Svenska dagbladet ställer sig frågan om hur farligt det är med mobiltelefoner som är på i flygpan.
http://www.svd.se/resor/nyheter/hur-farlig-ar-mobilen-pa-flyget_5923205.svd
Idag har ju nästan alla en mobiltelefon och det skule bara bli löjligt om man tvingades checka in telefonen för att den kan vara en säkerhetsfara. Även piloterna har ju telefoner med sig och många flygbolag har telefoner i flygplanen till besättningens hjälp i olika situationer. Det har ju hänt några gånger att någon telefon blivit bortglömd och alltså inte stängts av. Det som händer är att telefonens batteri snabbt drars ur. Varför?! För att telefonen letar nät under hela flygturen, men inte hittar något, då vi är för högt upp i luften. Det andra som händer är att det låter hemskt mycket i piloterna hörlurar. Man kan prova hur det låter genom att ägga sin mobiltelefon bredvid en högtalare eller till och med en vanlig telefon och sedan ringa till mobilen. Ibland kan man få til ljudet i bilen om man lyssnar på radio och en mobil ringer. "Dutturudutturudutturudu"
Jag har inte varit med om att det skulle hända något med någon navigationsutrustning, men däremot hör vi ju inte vad som sägs på radion när det "dutturudutturuduttar" i våra öron. Det kan bli farligt om tornet säger till oss att svänga men vi inte gör det och det finns andra flygplan i närheten.
Ljudet är dessutom väldigt störande och låter väldigt högt, när man har hörlurar på sig, därför ber jag att alla helst har telefonen avstängd. Man kan heller inte tro att man kan komma undan, för vi märkes garanterat om telefonen är på. Den söker när hela tiden!
Så kallat flight mode fungerar. Jag tror att åtminstone 50% av alla piloter idag har någon typ av iPhone eller Android och de stänger inte av sina telefoner, utan sätter dem bara i "flight mode". Det stänger av all telefonens kontakt med omvärlden och då stör telefonen inte.
Anledningen till att man ändå blir ombedd att STÄNGA AV telefonen under start och landning tror jag är att det är då det är störst risk för olyckor och man vill att alla passagerare kan ge sin fulla uppmärksamhet till flygvärdinnorna utifall att någonting oförutsett händer. Sitter man och lyssnar på musik eller en ljudbok eller ser på film... då kanske man inte märker vad som händer runt omkring.
Därför anser jag att man bör stänga av sin mobil ifal man inte kan hålla fingrarna ifrån den annars. Vill man sätta den i flight mode får man helt enkelt stoppa undan den till kabinpersonalen säger att man får använda den.
onsdag 9 februari 2011
onsdag 2 februari 2011
en utbildad pilot får kosta max 800 000
Så säger tydligen yrkeshögskolans förslag till framtidens utbildning.
http://norran.se/nyheter/akommuner/article1130418.ece
Jag hoppas att det här betyder slutet för att piloterna själva ska behöva punga ut med dessa summor. Vi är alldeles för många som omkring 1 miljon i skuld för våran utbildning.
Det har ju nog faktiskt varit lite rörigt på utbidningsmarknaden och kan nog bli bra om man styr upp det lite. Hittils har man kunnat utbilda sig på väldigt många olika sätt. Gymnasiet, Yrkeshögskola och Högskola.
Jag väntar med spänning på resultatet... tydligen kan jag vänta länge, ända till 2012.
Yrkeshögskolans förslag:
I dag utbildas piloter i flera olika system, på både gymnasial, yrkeshögskole, samt högskolenivå. Nu blir utbildningen av del av nya yrkeshögskolan, men det kommer att dröja till tidigast 2012 innan regering och riksdag kan besluta om förslaget.
Förslag till pilotutbildning:
En utbildad pilot får kosta maximalt 800 000 kronor och ska utbildas i 80 till 90 veckor. Förslaget omfattar ett 40-tal årsplatser med start tidigast 2012, utbildning kan endast utföras av en godkänd flygskola.
http://norran.se/nyheter/akommuner/article1130418.ece
Jag hoppas att det här betyder slutet för att piloterna själva ska behöva punga ut med dessa summor. Vi är alldeles för många som omkring 1 miljon i skuld för våran utbildning.
Det har ju nog faktiskt varit lite rörigt på utbidningsmarknaden och kan nog bli bra om man styr upp det lite. Hittils har man kunnat utbilda sig på väldigt många olika sätt. Gymnasiet, Yrkeshögskola och Högskola.
Jag väntar med spänning på resultatet... tydligen kan jag vänta länge, ända till 2012.
Yrkeshögskolans förslag:
I dag utbildas piloter i flera olika system, på både gymnasial, yrkeshögskole, samt högskolenivå. Nu blir utbildningen av del av nya yrkeshögskolan, men det kommer att dröja till tidigast 2012 innan regering och riksdag kan besluta om förslaget.
Förslag till pilotutbildning:
En utbildad pilot får kosta maximalt 800 000 kronor och ska utbildas i 80 till 90 veckor. Förslaget omfattar ett 40-tal årsplatser med start tidigast 2012, utbildning kan endast utföras av en godkänd flygskola.
lördag 29 januari 2011
fredagsmys
Det är lite konstigt, men allting flyter alltid lite bättre på fredagar. Jag undrar om det är så att människor som reser på fredagar vill snabbt komma fram. Det är aldrig någon som krånglar med stora väskor i kabinen utan alla sätter sig snabbt ner i sina stolar utan bekymmer.
Igår var vi 5 minuter tidiga på första flighten, 6 minuter på andra,9 minuter på tredje och hela 15 minuter tidiga på sista flighten.
Man kan helt enkelt inte tycka illa om fredagar!
Igår var vi 5 minuter tidiga på första flighten, 6 minuter på andra,9 minuter på tredje och hela 15 minuter tidiga på sista flighten.
Man kan helt enkelt inte tycka illa om fredagar!
lördag 22 januari 2011
stor apelsin kom upp över horisonten.
Ibland är det bra att flygvärdinnan kommer in på flight deck. Vi piloter är så vana vid allting som händer där att vi knappt ens märker häftiga saker, som igår kväll. Flygvärdinnan kommer in med lite kaffe och vatten och blir som förstenad kvar och stirrar ut genom fönstret rakt fram. "Wow, vad vackert" säger hon. "Har ni kamera, ni måste ta bild och skicka den till mig sedan". Jag tittar lagom slött upp och inser att jag antagligen aldrig har sett något liknande. 😍
Månen är på väg upp över horisonten. Den är jättestor och jätteröd! Kaptenen langar fram digitalkameran direkt och börjar plåta. Slutaren på kameran vill ha 13 sekunder på sig att ta fotot, så det blir inte så jättebra bilder. Eftersom vi rör oss, så flyttar också månen sig högre och högre upp i rutan. Men under ett par minuter sitter jag bara helt förundrad över naturens underverk och glömmer helt bort att klockan är 21 på kvällen och jag egentligen är så trött att om jag var hemma skulle jag redan ligga i sängen.
