kaptensträning i simulatorn

Ikväll gäller det. Mellan klockan 11 och klockan 03 ska jag i simmen tillsammans med en kollega och vi ska båda tränas till kaptener=)
Nervöst? Ja! Man kan allting som ska göras i högerstol, men knappt något om det som ska göras i vänsterstol. Helt plötsligt ska man styra med vänster hand istället för höger, och man ska gasa med höger istället för vänster. Det är ungefär som att köra bil i England.

Idag och imorgon natt är det träning som gäller, sedan blir det några dagar teorikurs på skolbänken och nästa vecka är det uppflygning för Luftfartsmyndigheten.

En annan grej som är konstig är hotell. Mitt bolag tyckte inte att jag behövde något hotell inatt, bara imorgon bitti. Jag skulle ju helst vilja försöka sova en stund ikväll innan vi börjar, för annars orkar man ju inte koncentrera sig hela natten. Ska man vara vaken från klockan 8 på morgonen, när jag ska vara vaken till klockan 4 imorgon bitti? Hualigen! Nej, jag lyckades övertala dem att ge mig hotell ikväll och på onsdag morgon också. Men det satt långt inne, det ska sparas överallt! Hur hade de annars tänkt att jag skulle orka på onsdag. Först brief klockan 21:30, sedan in i simmen klockan 11 och färdiga där klockan 03 och sedan debrief till 04 och sedan vänta på att flyget ska gå hem klockan 9 och hemma någon gång vid 11 tiden på förmiddagen, utan att ha sovit något alls på hela natten. Härlig dag!

Men som sagt de gav med sig=) Jag fick hotell, så det blir ett par timmars sömn innan jag ska på flyget hem.

Jag har försökt studera också. I helgen var jag på Arlanda och satt i "paper tigern". En pappersmodell av flygplanets cock pit. Så man kan öva sig på var knapparna sitter och var spakarna sitter och hur det känns. Det är svårt att byta arm, när reflexerna sitter i ryggraden. Jag tyckte att det kändes som man hade bättre överblick från kaptensstolen. Kan det faktiskt vara så att den som har byggt cock pit har tänkt på det?

piloter gillar fredagar

Ja, man vet ju inte om det blev den sista dagen som styrman eller inte, men det verkar ju nog så eftersom kaptensträningen sätter igång natten mellan måndag och tisdag.

Det är något konstigt med fredagar. De allra flesta människor blir lite gladare, lite hjälpsammare och lite lättare till sinnet. Normalt brukar språkbruket på radio var ganska stelt och tråkigt, vi har ju standardfraser som ska användas och som inte ger så mycket utrymme för annat. Men idag hörde vi ovanligt många hälsningsfraser. Nomalt kanske man svänger till sig med ett god kväll, eller hej då, men idag hörde vi alla dessa (OBS! i Finland):
Moi
Hei
Heipa
Heiva
Heimoo
Moika
Terve
Heipahei moikamoi

Finnarna har många ord för "hej då".  För ett par veckor sedan hörde vi en ännu längre harrang.
Moikalimoikalimoi
Jag tror inte att det egentligen finns något sådant uttryck, men jag är inte så bra på finska heller.

Dagen till ära var det moderat ising i luften. Ganska otrevligt och man vill gärna stanna så kort tid som möjligt i det. Jag sjönk idag med 3000 fot/minut (normalt brukar vi använda 1500 fot/minut) för att komma så fort som möjligt igenom de blöta molnen. På mindre än en minut byggdes det upp ett en centimeter tjockt islager på vindrutetorkarna och vi var fullt sysselsatta med att försöka blåsa upp vingframkanten så att isen där skulle brytas loss. På marken efter landning gick vi runt och inspekterade, större delen av flygplanet var täckt av ett knottrigt lager is. Det såg ut ungefär som en stor matta med strass-stenar. Snyggt!

Behöver jag säga att vi var tvugna att avisa flygplanet.

TV-team ombord

Igår hade vi ett TV-team ombord. De hade varit och hälsat på under hela dagen och filmat för ett barnprogram och nu skulle de flyga "hem". En av deltagarna var väldigt flygintresserad så vi frågade om han ville sitta på flight deck. Han blev helt lyrisk. Han pratade typ hela tiden=) Till slut frågade han lite generat, måste ni lyssna på radion eller så, då får ni bara hejda mig så jag blir tyst. Haha!

