Har ni sett?!
http://www.sr.se/cgi-bin/goteborg/nyheter/artikel.asp?artikel=3094372
Det är faktiskt ganska vanligt. Man skulle ju kunna tro att små fåglar inte kan vara ett problem för stora flygplan. Eller att de åtminstone skulle försöka hålla sig undan, fåglarna alltså. Det är ju inte särskilt ofta som kamikazefåglarna lyckas träffa motorerna, men desto oftare som de är i vägen och vägrar flytta på sig, trots att vårt flygplan har två stora fläktar som både snurrar fort och som låter en massa.
Alla som någonsin har sagt att vindkraftverk är skadliga för fåglar. Att de inte vågar sig tillbaka till öar där man ställer upp ett vindkraftverk. De har grovt fel, eller det måste vara så att de har fel, för hur kan det annars vara så att fåglar håller till på flygfält? Vilken fågel vågar sig inte nära ett nästan helt tyst vindkraftverk men sitter kvar på startbanan mitt framför ett stort flygplan och flyttar sig inte en millimeter? Man blir förvånad alltså!
Tidigare i våras "bodde" fyra havsörnar på en av flygplatserna vi trafikerar. Eller kanske var det snarare så att de kalasade där. Hur som helst satt de på lamporna som står i "vägkanten" och det liksom verkade som att de väntade på att vi skulle slå någon stackars fågelkrake medvetslös, som örnen sedan kunde festa på. Ibland brukade de ligga och cirkulera på uppgående luftströmmar precis vid inflygningen, bara några meter från flygmaskinen och de flyttade sig inte alls.
Småfåglarna ska vi inte tala om. De måste ju vara dumma. De kan sitta på banan när vi landar. Trots att tornet innan har skjutit varningsskott som ska skrämma bort dem. De sitter kvar på banan fast vi kör ända fram till dem. Ibland får vi stå och vänta. Det liknar en Irländsk fårskock. Vi har ju ingen tuta direkt, så vi kan inte få bort dem.
En del fåglar som sitter på banan och blir skrämda när vi landar, de flyger tillbaka och sätter sig när vi åkt förbi och sitter kvar trots att flygplanet vänder för att taxa tillbaka samma väg vi kommit. Helt klart dumma=)
Jag tycker det verkar som att fåglarna vänjer sig vid nya mänskliga ting.
Mera vindkraft!
fredag 18 september 2009
tisdag 15 september 2009
Är det värt att bli pilot? Fråga från Ulrika
Ulrika sa...
Hej! Jag upptäckte din blogg idag, du är duktig på att skriva :) Jag (samt min sambo) funderar på att bli pilot, men är det värt det? hur trivs du? och hur funkar det i förhållandet tror du om bägge ska vara piloter? hur funkar det om bara en är det? och hur funkar det med framtida barn? äre värt att ta ett stort lån? jag har massa frågor och jag vet självklart att du inte kan svara vad som är bäst för mig (vi alla är ju olika) men tips och tankar skulle jag ändå uppskatta :) tack! /Ulrika
Ja är det värt det? Det är det som är den stora frågan. Men jag tror att jag åtminstone har förutsättning att förklara för dig hur min situation ser ut. Jag är pilot och min sambo är pilot, så det är ju precis det du undrar över=)
Du har några relevanta frågor:
1 trivs jag?
2 fungerar ett förhållande där båda är piloter?
3 fungerar det om bara en är det?
4 pilot och barn?
5 är det värt lånet?
Många av frågorna är subjektiva, men jag ska ge mitt perspektiv på det hela.
1. Att trivas är en fråga om person och en fråga om var man jobbar. Jag har många kollegor som älskar sina jobb och som aldrig skulle byta arbetsgivare, men jag har också vänner som har bytt jobb i snitt en gång per år. (De har varit i branschen ungefär lika länge som jag, mellan 2 och 4 år) Det beror helt på arbetsgivarens policy. Men i flygbranschen kan man inte riktigt välja och vraka utan man hamnar någonstans, beroende på vilka kontakter man har i första hand och hur duktig man är i andra hand. Jobbet blir ju också vad man gör det till och att flyga är helt underbart. Jag skulle inte vilja byta mot något i hela världen! Men samtidigt skule jag gärna ha ett jobb där jag kunde ha ett socialt liv med mina kompisar. Det är en vågskål. Antingen jobbar man 7 dagar och har sedan ledigt 7 dagar, eller så jobbar man alla kvällar och helger, eller kanske alla tidiga mornar. Jag jobbar t ex alltid måndag morgon klockan 6 och alltid fredag kväll till klockan 22, men å andra sidan har jag alltsom oftast helgerna ledigt. Inte för att man kan hitta på så mycket på helgen eftersom jag måste upp vid 5 på måndag morgon;-)
Jag trivs bra. Det är ett kul jobb och ingen dag är egentligen den andra lik, trots att mycket ligger i rutiner. Men man är ganska ensam. Som pilot träffar man bara den andra piloten och kanske att man har lite kontakt med flygvärdinnan i mellanåt. Men man träffar inga andra människor. Det är mycket sittande, så man får lätt ont i ryggen och måste därför lägga en del av sin fritid på träning.
Det som kan vara jobbigt är att branschen suger. Om du har läst tidigare inlägg jag haft på bloggen, samt svar på frågor i högermarginalen förstår du vad jag menar. Branschen är korrupt och det finns ALLTID någon annan som vill göra ditt jobb för halva lönen så man känner sig aldrig riktigt trygg. Folk är villiga att köpa sig före i arbetskön för astronomiska summor, bara för att få sitt första jobb och så länge det är så, kommer man vara tvungen att köpa sin egen rating, alltså utbildning på flygplanstyp.