Jag fattar inte att kroppen aldrig lär sig att det är nya tider varje dag som gäller. Jag har nu stigit upp klockan 5 varje morgon den här veckan, utom fredagen, när jag skulle försöka sova lite längre eftersom jag har kvällspasset. Men precis som vanligt så vaknar jag ändå klarvaken klockan 5 på morgonen. Värdelöst!
Ju högre upp vi kommer desto mindre röd blir månen och till slut är den bara som en stor lysande vit lampa mitt på himen. Den är till och med så stark att vi blir bländade av den, så vi knappt ser något inne i cock pit. Man måste dra upp ljuset på alla instrument till samma som på dagen.
Jag är fortfarande förundrad över naturens underverk.💛
Månen är på väg upp över horisonten. Den är jättestor och jätteröd! Kaptenen langar fram digitalkameran direkt och börjar plåta. Slutaren på kameran vill ha 13 sekunder på sig att ta fotot, så det blir inte så jättebra bilder. Eftersom vi rör oss, så flyttar också månen sig högre och högre upp i rutan. Men under ett par minuter sitter jag bara helt förundrad över naturens underverk och glömmer helt bort att klockan är 21 på kvällen och jag egentligen är så trött att om jag var hemma skulle jag redan ligga i sängen.
Jag fattar inte att kroppen aldrig lär sig att det är nya tider varje dag som gäller. Jag har nu stigit upp klockan 5 varje morgon den här veckan, utom fredagen, när jag skulle försöka sova lite längre eftersom jag har kvällspasset. Men precis som vanligt så vaknar jag ändå klarvaken klockan 5 på morgonen. Värdelöst!
Ju högre upp vi kommer desto mindre röd blir månen och till slut är den bara som en stor lysande vit lampa mitt på himen. Den är till och med så stark att vi blir bländade av den, så vi knappt ser något inne i cock pit. Man måste dra upp ljuset på alla instrument till samma som på dagen.
Jag är fortfarande förundrad över naturens underverk.💛
torsdag 20 januari 2011
årlig check i simulatorn för piloter
Sitter och väntar på att briefingen ska börja. En och en halv timme kvar tills de andra anländer. Så är det när man bor på en annan ort. Flyget hit landade redan vid 6-tiden och briefen börjar först halv nio. Sedan är det genomgång av dagen i simulatorn, genomgång av system, genomgång av frågor och förhör på det ena och det andra i ca 90 minuter och sedan blir man drillad i 5 timmar i simulatorn. När de har tänkt att man ska äta och uträtta andra männskliga behov vet jag inte riktigt. Frukost klockan 4 på morgonen och vi är inte färdiga idag förrän tidigast klockan 16. Det gäller att äta ordentligt till frukost, vilket ju är väldigt lätt vid den tiden på morgonen. Eller så får man göra som jag, förse sig med en frukostmacka från McDonalds och lassa in den någon gång under briefen. Kontrollanten har det ju lättare, han kan smaska under tiden, men det finns inte riktigt tid till det för oss piloter. Det blir förhoppningsvis en paus i halvtid, där man brukar hinna dricka lite vatten och äta något medhavt. Man hinner inte gå och köpa något i kiosken en trappa upp, men det finns en automat med det vanliga; delicatobollar och kexchoklad. Inte precis vad man behöver när det är 9 timmar sedan man åt något riktigt.
Det är härligt att vara pilot!😊
Det är härligt att vara pilot!😊
torsdag 13 januari 2011
förseningar som bara inte går att göra något åt
Vilken dag!
Ängligen hemma. Det är inte särskilt mycket som har fungerat idag.
Dagen började smidigt och allt flöt på. Det såg ut som att vi skulle kunne ta det lungt på turn-arounden. Normalt har vi 30 minuter från att vi parkerat tills vi ska börja rulla igen. Vi var till och med 5 minuter tidiga idag, så vad kan gå fel?!
Vi får klartecken att taxa till parkeringsplatsen med nummer 123. När vi kommer fram ser vi att 122 är ledig, medan det står ett flygplan på 123. Lite osäkra på om tornet tagit fel så tvekar vi lite, varpå tornet kommer in på frekvensen och säger att vi får taxa in på 123an så fort Finnair som står där har taxat iväg, de ska snart vara klara. "Välkommen till Finnair international airport" säger jag lite ironiskt till kaptenen som är här för första gången. Kärran som står på vår parkeringsplats håller på att av-isa. Efter några minuter frågar tornet oss om vi står så till att vi kan åka fram lite, för en Finnair behöver komma in på plats 122. Det ska bara dröja några minuter till innan vi får komma in på våran plats. Vi kör således fram 5-6 meter. När vi har väntat i ungefär 10 minuter bestämmer sig kaptenen för att berätta för passagerarna vad som händer.
Nu upptäcker vi att maskinen på plats 123 precis hade börjat av-isa när vi kom, de är fortfarande inte färdiga. Men när det väl är klart kommer en kille gående och kopplar in mikrofonen i flygplanet, så han kan prata med piloterna. De ska starta motorerna snart, jippi! Men det verkar vara något problem, det ser ut som att de-ice-bilen håller på att spruta rent plattan framför flygplanet. Alltså smälta snön på marken med väska som kostar 20 kronor litern.... Hur som helst, sent om sider så får de igång motorerna och taxar iväg, varpå tornet säger till oss att vi får taxa in så fort det finns plats bakom Finnairs kärra. Som om vi hade tänkt stå och vänta tills vi fick klartecken att taxa in?! Klockan är nu 20 minuter över, vi har avgång halv med nästa flight. Vi har alltså stått och väntat på att få parkera och släppa av passagerarna i 23 minuter.
Vi parkerar och öppnar dörrarna, men det finns ingen buss som ska hämta passagerarna, såklart! Tankbilen är dock på plats. De grabbarna kan man alltid lita på.
Strax ropar rampen och undrar om vi verkligen behöver markström. Vi får bara starta motorerna direkt från batterierna i yttersta nödfall, så vi ber honom försöka skaffa fram ett markaggregat. Det tar ca 15 minuter innan han är tillbaka vid flyget och vi har ström till alla våra datorer. OBS, redan 5 minuter efter planerad avgångstid. Alla passagerare är på plats, bränsle har vi, checklistorna är klara och vi har klartecken från tornet att starta motorerna, nu behöver vi bara vänta några minuter till på att den stackars rampkillen ska få in alla väskor också.
19 minuter i ropar vi upp tornet och begär taxi. Ganska bra jobbat faktiskt! Vi får naturligtvis taxa den absolut längsta vägen som finns till banan och väl där får vi vänta på att ett flyg från Finnair ska landa. När det planet sätter hjulen i backen ropar tornet upp oss, trodde vi iaf, de ropar upp en Finnair kärra som just kommit ner till banan att de får ställa upp och starta. Nu börjar min nya kapten se lagom irriterad ut och säger att det är för djävla varmt i cock pit. Han vrider ner termostaten och tar av sig tröjan han har ovanpå skjortan. Tornet säger till oss att Finnair har en tight slot. Mmmm tänker vi, vi är ju bara 25 minuter sena och ombord har vi en kille som som ska med en färja som går 25 minuter efter våran normala ankomsttid. Han har också en ganska tight slot... Han kommer aldrig komma med den där båten, det finns inte en chans.
