällt alkogel över alla knappar och i mikrofonen? Jag fick helt enkelt vänta. Det tog nog ändå ett par veckor innan det fanns alkoservetter att köpa igen.
Överallt ser man små flaskor med alkogel. Vi har i flygplanet, både för flygvärdinnan, och för passagerarna på toaletten. Nu duger det inte längre med vanliga våtservetter, som vi har haft i flera års tid. På restauranger ser man hur folk plockar upp sin lilla flaska ur väskan och gnider in händerna innan de ska äta. Vad har hänt med tvål och vatten? Är det "ute" med det? Jag tycker själv att man får en förskräckligt obehaglig hinna på händerna när man använt alkogel, så jag vill bara tvätta bort den så fort som möjligt.
Jag förespråkar vanligt folkvett och tvål med varmt vatten för att undvika influensan. (Sedan kan naturligtvis olyckan vara framme ändå)
Flygande personal tillhör riksgruppen för svininfluensan för att de är i kontakt med så många människor. Är du rädd för att få svininfluensan när du reser?
Ja, jag undviker att resa med flyg så långt det går just nu. 0 (0%)
Nej, jag tillhör inte riskgruppen. 3 (23%)
Ja, men jag har/ska vaccinera mig. 1 (7%)
Ja, men jag är extra försiktig och använder alkogel innan jag t ex ska äta. 1 (7%)
Nej, jag tror hotet är överdrivet. 9 (69%)
Ja, men jag tänker ändå inte vaccinera mig, för vaccinet verkar farligare än själva influensan. 0 (0%)
Jag vet inte om man ska vara rädd eller om man ska vara orolig. De flesta verkar tycka att hotet är överdrivet och jag kan ju håla med. Så länge man lever sitt vanliga liv och är frisk så är det ju ingen fara. De påstår att vi i flygbranschen är i riskgruppen för att vi träffar så mycket folk. Jag har dock ändå tagit beslutet att inte vaccinera mig.
Bra eller dåligt är ju svårt att veta. Det är alltid lättare att vara efterklok. Men jag håller med de 3 personer som har svarat att jag inte tillhör riskgruppen, så tillvida att jag antagligen inte blir så sjuk om jag nu skulle få insluensa, och om jag får insluensan så klarar min kropp antagligen av att hantera även den sviniga varianten. Hoppas jag=) Jag måste faktiskt erkänna att jag skräms av alla biverkningar som media dragit upp till otroliga proportioner och det i samband med en liten sprutfobi gör att beslutet var enkelt.
Det här med alkogel har ju blivit en grej. Jag minns i höstas så skulle jag köpa våtservetter med alkohol på apoteket. Vi använder de i flygplanet till att göra rent mikrofoner och dylikt, för att försöka minska smittorisken på allt som kan tänkas spridas på ett flight deck. Till min förvåning sa expediten på apoteket att det inte fanns några. Efterfrågan var så stor att tillverkaren inte hann med att tillverka servetter. Det fanns inga spritservetter på något apotek i hela Sverige:-) Men du kan köpa alkogel och tvätta händerna med, föreslog han. Hm, jag undrar hur elektroniken skulle ha fungerat om jag hade hällt alkogel över alla knappar och i mikrofonen? Jag fick helt enkelt vänta. Det tog nog ändå ett par veckor innan det fanns alkoservetter att köpa igen.
Överallt ser man små flaskor med alkogel. Vi har i flygplanet, både för flygvärdinnan, och för passagerarna på toaletten. Nu duger det inte längre med vanliga våtservetter, som vi har haft i flera års tid. På restauranger ser man hur folk plockar upp sin lilla flaska ur väskan och gnider in händerna innan de ska äta. Vad har hänt med tvål och vatten? Är det "ute" med det? Jag tycker själv att man får en förskräckligt obehaglig hinna på händerna när man använt alkogel, så jag vill bara tvätta bort den så fort som möjligt.
Jag förespråkar vanligt folkvett och tvål med varmt vatten för att undvika influensan. (Sedan kan naturligtvis olyckan vara framme ändå)
onsdag 28 oktober 2009
säkraste flygbolagen i världen
Enligt resemagasinet Vagabonds artikel har ett av våra grannländer ett av världens säkraste flygbolag.
http://www.vagabond.se/Redaktionellt/Nyheter/?news=126887
1.Finnair (Finland).
2.All Nippon Airways (Japan).
3.Qantas (Australien).
4.Cathay Pacific (Hong Kong).
5.Emirates (Dubai).
6.Eva Air (Taiwan)
Grattis Finland!
Hur ska man då veta vilket flygbolag man kan känna sig trygg att resa med?
Man kan till exempel besöka hemsidan http://www.jacdec.de/ som står för Jet Airliner Crash Evalutaion Centre. Men det var ingen rolig syn. Tänkt vad många olyckor det sker som man inte hör något om. Dock känns det betryggande att kolla ute i högra kanten och se att de allra flesta olyckor inte inneburit några dödsfall. Ganska bra sida, skulle jag säga, om man vil lära sig mera om olyckor och läsa haverirapporter och dylikt.
Om man inte orkar med att läsa alla rapporter och själv göra sig en bild av vem som är säker att flyga med kan man söka hjälp hos EU. Storebror ser oss alltid och skyddar oss mot allt ont i världen😉
Man vad än tycker, så har EU en lista över flygbolag som inte får flyga inom EUs gränser. De svartlistade flygbolagen. http://ec.europa.eu/transport/air-ban/list_en.htm
Listan finns här: http://ec.europa.eu/transport/air-ban/doc/list_en.pdf
De flesta svartlistade bolagen kommer tyvärr från Africa. Det handlar inte om att bolagen i sig är dåliga eller att maskinerna är dåliga eller att personalen får dålig utbildning (även om det kan handla om det också) men det största problemet, tror jag, är att myndigheterna inte utför och bokför kontroll på bolagen, så man vet inte om de sköter sig.
Kolla hur många flygbolag det finns i Kazakstan!! 71 stycken!! Amazing!
http://www.vagabond.se/Redaktionellt/Nyheter/?news=126887
1.Finnair (Finland).
2.All Nippon Airways (Japan).
3.Qantas (Australien).
4.Cathay Pacific (Hong Kong).
5.Emirates (Dubai).
6.Eva Air (Taiwan)
Grattis Finland!
Hur ska man då veta vilket flygbolag man kan känna sig trygg att resa med?
Man kan till exempel besöka hemsidan http://www.jacdec.de/ som står för Jet Airliner Crash Evalutaion Centre. Men det var ingen rolig syn. Tänkt vad många olyckor det sker som man inte hör något om. Dock känns det betryggande att kolla ute i högra kanten och se att de allra flesta olyckor inte inneburit några dödsfall. Ganska bra sida, skulle jag säga, om man vil lära sig mera om olyckor och läsa haverirapporter och dylikt.
Om man inte orkar med att läsa alla rapporter och själv göra sig en bild av vem som är säker att flyga med kan man söka hjälp hos EU. Storebror ser oss alltid och skyddar oss mot allt ont i världen😉
Man vad än tycker, så har EU en lista över flygbolag som inte får flyga inom EUs gränser. De svartlistade flygbolagen. http://ec.europa.eu/transport/air-ban/list_en.htm
Listan finns här: http://ec.europa.eu/transport/air-ban/doc/list_en.pdf
De flesta svartlistade bolagen kommer tyvärr från Africa. Det handlar inte om att bolagen i sig är dåliga eller att maskinerna är dåliga eller att personalen får dålig utbildning (även om det kan handla om det också) men det största problemet, tror jag, är att myndigheterna inte utför och bokför kontroll på bolagen, så man vet inte om de sköter sig.