2 Den här var lättare. Både jag och min sambo är piloter och har varit så i tre år. Altså det funkar. Det man kan tänka på är att om man inte jobbar på samma ställe kan det vara svårt att träffas och om man jobbar på samma ställe kan det också vara svårt att träffas.. någon måste ju jobba, alla kan inte vara lediga samtidigt.
Som jag sa tidigare så jobbar man olika på olika bolag. Det finns de som har fast schema med 7 dagar på och 7 dagar av, eller ett mönster av 5 på-4av-6på-3av eller vad som helst. Sedan finns det också de bolag som inte har något system utan där man får sitt schema, som gäller en månad och man får det kanske ett par veckor innan det börjar gälla.
Om inte båda har samma variant kan det ju bli så att det går ganska lång tid mellan gångerna man ses. Kanske inte båda får jobb i Sverige? Måste den ena pendla, vilket är ganska vanligt i dagens läge, så kanske det blir ännu svårare att få det att passa ihop. En annan grej att tänka på om båda jobbar på samma flygbolag, vad händer om bolaget går i konkurs? Då förlorar man hela familjens inkomst.
3 Här har jag ingen egen erfarenhet, men jag ser vad som händer ute på fältet. De allra flesta piloter har familj och barn och en stor del av de är skilda och bor numera ihop med en flygvärdinna...
Mitt svar: klart att det går om bara den ena är pilot, men mitt råd till dig är att vara piloten;-) Den andra personen blir hemma och tar hand om barnen, helt säkert. Den förälder som är borta blir "the good guy" för att den är borta när den är borta och den är hemma när den är hemma. Den hemmavarande föräldern måste jobba heltid och ta hand om barn och hushåll helt själv under den vecka/ de dagar som den andra är borta och pilotar. (Det blir inte mycket tid över för att vara trevlig mot sina barn. Detta har jag hört av en väninna som jobbar på dagis och har hand om barn där den ena föräldern är borta en vecka och sedan hemma en vecka)
För jag tror att man måste räkna med att pendla till sitt pilotjobb i dagens läge. Det är ytterst få som får bas hemma där de bor. Här där jag jobbar är det mer än hälften som pendlar och de har alla mer än 5 timmars bilfärd hem.
Det man ska tänka på är om den ena blir pilot och är borta mycket, vad gör den som är hemma och hur mycket tycker man om varandra, tror man att det fungerar?!
4 Jag har ju varit inne på barn lite redan. Jag oroar mig faktiskt själv över den saken. För det första har jag hört ett rykte om att flygvärdinnor brukar ha svårt att bli med barn. Det ska ha med att man utsätter sin kropp för tryckförändringar och kosmisk strålning varje dag. Jag vet inte om det är sant, för jag vet ju många flygvärdinnor som har barn. Men det tål att tänkas på. Det är ju värst på långa flygningar, där man flyger på vädigt hög höjd.
Det andra är hur man ska hålla certifikaten vid liv när man är gravid, man får ju inte flyga efter 5e månaden eller nåt sånt. Man kan alltid få dispans om man mår bra osv.. men det är väl olika från person till person. Sedan ska man vara mammaledig och vara hemma och amma, men man måste samtidigt klara av simulatorchecker var 6e månad. Det går om man absolut vill! =)
Sedan är ju frågan hur kul det är att vara mamma till sina barn och sticka på jobb en vecka här och en där. Mina kompisar, som inte är piloter, har ju varit hemma mellan ett och två år med sina barn innan de skickades till dagis. Man kan ju inte vara borta så länge från flygningen, då har man ju gömt allt:-S Dessutom måste man enligt ett myndighetskrav ha minst 3 landningar de senaste 90 dagarna för att få ta med passagerare.. så var 3e månad måste man flyga, annars kostar det bolaget en massa extra... Nåja, det går om man absolut vill! Men det är nog viktigt att den andra parten är medveten om begränsningarna som pilotyrket sätter på mammarollen.
5 Pengar, pengar och åter pengar. Jag skulle önska att våran värld var lite mindre kapitalistisk. Nej lånet är inte värt det. Det finns olika sätt att bli pilot.
Man kan gå den snabba och dyra vägen. En privat skola. Räkna med en totalkostnad på 1 miljon. Utbildningen kostar kanske 5-600 000kr men du kan inte jobba samtidigt, så du måste låna ihop till boendekostnad och mat och sånt.. om inte din partner försörjer dig förstås. Efter avklarad utbildning måste du också köpa en rating som kanske kostar 300 000kr.
Så finns det snikvarianten. En högskola. Det finns en i Sverige vid Lunds universitet och en i Norge vid Tromsö Universitet. Problemet här är att allt är gratis! Hur många som helst söker och endast de "allra bästa" kommer in. Vilka som är bäst är en smaksak och jag håller inte riktigt med att det är de bäst lämpade som kommer in. Anledningen till det är att det är väntetid på några år innan man gjort alla intagningsprov och på den tiden har hälften hunnit tagit en civilingengörsutbildning eller liknande och sedan går de till pilot bara för att de kom in på skolan. (Observera att det naturligtvis inte gäller alla som går på dessa skolor!) Men de har egentligen inget riktigt intresse för att jobba som piloter.
Den tredje varianten är att gå privat. Det tar tid, men man kan jobba samtidigt och då behöver man inte ta något lån. Den privata vägen brukar börja hos någon flygklubb och att man tar ett privat certifikat och därifrån bygger på med flera kurser.