Jag tror att min kapten börjar förstå konceptet Finnair international airport.😊
Hela vägen tillbaka kämpade vi med motvind och gjorde vårt allra bästa för att komma fram snabbare, men naturligtvis blåser vinden så att vi måste landa från andra håller. Det tar kanske 4 minuter längre tid att landa då.
När vi väl landat och alla passagerare har gått av frågar flygvärdinnan hur vi kunde bli behandlade så, man borde ju göra något, prata med någon.
"...det blir rapport på det här" kommer det småtjurigt från vänster sida.
Ängligen hemma. Det är inte särskilt mycket som har fungerat idag.
Dagen började smidigt och allt flöt på. Det såg ut som att vi skulle kunne ta det lungt på turn-arounden. Normalt har vi 30 minuter från att vi parkerat tills vi ska börja rulla igen. Vi var till och med 5 minuter tidiga idag, så vad kan gå fel?!
Vi får klartecken att taxa till parkeringsplatsen med nummer 123. När vi kommer fram ser vi att 122 är ledig, medan det står ett flygplan på 123. Lite osäkra på om tornet tagit fel så tvekar vi lite, varpå tornet kommer in på frekvensen och säger att vi får taxa in på 123an så fort Finnair som står där har taxat iväg, de ska snart vara klara. "Välkommen till Finnair international airport" säger jag lite ironiskt till kaptenen som är här för första gången. Kärran som står på vår parkeringsplats håller på att av-isa. Efter några minuter frågar tornet oss om vi står så till att vi kan åka fram lite, för en Finnair behöver komma in på plats 122. Det ska bara dröja några minuter till innan vi får komma in på våran plats. Vi kör således fram 5-6 meter. När vi har väntat i ungefär 10 minuter bestämmer sig kaptenen för att berätta för passagerarna vad som händer.
Nu upptäcker vi att maskinen på plats 123 precis hade börjat av-isa när vi kom, de är fortfarande inte färdiga. Men när det väl är klart kommer en kille gående och kopplar in mikrofonen i flygplanet, så han kan prata med piloterna. De ska starta motorerna snart, jippi! Men det verkar vara något problem, det ser ut som att de-ice-bilen håller på att spruta rent plattan framför flygplanet. Alltså smälta snön på marken med väska som kostar 20 kronor litern.... Hur som helst, sent om sider så får de igång motorerna och taxar iväg, varpå tornet säger till oss att vi får taxa in så fort det finns plats bakom Finnairs kärra. Som om vi hade tänkt stå och vänta tills vi fick klartecken att taxa in?! Klockan är nu 20 minuter över, vi har avgång halv med nästa flight. Vi har alltså stått och väntat på att få parkera och släppa av passagerarna i 23 minuter.
Vi parkerar och öppnar dörrarna, men det finns ingen buss som ska hämta passagerarna, såklart! Tankbilen är dock på plats. De grabbarna kan man alltid lita på.
Strax ropar rampen och undrar om vi verkligen behöver markström. Vi får bara starta motorerna direkt från batterierna i yttersta nödfall, så vi ber honom försöka skaffa fram ett markaggregat. Det tar ca 15 minuter innan han är tillbaka vid flyget och vi har ström till alla våra datorer. OBS, redan 5 minuter efter planerad avgångstid. Alla passagerare är på plats, bränsle har vi, checklistorna är klara och vi har klartecken från tornet att starta motorerna, nu behöver vi bara vänta några minuter till på att den stackars rampkillen ska få in alla väskor också.
19 minuter i ropar vi upp tornet och begär taxi. Ganska bra jobbat faktiskt! Vi får naturligtvis taxa den absolut längsta vägen som finns till banan och väl där får vi vänta på att ett flyg från Finnair ska landa. När det planet sätter hjulen i backen ropar tornet upp oss, trodde vi iaf, de ropar upp en Finnair kärra som just kommit ner till banan att de får ställa upp och starta. Nu börjar min nya kapten se lagom irriterad ut och säger att det är för djävla varmt i cock pit. Han vrider ner termostaten och tar av sig tröjan han har ovanpå skjortan. Tornet säger till oss att Finnair har en tight slot. Mmmm tänker vi, vi är ju bara 25 minuter sena och ombord har vi en kille som som ska med en färja som går 25 minuter efter våran normala ankomsttid. Han har också en ganska tight slot... Han kommer aldrig komma med den där båten, det finns inte en chans.
Jag tror att min kapten börjar förstå konceptet Finnair international airport.😊
Hela vägen tillbaka kämpade vi med motvind och gjorde vårt allra bästa för att komma fram snabbare, men naturligtvis blåser vinden så att vi måste landa från andra håller. Det tar kanske 4 minuter längre tid att landa då.
När vi väl landat och alla passagerare har gått av frågar flygvärdinnan hur vi kunde bli behandlade så, man borde ju göra något, prata med någon.
"...det blir rapport på det här" kommer det småtjurigt från vänster sida.
onsdag 12 januari 2011
en helt vanlig dag på jobbet
Idag kändes som en helt vanlig och nästan tråkig dag på jobbet.
Man ska upp klockan 5. Pallrar sig upp och tvingar i sig lite frukost. Halkar ut till bilen i garaget. Man kommer till jobbet och kollar vädret, halvdåligt överallt, men det räcker till utan några större problem. Dock risk för underkylt regn på hemmabasen, vilket ju inte är så kul. Alla passagerare kommer i tid, ingen med några speciella behov, inga barn eller husdjur. Knappt halvfull kabin, knappt något bagage att tala om. Folket kan i princip sätta sig hur de vill utan att balansen blir fel. Lite medvind på höjd, inga genvägar eller omvägar. Raka spåret in och landa, 5 minuter tidiga, men ramp-killen är redan på plats, lite halt på plattan när vi ska parkera. Tankbilen kommer automatisk, vi behöver inte av-isa. Hinner prata lite med flygvärdinnan och läsa dagens tidning innan nästa lass med passagerare kommer. Igen 5 minuter tidiga. Ingen kö för start, men vi får svänga undan strax efter start för ett snabbare plan kommer bakom, sedan den vanliga genvägen på vägen hem. Dålig sikt, snöfall, låga moln och vindmätaren är ur funktion. Killen i tornet uppskattar vinden till lite snett från vänster ungefär 10 knop. Väldigt dåliga bromsvärden(halt på landningsbanan). Vi måste kolla upp i manualen att vi får landa, vilket visar sig vara utan problem upp till 19 knop rak sidvind. Härligt! Kör in och landar i ett vitt töcken. Allt är vitt, hela marken är vit, molnen är vita, luften är vit och det dunkla solljuset ger knappt någon hjälp. Men ner kommer vi och halt är det. Vi får stopp på kärran utan problem, taxar in, släpper av passagerarna, säger tack för idag och går hem.
Ibland är det skönt att det inte händer så mycket.