Kolla hur många flygbolag det finns i Kazakstan!! 71 stycken!! Amazing!
måndag 19 oktober 2009
Flygrädsla igen.
Jag läser en rolig och bra artikel om flygrädsla. Det är ett ämne som aldrig kan bli uttjatat eftersom så många människor lider av det.
http://www.aftonbladet.se/resa/flyg/article5876137.ab
1 av 5 känner någon form av flygrädsla. Det är ju lite konstigt eftersom det nästintill aldrig händer några olyckor. Ur artikeln:
Innan vi sätter oss i flygplanet förklarar Tom varför flygrädslan är ologisk. 550 svenskar dör i bilolyckor varje år. Nästan ingen svensk har dött av flygturer på tio år. Trots det är vi räddare för att åka flygplan än bil. Varför? Bland annat för att vi är vana vid att åka bil och kan stiga ur den när som helst. Men i flygplanet är vi helt maktlösa om någonting händer.
– Kontrollbehovet kanske alltid har funnits där, men det blir aldrig så påtagligt som i ett flygplan. Då inser du att du måste lämna över kontrollen helt. Du kan ju inte köra planet själv.
Om man är flygrädd finns det många sätt att få hjälp. Bland annat luftfartsverket http://www.lfv.se/ har tips och på http://www.flygfobi.se/ kan man både få terapi och gå så långt som att man får prova att flyga själv.
Men som de allra flesta piloter säkert håller med mig om. "Jag skulle inte gå till jobbet om jag var orolig för att det kunde vara farligt". Den man lämnar över kontrollen till när man åker flygplan (piloten) är ju lika rädd om sitt liv som resenären är. Det är ett jobb för oss och vi vill hem till våra familjer igen efter arbetsdagen är slut, så vi kommer ju göra allt som står i vår makt, för att komma helskinnade hem. Jag har flugit i snart 3 år i ett bolag och jag har aldrig varit med om en olycka, eller incident. Jag har haft några tekniska problem, men inte som lett till några som helst komplikationer. Allt som man verkligen behöver för att kunna flyga finns det ju två av ombord. Just av den anledning att om den ena går sönder, så finns en till. Man startar naturligtvis aldrig med bara ett system fungerande, men kan utan problem flyga till närmaste flygplats när det andra har gått sönder.
Vad är du orolig för? Något av detta?
(från http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/psykestress/article1728193.ab )
1) Turbulens/luftgropar
Tänk på att flygplanet klarar av oerhörda påfrestningar. Det finns många stränga myndighetskrav som flygplanen måste möta. Vi rekommenderar dessutom alltid våra passagerare att vara fastspända när de sitter ner, om man skulle komma in i oförutsedd turbulens. Men, viktigast av allt, flygplanet kan inte gå sönder av turbulens, och det kan aldrig falla rakt ner. Oftast är det bara obehagligt.
2) Konstiga ljud
Ljud som hörs när planet väl är uppe i luften är nästan alltid kopplade till fartvind eller luftkonditionering. Förutom de ljuden är det alltid lite extra ljud vid start och landning. Motorerna ändrar varvtal, och landningsställ och vingklaffar fälls in och ut. Dessutom kan man behöva använda luftbromsarna inför en landning, och då kan planet skaka och låta lite. Ibland upplever folk det som att motorerna stannar vid inflygningen, men det är helt normalt att man går ner på tomgång och nästan glidflyger in mot landningsbanan för att minska buller och utsläpp.
3) Tekniska problem
Tänk på att planen alltid är väl underhållna och gås igenom av välutbildade flygplanstekniker. Varje natt gås flygplansflottan igenom. Om något tekniskt fel skulle inträffa när planet är i luften så finns alltid minst ett extrasystem med exakt samma funktion. Skulle en motor stanna så går det bra att flyga planet med en motor. Piloterna tränas var sjätte månad för alla typer av sådana scenarion.
4) Trycket i kabinen
Även här finns det dubbla system för reglaget. Om, mot all förmodan, båda skulle sluta fungera så fälls syrgasmaskerna ner och piloterna påbörjar direkt en nedstigning till en höjd där det går att andas.
http://www.aftonbladet.se/resa/flyg/article5876137.ab
1 av 5 känner någon form av flygrädsla. Det är ju lite konstigt eftersom det nästintill aldrig händer några olyckor. Ur artikeln:
Innan vi sätter oss i flygplanet förklarar Tom varför flygrädslan är ologisk. 550 svenskar dör i bilolyckor varje år. Nästan ingen svensk har dött av flygturer på tio år. Trots det är vi räddare för att åka flygplan än bil. Varför? Bland annat för att vi är vana vid att åka bil och kan stiga ur den när som helst. Men i flygplanet är vi helt maktlösa om någonting händer.
– Kontrollbehovet kanske alltid har funnits där, men det blir aldrig så påtagligt som i ett flygplan. Då inser du att du måste lämna över kontrollen helt. Du kan ju inte köra planet själv.
Om man är flygrädd finns det många sätt att få hjälp. Bland annat luftfartsverket http://www.lfv.se/ har tips och på http://www.flygfobi.se/ kan man både få terapi och gå så långt som att man får prova att flyga själv.
Men som de allra flesta piloter säkert håller med mig om. "Jag skulle inte gå till jobbet om jag var orolig för att det kunde vara farligt". Den man lämnar över kontrollen till när man åker flygplan (piloten) är ju lika rädd om sitt liv som resenären är. Det är ett jobb för oss och vi vill hem till våra familjer igen efter arbetsdagen är slut, så vi kommer ju göra allt som står i vår makt, för att komma helskinnade hem. Jag har flugit i snart 3 år i ett bolag och jag har aldrig varit med om en olycka, eller incident. Jag har haft några tekniska problem, men inte som lett till några som helst komplikationer. Allt som man verkligen behöver för att kunna flyga finns det ju två av ombord. Just av den anledning att om den ena går sönder, så finns en till. Man startar naturligtvis aldrig med bara ett system fungerande, men kan utan problem flyga till närmaste flygplats när det andra har gått sönder.
Vad är du orolig för? Något av detta?
(från http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/psykestress/article1728193.ab )
1) Turbulens/luftgropar
Tänk på att flygplanet klarar av oerhörda påfrestningar. Det finns många stränga myndighetskrav som flygplanen måste möta. Vi rekommenderar dessutom alltid våra passagerare att vara fastspända när de sitter ner, om man skulle komma in i oförutsedd turbulens. Men, viktigast av allt, flygplanet kan inte gå sönder av turbulens, och det kan aldrig falla rakt ner. Oftast är det bara obehagligt.
2) Konstiga ljud
Ljud som hörs när planet väl är uppe i luften är nästan alltid kopplade till fartvind eller luftkonditionering. Förutom de ljuden är det alltid lite extra ljud vid start och landning. Motorerna ändrar varvtal, och landningsställ och vingklaffar fälls in och ut. Dessutom kan man behöva använda luftbromsarna inför en landning, och då kan planet skaka och låta lite. Ibland upplever folk det som att motorerna stannar vid inflygningen, men det är helt normalt att man går ner på tomgång och nästan glidflyger in mot landningsbanan för att minska buller och utsläpp.
3) Tekniska problem
Tänk på att planen alltid är väl underhållna och gås igenom av välutbildade flygplanstekniker. Varje natt gås flygplansflottan igenom. Om något tekniskt fel skulle inträffa när planet är i luften så finns alltid minst ett extrasystem med exakt samma funktion. Skulle en motor stanna så går det bra att flyga planet med en motor. Piloterna tränas var sjätte månad för alla typer av sådana scenarion.