Han undrade allt om vårat jobb, våra arbetstider och egentligen ingenting om flygplanet, vilket är mycket ovanligt. Det enda han undrade var vad en blå prick på ett av instrumenten betydde. Den blå pricken var ett annat flygplan i närheten, som visades på våran radar.
Det är ganska ovanligt att gäster inte frågar vad knappar och spakar är till för. Men det visade sig att han hade gått på en flygteknikerutbildning i hopp om att få konstruera flygplan, men hoppat av när han fått veta att endast de allra smartaste (ungefär 5%) av deltagarna fick jobba med just det. Han hade också flugit en massa i små flygplan, så han visste redan det mesta.

Man kan ju undra om man får ha folk i cock pit? Efter 11 september blev det ju typ totalförbud mot att ha någon annan människa än piloterna i cock pit, men jag har förstått det som att detta förbud har lättats något och man får ha människor som man känner och liknande med sig. Roligt! Som jag sagt tidigare, det är alltid trevligt med lite besök.

I förra veckan var det en liten parvel som ville komma in och titta också. Han kan inte ha varit gammal, kanske 3-4 år. Supersöt! Han fick komma in och titta efter att vi landat, på vägen ut. Han stod och tittade en stund och sedan blev han helt plötsligt jätteblyg och kröp in under mammas kappa. =) Kunde det bero på att mamman pratade finska och vi piloter satt helt tysta och undrade vad hon sa...

Hur farlig är mobilen på flyget

Svenska dagbladet ställer sig frågan om hur farligt det är med mobiltelefoner som är på i flygpan.

http://www.svd.se/resor/nyheter/hur-farlig-ar-mobilen-pa-flyget_5923205.svd

Idag har ju nästan alla en mobiltelefon och det skule bara bli löjligt om man tvingades checka in telefonen för att den kan vara en säkerhetsfara. Även piloterna har ju telefoner med sig och många flygbolag har telefoner i flygplanen till besättningens hjälp i olika situationer. Det har ju hänt några gånger att någon telefon blivit bortglömd och alltså inte stängts av. Det som händer är att telefonens batteri snabbt drars ur. Varför?! För att telefonen letar nät under hela flygturen, men inte hittar något, då vi är för högt upp i luften. Det andra som händer är att det låter hemskt mycket i piloterna hörlurar. Man kan prova hur det låter genom att ägga sin mobiltelefon bredvid en högtalare eller till och med en vanlig telefon och sedan ringa till mobilen. Ibland kan man få til ljudet i bilen om man lyssnar på radio och en mobil ringer. "Dutturudutturudutturudu"

Jag har inte varit med om att det skulle hända något med någon navigationsutrustning, men däremot hör vi ju inte vad som sägs på radion när det "dutturudutturuduttar" i våra öron. Det kan bli farligt om tornet säger till oss att svänga men vi inte gör det och det finns andra flygplan i närheten.

Ljudet är dessutom väldigt störande och låter väldigt högt, när man har hörlurar på sig, därför ber jag att alla helst har telefonen avstängd. Man kan heller inte tro att man kan komma undan, för vi märkes garanterat om telefonen är på. Den söker när hela tiden!

Så kallat flight mode fungerar. Jag tror att åtminstone 50% av alla piloter idag har någon typ av iPhone eller Android och de stänger inte av sina telefoner, utan sätter dem bara i "flight mode". Det stänger av all telefonens kontakt med omvärlden och då stör telefonen inte.

Anledningen till att man ändå blir ombedd att STÄNGA AV telefonen under start och landning tror jag är att det är då det är störst risk för olyckor och man vill att alla passagerare kan ge sin fulla uppmärksamhet till flygvärdinnorna utifall att någonting oförutsett händer. Sitter man och lyssnar på musik eller en ljudbok eller ser på film... då kanske man inte märker vad som händer runt omkring.

Därför anser jag att man bör stänga av sin mobil ifal man inte kan hålla fingrarna ifrån den annars. Vill man sätta den i flight mode får man helt enkelt stoppa undan den till kabinpersonalen säger att man får använda den.

en utbildad pilot får kosta max 800 000

Så säger tydligen yrkeshögskolans förslag till framtidens utbildning.
http://norran.se/nyheter/akommuner/article1130418.ece

Jag hoppas att det här betyder slutet för att piloterna själva ska behöva punga ut med dessa summor. Vi är alldeles för många som omkring 1 miljon i skuld för våran utbildning.

