Vi trodde att vi skulle flyga till Helsingfors, stanna där i 3 timmar och sedan flyga tillbaka hem. När vi landat säger gaten dock att alla passagerare är här och vi ska vända direkt. Mycket underligt! På vårt schema står det paus. Flygtornet har en färdplan mycket senare och OP undrar vad som händer riktigt.
Någonstans har något gått snett.
Vi fick sedan vänta 40 min på att Op skulle fixa till det hela så att i hade en färdplan, medan de stackars passagerarna inte förstod någonting.
Det slutade gott med endast 20 minuters försening för dem.
måndag 8 augusti 2011
onsdag 3 augusti 2011
Tcas bild- hur undvika kollisioner mellan två flygplan i luften
TCAS, eller ACAS airborne collision avoidance system är ett system som moderna trafikflygplan har för att undvika midair kollisioner. På denna skärm kan vi se riktning och relativ höjd till flygplanen i vår omgivning. Försättningen är att de har sin transponder på dock. En del småflygplan har ingen transponder eller använder den inte och då kan vi klart inte se dessa flygplan.
Den senaste varianten av TCAS gör dessutom att flygplanen "pratar" med varandra. "Du stiger, så sjunker jag" i princip. Väldigt praktiskt!
fredag 15 juli 2011
Världens gulligaste tant
När värmen är som hetast på dagen vill man helst bara svalka sig med ett dopp i sjön, men trots att temperaturen ligger någonstans mellan 30 och 40 grader inne på mitt kontor, måste jag säga att det värmde mitt hjärta när flygvärdinna kom in efter landning med en hälsning från en av passagerarna: "det är en väldigt duktig flicka, det där" löd hälsningen till chauffören:)
onsdag 25 maj 2011
flyg stoppat på grund av aska
Då har man varit uppe sedan klockan 5 och bara kommit till Arlanda, knappt 30 minuter flygning. Sedan blev vi stoppade av askan! Ingen vet väl egentligen hur farligt det kan vara, eller hur stora koncentrationer det är i de så kallade molnen. Det verkar faktiskt vara stor osäkerhet i prognoserna. Så det bästa är att hålla sig undan tror jag.
Har just varit en runda på arlanda och en hel del flighter är inställda.
Hoppas att vi kommer hem igen bara.
Har just varit en runda på arlanda och en hel del flighter är inställda.
Hoppas att vi kommer hem igen bara.
söndag 1 maj 2011
hopp om att få veta vad som hände Air France planet som störtade utanför Brasilien.
http://svenska.yle.fi/nyheter/artikel.php?id=214896
Nu har man hittat båda de svarta lådorna från Air France planet som störtade utanför Brasiliens kust.
Jag väntar med spänning på resultatet.
Nu har man hittat båda de svarta lådorna från Air France planet som störtade utanför Brasiliens kust.
Jag väntar med spänning på resultatet.
fredag 8 april 2011
första dagen på egna vingar (som ny kapten)
Det var visserligen igår som var min första dag som kapten, men det var en alldeles för lång dag igår för att jag skulle orka skriva något. Jag startade hemifrån lite före 6 på morgonen och kom inte hem igen förrän halv 10 på kvällen.
Jag började med att åka passiv (alltså i tjänsten, men det var inte jag som flög, jag åkte som passagerare) till Stockholm och därifrån började sedan min check till kapten. Jag var nog lite nervös på natten för jag sov nästan ingenting, vilket är en mycket bra start på en vilken som helst dag... 😉 Hur som helst gick det ju bra, så jag fick sedan flyga vidare själv, utan en extra kapten, bara jag och en styrman😀
Det var en bra dag att börja på. Det blåste storm, tror jag. På Arlanda var det iaf ganska kaotiskt. Flera flygplan kunde inte landa för det var för stark sidvind, många gjorde pådrag i sista stund före sättningen. Alla tåg norrut från Stockholm, inklusive Arlanda express blev inställda på grund av några träd som fallit över någon ledning om jag förstått saken rätt.
Och där sitter jag, med stormen vinande runt öronen som en helt nyutcheckad kapten och ska ta beslut om vi kan åka överhuvudtaget. Jag är ju från en ö, så jag är ganska van vid starka vindar, men klarar styrmannen av att landa, ska jag lita på det?