4) Trycket i kabinen
Även här finns det dubbla system för reglaget. Om, mot all förmodan, båda skulle sluta fungera så fälls syrgasmaskerna ner och piloterna påbörjar direkt en nedstigning till en höjd där det går att andas.
torsdag 15 oktober 2009
säkerhetskontroller/-anter
Ännu en undersökning är nu avslutad.
Behövs säkerhetskontroller på flygplatserna?
Nej, inte är det roligt i alla fall. Man får ju både klä av sig alla kläder och visa upp innehållet i sin väska. Storbror ska veta allt. 0 (0%)
Det är lite mysigt med kroppskontakt ibland. 1 (11%)
Jag känner mig inte tryggare bara för att alla resenärer blir screenade innan de går ombord på planet. 1 (11%)
Ja, det är myndigheternas ansvar att det är säkert att flyga och säkerhetskontrollerna tar hand om det. 5 (55%)
Ja, men de borde se annorlunda ut för att vara effektiva, så man slipper köer. 4 (44%)
Säkerhetskontroller är roliga! =) Jag undrar vad det egentligen är som de kollar där.
Numera får man inte har vätskor i handbagaget. Förpackningarna får max rymma 1 dl och alla vätskor man har ska få plats i en 1l platspåse. Ok, så alla människor måste öppet visa upp för alla andra som ska ut och resa, vad de har med sig för tandkräm (räknas som vätska, även om den inte flyter riktigt), läppstipft(! räknas också som flytande?) och mediciner tex.
Jag tror ju i min enfald att någon duktig kemist säkerligen kan ta med sig lite olika vätskor, i förpackningar om max 1 dl, som får plats i en 1l påse, som han kan blanda och göra något farligt av... Inte är det folks läppstift och tandkräm som är farligt! De kan ju köpa det hela 2m efter säkerhetskontrollen i tax free butiken=)
Till vätskorna hör även drickor, vilket är lite mera logiskt. Om man köper en cola på pressbyrån strax innan man går in i säkerhetskontrollen, så får man inte ta den med. Oavsett om den är öppnad eller inte. Däremot får du köpa en cola på insidan, alltså för dubbla priset på pressbyrån på insidan=)
Om du har en öppnad flaska med dig, så får du dricka upp innehållet innan du går igenom säkerhetskontrollen och du kan då ta med dig den tomma flaskan. För den har man ju nytta av, eftersom det bara går att få halvljummet vatten på alla toaletter på alla flygplatser😉 så man kan ju inte fylla på sin flaska med vatten.
Det senaste påhittet är att man måste ta av sig bältet, som håller upp ens byxor. Jag tror att det är för att personalen i säkerhetskontrollerna har fått för mycket att göra. Folk piper för ofta när de går genom bågen. Latmaskar! Jag menar, borde de inte förbjuda bälten helt och hållet? Tänk på vad man kan göra med ett bälte... binda fast någon, strypa någon. Det är ju värsta vapnet! Och man behöver bara ta av sig det när man går genom bågen i säkerhetskontrollen. Alla vapen borde checkas in, speciellt bälten. Då skulle folk gå och hålla i sina byxor och inte ha tid att varken vara rädda eller planera någon kapning. Lösningen på en massa problem😉
Observera också att alla dessa regler gäller även personal, såsom piloter och flygvärdinnor. Det är ju bra! Att vi inte kan ta med oss något som är gjort av metall eller en flaska vatten, för då skulle vi ju kunna vara en säkerhetsrisk för planet.... Jag har så svårt att förstå det hela. Om man inte kan lite på att piloten INTE ÄR SJÄLVMORDSBENÄGEN, då hjälper det ju att han/hon går genom en säkerhetskontroll och tar av sig bältet... eller hur?! 😉 Det är så fånigt! Om jag skulle vilja planet, besättningen eller passagerarna något illa, så skulle det vara ganska enkelt för mig att fixa till det. Inte skulle jag behöva ha med mig varken sjkutvapen eller knivar, eller något annat som de skulle upptäcka i säkerhetskontrollen. Jag styr ju för skutton! Jag har alla planets knappar och kontroller framför mig. Alltså måste man kunna LITA på piloterna.
Det är ju förstås så att om piloterna inte skulle gå genom säkerhetskontrollen skulle de kunna ta med något olagligt och sedan ge det til någon annan som man inte kan lita på. Så jag tycker nog att vi alla måste gå därigenom, men måste vi faktiskt ta av oss bältet...?? Det börja urarta nu.
En skojig grej som har hänt är att en kollega till mig försökte gå genom säkerhetskontrollen med en passare. Ni vet sån man använder för att till exempel mäta avstånd på en karta. Vi använder ju inte det normalt, men om alting annat slutar fungera ombord, så måste man kanske ta till de grundläggande kunskaperna. Passaren var tydligen för vass och kunde användas som stickvapen och fick därför inte tas med ombord.
Jag måste bara berätta lite av det skojjiga som jag har sett under mina dagar som pilot.
En tidig morgon när jag går genom säkerhetskontrollen är det en dam framför mig i kön. Hon har mindre på sig än vad jag skulle rekommendera någon att ha. Om jag börjar nerifrån så har hon ett par mycket små svarta högklackade skor. Hon har ett par vanliga (?) hudfärgade strumpbyxor och världens absolut kortaste kjol, som fortfarande kan kallas kjol. Vad hon har på sig högre upp har ingen betydelse för den här berättelsen. Naturligtvis piper det när hon går igenom bågen och reglerna säger att en kvinnlig säkerhetskontrollant, eller vad det nu kan heta, måste göra en handgranskning av kvinnan. På vissa flygplatser är det lite noggrannare än på andra. Den här dagen var jag på en sådan flygplats. Kontrollanten ber damen hålla ut armarna. Hon känner längs båda armar samt framtill på kroppen innan hon ber kvinnan vända ryggen mot henne. Hon gör likadant igen, men denna gång längs hela ryggen och fortsätter sedan ner längs benen som hon alltid gör. På insidan av benen, på fram- och baksidan av benen ända ner till skorna. Nu undrar du kanske vad det är som jag reagerade på, men kom ihåg vad hon hade på sig. Helt ärligt, vad trodde tjejen i säkerhetskontrollen att den här kvinnan hade gömt inanför strumbyxorna, som inte syntes med blotta ögat och som kunde vara farligt att ta med ombord på ett flygplan???!! Det såg faktiskt väldigt lustigt ut när hon liksom smekte hela kvinnans ben, fastän man såg att där inte fanns någonting.
Men man kan kanske ursäkta henne med att det var tidigt på morgonen??
En annan rolig historia handlar om storhetsvansinnet hos säkerhetskontrollanterna på en av Sveriges stora flygplatser. Jag och sambon hade varit på semester i Florida, USA, för något år sedan. I handbagaget hade vi 6 burkar á 2kg med Gatorade-pulver. Kanske inte så smart, men om sanningen ska fram så blev bagaget för tungt, och vi var tvungna att stoppa det i handbagaged för att få det med oss.
Vi åkte från Ft Lauderdale till New York. Inga problem.
Vi åkte från New York till Sverige. Inte så mycket problem. I röntgenmaskinen såg tydligen dessa burkar ut som sprängmedel... Så personalen i säkerhetskontrollen bad oss vänligt att öppna väskan så de kunde titta. Kontrollanten drog en liten tygbit mot burkarna och stoppade sedan in den i någon maskin. Vi frågade vad han letade efter, om det var droger. Man han sa att maskinen kände av "explosives". Ganska självklart när man tänker efter. Men eftersom han inte hittade några spår av sprängämnen så önskade han oss en trevlig resa.