Man ska upp klockan 5. Pallrar sig upp och tvingar i sig lite frukost. Halkar ut till bilen i garaget. Man kommer till jobbet och kollar vädret, halvdåligt överallt, men det räcker till utan några större problem. Dock risk för underkylt regn på hemmabasen, vilket ju inte är så kul. Alla passagerare kommer i tid, ingen med några speciella behov, inga barn eller husdjur. Knappt halvfull kabin, knappt något bagage att tala om. Folket kan i princip sätta sig hur de vill utan att balansen blir fel. Lite medvind på höjd, inga genvägar eller omvägar. Raka spåret in och landa, 5 minuter tidiga, men ramp-killen är redan på plats, lite halt på plattan när vi ska parkera. Tankbilen kommer automatisk, vi behöver inte av-isa. Hinner prata lite med flygvärdinnan och läsa dagens tidning innan nästa lass med passagerare kommer. Igen 5 minuter tidiga. Ingen kö för start, men vi får svänga undan strax efter start för ett snabbare plan kommer bakom, sedan den vanliga genvägen på vägen hem. Dålig sikt, snöfall, låga moln och vindmätaren är ur funktion. Killen i tornet uppskattar vinden till lite snett från vänster ungefär 10 knop. Väldigt dåliga bromsvärden(halt på landningsbanan). Vi måste kolla upp i manualen att vi får landa, vilket visar sig vara utan problem upp till 19 knop rak sidvind. Härligt! Kör in och landar i ett vitt töcken. Allt är vitt, hela marken är vit, molnen är vita, luften är vit och det dunkla solljuset ger knappt någon hjälp. Men ner kommer vi och halt är det. Vi får stopp på kärran utan problem, taxar in, släpper av passagerarna, säger tack för idag och går hem.
Ibland är det skönt att det inte händer så mycket.
fredag 7 januari 2011
isbildning
Oj, oj! Igår var det riktigt busväder. Halv storm rakt från sidan så att snö drog in på startbanan och bildade högar på ena kanten. Så som det brukar se ut i liftspåret en blåsig dag i skidbacken. Obehagligt när det hoppar och studsar när man rullar iväg. Jag tror aldrig jag har varit med om så ojämn och så mycket snö på banan någon gång tidigare, så nu är man en erfarenhet rikare=)
Temperaturen på marken var precis vid noll också, vilket betyder varmfron, vilket betyder mycket fukt i luften och det märkte vi nog. På väg ner och landa plockade vi på oss kanske 1,5 cm porös och taggig is på vindrutetorkarna, på bara 30 sekunder. Jag kunde känna att det inte bara var där isen satt. Vindbruset blir dovare och kontrollerna blir slöare. Man måste liksom göra större utslag för att planet ska svänga dit man vill. Det behövdes dessutom dubbelt så mycket gas för att hålla farten uppe. Flygplanet blir tyngre av isen och ytan blir skrovlig vilket ger större luftmotstånd än normalt.
Att försöka hålla höjden med sådan isbildning brukar kunna vara ganska svårt, till slut kan det vara så att man måste sjunka till en annan höjd för att komma ur skiktet med isbildning, som egentligen består av underkylt regn. Alla trafikflygplan är dock certifierade att flyga i isbildning, inte "severe" men lätt eller moderat. Man har utrustning på framsidan av flygplanet som tar bort isen. Kanske varmluft i framkant av vingen eller boots, som på mitt flygplan. Det är en gummikudde som kan blåsas upp och därmed "spränga" bort isen som bildas på framkanten av vingen.
Temperaturen på marken var precis vid noll också, vilket betyder varmfron, vilket betyder mycket fukt i luften och det märkte vi nog. På väg ner och landa plockade vi på oss kanske 1,5 cm porös och taggig is på vindrutetorkarna, på bara 30 sekunder. Jag kunde känna att det inte bara var där isen satt. Vindbruset blir dovare och kontrollerna blir slöare. Man måste liksom göra större utslag för att planet ska svänga dit man vill. Det behövdes dessutom dubbelt så mycket gas för att hålla farten uppe. Flygplanet blir tyngre av isen och ytan blir skrovlig vilket ger större luftmotstånd än normalt.
Att försöka hålla höjden med sådan isbildning brukar kunna vara ganska svårt, till slut kan det vara så att man måste sjunka till en annan höjd för att komma ur skiktet med isbildning, som egentligen består av underkylt regn. Alla trafikflygplan är dock certifierade att flyga i isbildning, inte "severe" men lätt eller moderat. Man har utrustning på framsidan av flygplanet som tar bort isen. Kanske varmluft i framkant av vingen eller boots, som på mitt flygplan. Det är en gummikudde som kan blåsas upp och därmed "spränga" bort isen som bildas på framkanten av vingen.
onsdag 5 januari 2011
flygrädsla
Idag hade vi en passagerare ombord som ville komma över sin flygrädsla. Modigt! Hon följde med oss fram och tillbaka på en gång. Hon har tydligen tidigare varit och pratat med en kapten som har visat henne flygplanet och berättat hur allting fungerar.
Det gick förvånansvärt smärtfritt tyckte jag. Vi ansträngde oss nog lite mer än vanligt att flyga försiktigt och landa mjukt och tala långsamt och vänligt, men för det mesta flöt allting på som vanligt för oss därframme och enligt flygvärdinnan hade allting gått strålande för vår gäst.
Jag hoppas att hennes rädsla kunde dämpas och att hon kommer tillbaka till oss snart igen.
Det gick förvånansvärt smärtfritt tyckte jag. Vi ansträngde oss nog lite mer än vanligt att flyga försiktigt och landa mjukt och tala långsamt och vänligt, men för det mesta flöt allting på som vanligt för oss därframme och enligt flygvärdinnan hade allting gått strålande för vår gäst.
Jag hoppas att hennes rädsla kunde dämpas och att hon kommer tillbaka till oss snart igen.
tisdag 4 januari 2011
Passagerarflyg tvingas till störtdykning-vilka hjältar!
Många av de svenska tidningarna har kommenterat händelsen från igår, när City Airline fick tryckfall och piloterna tvingades göra en så kallad emergency descend.
Jag tycker att det är konstigt att tidningar här hemma vinklar allting så negativt, till skillnad från till exempel USA.
Alla artiklar som jag har läst skriver samma sak. Passagerarna var skräckslagna, de fick ingen information, panik utbröt, folk skrek. "Det var förskräckligt, jag ska aldrig flyga mera."
Men vad hände egentligen ombord? Någonstans har det uppstått en läcka. Om flygplanet flög på ca 10 000 meters höjd, skulle jag chansa på att kabinens tryck låg någonstans runt 2500m höjd. Man brukar säga att vid 3000 meters höjd finns det tillräckligt med syre för att hjärnans alla funktioner ska fungera normalt. Mellan 3 och 4 000 meters höjd bör man bara befinna sig 30 minuter åt gången utan syrgas. Som det stod i en av artiklarna, hade passagerarna efter landning fått informationen att piloterna hade 50 sekunder på sig, annars vet ingen vad som hade hänt.