Sådär! Det var svar på frågorna. Mitt tips till dig och din sambo är att fundera länge på konsekvenserna av att en eller båda blir piloter. Vilka prioriteringar har ni vad gäller tid till varandra och till familj. Gillar ni att sova på hotell? Vill ni se världen? Vad är anledningen till att ni vill bli piloter? Vad jobbar ni med idag? Kanske ni hellre vill utveckla den biten än att ni blir borta från varandra under långa perioder. Vilket bolag hoppas ni kunna jobba på? Ta kontakt med någon pilot där och hör hur det är.
Slutligen: Lycka till! Och hör gärna av dig igen med andra frågor eller när du är utbildad pilot=)
Hej! Jag upptäckte din blogg idag, du är duktig på att skriva :) Jag (samt min sambo) funderar på att bli pilot, men är det värt det? hur trivs du? och hur funkar det i förhållandet tror du om bägge ska vara piloter? hur funkar det om bara en är det? och hur funkar det med framtida barn? äre värt att ta ett stort lån? jag har massa frågor och jag vet självklart att du inte kan svara vad som är bäst för mig (vi alla är ju olika) men tips och tankar skulle jag ändå uppskatta :) tack! /Ulrika
Ja är det värt det? Det är det som är den stora frågan. Men jag tror att jag åtminstone har förutsättning att förklara för dig hur min situation ser ut. Jag är pilot och min sambo är pilot, så det är ju precis det du undrar över=)
Du har några relevanta frågor:
1 trivs jag?
2 fungerar ett förhållande där båda är piloter?
3 fungerar det om bara en är det?
4 pilot och barn?
5 är det värt lånet?
Många av frågorna är subjektiva, men jag ska ge mitt perspektiv på det hela.
1. Att trivas är en fråga om person och en fråga om var man jobbar. Jag har många kollegor som älskar sina jobb och som aldrig skulle byta arbetsgivare, men jag har också vänner som har bytt jobb i snitt en gång per år. (De har varit i branschen ungefär lika länge som jag, mellan 2 och 4 år) Det beror helt på arbetsgivarens policy. Men i flygbranschen kan man inte riktigt välja och vraka utan man hamnar någonstans, beroende på vilka kontakter man har i första hand och hur duktig man är i andra hand. Jobbet blir ju också vad man gör det till och att flyga är helt underbart. Jag skulle inte vilja byta mot något i hela världen! Men samtidigt skule jag gärna ha ett jobb där jag kunde ha ett socialt liv med mina kompisar. Det är en vågskål. Antingen jobbar man 7 dagar och har sedan ledigt 7 dagar, eller så jobbar man alla kvällar och helger, eller kanske alla tidiga mornar. Jag jobbar t ex alltid måndag morgon klockan 6 och alltid fredag kväll till klockan 22, men å andra sidan har jag alltsom oftast helgerna ledigt. Inte för att man kan hitta på så mycket på helgen eftersom jag måste upp vid 5 på måndag morgon;-)
Jag trivs bra. Det är ett kul jobb och ingen dag är egentligen den andra lik, trots att mycket ligger i rutiner. Men man är ganska ensam. Som pilot träffar man bara den andra piloten och kanske att man har lite kontakt med flygvärdinnan i mellanåt. Men man träffar inga andra människor. Det är mycket sittande, så man får lätt ont i ryggen och måste därför lägga en del av sin fritid på träning.
Det som kan vara jobbigt är att branschen suger. Om du har läst tidigare inlägg jag haft på bloggen, samt svar på frågor i högermarginalen förstår du vad jag menar. Branschen är korrupt och det finns ALLTID någon annan som vill göra ditt jobb för halva lönen så man känner sig aldrig riktigt trygg. Folk är villiga att köpa sig före i arbetskön för astronomiska summor, bara för att få sitt första jobb och så länge det är så, kommer man vara tvungen att köpa sin egen rating, alltså utbildning på flygplanstyp.
2 Den här var lättare. Både jag och min sambo är piloter och har varit så i tre år. Altså det funkar. Det man kan tänka på är att om man inte jobbar på samma ställe kan det vara svårt att träffas och om man jobbar på samma ställe kan det också vara svårt att träffas.. någon måste ju jobba, alla kan inte vara lediga samtidigt.
Som jag sa tidigare så jobbar man olika på olika bolag. Det finns de som har fast schema med 7 dagar på och 7 dagar av, eller ett mönster av 5 på-4av-6på-3av eller vad som helst. Sedan finns det också de bolag som inte har något system utan där man får sitt schema, som gäller en månad och man får det kanske ett par veckor innan det börjar gälla.
Om inte båda har samma variant kan det ju bli så att det går ganska lång tid mellan gångerna man ses. Kanske inte båda får jobb i Sverige? Måste den ena pendla, vilket är ganska vanligt i dagens läge, så kanske det blir ännu svårare att få det att passa ihop. En annan grej att tänka på om båda jobbar på samma flygbolag, vad händer om bolaget går i konkurs? Då förlorar man hela familjens inkomst.
3 Här har jag ingen egen erfarenhet, men jag ser vad som händer ute på fältet. De allra flesta piloter har familj och barn och en stor del av de är skilda och bor numera ihop med en flygvärdinna...