Vi åkte från "the airport" i Sverige och hem. PROBLEM! Stopp och belägg! Det där kan ni inte ta med er. Vi måste ha sett ut som frågetecken=) Klarade vi oss i New York så tycker man ju att ett ynka hopp i Norden inte ska vara något problem. Det är ju inte riktigt så att vi ligger under ständigt hot häruppe i Europa. Så vi sa vart vi skulle och försökte få honom att förstå att det inte var något farligt. Nej, det där kan ni inte ta med. "Men vi kommer ju från New York och det har inte varit något problem." "Jaha!" blev svaret. Och så fick vi gå. Kan ni fatta. Då var vi helt plötsligt inget hot längre... Glasklart??
Till sist.
En av våra kaptener hade en fickkniv med sig. Man vet aldrig när man behöver en, så jag tycker att det var ganska smart. Men den får man ju inte ta med sig... =) Han sa dock att han verkligen behövde ha den med sig och undrade om det gick att ordna på något sätt. Jo det skulle nog gå bra, hon i säkerhetskontrollen skulle ta den, lägga den i ett kuvert och be incheckningspersonalen ge den till kaptenen. SÅ skulle ha få den tillbaka efter landning på slutdestinationen.
Haha, vad hon inte fattade var ju att han var kaptenen som hon skulle ge den till.
Ibland blir det liksom viktigare att följa reglerna än att uppnå det som var avsikten med regeln från början.
Behövs säkerhetskontroller på flygplatserna?
Nej, inte är det roligt i alla fall. Man får ju både klä av sig alla kläder och visa upp innehållet i sin väska. Storbror ska veta allt. 0 (0%)
Det är lite mysigt med kroppskontakt ibland. 1 (11%)
Jag känner mig inte tryggare bara för att alla resenärer blir screenade innan de går ombord på planet. 1 (11%)
Ja, det är myndigheternas ansvar att det är säkert att flyga och säkerhetskontrollerna tar hand om det. 5 (55%)
Ja, men de borde se annorlunda ut för att vara effektiva, så man slipper köer. 4 (44%)
Säkerhetskontroller är roliga! =) Jag undrar vad det egentligen är som de kollar där.
Numera får man inte har vätskor i handbagaget. Förpackningarna får max rymma 1 dl och alla vätskor man har ska få plats i en 1l platspåse. Ok, så alla människor måste öppet visa upp för alla andra som ska ut och resa, vad de har med sig för tandkräm (räknas som vätska, även om den inte flyter riktigt), läppstipft(! räknas också som flytande?) och mediciner tex.
Jag tror ju i min enfald att någon duktig kemist säkerligen kan ta med sig lite olika vätskor, i förpackningar om max 1 dl, som får plats i en 1l påse, som han kan blanda och göra något farligt av... Inte är det folks läppstift och tandkräm som är farligt! De kan ju köpa det hela 2m efter säkerhetskontrollen i tax free butiken=)
Till vätskorna hör även drickor, vilket är lite mera logiskt. Om man köper en cola på pressbyrån strax innan man går in i säkerhetskontrollen, så får man inte ta den med. Oavsett om den är öppnad eller inte. Däremot får du köpa en cola på insidan, alltså för dubbla priset på pressbyrån på insidan=)
Om du har en öppnad flaska med dig, så får du dricka upp innehållet innan du går igenom säkerhetskontrollen och du kan då ta med dig den tomma flaskan. För den har man ju nytta av, eftersom det bara går att få halvljummet vatten på alla toaletter på alla flygplatser😉 så man kan ju inte fylla på sin flaska med vatten.
Det senaste påhittet är att man måste ta av sig bältet, som håller upp ens byxor. Jag tror att det är för att personalen i säkerhetskontrollerna har fått för mycket att göra. Folk piper för ofta när de går genom bågen. Latmaskar! Jag menar, borde de inte förbjuda bälten helt och hållet? Tänk på vad man kan göra med ett bälte... binda fast någon, strypa någon. Det är ju värsta vapnet! Och man behöver bara ta av sig det när man går genom bågen i säkerhetskontrollen. Alla vapen borde checkas in, speciellt bälten. Då skulle folk gå och hålla i sina byxor och inte ha tid att varken vara rädda eller planera någon kapning. Lösningen på en massa problem😉
Observera också att alla dessa regler gäller även personal, såsom piloter och flygvärdinnor. Det är ju bra! Att vi inte kan ta med oss något som är gjort av metall eller en flaska vatten, för då skulle vi ju kunna vara en säkerhetsrisk för planet.... Jag har så svårt att förstå det hela. Om man inte kan lite på att piloten INTE ÄR SJÄLVMORDSBENÄGEN, då hjälper det ju att han/hon går genom en säkerhetskontroll och tar av sig bältet... eller hur?! 😉 Det är så fånigt! Om jag skulle vilja planet, besättningen eller passagerarna något illa, så skulle det vara ganska enkelt för mig att fixa till det. Inte skulle jag behöva ha med mig varken sjkutvapen eller knivar, eller något annat som de skulle upptäcka i säkerhetskontrollen. Jag styr ju för skutton! Jag har alla planets knappar och kontroller framför mig. Alltså måste man kunna LITA på piloterna.
Det är ju förstås så att om piloterna inte skulle gå genom säkerhetskontrollen skulle de kunna ta med något olagligt och sedan ge det til någon annan som man inte kan lita på. Så jag tycker nog att vi alla måste gå därigenom, men måste vi faktiskt ta av oss bältet...?? Det börja urarta nu.
En skojig grej som har hänt är att en kollega till mig försökte gå genom säkerhetskontrollen med en passare. Ni vet sån man använder för att till exempel mäta avstånd på en karta. Vi använder ju inte det normalt, men om alting annat slutar fungera ombord, så måste man kanske ta till de grundläggande kunskaperna. Passaren var tydligen för vass och kunde användas som stickvapen och fick därför inte tas med ombord.
Jag måste bara berätta lite av det skojjiga som jag har sett under mina dagar som pilot.
En tidig morgon när jag går genom säkerhetskontrollen är det en dam framför mig i kön. Hon har mindre på sig än vad jag skulle rekommendera någon att ha. Om jag börjar nerifrån så har hon ett par mycket små svarta högklackade skor. Hon har ett par vanliga (?) hudfärgade strumpbyxor och världens absolut kortaste kjol, som fortfarande kan kallas kjol. Vad hon har på sig högre upp har ingen betydelse för den här berättelsen. Naturligtvis piper det när hon går igenom bågen och reglerna säger att en kvinnlig säkerhetskontrollant, eller vad det nu kan heta, måste göra en handgranskning av kvinnan. På vissa flygplatser är det lite noggrannare än på andra. Den här dagen var jag på en sådan flygplats. Kontrollanten ber damen hålla ut armarna. Hon känner längs båda armar samt framtill på kroppen innan hon ber kvinnan vända ryggen mot henne. Hon gör likadant igen, men denna gång längs hela ryggen och fortsätter sedan ner längs benen som hon alltid gör. På insidan av benen, på fram- och baksidan av benen ända ner till skorna. Nu undrar du kanske vad det är som jag reagerade på, men kom ihåg vad hon hade på sig. Helt ärligt, vad trodde tjejen i säkerhetskontrollen att den här kvinnan hade gömt inanför strumbyxorna, som inte syntes med blotta ögat och som kunde vara farligt att ta med ombord på ett flygplan???!! Det såg faktiskt väldigt lustigt ut när hon liksom smekte hela kvinnans ben, fastän man såg att där inte fanns någonting.
Men man kan kanske ursäkta henne med att det var tidigt på morgonen??
En annan rolig historia handlar om storhetsvansinnet hos säkerhetskontrollanterna på en av Sveriges stora flygplatser. Jag och sambon hade varit på semester i Florida, USA, för något år sedan. I handbagaget hade vi 6 burkar á 2kg med Gatorade-pulver. Kanske inte så smart, men om sanningen ska fram så blev bagaget för tungt, och vi var tvungna att stoppa det i handbagaged för att få det med oss.