I flygvärlden brukar man prata om "time of useful consciousness". Det betyder tiden som hjärnan kan tänka klart och som den har på sig att befalla kroppen att göra något. Luften är så tunn på högre höjd att syret inte räcker till. Det är därför vi har tryckkabiner i flygplanen. Dessa håller lufttrycket uppe så att syrehalten är tillräcklig för oss människor.
Jag hittade en tabell som visar hur lång tid hjärnan fungerar på olika höjd:
4,500m 30 min or more Små enmotoriga flygpan, utan tryckkabin flyger alltid lägre än detta
5,500 m 20 to 30 min
6,700 m 5-10 min Mindre passagerarflygplan med turboprop-motorer.
7,600 m 3 to 6 min
8,500 m 2.5 to 3 mins
9,100 m 1 to 3 mins
10,600 m 30 sec to 60 sec De flesta JET flygplan ligger här runt ikring.
12,200 m 15 to 20 sec
13,100 m 9 to 15 sec
15,200 m 6 to 9 sec Endast militära flygplan och privatjet-maskiner kommer så här högt.
Vad händer om man befinner sig längre tid en den i tabellen ovan, på den höjden och inte har tillgång till syrgas? Först svimmar man av syrebrist, man dör inte genast. När det uppstår en sådan akut läcka som det verkar ha gjort, då blir trycket inne i kabinen detsamma som luften på utsidan av planet har. Därför måste flygplanet ner till 3000m höjd. Där kan piloterna andas normalt, utan syrgas.
Alla flygplan som flyger så högt att denna situation teoretiskt KAN uppstå, måste ha syrgas ombord. Det är ett myndighetskrav. Det är dock orealistiskt att ha syrgas till alla personer ombord för en hel flygning, därför måste planet ner till en höjd där alla ombord kan andas utan att ta skada.
Det som alltså hände var att trycket föll från någonstans runt 700mbar till 265mbar, på kanske mindre än en minut. Att jämföras med att teleportera sig från marken till toppen av Mt Blanc på samma tid. Det känns ungefär som att flyga när man är förkyld, fast 100 gånger värre. Det kommer spränga i öronen, det kommer kännas som att ögonen vill poppa ut ur huvudet. Varför? För att trycket inne i kroppen inte minskar lika fort som trycket i luften runt omkring dig. När planet sedan sjunker ner till 3000m höjd, kommer lufttrycket sakta återställas till det som finns inne i kroppen. Först då släpper locket för öronen.
Passagerarna trodde att de skulle dö och någon fick näsblod. Alla fick säkert ont lite varstans. Samma sak gäller även piloterna. De fick säkert också en obeskrivbar smärta i öronen och trodde att deras ögon skulle poppa ur skallen, men ändå var de lugna och sansade och gjorde precis det enda som finns att göra i denna situation. Trots att de också ville skrika av smärta och undrade hur i helvete detta skulle sluta så kom ingen person till större skada!! Alla passagerare överlevde. Detta trots att piloterna hade 50 sekunder på sig att upptäcka vad som är fel, få på sig syrgasmaskerna (för att själva kunna fungera), försätta planet i sjunk, utan att planet får så hög fart att något går sönder, samt kontakta flygledningen, så att inget annat flygpan är i vägen.
Och passagerarna undrar varför de inget får veta. Helt plötsligt lutar planet kraftigt neråt och syrgasmaskerna kommer ner. Min första prioritering skulle inte heler vara att berätta för paxen vad som håller på att hända, utan att se til att vi alla kom i säkerhet.
Jag skulle önska att de svenska tidningarna fungerade som de Amerikanska. Vilka hjältar det var som styrde planet. Trots enorm stress, i en situation de aldrig varit med om, lyckas de landa planet, utan en skråma på vaken passagerare eller egendom.
Jag är stolt över att kunna kalla er kollegor grabbar!
aftonbladet
allehanda
dagbladet
TV4
Jag tycker att det är konstigt att tidningar här hemma vinklar allting så negativt, till skillnad från till exempel USA.
Alla artiklar som jag har läst skriver samma sak. Passagerarna var skräckslagna, de fick ingen information, panik utbröt, folk skrek. "Det var förskräckligt, jag ska aldrig flyga mera."
Men vad hände egentligen ombord? Någonstans har det uppstått en läcka. Om flygplanet flög på ca 10 000 meters höjd, skulle jag chansa på att kabinens tryck låg någonstans runt 2500m höjd. Man brukar säga att vid 3000 meters höjd finns det tillräckligt med syre för att hjärnans alla funktioner ska fungera normalt. Mellan 3 och 4 000 meters höjd bör man bara befinna sig 30 minuter åt gången utan syrgas. Som det stod i en av artiklarna, hade passagerarna efter landning fått informationen att piloterna hade 50 sekunder på sig, annars vet ingen vad som hade hänt.
I flygvärlden brukar man prata om "time of useful consciousness". Det betyder tiden som hjärnan kan tänka klart och som den har på sig att befalla kroppen att göra något. Luften är så tunn på högre höjd att syret inte räcker till. Det är därför vi har tryckkabiner i flygplanen. Dessa håller lufttrycket uppe så att syrehalten är tillräcklig för oss människor.
Jag hittade en tabell som visar hur lång tid hjärnan fungerar på olika höjd:
4,500m 30 min or more Små enmotoriga flygpan, utan tryckkabin flyger alltid lägre än detta
5,500 m 20 to 30 min
6,700 m 5-10 min Mindre passagerarflygplan med turboprop-motorer.
7,600 m 3 to 6 min
8,500 m 2.5 to 3 mins
9,100 m 1 to 3 mins
10,600 m 30 sec to 60 sec De flesta JET flygplan ligger här runt ikring.
12,200 m 15 to 20 sec
13,100 m 9 to 15 sec
15,200 m 6 to 9 sec Endast militära flygplan och privatjet-maskiner kommer så här högt.
Vad händer om man befinner sig längre tid en den i tabellen ovan, på den höjden och inte har tillgång till syrgas? Först svimmar man av syrebrist, man dör inte genast. När det uppstår en sådan akut läcka som det verkar ha gjort, då blir trycket inne i kabinen detsamma som luften på utsidan av planet har. Därför måste flygplanet ner till 3000m höjd. Där kan piloterna andas normalt, utan syrgas.
Alla flygplan som flyger så högt att denna situation teoretiskt KAN uppstå, måste ha syrgas ombord. Det är ett myndighetskrav. Det är dock orealistiskt att ha syrgas till alla personer ombord för en hel flygning, därför måste planet ner till en höjd där alla ombord kan andas utan att ta skada.
Det som alltså hände var att trycket föll från någonstans runt 700mbar till 265mbar, på kanske mindre än en minut. Att jämföras med att teleportera sig från marken till toppen av Mt Blanc på samma tid. Det känns ungefär som att flyga när man är förkyld, fast 100 gånger värre. Det kommer spränga i öronen, det kommer kännas som att ögonen vill poppa ut ur huvudet. Varför? För att trycket inne i kroppen inte minskar lika fort som trycket i luften runt omkring dig. När planet sedan sjunker ner till 3000m höjd, kommer lufttrycket sakta återställas till det som finns inne i kroppen. Först då släpper locket för öronen.