Mitt svar: klart att det går om bara den ena är pilot, men mitt råd till dig är att vara piloten;-) Den andra personen blir hemma och tar hand om barnen, helt säkert. Den förälder som är borta blir "the good guy" för att den är borta när den är borta och den är hemma när den är hemma. Den hemmavarande föräldern måste jobba heltid och ta hand om barn och hushåll helt själv under den vecka/ de dagar som den andra är borta och pilotar. (Det blir inte mycket tid över för att vara trevlig mot sina barn. Detta har jag hört av en väninna som jobbar på dagis och har hand om barn där den ena föräldern är borta en vecka och sedan hemma en vecka)
För jag tror att man måste räkna med att pendla till sitt pilotjobb i dagens läge. Det är ytterst få som får bas hemma där de bor. Här där jag jobbar är det mer än hälften som pendlar och de har alla mer än 5 timmars bilfärd hem.
Det man ska tänka på är om den ena blir pilot och är borta mycket, vad gör den som är hemma och hur mycket tycker man om varandra, tror man att det fungerar?!
4 Jag har ju varit inne på barn lite redan. Jag oroar mig faktiskt själv över den saken. För det första har jag hört ett rykte om att flygvärdinnor brukar ha svårt att bli med barn. Det ska ha med att man utsätter sin kropp för tryckförändringar och kosmisk strålning varje dag. Jag vet inte om det är sant, för jag vet ju många flygvärdinnor som har barn. Men det tål att tänkas på. Det är ju värst på långa flygningar, där man flyger på vädigt hög höjd.
Det andra är hur man ska hålla certifikaten vid liv när man är gravid, man får ju inte flyga efter 5e månaden eller nåt sånt. Man kan alltid få dispans om man mår bra osv.. men det är väl olika från person till person. Sedan ska man vara mammaledig och vara hemma och amma, men man måste samtidigt klara av simulatorchecker var 6e månad. Det går om man absolut vill! =)
Sedan är ju frågan hur kul det är att vara mamma till sina barn och sticka på jobb en vecka här och en där. Mina kompisar, som inte är piloter, har ju varit hemma mellan ett och två år med sina barn innan de skickades till dagis. Man kan ju inte vara borta så länge från flygningen, då har man ju gömt allt:-S Dessutom måste man enligt ett myndighetskrav ha minst 3 landningar de senaste 90 dagarna för att få ta med passagerare.. så var 3e månad måste man flyga, annars kostar det bolaget en massa extra... Nåja, det går om man absolut vill! Men det är nog viktigt att den andra parten är medveten om begränsningarna som pilotyrket sätter på mammarollen.
5 Pengar, pengar och åter pengar. Jag skulle önska att våran värld var lite mindre kapitalistisk. Nej lånet är inte värt det. Det finns olika sätt att bli pilot.
Man kan gå den snabba och dyra vägen. En privat skola. Räkna med en totalkostnad på 1 miljon. Utbildningen kostar kanske 5-600 000kr men du kan inte jobba samtidigt, så du måste låna ihop till boendekostnad och mat och sånt.. om inte din partner försörjer dig förstås. Efter avklarad utbildning måste du också köpa en rating som kanske kostar 300 000kr.
Så finns det snikvarianten. En högskola. Det finns en i Sverige vid Lunds universitet och en i Norge vid Tromsö Universitet. Problemet här är att allt är gratis! Hur många som helst söker och endast de "allra bästa" kommer in. Vilka som är bäst är en smaksak och jag håller inte riktigt med att det är de bäst lämpade som kommer in. Anledningen till det är att det är väntetid på några år innan man gjort alla intagningsprov och på den tiden har hälften hunnit tagit en civilingengörsutbildning eller liknande och sedan går de till pilot bara för att de kom in på skolan. (Observera att det naturligtvis inte gäller alla som går på dessa skolor!) Men de har egentligen inget riktigt intresse för att jobba som piloter.
Den tredje varianten är att gå privat. Det tar tid, men man kan jobba samtidigt och då behöver man inte ta något lån. Den privata vägen brukar börja hos någon flygklubb och att man tar ett privat certifikat och därifrån bygger på med flera kurser.
Sådär! Det var svar på frågorna. Mitt tips till dig och din sambo är att fundera länge på konsekvenserna av att en eller båda blir piloter. Vilka prioriteringar har ni vad gäller tid till varandra och till familj. Gillar ni att sova på hotell? Vill ni se världen? Vad är anledningen till att ni vill bli piloter? Vad jobbar ni med idag? Kanske ni hellre vill utveckla den biten än att ni blir borta från varandra under långa perioder. Vilket bolag hoppas ni kunna jobba på? Ta kontakt med någon pilot där och hör hur det är.
Slutligen: Lycka till! Och hör gärna av dig igen med andra frågor eller när du är utbildad pilot=)
tisdag 25 augusti 2009
Flygbranschens skitstövlar
Med anledning av den avslutade undersökningen med frågan:
Är det ok att arbetsgivaren kräver att arbetstagaren ska betala en kurs som arbetsgivaren kräver att arbetstagaren ska gå?
Va?! Det finns väl ingen arbetsgivare som kräver det.
11 (91%)
Ja, absolut. Företaget ska inte behöva stå för någon utbildning.
0 (0%)
Nja, det beror väl på kostnaden.
1 (8%)
Indirekt, det är ok att arbetsgivaren drar av kostnaden från arbetstagarens lön.
0 (0%)
Jag förstod inte frågan
0 (0%)
Svaret är joo, visst finns det sådana arbetsgivare. Flygbranschen är full av dem.
Jag har träffat många människor som, när jag säger att jag inte rekommenderar någon att bli pilot pga hur branschen är, säger att det är likadant i alla branscher. Jag är nu, efter denna undersökning, benägen att tro att så inte är fallet.