Det har ju nog faktiskt varit lite rörigt på utbidningsmarknaden och kan nog bli bra om man styr upp det lite. Hittils har man kunnat utbilda sig på väldigt många olika sätt. Gymnasiet, Yrkeshögskola och Högskola.

Jag väntar med spänning på resultatet... tydligen kan jag vänta länge, ända till 2012.

Yrkeshögskolans förslag:



I dag utbildas piloter i flera olika system, på både gymnasial, yrkeshögskole, samt högskolenivå. Nu blir utbildningen av del av nya yrkeshögskolan, men det kommer att dröja till tidigast 2012 innan regering och riksdag kan besluta om förslaget.

Förslag till pilotutbildning:

En utbildad pilot får kosta maximalt 800 000 kronor och ska utbildas i 80 till 90 veckor. Förslaget omfattar ett 40-tal årsplatser med start tidigast 2012, utbildning kan endast utföras av en godkänd flygskola.

fredagsmys

Det är lite konstigt, men allting flyter alltid lite bättre på fredagar. Jag undrar om det är så att människor som reser på fredagar vill snabbt komma fram. Det är aldrig någon som krånglar med stora väskor i kabinen utan alla sätter sig snabbt ner i sina stolar utan bekymmer.

Igår var vi 5 minuter tidiga på första flighten, 6 minuter på andra,9 minuter på tredje och hela 15 minuter tidiga på sista flighten.

Man kan helt enkelt inte tycka illa om fredagar!

stor apelsin kom upp över horisonten.

Ibland är det bra att flygvärdinnan kommer in på flight deck. Vi piloter är så vana vid allting som händer där att vi knappt ens märker häftiga saker, som igår kväll. Flygvärdinnan kommer in med lite kaffe och vatten och blir som förstenad kvar och stirrar ut genom fönstret rakt fram. "Wow, vad vackert" säger hon. "Har ni kamera, ni måste ta bild och skicka den till mig sedan". Jag tittar lagom slött upp och inser att jag antagligen aldrig har sett något liknande. 😍

Månen är på väg upp över horisonten. Den är jättestor och jätteröd! Kaptenen langar fram digitalkameran direkt och börjar plåta. Slutaren på kameran vill ha 13 sekunder på sig att ta fotot, så det blir inte så jättebra bilder. Eftersom vi rör oss, så flyttar också månen sig högre och högre upp i rutan. Men under ett par minuter sitter jag bara helt förundrad över naturens underverk och glömmer helt bort att klockan är 21 på kvällen och jag egentligen är så trött att om jag var hemma skulle jag redan ligga i sängen.
Jag fattar inte att kroppen aldrig lär sig att det är nya tider varje dag som gäller. Jag har nu stigit upp klockan 5 varje morgon den här veckan, utom fredagen, när jag skulle försöka sova lite längre eftersom jag har kvällspasset. Men precis som vanligt så vaknar jag ändå klarvaken klockan 5 på morgonen. Värdelöst!
Ju högre upp vi kommer desto mindre röd blir månen och till slut är den bara som en stor lysande vit lampa mitt på himen. Den är till och med så stark att vi blir bländade av den, så vi knappt ser något inne i cock pit. Man måste dra upp ljuset på alla instrument till samma som på dagen.