Det gick bra! Vi flyger en maskin som klarar mycket sidvind så vi klarade oss bättre än många andra skulle jag tro.
Jag kommer ihåg för något år sedan när jag flög med en helt ny kapten, det var hans första flight som kapten. Vi var i Helsingfors och när vi taxar ut för att starta ringer flygvärdinnan in och säger att vi har en passagerare ombord som har panik och måste av planet. Han fick också en härlig första dag som kapten.
Varför är det alltid så att första gången man ska klara sig själv så händer det en massa saker som man aldrig tidigare varit med om?
Jag började med att åka passiv (alltså i tjänsten, men det var inte jag som flög, jag åkte som passagerare) till Stockholm och därifrån började sedan min check till kapten. Jag var nog lite nervös på natten för jag sov nästan ingenting, vilket är en mycket bra start på en vilken som helst dag... 😉 Hur som helst gick det ju bra, så jag fick sedan flyga vidare själv, utan en extra kapten, bara jag och en styrman😀
Det var en bra dag att börja på. Det blåste storm, tror jag. På Arlanda var det iaf ganska kaotiskt. Flera flygplan kunde inte landa för det var för stark sidvind, många gjorde pådrag i sista stund före sättningen. Alla tåg norrut från Stockholm, inklusive Arlanda express blev inställda på grund av några träd som fallit över någon ledning om jag förstått saken rätt.
Och där sitter jag, med stormen vinande runt öronen som en helt nyutcheckad kapten och ska ta beslut om vi kan åka överhuvudtaget. Jag är ju från en ö, så jag är ganska van vid starka vindar, men klarar styrmannen av att landa, ska jag lita på det?
Det gick bra! Vi flyger en maskin som klarar mycket sidvind så vi klarade oss bättre än många andra skulle jag tro.
Jag kommer ihåg för något år sedan när jag flög med en helt ny kapten, det var hans första flight som kapten. Vi var i Helsingfors och när vi taxar ut för att starta ringer flygvärdinnan in och säger att vi har en passagerare ombord som har panik och måste av planet. Han fick också en härlig första dag som kapten.
Varför är det alltid så att första gången man ska klara sig själv så händer det en massa saker som man aldrig tidigare varit med om?
torsdag 31 mars 2011
Dimma och LVP på Arlanda
Lite skralt med passagerare, vilket bara gör det hela lättare för mig. Inga problem att räkna vikt och balans och det går fort och smidigt med ombordstigningen.
Imorse var det väldigt fint väder, men ganska snart, ungefär när solen började sprida sina värmande strålar, kom dimman. Den blev tjockare, och tjockare och tjockare! Till slut var den så tjock att det blev LVP. Low visibility procedures. Landande flygplan måste ha extra noggrannhet på navigationshjälpmedlen (de på marken, flygplanens är inte så lätta att ändra på), vilket betyder att alla flygplan på marken måste vara försiktigare än vanligt, parkera längre ifrån aktiv bana och liknande. Man måste också taxa långsammare, för man ser ju inget. Det var väldigt intressant att uppleva dimma från vänsterstol. Nu var det helt plötsligt jag som skulle hitta, när man såg ungefär 400 meter framåt. Det var precis som att köra bil i dimma, förutom att vägen inte alltid fortsätter rakt fram. Och den korsas av en massa vägar hit och dit som alla heter olika saker. Y, Z, W, som korsas av PA, W4 osv.
Vi skulle bara en sväng fram och tillbaka till stockholmarnas semesterparadis (inte Sandhamn) och skulle vara tillbaka på Arlanda inom en och en halv timme, så lite oroliga blev vi att vi inte skulle kunna landa när vi kom tillbaka. Men som vanligt lättade dimman snart när solen kom högre upp på himlen.
På väg tillbaka mot Arlanda fick vi en slot. Alltså en försenad avgångstid och man måste starta inom 5 minuter från denna tid. Det har att göra med trafikflödet på destinationen. På grund av dimman kunde inte lika många flygplan landa per timme, som det normalt kan. Större separation behövs för att få större noggrannhet på navigationshjälpmedlen.