Jag vet inte hur många flygbolag det rör sig om, men det är säkert åtminstone hälften av alla eurpoeiska där man endast kan söka jobb om man redan har en så kallad type rating (och de andra flygbolagen går så dåligt för tillfället att de inte rekryterar ny personal).
Type rating kursen är den utbildning man behöver på varje flygplans typ man ska flyga. De kostar uppskattningsvis mellan 100 000 och 350 000 kr, för en sex veckor lång utbildning. Det här kräver flygbolagen i dagens flyg-europa att piloterna själva ska betala, eller så betalar bolaget det, men man får avdrag på lönen tills att utbildningen är avbetald, så kallad bonding. När man är bondad (uttalas med ett kort å-ljud, inte o som i bonde) kan man inte avsluta sin anställning hos bolaget innan avbetalningen är klar. Vill man ändå göra det, blir man tvungen att köpa sig fri. Normalt ligger en bonding på ett par år.
Om vi hade pratat om ett par tusen kronor i kostnad för en kurs. Då hade jag antagligen aldrig reagerat. Men om man först ska köpa sig en utbildning till pilot, på mellan 500 000 och en miljon kronor beroende på vart man går utbildningen och sedan också blir tvungen att betala typ-utbildningen på kanske 300 000 till. Då kan man helt plötsligt förstå att piloterna behöver ha 95 000 kr i månaden i lön. Fast det har man naturligtvis inte på de bolag som kräver att man betalar allt själv. Där kan man i värsta fall till och med bli tvungen att jobba gratis under de första veckorna ( minst 6 veckor) när man har line training. Då flyger man med en speciellt utbildad kapten och lär sig linjenätet och bolagets procedurer.
Men, frågar du dig antagligen nu, hur kommer det sig att detta fungerar? Varför protesterar inte piloterna, varför går de med på att betala allt själva?
För några år sedan såg inte branschen ut som den gör idag. Då stod arbetsgivaren för all intern utbildning och vidareutbildning. Tänk bara om man jobbar på ett större bolag som har flera olika flygplanstyper. Man kanske börjar sin karriär på ett mindre propellerplan och avancerar sedan till större och större maskiner. Hur skulle det se ut om piloten måste betala 300 000 var 5e år?
Efter 11 september är branschen sig dock inte lik. Människor runt om i världen slutade flyga och helt plötsligt fanns ett överskott på piloter. Har man en gång betalat över en halv miljon för sin utbildning vill man ju helst inte behöva sätta sig i skolbänken igen. Det känns ju som ganska bortkastade pengar. Desperationen gjorde att många erbjöd sig att betala typ-kursen själva för att liksom "köpa sig före i kön". Och där är vi idag. Arbetsgivarna är vana vid att det alltid finns någon som är villig att betala och till och med villiga att betala OCH arbeta gratis den första tiden, bara för att få flygtimmar. Flygtimmar måste man ha för att hålla certifikaten vid liv och ju mer erfarenhet man har desto flera jobb finns att söka.
Så egentligen är det oss själva vi har att skylla. I grund och botten är det piloter som är villiga att betala för sig själva som förstör för resten av branschen. Jag tycker fortfarande att det är fräckt av arbetsgivarna att kräva det, men så länge inte hela pilotkåren sätter ner foten och säger stopp, så kommer det här förfarandet att finnas kvar.
Är det faktiskt lika illa i alla branscher?
Är det ok att arbetsgivaren kräver att arbetstagaren ska betala en kurs som arbetsgivaren kräver att arbetstagaren ska gå?
Va?! Det finns väl ingen arbetsgivare som kräver det.
11 (91%)
Ja, absolut. Företaget ska inte behöva stå för någon utbildning.
0 (0%)
Nja, det beror väl på kostnaden.
1 (8%)
Indirekt, det är ok att arbetsgivaren drar av kostnaden från arbetstagarens lön.
0 (0%)
Jag förstod inte frågan
0 (0%)
Svaret är joo, visst finns det sådana arbetsgivare. Flygbranschen är full av dem.
Jag har träffat många människor som, när jag säger att jag inte rekommenderar någon att bli pilot pga hur branschen är, säger att det är likadant i alla branscher. Jag är nu, efter denna undersökning, benägen att tro att så inte är fallet.
Jag vet inte hur många flygbolag det rör sig om, men det är säkert åtminstone hälften av alla eurpoeiska där man endast kan söka jobb om man redan har en så kallad type rating (och de andra flygbolagen går så dåligt för tillfället att de inte rekryterar ny personal).
Type rating kursen är den utbildning man behöver på varje flygplans typ man ska flyga. De kostar uppskattningsvis mellan 100 000 och 350 000 kr, för en sex veckor lång utbildning. Det här kräver flygbolagen i dagens flyg-europa att piloterna själva ska betala, eller så betalar bolaget det, men man får avdrag på lönen tills att utbildningen är avbetald, så kallad bonding. När man är bondad (uttalas med ett kort å-ljud, inte o som i bonde) kan man inte avsluta sin anställning hos bolaget innan avbetalningen är klar. Vill man ändå göra det, blir man tvungen att köpa sig fri. Normalt ligger en bonding på ett par år.
Om vi hade pratat om ett par tusen kronor i kostnad för en kurs. Då hade jag antagligen aldrig reagerat. Men om man först ska köpa sig en utbildning till pilot, på mellan 500 000 och en miljon kronor beroende på vart man går utbildningen och sedan också blir tvungen att betala typ-utbildningen på kanske 300 000 till. Då kan man helt plötsligt förstå att piloterna behöver ha 95 000 kr i månaden i lön. Fast det har man naturligtvis inte på de bolag som kräver att man betalar allt själv. Där kan man i värsta fall till och med bli tvungen att jobba gratis under de första veckorna ( minst 6 veckor) när man har line training. Då flyger man med en speciellt utbildad kapten och lär sig linjenätet och bolagets procedurer.