Vi åkte från Ft Lauderdale till New York. Inga problem.
Vi åkte från New York till Sverige. Inte så mycket problem. I röntgenmaskinen såg tydligen dessa burkar ut som sprängmedel... Så personalen i säkerhetskontrollen bad oss vänligt att öppna väskan så de kunde titta. Kontrollanten drog en liten tygbit mot burkarna och stoppade sedan in den i någon maskin. Vi frågade vad han letade efter, om det var droger. Man han sa att maskinen kände av "explosives". Ganska självklart när man tänker efter. Men eftersom han inte hittade några spår av sprängämnen så önskade han oss en trevlig resa.
Vi åkte från "the airport" i Sverige och hem. PROBLEM! Stopp och belägg! Det där kan ni inte ta med er. Vi måste ha sett ut som frågetecken=) Klarade vi oss i New York så tycker man ju att ett ynka hopp i Norden inte ska vara något problem. Det är ju inte riktigt så att vi ligger under ständigt hot häruppe i Europa. Så vi sa vart vi skulle och försökte få honom att förstå att det inte var något farligt. Nej, det där kan ni inte ta med. "Men vi kommer ju från New York och det har inte varit något problem." "Jaha!" blev svaret. Och så fick vi gå. Kan ni fatta. Då var vi helt plötsligt inget hot längre... Glasklart??
Till sist.
En av våra kaptener hade en fickkniv med sig. Man vet aldrig när man behöver en, så jag tycker att det var ganska smart. Men den får man ju inte ta med sig... =) Han sa dock att han verkligen behövde ha den med sig och undrade om det gick att ordna på något sätt. Jo det skulle nog gå bra, hon i säkerhetskontrollen skulle ta den, lägga den i ett kuvert och be incheckningspersonalen ge den till kaptenen. SÅ skulle ha få den tillbaka efter landning på slutdestinationen.
Haha, vad hon inte fattade var ju att han var kaptenen som hon skulle ge den till.
Ibland blir det liksom viktigare att följa reglerna än att uppnå det som var avsikten med regeln från början.
lördag 3 oktober 2009
misstänkt för luftsabotage på grund av flygrädsla
I artikeln Flygrädd man tvingade ner plan på Säve (http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.216620-flygradd-man-tvingade-ner-plan-pa-save) kan man läsa vad som kan hända när alkohol är med i bilden.
Den här mannen ska ha varit flygrädd (vilket många är) och antagligen ha försökt lugna sig själv genom att dricka alkohol. Men lite för mycket kan det verka som. Han ska ha skrikit åt både passagerare och besättning och ha uppträtt allmänt otrevligt.
Besättningen har beslutat att gå ner och landa långt tidigare än destinationen. Säve i Göteborg istället för Riga. Flighten startade i London. När något sånt inträffar kan man vara säker på att kaptenen anser att säkerheten är hotad. Själv säger han att piloterna landade i Säve på grund av fel på flygplanet men de skyller på honom. Ganska komiskt. Det skulle ju upptäckts relativt snabbt. Landar man på grund av fel på planet, startar man inte igen utan att få det fixat, vilket ofta tar ganska lång tid.
Visst är det hemskt vad rädsla kan göra med en människa? Och därtill alkohol gör väl saken bara ännu värre. Den här mannen är säkerligen inte våldsam i normala fall.
Andra fall av luftfartssabotage
1990
En man i 20-årsåldern var så berusad att han nekades köpa biljett till Mallorca på Kallax flygplats i Luleå. Då tog han sig ut till ett flygplan på startbanan satte sig i förarkabinen och försökte starta flygplanet. Han drog i spakarna och plötsligt drogs främre landningsstället in och planet slog i marken med skador för mellan 15 och 30 miljoner kronor. Han dömdes till skyddstillsyn och tre månaders fängelse. Hänsyn togs till hans alkoholmissbruk och låga ålder
Haha, jag kan inte annat än skratta. Hur lyckas man dra i just den enda spak man absolut inte får dra i på marken. Vilken otur. Antagligen inte lika roligt för de männickor som hade biljett till Mallis. Och hur kom han ens ut till flygplanet? Imponerande eller skrämmande kanske?
1999
En narkotikapåverkad 34-åring tvingade ner ett plan på flygning mellan Malmö och Tunisien. Med en avslagen flaska som vapen tvingade han ner planet i Rom. Han dömdes senare för ett tiotal brott, däribland luftfartssabotage, till två års fängelse. Han skulle också betala över 200 000 kronor i skadestånd
Det här är nästan bara läskigt. När de börjar hota och har vapen, då kan det gå riktigt illa. Jag är inte så rädd för hela flygplanets säkerhet bara för att han har en avslagen flaska, utan snarare för att han ska göra illa någon. In till piloterna kommer han antagligen inte i första taget. Det finns ju dörr som ska vara låst.
Den här mannen ska ha varit flygrädd (vilket många är) och antagligen ha försökt lugna sig själv genom att dricka alkohol. Men lite för mycket kan det verka som. Han ska ha skrikit åt både passagerare och besättning och ha uppträtt allmänt otrevligt.
Besättningen har beslutat att gå ner och landa långt tidigare än destinationen. Säve i Göteborg istället för Riga. Flighten startade i London. När något sånt inträffar kan man vara säker på att kaptenen anser att säkerheten är hotad. Själv säger han att piloterna landade i Säve på grund av fel på flygplanet men de skyller på honom. Ganska komiskt. Det skulle ju upptäckts relativt snabbt. Landar man på grund av fel på planet, startar man inte igen utan att få det fixat, vilket ofta tar ganska lång tid.
Visst är det hemskt vad rädsla kan göra med en människa? Och därtill alkohol gör väl saken bara ännu värre. Den här mannen är säkerligen inte våldsam i normala fall.
Andra fall av luftfartssabotage
1990
En man i 20-årsåldern var så berusad att han nekades köpa biljett till Mallorca på Kallax flygplats i Luleå. Då tog han sig ut till ett flygplan på startbanan satte sig i förarkabinen och försökte starta flygplanet. Han drog i spakarna och plötsligt drogs främre landningsstället in och planet slog i marken med skador för mellan 15 och 30 miljoner kronor. Han dömdes till skyddstillsyn och tre månaders fängelse. Hänsyn togs till hans alkoholmissbruk och låga ålder
Haha, jag kan inte annat än skratta. Hur lyckas man dra i just den enda spak man absolut inte får dra i på marken. Vilken otur. Antagligen inte lika roligt för de männickor som hade biljett till Mallis. Och hur kom han ens ut till flygplanet? Imponerande eller skrämmande kanske?
1999
En narkotikapåverkad 34-åring tvingade ner ett plan på flygning mellan Malmö och Tunisien. Med en avslagen flaska som vapen tvingade han ner planet i Rom. Han dömdes senare för ett tiotal brott, däribland luftfartssabotage, till två års fängelse. Han skulle också betala över 200 000 kronor i skadestånd
Det här är nästan bara läskigt. När de börjar hota och har vapen, då kan det gå riktigt illa. Jag är inte så rädd för hela flygplanets säkerhet bara för att han har en avslagen flaska, utan snarare för att han ska göra illa någon. In till piloterna kommer han antagligen inte i första taget. Det finns ju dörr som ska vara låst.
torsdag 1 oktober 2009
Bilder på molnformationer över Ålands hav. Men mest solen=)
Ja det är propellern och nej den har inte så här många blad..
fredag 18 september 2009
äntligen fredag-fåglar hindrade flygplan
Har ni sett?!
http://www.sr.se/cgi-bin/goteborg/nyheter/artikel.asp?artikel=3094372
Det är faktiskt ganska vanligt. Man skulle ju kunna tro att små fåglar inte kan vara ett problem för stora flygplan. Eller att de åtminstone skulle försöka hålla sig undan, fåglarna alltså. Det är ju inte särskilt ofta som kamikazefåglarna lyckas träffa motorerna, men desto oftare som de är i vägen och vägrar flytta på sig, trots att vårt flygplan har två stora fläktar som både snurrar fort och som låter en massa.