Jag är fortfarande förundrad över naturens underverk.💛

årlig check i simulatorn för piloter

Sitter och väntar på att briefingen ska börja. En och en halv timme kvar tills de andra anländer. Så är det när man bor på en annan ort. Flyget hit landade redan vid 6-tiden och briefen börjar först halv nio. Sedan är det genomgång av dagen i simulatorn, genomgång av system, genomgång av frågor och förhör på det ena och det andra i ca 90 minuter och sedan blir man drillad i 5 timmar i simulatorn. När de har tänkt att man ska äta och uträtta andra männskliga behov vet jag inte riktigt. Frukost klockan 4 på morgonen och vi är inte färdiga idag förrän tidigast klockan 16. Det gäller att äta ordentligt till frukost, vilket ju är väldigt lätt vid den tiden på morgonen. Eller så får man göra som jag, förse sig med en frukostmacka från McDonalds och lassa in den någon gång under briefen. Kontrollanten har det ju lättare, han kan smaska under tiden, men det finns inte riktigt tid till det för oss piloter. Det blir förhoppningsvis en paus i halvtid, där man brukar hinna dricka lite vatten och äta något medhavt. Man hinner inte gå och köpa något i kiosken en trappa upp, men det finns en automat med det vanliga; delicatobollar och kexchoklad. Inte precis vad man behöver när det är 9 timmar sedan man åt något riktigt.

Det är härligt att vara pilot!😊

förseningar som bara inte går att göra något åt

Vilken dag!
Ängligen hemma. Det är inte särskilt mycket som har fungerat idag.

Dagen började smidigt och allt flöt på. Det såg ut som att vi skulle kunne ta det lungt på turn-arounden. Normalt har vi 30 minuter från att vi parkerat tills vi ska börja rulla igen. Vi var till och med 5 minuter tidiga idag, så vad kan gå fel?!

Vi får klartecken att taxa till parkeringsplatsen med nummer 123. När vi kommer fram ser vi att 122 är ledig, medan det står ett flygplan på 123. Lite osäkra på om tornet tagit fel så tvekar vi lite, varpå tornet kommer in på frekvensen och säger att vi får taxa in på 123an så fort Finnair som står där har taxat iväg, de ska snart vara klara. "Välkommen till Finnair international airport" säger jag lite ironiskt till kaptenen som är här för första gången. Kärran som står på vår parkeringsplats håller på att av-isa. Efter några minuter frågar tornet oss om vi står så till att vi kan åka fram lite, för en Finnair behöver komma in på plats 122. Det ska bara dröja några minuter till innan vi får komma in på våran plats. Vi kör således fram 5-6 meter. När vi har väntat i ungefär 10 minuter bestämmer sig kaptenen för att berätta för passagerarna vad som händer.
Nu upptäcker vi att maskinen på plats 123 precis hade börjat av-isa när vi kom, de är fortfarande inte färdiga. Men när det väl är klart kommer en kille gående och kopplar in mikrofonen i flygplanet, så han kan prata med piloterna. De ska starta motorerna snart, jippi! Men det verkar vara något problem, det ser ut som att de-ice-bilen håller på att spruta rent plattan framför flygplanet. Alltså smälta snön på marken med väska som kostar 20 kronor litern.... Hur som helst, sent om sider så får de igång motorerna och taxar iväg, varpå tornet säger till oss att vi får taxa in så fort det finns plats bakom Finnairs kärra. Som om vi hade tänkt stå och vänta tills vi fick klartecken att taxa in?! Klockan är nu 20 minuter över, vi har avgång halv med nästa flight. Vi har alltså stått och väntat på att få parkera och släppa av passagerarna i 23 minuter.

Vi parkerar och öppnar dörrarna, men det finns ingen buss som ska hämta passagerarna, såklart! Tankbilen är dock på plats. De grabbarna kan man alltid lita på.

Strax ropar rampen och undrar om vi verkligen behöver markström. Vi får bara starta motorerna direkt från batterierna i yttersta nödfall, så vi ber honom försöka skaffa fram ett markaggregat. Det tar ca 15 minuter innan han är tillbaka vid flyget och vi har ström till alla våra datorer. OBS, redan 5 minuter efter planerad avgångstid. Alla passagerare är på plats, bränsle har vi, checklistorna är klara och vi har klartecken från tornet att starta motorerna, nu behöver vi bara vänta några minuter till på att den stackars rampkillen ska få in alla väskor också.

19 minuter i ropar vi upp tornet och begär taxi. Ganska bra jobbat faktiskt! Vi får naturligtvis taxa den absolut längsta vägen som finns till banan och väl där får vi vänta på att ett flyg från Finnair ska landa. När det planet sätter hjulen i backen ropar tornet upp oss, trodde vi iaf, de ropar upp en Finnair kärra som just kommit ner till banan att de får ställa upp och starta. Nu börjar min nya kapten se lagom irriterad ut och säger att det är för djävla varmt i cock pit. Han vrider ner termostaten och tar av sig tröjan han har ovanpå skjortan. Tornet säger till oss att Finnair har en tight slot. Mmmm tänker vi, vi är ju bara 25 minuter sena och ombord har vi en kille som som ska med en färja som går 25 minuter efter våran normala ankomsttid. Han har också en ganska tight slot... Han kommer aldrig komma med den där båten, det finns inte en chans.