Men, frågar du dig antagligen nu, hur kommer det sig att detta fungerar? Varför protesterar inte piloterna, varför går de med på att betala allt själva?
För några år sedan såg inte branschen ut som den gör idag. Då stod arbetsgivaren för all intern utbildning och vidareutbildning. Tänk bara om man jobbar på ett större bolag som har flera olika flygplanstyper. Man kanske börjar sin karriär på ett mindre propellerplan och avancerar sedan till större och större maskiner. Hur skulle det se ut om piloten måste betala 300 000 var 5e år?
Efter 11 september är branschen sig dock inte lik. Människor runt om i världen slutade flyga och helt plötsligt fanns ett överskott på piloter. Har man en gång betalat över en halv miljon för sin utbildning vill man ju helst inte behöva sätta sig i skolbänken igen. Det känns ju som ganska bortkastade pengar. Desperationen gjorde att många erbjöd sig att betala typ-kursen själva för att liksom "köpa sig före i kön". Och där är vi idag. Arbetsgivarna är vana vid att det alltid finns någon som är villig att betala och till och med villiga att betala OCH arbeta gratis den första tiden, bara för att få flygtimmar. Flygtimmar måste man ha för att hålla certifikaten vid liv och ju mer erfarenhet man har desto flera jobb finns att söka.
Så egentligen är det oss själva vi har att skylla. I grund och botten är det piloter som är villiga att betala för sig själva som förstör för resten av branschen. Jag tycker fortfarande att det är fräckt av arbetsgivarna att kräva det, men så länge inte hela pilotkåren sätter ner foten och säger stopp, så kommer det här förfarandet att finnas kvar.
Är det faktiskt lika illa i alla branscher?
fredag 14 augusti 2009
flygrädsla
Med anledning av den just avslutade undersökningen bland bloggens besökare, som handlade om flygrädlsa.
Man brukar säga att i genomsnitt hälften av alla passagerare ombord på ett flygplan känner någon sorts obehag. Kanske uppemot 10% är så rädda att de helst skulle stanna hemma. Medan ungefär 10% av befolkningen undviker att flyga överhuvudtaget på grund av sin rädsla. De åker på bilsemester istället för till Thailand.
Jag tror att flygrädsla handlar om okunskap och en känsla av att inte ha kontroll. Att gå på en kurs för flygrädda kan hjälpa. Där får man lyssna på piloter och tekniker och alla andra personer som har med flygning att göra. Man får chansen att ställa frågor och oftast avslutas en sådan kurs med ett besök i ett flygplan och kanske till och med en tur i luften, där man får chans att se hur det går till fram på flight deck.
För att citera Luftfartsverket:
Visste du att...
Det är säkert att resa med flyg. Risken att förolyckas i ett flyghaveri är mikroskopisk, runt 1 på 11 miljoner. Statistiskt sett måste du flyga varje dag i mer än 29 000 år innan du dör i ett haveri. Vid en flygresa utsätter du dig för den största risken på väg till flygplatsen.
Källa: www.lfv.se
Det är ju en klen tröst när man är rädd, men det är sant!
I min undersökning svarade 63% att de inte alls är flygrädda, medan 36% svarade att de skulle känna sig tryggare om de visste att det fanns en kvinnlig pilot ombord. (Antagligen mina närmaste vänner som svarat så för att göra mig glad😉). Det som är intressant i sammanhanget är att många har en bestämd uppfattning om hur en pilot ska se ut och bete sig och kvinnor passar bara inte in. En pilot ska vara en ädre man med djup trygg röst, inte en kvinna med hästsvans. Men jag gläder mig över att de som läser min blog inte har dessa fördomar!
Man brukar säga att i genomsnitt hälften av alla passagerare ombord på ett flygplan känner någon sorts obehag. Kanske uppemot 10% är så rädda att de helst skulle stanna hemma. Medan ungefär 10% av befolkningen undviker att flyga överhuvudtaget på grund av sin rädsla. De åker på bilsemester istället för till Thailand.
Jag tror att flygrädsla handlar om okunskap och en känsla av att inte ha kontroll. Att gå på en kurs för flygrädda kan hjälpa. Där får man lyssna på piloter och tekniker och alla andra personer som har med flygning att göra. Man får chansen att ställa frågor och oftast avslutas en sådan kurs med ett besök i ett flygplan och kanske till och med en tur i luften, där man får chans att se hur det går till fram på flight deck.
För att citera Luftfartsverket:
Visste du att...
Det är säkert att resa med flyg. Risken att förolyckas i ett flyghaveri är mikroskopisk, runt 1 på 11 miljoner. Statistiskt sett måste du flyga varje dag i mer än 29 000 år innan du dör i ett haveri. Vid en flygresa utsätter du dig för den största risken på väg till flygplatsen.
Källa: www.lfv.se
Det är ju en klen tröst när man är rädd, men det är sant!