Alla som någonsin har sagt att vindkraftverk är skadliga för fåglar. Att de inte vågar sig tillbaka till öar där man ställer upp ett vindkraftverk. De har grovt fel, eller det måste vara så att de har fel, för hur kan det annars vara så att fåglar håller till på flygfält? Vilken fågel vågar sig inte nära ett nästan helt tyst vindkraftverk men sitter kvar på startbanan mitt framför ett stort flygplan och flyttar sig inte en millimeter? Man blir förvånad alltså!
Tidigare i våras "bodde" fyra havsörnar på en av flygplatserna vi trafikerar. Eller kanske var det snarare så att de kalasade där. Hur som helst satt de på lamporna som står i "vägkanten" och det liksom verkade som att de väntade på att vi skulle slå någon stackars fågelkrake medvetslös, som örnen sedan kunde festa på. Ibland brukade de ligga och cirkulera på uppgående luftströmmar precis vid inflygningen, bara några meter från flygmaskinen och de flyttade sig inte alls.
Småfåglarna ska vi inte tala om. De måste ju vara dumma. De kan sitta på banan när vi landar. Trots att tornet innan har skjutit varningsskott som ska skrämma bort dem. De sitter kvar på banan fast vi kör ända fram till dem. Ibland får vi stå och vänta. Det liknar en Irländsk fårskock. Vi har ju ingen tuta direkt, så vi kan inte få bort dem.
En del fåglar som sitter på banan och blir skrämda när vi landar, de flyger tillbaka och sätter sig när vi åkt förbi och sitter kvar trots att flygplanet vänder för att taxa tillbaka samma väg vi kommit. Helt klart dumma=)
Jag tycker det verkar som att fåglarna vänjer sig vid nya mänskliga ting.
Mera vindkraft!
http://www.sr.se/cgi-bin/goteborg/nyheter/artikel.asp?artikel=3094372
Det är faktiskt ganska vanligt. Man skulle ju kunna tro att små fåglar inte kan vara ett problem för stora flygplan. Eller att de åtminstone skulle försöka hålla sig undan, fåglarna alltså. Det är ju inte särskilt ofta som kamikazefåglarna lyckas träffa motorerna, men desto oftare som de är i vägen och vägrar flytta på sig, trots att vårt flygplan har två stora fläktar som både snurrar fort och som låter en massa.
Alla som någonsin har sagt att vindkraftverk är skadliga för fåglar. Att de inte vågar sig tillbaka till öar där man ställer upp ett vindkraftverk. De har grovt fel, eller det måste vara så att de har fel, för hur kan det annars vara så att fåglar håller till på flygfält? Vilken fågel vågar sig inte nära ett nästan helt tyst vindkraftverk men sitter kvar på startbanan mitt framför ett stort flygplan och flyttar sig inte en millimeter? Man blir förvånad alltså!
Tidigare i våras "bodde" fyra havsörnar på en av flygplatserna vi trafikerar. Eller kanske var det snarare så att de kalasade där. Hur som helst satt de på lamporna som står i "vägkanten" och det liksom verkade som att de väntade på att vi skulle slå någon stackars fågelkrake medvetslös, som örnen sedan kunde festa på. Ibland brukade de ligga och cirkulera på uppgående luftströmmar precis vid inflygningen, bara några meter från flygmaskinen och de flyttade sig inte alls.
Småfåglarna ska vi inte tala om. De måste ju vara dumma. De kan sitta på banan när vi landar. Trots att tornet innan har skjutit varningsskott som ska skrämma bort dem. De sitter kvar på banan fast vi kör ända fram till dem. Ibland får vi stå och vänta. Det liknar en Irländsk fårskock. Vi har ju ingen tuta direkt, så vi kan inte få bort dem.
En del fåglar som sitter på banan och blir skrämda när vi landar, de flyger tillbaka och sätter sig när vi åkt förbi och sitter kvar trots att flygplanet vänder för att taxa tillbaka samma väg vi kommit. Helt klart dumma=)
Jag tycker det verkar som att fåglarna vänjer sig vid nya mänskliga ting.
Mera vindkraft!
tisdag 15 september 2009
Är det värt att bli pilot? Fråga från Ulrika
Ulrika sa...
Hej! Jag upptäckte din blogg idag, du är duktig på att skriva :) Jag (samt min sambo) funderar på att bli pilot, men är det värt det? hur trivs du? och hur funkar det i förhållandet tror du om bägge ska vara piloter? hur funkar det om bara en är det? och hur funkar det med framtida barn? äre värt att ta ett stort lån? jag har massa frågor och jag vet självklart att du inte kan svara vad som är bäst för mig (vi alla är ju olika) men tips och tankar skulle jag ändå uppskatta :) tack! /Ulrika
Ja är det värt det? Det är det som är den stora frågan. Men jag tror att jag åtminstone har förutsättning att förklara för dig hur min situation ser ut. Jag är pilot och min sambo är pilot, så det är ju precis det du undrar över=)
Du har några relevanta frågor:
1 trivs jag?
2 fungerar ett förhållande där båda är piloter?
3 fungerar det om bara en är det?
4 pilot och barn?
5 är det värt lånet?
Många av frågorna är subjektiva, men jag ska ge mitt perspektiv på det hela.
1. Att trivas är en fråga om person och en fråga om var man jobbar. Jag har många kollegor som älskar sina jobb och som aldrig skulle byta arbetsgivare, men jag har också vänner som har bytt jobb i snitt en gång per år. (De har varit i branschen ungefär lika länge som jag, mellan 2 och 4 år) Det beror helt på arbetsgivarens policy. Men i flygbranschen kan man inte riktigt välja och vraka utan man hamnar någonstans, beroende på vilka kontakter man har i första hand och hur duktig man är i andra hand. Jobbet blir ju också vad man gör det till och att flyga är helt underbart. Jag skulle inte vilja byta mot något i hela världen! Men samtidigt skule jag gärna ha ett jobb där jag kunde ha ett socialt liv med mina kompisar. Det är en vågskål. Antingen jobbar man 7 dagar och har sedan ledigt 7 dagar, eller så jobbar man alla kvällar och helger, eller kanske alla tidiga mornar. Jag jobbar t ex alltid måndag morgon klockan 6 och alltid fredag kväll till klockan 22, men å andra sidan har jag alltsom oftast helgerna ledigt. Inte för att man kan hitta på så mycket på helgen eftersom jag måste upp vid 5 på måndag morgon;-)
Jag trivs bra. Det är ett kul jobb och ingen dag är egentligen den andra lik, trots att mycket ligger i rutiner. Men man är ganska ensam. Som pilot träffar man bara den andra piloten och kanske att man har lite kontakt med flygvärdinnan i mellanåt. Men man träffar inga andra människor. Det är mycket sittande, så man får lätt ont i ryggen och måste därför lägga en del av sin fritid på träning.
Det som kan vara jobbigt är att branschen suger. Om du har läst tidigare inlägg jag haft på bloggen, samt svar på frågor i högermarginalen förstår du vad jag menar. Branschen är korrupt och det finns ALLTID någon annan som vill göra ditt jobb för halva lönen så man känner sig aldrig riktigt trygg. Folk är villiga att köpa sig före i arbetskön för astronomiska summor, bara för att få sitt första jobb och så länge det är så, kommer man vara tvungen att köpa sin egen rating, alltså utbildning på flygplanstyp.