Passagerarna trodde att de skulle dö och någon fick näsblod. Alla fick säkert ont lite varstans. Samma sak gäller även piloterna. De fick säkert också en obeskrivbar smärta i öronen och trodde att deras ögon skulle poppa ur skallen, men ändå var de lugna och sansade och gjorde precis det enda som finns att göra i denna situation. Trots att de också ville skrika av smärta och undrade hur i helvete detta skulle sluta så kom ingen person till större skada!! Alla passagerare överlevde. Detta trots att piloterna hade 50 sekunder på sig att upptäcka vad som är fel, få på sig syrgasmaskerna (för att själva kunna fungera), försätta planet i sjunk, utan att planet får så hög fart att något går sönder, samt kontakta flygledningen, så att inget annat flygpan är i vägen.
Och passagerarna undrar varför de inget får veta. Helt plötsligt lutar planet kraftigt neråt och syrgasmaskerna kommer ner. Min första prioritering skulle inte heler vara att berätta för paxen vad som håller på att hända, utan att se til att vi alla kom i säkerhet.
Jag skulle önska att de svenska tidningarna fungerade som de Amerikanska. Vilka hjältar det var som styrde planet. Trots enorm stress, i en situation de aldrig varit med om, lyckas de landa planet, utan en skråma på vaken passagerare eller egendom.
Jag är stolt över att kunna kalla er kollegor grabbar!
aftonbladet
allehanda
dagbladet
TV4
torsdag 9 september 2010
Alex Schulmans kolumn "piloter tar livet av mig"
Hahahahaha! Jag skrattar så jag får ont i magen när jag läser denna kolumn.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/alexschulman/article7726157.ab
Jag anar och hoppas på lite ironi även om det också är möjligt att han är flygrädd. Det som är roligt är att jag känner igen karaktärerna han pratar om, även om det inte finns några piloter som medvetet söker upp turbulens på radarn eller vill chansa lite med passagerarnas säkerhet, så finns det ju de kaptener som tar varje tillfälle i akt att få dra på motorerna utan att stanna först på startbanan.
Men, till vårat försvar, måste jag också få påpeka att det ibland är trafikbilden som styr om vi drar iväg utan att stanna först på startbanan eller svänger tidigt efter start. Jag har dock aldrig varit med om att vi svängt innan vi tagit upp landningsstället=) Det finns ju myndighetsbestämmelser för sånt och det är kanske tur;-)
Trafikbilden jag pratar om är att tornet kanske vill få iväg oss innan en radda med landande plan kommer in, så vi slipper vänta i 10 minuter, då kan de fråga om vi är "ready for immediate take off". Om vi måste svänga tidigt efter start, som ganska ofta sker på Arlanda, är det oftast för att ett större, eller åtminstone snabbare flygplan ska starta efter oss.
Den typen av hipp-som-happ-pilot tycker också om att börja svänga precis när han lämnat marken. Landningshjulen har inte ens börjat veckla ihop sig innan han ska börja gira och hålla på. Då vet man: det här blir en fasansfull flygning. Den här piloten är så funtad att han kollar på radarn och söker upp turbulensen, siktar in sig och går till frontalangrepp, för han går i gång på faror.
Schulman har säkert helt rätt att många piloter går igång på faror, men bara så länge de endast är tänkbara och inte ett faktum. De är helt skrämmande hur fort man går från att vara kaxig och självsäker till att bli allert och kunna höra sitt eget hjärta slå. Adrenalin! Kroppens försvarmekanismer är helt klart inte designade för alla situationer vi utsätter oss för. Alla faror är roliga så länge man VET att det inte är farligt på rikigt.
Gröna Lunds nya åkatraktion är ett lysande exempel. Jag skrattade hela vägen. Skulle mitt flygplan bete sig likadant, skulle jag snarare vara rädd.
Det är ju tur att Schulmans dotter har lärt honom att turbulens är precis lika roligt som en karusell!
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/alexschulman/article7726157.ab
Jag anar och hoppas på lite ironi även om det också är möjligt att han är flygrädd. Det som är roligt är att jag känner igen karaktärerna han pratar om, även om det inte finns några piloter som medvetet söker upp turbulens på radarn eller vill chansa lite med passagerarnas säkerhet, så finns det ju de kaptener som tar varje tillfälle i akt att få dra på motorerna utan att stanna först på startbanan.
Men, till vårat försvar, måste jag också få påpeka att det ibland är trafikbilden som styr om vi drar iväg utan att stanna först på startbanan eller svänger tidigt efter start. Jag har dock aldrig varit med om att vi svängt innan vi tagit upp landningsstället=) Det finns ju myndighetsbestämmelser för sånt och det är kanske tur;-)
Trafikbilden jag pratar om är att tornet kanske vill få iväg oss innan en radda med landande plan kommer in, så vi slipper vänta i 10 minuter, då kan de fråga om vi är "ready for immediate take off". Om vi måste svänga tidigt efter start, som ganska ofta sker på Arlanda, är det oftast för att ett större, eller åtminstone snabbare flygplan ska starta efter oss.
Den typen av hipp-som-happ-pilot tycker också om att börja svänga precis när han lämnat marken. Landningshjulen har inte ens börjat veckla ihop sig innan han ska börja gira och hålla på. Då vet man: det här blir en fasansfull flygning. Den här piloten är så funtad att han kollar på radarn och söker upp turbulensen, siktar in sig och går till frontalangrepp, för han går i gång på faror.
Schulman har säkert helt rätt att många piloter går igång på faror, men bara så länge de endast är tänkbara och inte ett faktum. De är helt skrämmande hur fort man går från att vara kaxig och självsäker till att bli allert och kunna höra sitt eget hjärta slå. Adrenalin! Kroppens försvarmekanismer är helt klart inte designade för alla situationer vi utsätter oss för. Alla faror är roliga så länge man VET att det inte är farligt på rikigt.
Gröna Lunds nya åkatraktion är ett lysande exempel. Jag skrattade hela vägen. Skulle mitt flygplan bete sig likadant, skulle jag snarare vara rädd.
Det är ju tur att Schulmans dotter har lärt honom att turbulens är precis lika roligt som en karusell!
måndag 6 september 2010
Funderar på att ta ett ATPL..?
Jag har fått en fråga på fnul.se enligt ovan. Men jag tror att det är något fel på sidan, så att jag inte kan svara. Så mitt svar kommer här.
Jag är kanske rätt och samtidigt fel person att fråga. Jag är precis i ett skede i livet där jag funderar på om jag ska fortsätta som pilot... alls...
Jag tror att om man verkligen vill, så finns det inga hinder att vara kvinna och pilot. Jag menar med graviditeter och liknande. Jag tror att de allra flesta bolag idag helst ser att du inte skaffar barn och är borta, men att de samtidigt är mänskliga och förstår och gläds med dig.