I min undersökning svarade 63% att de inte alls är flygrädda, medan 36% svarade att de skulle känna sig tryggare om de visste att det fanns en kvinnlig pilot ombord. (Antagligen mina närmaste vänner som svarat så för att göra mig glad😉). Det som är intressant i sammanhanget är att många har en bestämd uppfattning om hur en pilot ska se ut och bete sig och kvinnor passar bara inte in. En pilot ska vara en ädre man med djup trygg röst, inte en kvinna med hästsvans. Men jag gläder mig över att de som läser min blog inte har dessa fördomar!
söndag 9 augusti 2009
Piloternas arbetstid
Söndag morgon och endast 3 timmar kvar av första undersökningen. Jag vågar kalla den för avslutad och frågan löd:
Är det glamouröst att vara pilot?Självklart! Man tjänar mycket pengar och bor på lyxiga hotell. (5%)
Ja, pilot är ett glidaryrke. (5%)
Jag tror det var bättre förr. (55%)
Nja, piloter jobbar till och med längre dagar än busschaufförer. (33%)
De allra flesta som har svarat på frågan verkar tro att det var bättre förr. (Bakom svarsalternativen, inom parentes står hur många procent som valt detta alternativ.) Vilken klyscha! Men om sanningen ska fram.
Senast i onsdags hade aktuellt i svt ett reportage om piloternas arbetstider. 60 timmars arbetsvecka mot en "normal" arbetstid på 40 timmar. Så kanske det faktiskt var bättre förr.
Läs gärna om inslaget här: http://svt.se/2.22584/1.1630284/piloter_kraver_kortare_arbetstid?lid=is_search527895&lpos=0&queryArt527895=pilotf%F6rening&sortOrder527895=3&doneSearch=true&sd=47225&from=siteSearch&pageArt527895=0
Men vilka yrken har egentligen "normal" arbetstid? Ett av svarsalternativen till frågan var att piloter jobbar längre än busschaufförer, vilket skulle kunna vara sant, om det inte var så att bussbolagen lyckas undgå sina arbetstidsregler genom några små knep. Så alla i transportbranschen knegar nog.
Sedan bör det väl också nämnas att långt ifrån alla piloter (eller busschaufförer för den delen) jobbar max tid som man får jobba. Dock är det ganska skrämmande att den som bestämmer hur mycket vi ska jobba är en person som sitter på ett kontor mellan åtta och fem varje dag, som har flextid och antagligen grymt mycket betalt för att fika två gånger om dagen. (eller kanske inte)
Men klaga ska man ju inte göra. I och med valet att bli pilot visste jag ju att jag skulle jobba när alla andra är lediga, dvs kvällar och helger. Det är ju då folk i allmänhet vill resa.
Är det glamouröst att vara pilot?Självklart! Man tjänar mycket pengar och bor på lyxiga hotell. (5%)
Ja, pilot är ett glidaryrke. (5%)
Jag tror det var bättre förr. (55%)
Nja, piloter jobbar till och med längre dagar än busschaufförer. (33%)
De allra flesta som har svarat på frågan verkar tro att det var bättre förr. (Bakom svarsalternativen, inom parentes står hur många procent som valt detta alternativ.) Vilken klyscha! Men om sanningen ska fram.
Senast i onsdags hade aktuellt i svt ett reportage om piloternas arbetstider. 60 timmars arbetsvecka mot en "normal" arbetstid på 40 timmar. Så kanske det faktiskt var bättre förr.
Läs gärna om inslaget här: http://svt.se/2.22584/1.1630284/piloter_kraver_kortare_arbetstid?lid=is_search527895&lpos=0&queryArt527895=pilotf%F6rening&sortOrder527895=3&doneSearch=true&sd=47225&from=siteSearch&pageArt527895=0
Men vilka yrken har egentligen "normal" arbetstid? Ett av svarsalternativen till frågan var att piloter jobbar längre än busschaufförer, vilket skulle kunna vara sant, om det inte var så att bussbolagen lyckas undgå sina arbetstidsregler genom några små knep. Så alla i transportbranschen knegar nog.
Sedan bör det väl också nämnas att långt ifrån alla piloter (eller busschaufförer för den delen) jobbar max tid som man får jobba. Dock är det ganska skrämmande att den som bestämmer hur mycket vi ska jobba är en person som sitter på ett kontor mellan åtta och fem varje dag, som har flextid och antagligen grymt mycket betalt för att fika två gånger om dagen. (eller kanske inte)
Men klaga ska man ju inte göra. I och med valet att bli pilot visste jag ju att jag skulle jobba när alla andra är lediga, dvs kvällar och helger. Det är ju då folk i allmänhet vill resa.
fredag 7 augusti 2009
missförståndet pilot/kapten/styrman
Jag vet inte hur det kommer sig, men någon sorts förvirring råder mellan begreppen pilot,kapten och styrman. Tidigare i somras skedde en incident utan olycksfall som fick stora rubriker i tidningarna. Denna artikel är i nuläget det enda jag hittar om händelsen.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5403136.ab
Rubriken lyder: "Piloten avled under flygning." Innehållet i de första artiklarna som kom ut lät oss förstå att andrepiloten mirakulöst nog hade lyckats landa planet utan att någon kommit till skada. Jag kan bli ganska provocerad av såna uttalanden.
För det första säger rubriken att det endast fanns en pilot ombord. Han som avled under flygningen. Men det hoppas jag att alla är medvetna om att på alla passagerarflygplan i kommersiell trafik finns det åtminstone två piloter. Dessa flygplan är certifierade för tvåpilotssystem och får således inte flygas med bara en pilot.
Ska jag då också passa på att definiera vad en pilot är. För mig betyder pilot en person, som innehar ett certifikat utfärdat av luftfartsmyndigheten, som ger denna person rätten att framföra ett flygplan. Dessa certifikat finns för privat eller kommersiellt syfte.