2 Den här var lättare. Både jag och min sambo är piloter och har varit så i tre år. Altså det funkar. Det man kan tänka på är att om man inte jobbar på samma ställe kan det vara svårt att träffas och om man jobbar på samma ställe kan det också vara svårt att träffas.. någon måste ju jobba, alla kan inte vara lediga samtidigt.
Som jag sa tidigare så jobbar man olika på olika bolag. Det finns de som har fast schema med 7 dagar på och 7 dagar av, eller ett mönster av 5 på-4av-6på-3av eller vad som helst. Sedan finns det också de bolag som inte har något system utan där man får sitt schema, som gäller en månad och man får det kanske ett par veckor innan det börjar gälla.
Om inte båda har samma variant kan det ju bli så att det går ganska lång tid mellan gångerna man ses. Kanske inte båda får jobb i Sverige? Måste den ena pendla, vilket är ganska vanligt i dagens läge, så kanske det blir ännu svårare att få det att passa ihop. En annan grej att tänka på om båda jobbar på samma flygbolag, vad händer om bolaget går i konkurs? Då förlorar man hela familjens inkomst.
3 Här har jag ingen egen erfarenhet, men jag ser vad som händer ute på fältet. De allra flesta piloter har familj och barn och en stor del av de är skilda och bor numera ihop med en flygvärdinna...
Mitt svar: klart att det går om bara den ena är pilot, men mitt råd till dig är att vara piloten;-) Den andra personen blir hemma och tar hand om barnen, helt säkert. Den förälder som är borta blir "the good guy" för att den är borta när den är borta och den är hemma när den är hemma. Den hemmavarande föräldern måste jobba heltid och ta hand om barn och hushåll helt själv under den vecka/ de dagar som den andra är borta och pilotar. (Det blir inte mycket tid över för att vara trevlig mot sina barn. Detta har jag hört av en väninna som jobbar på dagis och har hand om barn där den ena föräldern är borta en vecka och sedan hemma en vecka)
För jag tror att man måste räkna med att pendla till sitt pilotjobb i dagens läge. Det är ytterst få som får bas hemma där de bor. Här där jag jobbar är det mer än hälften som pendlar och de har alla mer än 5 timmars bilfärd hem.
Det man ska tänka på är om den ena blir pilot och är borta mycket, vad gör den som är hemma och hur mycket tycker man om varandra, tror man att det fungerar?!
4 Jag har ju varit inne på barn lite redan. Jag oroar mig faktiskt själv över den saken. För det första har jag hört ett rykte om att flygvärdinnor brukar ha svårt att bli med barn. Det ska ha med att man utsätter sin kropp för tryckförändringar och kosmisk strålning varje dag. Jag vet inte om det är sant, för jag vet ju många flygvärdinnor som har barn. Men det tål att tänkas på. Det är ju värst på långa flygningar, där man flyger på vädigt hög höjd.
Det andra är hur man ska hålla certifikaten vid liv när man är gravid, man får ju inte flyga efter 5e månaden eller nåt sånt. Man kan alltid få dispans om man mår bra osv.. men det är väl olika från person till person. Sedan ska man vara mammaledig och vara hemma och amma, men man måste samtidigt klara av simulatorchecker var 6e månad. Det går om man absolut vill! =)
Sedan är ju frågan hur kul det är att vara mamma till sina barn och sticka på jobb en vecka här och en där. Mina kompisar, som inte är piloter, har ju varit hemma mellan ett och två år med sina barn innan de skickades till dagis. Man kan ju inte vara borta så länge från flygningen, då har man ju gömt allt:-S Dessutom måste man enligt ett myndighetskrav ha minst 3 landningar de senaste 90 dagarna för att få ta med passagerare.. så var 3e månad måste man flyga, annars kostar det bolaget en massa extra... Nåja, det går om man absolut vill! Men det är nog viktigt att den andra parten är medveten om begränsningarna som pilotyrket sätter på mammarollen.
5 Pengar, pengar och åter pengar. Jag skulle önska att våran värld var lite mindre kapitalistisk. Nej lånet är inte värt det. Det finns olika sätt att bli pilot.
Man kan gå den snabba och dyra vägen. En privat skola. Räkna med en totalkostnad på 1 miljon. Utbildningen kostar kanske 5-600 000kr men du kan inte jobba samtidigt, så du måste låna ihop till boendekostnad och mat och sånt.. om inte din partner försörjer dig förstås. Efter avklarad utbildning måste du också köpa en rating som kanske kostar 300 000kr.
Så finns det snikvarianten. En högskola. Det finns en i Sverige vid Lunds universitet och en i Norge vid Tromsö Universitet. Problemet här är att allt är gratis! Hur många som helst söker och endast de "allra bästa" kommer in. Vilka som är bäst är en smaksak och jag håller inte riktigt med att det är de bäst lämpade som kommer in. Anledningen till det är att det är väntetid på några år innan man gjort alla intagningsprov och på den tiden har hälften hunnit tagit en civilingengörsutbildning eller liknande och sedan går de till pilot bara för att de kom in på skolan. (Observera att det naturligtvis inte gäller alla som går på dessa skolor!) Men de har egentligen inget riktigt intresse för att jobba som piloter.
Den tredje varianten är att gå privat. Det tar tid, men man kan jobba samtidigt och då behöver man inte ta något lån. Den privata vägen brukar börja hos någon flygklubb och att man tar ett privat certifikat och därifrån bygger på med flera kurser.
Sådär! Det var svar på frågorna. Mitt tips till dig och din sambo är att fundera länge på konsekvenserna av att en eller båda blir piloter. Vilka prioriteringar har ni vad gäller tid till varandra och till familj. Gillar ni att sova på hotell? Vill ni se världen? Vad är anledningen till att ni vill bli piloter? Vad jobbar ni med idag? Kanske ni hellre vill utveckla den biten än att ni blir borta från varandra under långa perioder. Vilket bolag hoppas ni kunna jobba på? Ta kontakt med någon pilot där och hör hur det är.
Slutligen: Lycka till! Och hör gärna av dig igen med andra frågor eller när du är utbildad pilot=)
Hej! Jag upptäckte din blogg idag, du är duktig på att skriva :) Jag (samt min sambo) funderar på att bli pilot, men är det värt det? hur trivs du? och hur funkar det i förhållandet tror du om bägge ska vara piloter? hur funkar det om bara en är det? och hur funkar det med framtida barn? äre värt att ta ett stort lån? jag har massa frågor och jag vet självklart att du inte kan svara vad som är bäst för mig (vi alla är ju olika) men tips och tankar skulle jag ändå uppskatta :) tack! /Ulrika
Ja är det värt det? Det är det som är den stora frågan. Men jag tror att jag åtminstone har förutsättning att förklara för dig hur min situation ser ut. Jag är pilot och min sambo är pilot, så det är ju precis det du undrar över=)
Du har några relevanta frågor:
1 trivs jag?
2 fungerar ett förhållande där båda är piloter?
3 fungerar det om bara en är det?
4 pilot och barn?
5 är det värt lånet?
Många av frågorna är subjektiva, men jag ska ge mitt perspektiv på det hela.