Vad gäller mandominansen så är det ju bara så. Om du har tur så kommer du till ett bolag där det finns några flera som dig=) Jag har inte träffat särskilt många (manliga) piloter som ogillar kvinnor. Det finns några få, men de allra flesta tycker att det är roligt att inte alltid bara ha killar omkring sig. Och flygvärdinnor och incheckningspersonal kommer garanterat att gilla dig och stå på din sida;-)
Anledningen till att jag funderar på OM jag ska fortsätta jobba som pilot är helt och hållet arbetstiderna. Det finns två varianter idag. Det ena är feeder-traffic. Från de mindre flygplatserna i landet in till de större hubbarna. Alltså typ från Sveg eller Borlänge in till Stockholm. Det andra är lite längre rutter ut i Europa eller resten av världen från exempelvis Stockholm.
I det första alternativet kan du räkna med att ha ganska korta arbetsdagar, men antingen börjar du hur tidigt som helst, eller så slutar du hur sent som helst. Eller däremellan kan du räkna med att du jobbar hela dagen, 12 timmar, varav ungefär 3 är i flygplan och resten är i någon liten håla någonstans i Sveriges utkanter. I ett sånt här bolag får du också räkna med att bolaget hoppas att du ställer upp på precis vad som helst, schemändringar stup i kvarten, gärna bara någon dag före eller att du måste sova borta varannan natt.
I det andra alternativet jobbar du antingen exakt 12 timmar varje dag, du är helt slut när du kommer hem och hinner bara få i dig lite mat innan du måste sova igen för att orka upp till nästa dag. Eller så flyger du till något varmt och skönt ställe, stannar där en vecka och åker sedan hem för ett par dagar.
Man ska ha lite tur att få precis det jobb som man vill och för att få det att fungera med familjelivet.
Räkna också med att inte vara hemma särskilt mycket. De allra flesta piloter ser sina barn endast någon gång ibland. Jag har kollegor som endast kommer hem till sina familjer natten mellan lördag och söndag. Som måste ringa hem på fredag vid lunchtid och säga att jag kommer inte hem ikväll som jag lovade, jag måste jobba över.
Jag funderar på om jag inte vill se mina barn mera än så. Vad är det för mamma som är borta hela tiden...??
Men jag är helt säker på att det går att få det att fungera! Om man vill och har en förstående familj.
Väldigt många av mina kollegor har också bytt partner. Om det beror på att de aldrig är hemma eller annat kan jag inte svara på.
Men något jag är säker på är: att vara pilot är inte bara ett yrke, det är en livsstil.
Jag föreslår att du tänker igenom mycket noga vad som är viktigt för dig i livet. Då kommer du säkert fram till vad du ska prioritera och vad du kanske måste ta bort. Tex, vill du kunna träffa dina kompisar ibland? Glöm att du är ledig på fredag kväll och på lördag kan du inte gå ut för du börjar klockan 5 på måndag morgon och det fungerar inte i längden att snitta på 4 timmars nattsömn.
Mitt råd är att du ska fundera, bara du kan bestämma vad som är viktigast för dig. Men om du är det minsta osäker, lägg inte ut flera hundra tusen på en utbildning. Det är mycket pengar och det är knappt värt det. Vissa stunder är naturligtvis precis sådär härliga som man trodde, men många dagar ser likadana ut också. Tro mig när jag säger att man kan tröttna på att flyga! Man är ganska ensam därframme, trots att man är två.
Lycka till!
Jag är kanske rätt och samtidigt fel person att fråga. Jag är precis i ett skede i livet där jag funderar på om jag ska fortsätta som pilot... alls...
Jag tror att om man verkligen vill, så finns det inga hinder att vara kvinna och pilot. Jag menar med graviditeter och liknande. Jag tror att de allra flesta bolag idag helst ser att du inte skaffar barn och är borta, men att de samtidigt är mänskliga och förstår och gläds med dig.
Vad gäller mandominansen så är det ju bara så. Om du har tur så kommer du till ett bolag där det finns några flera som dig=) Jag har inte träffat särskilt många (manliga) piloter som ogillar kvinnor. Det finns några få, men de allra flesta tycker att det är roligt att inte alltid bara ha killar omkring sig. Och flygvärdinnor och incheckningspersonal kommer garanterat att gilla dig och stå på din sida;-)
Anledningen till att jag funderar på OM jag ska fortsätta jobba som pilot är helt och hållet arbetstiderna. Det finns två varianter idag. Det ena är feeder-traffic. Från de mindre flygplatserna i landet in till de större hubbarna. Alltså typ från Sveg eller Borlänge in till Stockholm. Det andra är lite längre rutter ut i Europa eller resten av världen från exempelvis Stockholm.
I det första alternativet kan du räkna med att ha ganska korta arbetsdagar, men antingen börjar du hur tidigt som helst, eller så slutar du hur sent som helst. Eller däremellan kan du räkna med att du jobbar hela dagen, 12 timmar, varav ungefär 3 är i flygplan och resten är i någon liten håla någonstans i Sveriges utkanter. I ett sånt här bolag får du också räkna med att bolaget hoppas att du ställer upp på precis vad som helst, schemändringar stup i kvarten, gärna bara någon dag före eller att du måste sova borta varannan natt.
I det andra alternativet jobbar du antingen exakt 12 timmar varje dag, du är helt slut när du kommer hem och hinner bara få i dig lite mat innan du måste sova igen för att orka upp till nästa dag. Eller så flyger du till något varmt och skönt ställe, stannar där en vecka och åker sedan hem för ett par dagar.
Man ska ha lite tur att få precis det jobb som man vill och för att få det att fungera med familjelivet.
Räkna också med att inte vara hemma särskilt mycket. De allra flesta piloter ser sina barn endast någon gång ibland. Jag har kollegor som endast kommer hem till sina familjer natten mellan lördag och söndag. Som måste ringa hem på fredag vid lunchtid och säga att jag kommer inte hem ikväll som jag lovade, jag måste jobba över.
Jag funderar på om jag inte vill se mina barn mera än så. Vad är det för mamma som är borta hela tiden...??
Men jag är helt säker på att det går att få det att fungera! Om man vill och har en förstående familj.
Väldigt många av mina kollegor har också bytt partner. Om det beror på att de aldrig är hemma eller annat kan jag inte svara på.
Men något jag är säker på är: att vara pilot är inte bara ett yrke, det är en livsstil.
Jag föreslår att du tänker igenom mycket noga vad som är viktigt för dig i livet. Då kommer du säkert fram till vad du ska prioritera och vad du kanske måste ta bort. Tex, vill du kunna träffa dina kompisar ibland? Glöm att du är ledig på fredag kväll och på lördag kan du inte gå ut för du börjar klockan 5 på måndag morgon och det fungerar inte i längden att snitta på 4 timmars nattsömn.
Mitt råd är att du ska fundera, bara du kan bestämma vad som är viktigast för dig. Men om du är det minsta osäker, lägg inte ut flera hundra tusen på en utbildning. Det är mycket pengar och det är knappt värt det. Vissa stunder är naturligtvis precis sådär härliga som man trodde, men många dagar ser likadana ut också. Tro mig när jag säger att man kan tröttna på att flyga! Man är ganska ensam därframme, trots att man är två.