Jag tror att min kapten börjar förstå konceptet Finnair international airport.😊

Hela vägen tillbaka kämpade vi med motvind och gjorde vårt allra bästa för att komma fram snabbare, men naturligtvis blåser vinden så att vi måste landa från andra håller. Det tar kanske 4 minuter längre tid att landa då.

När vi väl landat och alla passagerare har gått av frågar flygvärdinnan hur vi kunde bli behandlade så, man borde ju göra något, prata med någon.

"...det blir rapport på det här" kommer det småtjurigt från vänster sida.

en helt vanlig dag på jobbet

Idag kändes som en helt vanlig och nästan tråkig dag på jobbet.

Man ska upp klockan 5. Pallrar sig upp och tvingar i sig lite frukost. Halkar ut till bilen i garaget. Man kommer till jobbet och kollar vädret, halvdåligt överallt, men det räcker till utan några större problem. Dock risk för underkylt regn på hemmabasen, vilket ju inte är så kul. Alla passagerare kommer i tid, ingen med några speciella behov, inga barn eller husdjur. Knappt halvfull kabin, knappt något bagage att tala om. Folket kan i princip sätta sig hur de vill utan att balansen blir fel. Lite medvind på höjd, inga genvägar eller omvägar. Raka spåret in och landa, 5 minuter tidiga, men ramp-killen är redan på plats, lite halt på plattan när vi ska parkera. Tankbilen kommer automatisk, vi behöver inte av-isa. Hinner prata lite med flygvärdinnan och läsa dagens tidning innan nästa lass med passagerare kommer. Igen 5 minuter tidiga. Ingen kö för start, men vi får svänga undan strax efter start för ett snabbare plan kommer bakom, sedan den vanliga genvägen på vägen hem. Dålig sikt, snöfall, låga moln och vindmätaren är ur funktion. Killen i tornet uppskattar vinden till lite snett från vänster ungefär 10 knop. Väldigt dåliga bromsvärden(halt på landningsbanan). Vi måste kolla upp i manualen att vi får landa, vilket visar sig vara utan problem upp till 19 knop rak sidvind. Härligt! Kör in och landar i ett vitt töcken. Allt är vitt, hela marken är vit, molnen är vita, luften är vit och det dunkla solljuset ger knappt någon hjälp. Men ner kommer vi och halt är det. Vi får stopp på kärran utan problem, taxar in, släpper av passagerarna, säger tack för idag och går hem.

Ibland är det skönt att det inte händer så mycket.

isbildning

Oj, oj! Igår var det riktigt busväder. Halv storm rakt från sidan så att snö drog in på startbanan och bildade högar på ena kanten. Så som det brukar se ut i liftspåret en blåsig dag i skidbacken. Obehagligt när det hoppar och studsar när man rullar iväg. Jag tror aldrig jag har varit med om så ojämn och så mycket snö på banan någon gång tidigare, så nu är man en erfarenhet rikare=)

Temperaturen på marken var precis vid noll också, vilket betyder varmfron, vilket betyder mycket fukt i luften och det märkte vi nog. På väg ner och landa plockade vi på oss kanske 1,5 cm porös och taggig is på vindrutetorkarna, på bara 30 sekunder. Jag kunde känna att det inte bara var där isen satt. Vindbruset blir dovare och kontrollerna blir slöare. Man måste liksom göra större utslag för att planet ska svänga dit man vill. Det behövdes dessutom dubbelt så mycket gas för att hålla farten uppe. Flygplanet blir tyngre av isen och ytan blir skrovlig vilket ger större luftmotstånd än normalt.