Det stod också, som redan tidigare nämnt, att det var ett under att andrepiloten lyckades landa planet. Dock om man läser nuvarande artikel, som jag länkat till ovan, ser man att talespersonen för bolaget ifråga konstaterar – De båda andrepiloterna är fullt kapabla att flyga planet och kunde säkert fortsätta. Det är också en av anledningarna till att vi är två ombord.
Kaptenen (den som är chef ombord och har ansvar för bland annat säkerheten) och styrmannen har samma utbildning och ska båda ensamma kunna flyga planet, ifall en sån här situation uppkommer. Naturligtvis har kaptenen mera erfarenhet. Det är därför han bestämmer och har ansvaret ombord. Men i de allra flesta (västerlänska) flygbolag utför kapten och styrman i princip samma sysslor. Dock trycker jag på knapparna som är närmast mig och kaptenen på knapparna som är närmast honom, för enkelhets skull, för att vi ska slippa vara ivägen för varandra. Jag landar lika många gånger per dag som kaptenen jag jobbar tillsammans med den dagen. Så jag är inte förvånad att de båda andrepiloterna lyckades landa planet utan problem, trots dåligt väder!
För att ytterligare utöka förvirringen.
På långa flygningar har man ofta en extra pilot ombord, en relief pilot, som tar över och monitorerar flygningen och instrumenten. Denna pilot skulle kunna kallas andrepilot, av engelskans 2nd officer, till skillnad från 1st officer som är samma sak som styrman. Dessa piloter startar och landar aldrig om jag förstått saken rätt.
Men hur som helst, i historien ovan tycks en av de "ordinarie" piloterna fortfarande vara i livet och torde således kunna landa planet utan problem, vilket också skedde.
Herregud, nu har jag nog kollrat bort mig fullständigt=) Så för att inte göra bort mig fullständigt är det bäst jag lägger till att jag är helt säker på att även "extra" besättningen utan problem kan landa planet! Alla piloter måste enligt bestämmelserna testas en gång varje halvår, för att utvärdera om de kan hantera flygplanet i alla tänkbara situationer, det innefattar brand, motorbortfall och andra nödlägen, men naturligtvis även normala förhållanden, som att landa planet. (För att undvika missförstånd: detta övas i simulator som står på marken och är därför inte en fara för allmänheten)
Slutsats: Både kaptenen och styrmannen är piloter och kan landa planet! (Det behövs ingen bandymålvakt 😉)
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5403136.ab
Rubriken lyder: "Piloten avled under flygning." Innehållet i de första artiklarna som kom ut lät oss förstå att andrepiloten mirakulöst nog hade lyckats landa planet utan att någon kommit till skada. Jag kan bli ganska provocerad av såna uttalanden.
För det första säger rubriken att det endast fanns en pilot ombord. Han som avled under flygningen. Men det hoppas jag att alla är medvetna om att på alla passagerarflygplan i kommersiell trafik finns det åtminstone två piloter. Dessa flygplan är certifierade för tvåpilotssystem och får således inte flygas med bara en pilot.
Ska jag då också passa på att definiera vad en pilot är. För mig betyder pilot en person, som innehar ett certifikat utfärdat av luftfartsmyndigheten, som ger denna person rätten att framföra ett flygplan. Dessa certifikat finns för privat eller kommersiellt syfte.
Det stod också, som redan tidigare nämnt, att det var ett under att andrepiloten lyckades landa planet. Dock om man läser nuvarande artikel, som jag länkat till ovan, ser man att talespersonen för bolaget ifråga konstaterar – De båda andrepiloterna är fullt kapabla att flyga planet och kunde säkert fortsätta. Det är också en av anledningarna till att vi är två ombord.
Kaptenen (den som är chef ombord och har ansvar för bland annat säkerheten) och styrmannen har samma utbildning och ska båda ensamma kunna flyga planet, ifall en sån här situation uppkommer. Naturligtvis har kaptenen mera erfarenhet. Det är därför han bestämmer och har ansvaret ombord. Men i de allra flesta (västerlänska) flygbolag utför kapten och styrman i princip samma sysslor. Dock trycker jag på knapparna som är närmast mig och kaptenen på knapparna som är närmast honom, för enkelhets skull, för att vi ska slippa vara ivägen för varandra. Jag landar lika många gånger per dag som kaptenen jag jobbar tillsammans med den dagen. Så jag är inte förvånad att de båda andrepiloterna lyckades landa planet utan problem, trots dåligt väder!
För att ytterligare utöka förvirringen.
På långa flygningar har man ofta en extra pilot ombord, en relief pilot, som tar över och monitorerar flygningen och instrumenten. Denna pilot skulle kunna kallas andrepilot, av engelskans 2nd officer, till skillnad från 1st officer som är samma sak som styrman. Dessa piloter startar och landar aldrig om jag förstått saken rätt.
Men hur som helst, i historien ovan tycks en av de "ordinarie" piloterna fortfarande vara i livet och torde således kunna landa planet utan problem, vilket också skedde.
Herregud, nu har jag nog kollrat bort mig fullständigt=) Så för att inte göra bort mig fullständigt är det bäst jag lägger till att jag är helt säker på att även "extra" besättningen utan problem kan landa planet! Alla piloter måste enligt bestämmelserna testas en gång varje halvår, för att utvärdera om de kan hantera flygplanet i alla tänkbara situationer, det innefattar brand, motorbortfall och andra nödlägen, men naturligtvis även normala förhållanden, som att landa planet. (För att undvika missförstånd: detta övas i simulator som står på marken och är därför inte en fara för allmänheten)
Slutsats: Både kaptenen och styrmannen är piloter och kan landa planet! (Det behövs ingen bandymålvakt 😉)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)