Lycka till!
måndag 8 mars 2010
pilot flög utan cert
Jag trodde inte att det var sant. Det ska ju inte gå att flyga utan cert. Men så läser man i texten att mannen har förfalskat svenska papper och sedan flugit i andra länder. Det är ju konstigt att ingen märkt något. Har myndigheterna ingen kontakt med varandra?
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6715324.ab
Det finns ju så många tillfällen att upptäcka sånt här. För det första kan man bara få ut cert på max 5 år. Så vart femte år måste han alltså ha förfalskat nya kopior? Det brukar dessutom innebära ganska stora kostnader. Kanske 20 000 SEK. Det nya certet alltså. Sedan måste ju alla piloter visa att de kan flyga en gång per år för att behålla sina cert. Då går man vanligtvis in i simulatorn och flyger i ett par timmar. Har ingen märkt något här? Har han dessutom blivit godkänd, då har han ju i princip cert... eftersom det är ungefär samma sak man gör på de årliga testen som när man får certet från början.
Ingen kan ju säga att han inte kan flyga iaf, om han har 10 000 timmar. Han har alltså flugit flygplan i 10 000 timmar. Som jämförelse kan jag säga att man maximalt får flyga 900 på ett år, en myndighetsbestämmelse. Det är alltså maxad normal abetstid. Så han har ju jobbat heltid med detta i 13 år!
Jag är imponerad och lite lätt skrämd på samma gång.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6715324.ab
Det finns ju så många tillfällen att upptäcka sånt här. För det första kan man bara få ut cert på max 5 år. Så vart femte år måste han alltså ha förfalskat nya kopior? Det brukar dessutom innebära ganska stora kostnader. Kanske 20 000 SEK. Det nya certet alltså. Sedan måste ju alla piloter visa att de kan flyga en gång per år för att behålla sina cert. Då går man vanligtvis in i simulatorn och flyger i ett par timmar. Har ingen märkt något här? Har han dessutom blivit godkänd, då har han ju i princip cert... eftersom det är ungefär samma sak man gör på de årliga testen som när man får certet från början.
Ingen kan ju säga att han inte kan flyga iaf, om han har 10 000 timmar. Han har alltså flugit flygplan i 10 000 timmar. Som jämförelse kan jag säga att man maximalt får flyga 900 på ett år, en myndighetsbestämmelse. Det är alltså maxad normal abetstid. Så han har ju jobbat heltid med detta i 13 år!
Jag är imponerad och lite lätt skrämd på samma gång.
torsdag 25 februari 2010
säkerhetskontroller på flygplatser
Idag är en bra dag!
Sverige förlorade hockeyn och har därmed åkt ur OS :-(
Jag var på Arlanda igen, 3 timmar, precis som igår :-(
Jag skulle passa på att träffa en kompis som jobbar som steward på Continental Airlines och som flög in till Arlanda bara någon timme efter oss, men deras flight var försenad, så vi hann inte ses :-(
Jag och flygvärdinnan från igår hade bestämt att vi skulle besöka Sveriges enda Starbucks, som finns på Arlanda i terminal 5. Man måste alltså ha biljett och gå igenom säkerhetskontrollen för att få en chans att smaka kaffe i alla världens smaker. Vi insåg för det inte finns någon som helst anledning att köpa superdyrt kaffe, med ännu superdyrare smörgåsar om man ändå inte gillar kaffe... så det blev en klassiker från McDonalds istället. :-(
Vår kapten hade glömt att ta med sig sin badge idag. (Det är ett identitetskort som gäller för en specifik flygplats, som också är elektroniskt kodat så att man kan ta sig till de platser man har behörighet för tex in i en viss terminal. Det har ens foto och namn på.) All personal som jobbar "innanför tullarna" måste ha en badge på sig. Den måste bäras synligt när man har passerat säkerhetskontrollen.
Vilket rabalder det blev!! Nästan underhållande. Ingen blev otrevlig eller så, men såklart blev vakterna i säkerhetskontrollen lite irriterade. Här kommer det en kille travande med två tjejer i släptåg, han hävdar att han är kapten och vill igenom säkerhetskontrollen. Han visade sitt flygcert och en legitimation, han har uniform på sig och de båda flickorna har likadana uniformer (samt naturligtvis, giltiga badge:ar för flygplatsen i fråga). Man skulle ju kunna tro att vakterna skulle tycka att det var ok, men tydligen inte. Duty officer kallades till platsen och han ringde en massa samtal och kollade noga kaptenens cert och ID. Till slut bekräftades från något håll, via telefon att det var den här killen som skulle flyga just den flighten och vi fick passera. Läxan lärd: glöm inte din badge! Om du har glömt badge ändå, var ute i god tid=)
Några bra saker har hänt också. Jag har åkt snowracer! Första gången på för många år. Det var ju hur kul som helst:-) Jag utmanar alla!!!
Sverige förlorade hockeyn och har därmed åkt ur OS :-(
Jag var på Arlanda igen, 3 timmar, precis som igår :-(
Jag skulle passa på att träffa en kompis som jobbar som steward på Continental Airlines och som flög in till Arlanda bara någon timme efter oss, men deras flight var försenad, så vi hann inte ses :-(
Jag och flygvärdinnan från igår hade bestämt att vi skulle besöka Sveriges enda Starbucks, som finns på Arlanda i terminal 5. Man måste alltså ha biljett och gå igenom säkerhetskontrollen för att få en chans att smaka kaffe i alla världens smaker. Vi insåg för det inte finns någon som helst anledning att köpa superdyrt kaffe, med ännu superdyrare smörgåsar om man ändå inte gillar kaffe... så det blev en klassiker från McDonalds istället. :-(
Vår kapten hade glömt att ta med sig sin badge idag. (Det är ett identitetskort som gäller för en specifik flygplats, som också är elektroniskt kodat så att man kan ta sig till de platser man har behörighet för tex in i en viss terminal. Det har ens foto och namn på.) All personal som jobbar "innanför tullarna" måste ha en badge på sig. Den måste bäras synligt när man har passerat säkerhetskontrollen.
Vilket rabalder det blev!! Nästan underhållande. Ingen blev otrevlig eller så, men såklart blev vakterna i säkerhetskontrollen lite irriterade. Här kommer det en kille travande med två tjejer i släptåg, han hävdar att han är kapten och vill igenom säkerhetskontrollen. Han visade sitt flygcert och en legitimation, han har uniform på sig och de båda flickorna har likadana uniformer (samt naturligtvis, giltiga badge:ar för flygplatsen i fråga). Man skulle ju kunna tro att vakterna skulle tycka att det var ok, men tydligen inte. Duty officer kallades till platsen och han ringde en massa samtal och kollade noga kaptenens cert och ID. Till slut bekräftades från något håll, via telefon att det var den här killen som skulle flyga just den flighten och vi fick passera. Läxan lärd: glöm inte din badge! Om du har glömt badge ändå, var ute i god tid=)
Några bra saker har hänt också. Jag har åkt snowracer! Första gången på för många år. Det var ju hur kul som helst:-) Jag utmanar alla!!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)