Väl i luften måste vi reducera farten också. "Kan ni vara över Trosa klockan 31?" Alltså 31 minuter över denna timme. Man kan säga att vi fick flyga i låg fart, nästan lägsta möjliga. Men vi slapp iaf holding (ett vänteläge i luften).
Vi hade en passagerare ombord som fick lite brottom till sitt nästa flyg på grund av detta. Man kan bara hoppas att även detta flyg var försenat på grund av dimman. Jag hoppas verkligen han kom med. Det är ju inte direkt någoting vi kan påverka när det blir sådana här förseningar.
Imorse var det väldigt fint väder, men ganska snart, ungefär när solen började sprida sina värmande strålar, kom dimman. Den blev tjockare, och tjockare och tjockare! Till slut var den så tjock att det blev LVP. Low visibility procedures. Landande flygplan måste ha extra noggrannhet på navigationshjälpmedlen (de på marken, flygplanens är inte så lätta att ändra på), vilket betyder att alla flygplan på marken måste vara försiktigare än vanligt, parkera längre ifrån aktiv bana och liknande. Man måste också taxa långsammare, för man ser ju inget. Det var väldigt intressant att uppleva dimma från vänsterstol. Nu var det helt plötsligt jag som skulle hitta, när man såg ungefär 400 meter framåt. Det var precis som att köra bil i dimma, förutom att vägen inte alltid fortsätter rakt fram. Och den korsas av en massa vägar hit och dit som alla heter olika saker. Y, Z, W, som korsas av PA, W4 osv.
Vi skulle bara en sväng fram och tillbaka till stockholmarnas semesterparadis (inte Sandhamn) och skulle vara tillbaka på Arlanda inom en och en halv timme, så lite oroliga blev vi att vi inte skulle kunna landa när vi kom tillbaka. Men som vanligt lättade dimman snart när solen kom högre upp på himlen.
På väg tillbaka mot Arlanda fick vi en slot. Alltså en försenad avgångstid och man måste starta inom 5 minuter från denna tid. Det har att göra med trafikflödet på destinationen. På grund av dimman kunde inte lika många flygplan landa per timme, som det normalt kan. Större separation behövs för att få större noggrannhet på navigationshjälpmedlen.
Väl i luften måste vi reducera farten också. "Kan ni vara över Trosa klockan 31?" Alltså 31 minuter över denna timme. Man kan säga att vi fick flyga i låg fart, nästan lägsta möjliga. Men vi slapp iaf holding (ett vänteläge i luften).
Vi hade en passagerare ombord som fick lite brottom till sitt nästa flyg på grund av detta. Man kan bara hoppas att även detta flyg var försenat på grund av dimman. Jag hoppas verkligen han kom med. Det är ju inte direkt någoting vi kan påverka när det blir sådana här förseningar.
söndag 27 mars 2011
drömmen om att bli stridspilot
http://www.sydsvenskan.se/varlden/article1418579/Snart-kan-de-vara-i-luften.html
Usch vad läskigt!
Snart kan de vara på väg, de "lyckliga" som fick sin flygutbidning gratis i flygvapnet.
Det var väl där vi alla började, åtminstone många i de yngre gardet av dagens trafikflygare. En del såg filmen Top Gun och skulle sedan absolut blir stridpiloter. Vad häftigt! Vilken fart! Vad duktiga de är!
Jättehäftigt! Ända till man inser att det man tränas för är att förstöra saker, hus, byggnader eller kanske till och med människor. Och när man gör det riktas alla fiendens vapen mot just en själv. Superhäftigt!😉
Jag var också en av dem. En av de som ville bli stridpilot, men min mamma övertalade mig att det kanske inte riktigt var min stil. Då skulle jag bli militär helikopterpilot istället, efter att ha varit på en studentmässa med skolan något av åren på gymnasiet och sett hur lågt de flyger, precis över trädtopparna för att inte bli sedda av radar. Häftigt!
Det gick så långt att jag var och mönstrade, gjorde alla tester och kom hela vägen till inskrivningskillen. Till honom sa jag, jag vill bli helikopterpilot! Varpå han sa, du kastar bort ditt liv, med de här betygen kan du ju bli precis vad du vill... Jag är inte helt säker på att han lyssnade på vad jag sa?! För jag blev inte helikopterpilot, inte gjorde jag lumpen heller och framförallt blev jag inte förhörsledare som han tyckte.