Att försöka hålla höjden med sådan isbildning brukar kunna vara ganska svårt, till slut kan det vara så att man måste sjunka till en annan höjd för att komma ur skiktet med isbildning, som egentligen består av underkylt regn. Alla trafikflygplan är dock certifierade att flyga i isbildning, inte "severe" men lätt eller moderat. Man har utrustning på framsidan av flygplanet som tar bort isen. Kanske varmluft i framkant av vingen eller boots, som på mitt flygplan. Det är en gummikudde som kan blåsas upp och därmed "spränga" bort isen som bildas på framkanten av vingen.

flygrädsla

Idag hade vi en passagerare ombord som ville komma över sin flygrädsla. Modigt! Hon följde med oss fram och tillbaka på en gång. Hon har tydligen tidigare varit och pratat med en kapten som har visat henne flygplanet och berättat hur allting fungerar.

Det gick förvånansvärt smärtfritt tyckte jag. Vi ansträngde oss nog lite mer än vanligt att flyga försiktigt och landa mjukt och tala långsamt och vänligt, men för det mesta flöt allting på som vanligt för oss därframme och enligt flygvärdinnan hade allting gått strålande för vår gäst.

Jag hoppas att hennes rädsla kunde dämpas och att hon kommer tillbaka till oss snart igen.

Passagerarflyg tvingas till störtdykning-vilka hjältar!

Många av de svenska tidningarna har kommenterat händelsen från igår, när City Airline fick tryckfall och piloterna tvingades göra en så kallad emergency descend.

Jag tycker att det är konstigt att tidningar här hemma vinklar allting så negativt, till skillnad från till exempel USA.

Alla artiklar som jag har läst skriver samma sak. Passagerarna var skräckslagna, de fick ingen information, panik utbröt, folk skrek. "Det var förskräckligt, jag ska aldrig flyga mera."

Men vad hände egentligen ombord? Någonstans har det uppstått en läcka. Om flygplanet flög på ca 10 000 meters höjd, skulle jag chansa på att kabinens tryck låg någonstans runt 2500m höjd. Man brukar säga att vid 3000 meters höjd finns det tillräckligt med syre för att hjärnans alla funktioner ska fungera normalt. Mellan 3 och 4 000 meters höjd bör man bara befinna sig 30 minuter åt gången utan syrgas. Som det stod i en av artiklarna, hade passagerarna efter landning fått informationen att piloterna hade 50 sekunder på sig, annars vet ingen vad som hade hänt.
I flygvärlden brukar man prata om "time of useful consciousness". Det betyder tiden som hjärnan kan tänka klart och som den har på sig att befalla kroppen att göra något. Luften är så tunn på högre höjd att syret inte räcker till. Det är därför vi har tryckkabiner i flygplanen. Dessa håller lufttrycket uppe så att syrehalten är tillräcklig för oss människor.

Jag hittade en tabell som visar hur lång tid hjärnan fungerar på olika höjd:
4,500m      30 min or more            Små enmotoriga flygpan, utan tryckkabin flyger alltid lägre än detta
5,500 m     20 to 30 min
6,700 m     5-10 min                       Mindre passagerarflygplan med turboprop-motorer.
7,600 m     3 to 6 min
8,500 m     2.5 to 3 mins
9,100 m     1 to 3 mins
10,600 m   30 sec to 60 sec           De flesta JET flygplan ligger här runt ikring.
12,200 m   15 to 20 sec
13,100 m    9 to 15 sec
15,200 m    6 to 9 sec                      Endast militära flygplan och privatjet-maskiner kommer så här högt.


Vad händer om man befinner sig längre tid en den i tabellen ovan, på den höjden och inte har tillgång till syrgas? Först svimmar man av syrebrist, man dör inte genast. När det uppstår en sådan akut läcka som det verkar ha gjort, då blir trycket inne i kabinen detsamma som luften på utsidan av planet har. Därför måste flygplanet ner till 3000m höjd. Där kan piloterna andas normalt, utan syrgas.

Alla flygplan som flyger så högt att denna situation teoretiskt KAN uppstå, måste ha syrgas ombord. Det är ett myndighetskrav. Det är dock orealistiskt att ha syrgas till alla personer ombord för en hel flygning, därför måste planet ner till en höjd där alla ombord kan andas utan att ta skada.