1. Att trivas är en fråga om person och en fråga om var man jobbar. Jag har många kollegor som älskar sina jobb och som aldrig skulle byta arbetsgivare, men jag har också vänner som har bytt jobb i snitt en gång per år. (De har varit i branschen ungefär lika länge som jag, mellan 2 och 4 år) Det beror helt på arbetsgivarens policy. Men i flygbranschen kan man inte riktigt välja och vraka utan man hamnar någonstans, beroende på vilka kontakter man har i första hand och hur duktig man är i andra hand. Jobbet blir ju också vad man gör det till och att flyga är helt underbart. Jag skulle inte vilja byta mot något i hela världen! Men samtidigt skule jag gärna ha ett jobb där jag kunde ha ett socialt liv med mina kompisar. Det är en vågskål. Antingen jobbar man 7 dagar och har sedan ledigt 7 dagar, eller så jobbar man alla kvällar och helger, eller kanske alla tidiga mornar. Jag jobbar t ex alltid måndag morgon klockan 6 och alltid fredag kväll till klockan 22, men å andra sidan har jag alltsom oftast helgerna ledigt. Inte för att man kan hitta på så mycket på helgen eftersom jag måste upp vid 5 på måndag morgon;-)
Jag trivs bra. Det är ett kul jobb och ingen dag är egentligen den andra lik, trots att mycket ligger i rutiner. Men man är ganska ensam. Som pilot träffar man bara den andra piloten och kanske att man har lite kontakt med flygvärdinnan i mellanåt. Men man träffar inga andra människor. Det är mycket sittande, så man får lätt ont i ryggen och måste därför lägga en del av sin fritid på träning.
Det som kan vara jobbigt är att branschen suger. Om du har läst tidigare inlägg jag haft på bloggen, samt svar på frågor i högermarginalen förstår du vad jag menar. Branschen är korrupt och det finns ALLTID någon annan som vill göra ditt jobb för halva lönen så man känner sig aldrig riktigt trygg. Folk är villiga att köpa sig före i arbetskön för astronomiska summor, bara för att få sitt första jobb och så länge det är så, kommer man vara tvungen att köpa sin egen rating, alltså utbildning på flygplanstyp.
2 Den här var lättare. Både jag och min sambo är piloter och har varit så i tre år. Altså det funkar. Det man kan tänka på är att om man inte jobbar på samma ställe kan det vara svårt att träffas och om man jobbar på samma ställe kan det också vara svårt att träffas.. någon måste ju jobba, alla kan inte vara lediga samtidigt.
Som jag sa tidigare så jobbar man olika på olika bolag. Det finns de som har fast schema med 7 dagar på och 7 dagar av, eller ett mönster av 5 på-4av-6på-3av eller vad som helst. Sedan finns det också de bolag som inte har något system utan där man får sitt schema, som gäller en månad och man får det kanske ett par veckor innan det börjar gälla.
Om inte båda har samma variant kan det ju bli så att det går ganska lång tid mellan gångerna man ses. Kanske inte båda får jobb i Sverige? Måste den ena pendla, vilket är ganska vanligt i dagens läge, så kanske det blir ännu svårare att få det att passa ihop. En annan grej att tänka på om båda jobbar på samma flygbolag, vad händer om bolaget går i konkurs? Då förlorar man hela familjens inkomst.
3 Här har jag ingen egen erfarenhet, men jag ser vad som händer ute på fältet. De allra flesta piloter har familj och barn och en stor del av de är skilda och bor numera ihop med en flygvärdinna...
Mitt svar: klart att det går om bara den ena är pilot, men mitt råd till dig är att vara piloten;-) Den andra personen blir hemma och tar hand om barnen, helt säkert. Den förälder som är borta blir "the good guy" för att den är borta när den är borta och den är hemma när den är hemma. Den hemmavarande föräldern måste jobba heltid och ta hand om barn och hushåll helt själv under den vecka/ de dagar som den andra är borta och pilotar. (Det blir inte mycket tid över för att vara trevlig mot sina barn. Detta har jag hört av en väninna som jobbar på dagis och har hand om barn där den ena föräldern är borta en vecka och sedan hemma en vecka)
För jag tror att man måste räkna med att pendla till sitt pilotjobb i dagens läge. Det är ytterst få som får bas hemma där de bor. Här där jag jobbar är det mer än hälften som pendlar och de har alla mer än 5 timmars bilfärd hem.
Det man ska tänka på är om den ena blir pilot och är borta mycket, vad gör den som är hemma och hur mycket tycker man om varandra, tror man att det fungerar?!
4 Jag har ju varit inne på barn lite redan. Jag oroar mig faktiskt själv över den saken. För det första har jag hört ett rykte om att flygvärdinnor brukar ha svårt att bli med barn. Det ska ha med att man utsätter sin kropp för tryckförändringar och kosmisk strålning varje dag. Jag vet inte om det är sant, för jag vet ju många flygvärdinnor som har barn. Men det tål att tänkas på. Det är ju värst på långa flygningar, där man flyger på vädigt hög höjd.
Det andra är hur man ska hålla certifikaten vid liv när man är gravid, man får ju inte flyga efter 5e månaden eller nåt sånt. Man kan alltid få dispans om man mår bra osv.. men det är väl olika från person till person. Sedan ska man vara mammaledig och vara hemma och amma, men man måste samtidigt klara av simulatorchecker var 6e månad. Det går om man absolut vill! =)
Sedan är ju frågan hur kul det är att vara mamma till sina barn och sticka på jobb en vecka här och en där. Mina kompisar, som inte är piloter, har ju varit hemma mellan ett och två år med sina barn innan de skickades till dagis. Man kan ju inte vara borta så länge från flygningen, då har man ju gömt allt:-S Dessutom måste man enligt ett myndighetskrav ha minst 3 landningar de senaste 90 dagarna för att få ta med passagerare.. så var 3e månad måste man flyga, annars kostar det bolaget en massa extra... Nåja, det går om man absolut vill! Men det är nog viktigt att den andra parten är medveten om begränsningarna som pilotyrket sätter på mammarollen.
5 Pengar, pengar och åter pengar. Jag skulle önska att våran värld var lite mindre kapitalistisk. Nej lånet är inte värt det. Det finns olika sätt att bli pilot.
Man kan gå den snabba och dyra vägen. En privat skola. Räkna med en totalkostnad på 1 miljon. Utbildningen kostar kanske 5-600 000kr men du kan inte jobba samtidigt, så du måste låna ihop till boendekostnad och mat och sånt.. om inte din partner försörjer dig förstås. Efter avklarad utbildning måste du också köpa en rating som kanske kostar 300 000kr.
Så finns det snikvarianten. En högskola. Det finns en i Sverige vid Lunds universitet och en i Norge vid Tromsö Universitet. Problemet här är att allt är gratis! Hur många som helst söker och endast de "allra bästa" kommer in. Vilka som är bäst är en smaksak och jag håller inte riktigt med att det är de bäst lämpade som kommer in. Anledningen till det är att det är väntetid på några år innan man gjort alla intagningsprov och på den tiden har hälften hunnit tagit en civilingengörsutbildning eller liknande och sedan går de till pilot bara för att de kom in på skolan. (Observera att det naturligtvis inte gäller alla som går på dessa skolor!) Men de har egentligen inget riktigt intresse för att jobba som piloter.
Den tredje varianten är att gå privat. Det tar tid, men man kan jobba samtidigt och då behöver man inte ta något lån. Den privata vägen brukar börja hos någon flygklubb och att man tar ett privat certifikat och därifrån bygger på med flera kurser.
Sådär! Det var svar på frågorna. Mitt tips till dig och din sambo är att fundera länge på konsekvenserna av att en eller båda blir piloter. Vilka prioriteringar har ni vad gäller tid till varandra och till familj. Gillar ni att sova på hotell? Vill ni se världen? Vad är anledningen till att ni vill bli piloter? Vad jobbar ni med idag? Kanske ni hellre vill utveckla den biten än att ni blir borta från varandra under långa perioder. Vilket bolag hoppas ni kunna jobba på? Ta kontakt med någon pilot där och hör hur det är.
Slutligen: Lycka till! Och hör gärna av dig igen med andra frågor eller när du är utbildad pilot=)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)