Det som alltså hände var att trycket föll från någonstans runt 700mbar till 265mbar, på kanske mindre än en minut. Att jämföras med att teleportera sig från marken till toppen av Mt Blanc på samma tid. Det känns ungefär som att flyga när man är förkyld, fast 100 gånger värre. Det kommer spränga i öronen, det kommer kännas som att ögonen vill poppa ut ur huvudet. Varför? För att trycket inne i kroppen inte minskar lika fort som trycket i luften runt omkring dig. När planet sedan sjunker ner till 3000m höjd, kommer lufttrycket sakta återställas till det som finns inne i kroppen. Först då släpper locket för öronen.

Passagerarna trodde att de skulle dö och någon fick näsblod. Alla fick säkert ont lite varstans. Samma sak gäller även piloterna. De fick säkert också en obeskrivbar smärta i öronen och trodde att deras ögon skulle poppa ur skallen, men ändå var de lugna och sansade och gjorde precis det enda som finns att göra i denna situation. Trots att de också ville skrika av smärta och undrade hur i helvete detta skulle sluta så kom ingen person till större skada!! Alla passagerare överlevde. Detta trots att piloterna hade 50 sekunder på sig att upptäcka vad som är fel, få på sig syrgasmaskerna (för att själva kunna fungera), försätta planet i sjunk, utan att planet får så hög fart att något går sönder, samt kontakta flygledningen, så att inget annat flygpan är i vägen.

Och passagerarna undrar varför de inget får veta. Helt plötsligt lutar planet kraftigt neråt och syrgasmaskerna kommer ner. Min första prioritering skulle inte heler vara att berätta för paxen vad som håller på att hända, utan att se til att vi alla kom i säkerhet.

Jag skulle önska att de svenska tidningarna fungerade som de Amerikanska. Vilka hjältar det var som styrde planet. Trots enorm stress, i en situation de aldrig varit med om, lyckas de landa planet, utan en skråma på vaken passagerare eller egendom.

Jag är stolt över att kunna kalla er kollegor grabbar!

aftonbladet
allehanda
dagbladet
TV4

Alex Schulmans kolumn "piloter tar livet av mig"

Hahahahaha! Jag skrattar så jag får ont i magen när jag läser denna kolumn.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/alexschulman/article7726157.ab

Jag anar och hoppas på lite ironi även om det också är möjligt att han är flygrädd. Det som är roligt är att jag känner igen karaktärerna han pratar om, även om det inte finns några piloter som medvetet söker upp turbulens på radarn eller vill chansa lite med passagerarnas säkerhet, så finns det ju de kaptener som tar varje tillfälle i akt att få dra på motorerna utan att stanna först på startbanan.
Men, till vårat försvar, måste jag också få påpeka att det ibland är trafikbilden som styr om vi drar iväg utan att stanna först på startbanan eller svänger tidigt efter start. Jag har dock aldrig varit med om att vi svängt innan vi tagit upp landningsstället=) Det finns ju myndighetsbestämmelser för sånt och det är kanske tur;-)

Trafikbilden jag pratar om är att tornet kanske vill få iväg oss innan en radda med landande plan kommer in, så vi slipper vänta i 10 minuter, då kan de fråga om vi är "ready for immediate take off". Om vi måste svänga tidigt efter start, som ganska ofta sker på Arlanda, är det oftast för att ett större, eller åtminstone snabbare flygplan ska starta efter oss.

Den typen av hipp-som-happ-pilot tycker också om att börja svänga precis när han lämnat marken. Landningshjulen har inte ens börjat veckla ihop sig innan han ska börja gira och hålla på. Då vet man: det här blir en fasansfull flygning. Den här piloten är så funtad att han kollar på radarn och söker upp turbulensen, siktar in sig och går till frontalangrepp, för han går i gång på faror.

Schulman har säkert helt rätt att många piloter går igång på faror, men bara så länge de endast är tänkbara och inte ett faktum. De är helt skrämmande hur fort man går från att vara kaxig och självsäker till att bli allert och kunna höra sitt eget hjärta slå. Adrenalin! Kroppens försvarmekanismer är helt klart inte designade för alla situationer vi utsätter oss för. Alla faror är roliga så länge man VET att det inte är farligt på rikigt.

Gröna Lunds nya åkatraktion är ett lysande exempel. Jag skrattade hela vägen. Skulle mitt flygplan bete sig likadant, skulle jag snarare vara rädd.
 
Det är ju tur att Schulmans dotter har lärt honom att turbulens är precis lika roligt som en karusell!