Idag är jag ganska glad att jag inte behöver dra ut i strid, att mitt jobb för mig hem, nästan varje kväll och att jag ibland kan ha ett normalt liv.
Men det är bra med drömmar!
Usch vad läskigt!
Snart kan de vara på väg, de "lyckliga" som fick sin flygutbidning gratis i flygvapnet.
Det var väl där vi alla började, åtminstone många i de yngre gardet av dagens trafikflygare. En del såg filmen Top Gun och skulle sedan absolut blir stridpiloter. Vad häftigt! Vilken fart! Vad duktiga de är!
Jättehäftigt! Ända till man inser att det man tränas för är att förstöra saker, hus, byggnader eller kanske till och med människor. Och när man gör det riktas alla fiendens vapen mot just en själv. Superhäftigt!😉
Jag var också en av dem. En av de som ville bli stridpilot, men min mamma övertalade mig att det kanske inte riktigt var min stil. Då skulle jag bli militär helikopterpilot istället, efter att ha varit på en studentmässa med skolan något av åren på gymnasiet och sett hur lågt de flyger, precis över trädtopparna för att inte bli sedda av radar. Häftigt!
Det gick så långt att jag var och mönstrade, gjorde alla tester och kom hela vägen till inskrivningskillen. Till honom sa jag, jag vill bli helikopterpilot! Varpå han sa, du kastar bort ditt liv, med de här betygen kan du ju bli precis vad du vill... Jag är inte helt säker på att han lyssnade på vad jag sa?! För jag blev inte helikopterpilot, inte gjorde jag lumpen heller och framförallt blev jag inte förhörsledare som han tyckte.
Idag är jag ganska glad att jag inte behöver dra ut i strid, att mitt jobb för mig hem, nästan varje kväll och att jag ibland kan ha ett normalt liv.
Men det är bra med drömmar!
onsdag 23 mars 2011
Typisk arbetsdag för pilot
I torsdags kändes som en väldigt typisk arbetsdag för en pilot.
Jag steg upp klockan halv 6 på morgonen och flög en leg, alltså en enda flight, till huvudstaden. VÄl där fick jag vänta i 7 timmar innan jag skulle flyga en enda flight tillbaka igen. Ungefär 11 timmars arbetsdag, varav ca 3 timmar aktivt jobb. Vi blir verkligen utnyttjade;-)
Inte nog med detta fullständiga slöseri med tid. Klockan halv tio på kvällen blir jag uppringd och operations frågar om det är ok att de ändrar mitt schema för morgondagen. Jag skulle egentligen börja klockan 12 och ha sovmorgon, men en kapten hade blivit sjuk, så det ville byta besättningar. Det betydde i praktiken att jag skulle upp klockan 6 nästa dag också.
Lång nattsömn? Inte riktigt, men det duger. Så länge det inte är varje natt så=)
Jag steg upp klockan halv 6 på morgonen och flög en leg, alltså en enda flight, till huvudstaden. VÄl där fick jag vänta i 7 timmar innan jag skulle flyga en enda flight tillbaka igen. Ungefär 11 timmars arbetsdag, varav ca 3 timmar aktivt jobb. Vi blir verkligen utnyttjade;-)
Inte nog med detta fullständiga slöseri med tid. Klockan halv tio på kvällen blir jag uppringd och operations frågar om det är ok att de ändrar mitt schema för morgondagen. Jag skulle egentligen börja klockan 12 och ha sovmorgon, men en kapten hade blivit sjuk, så det ville byta besättningar. Det betydde i praktiken att jag skulle upp klockan 6 nästa dag också.
Lång nattsömn? Inte riktigt, men det duger. Så länge det inte är varje natt så=)
måndag 14 mars 2011
första dagen på line training
Nu är jag etablerad på ett hotell någonstans i de småländska skogarna. Igår kväll när jag kom hit hotade receptionisten med att jag kanske inte skulle få frukost. Hon visste inte om det ingick, eftersom många bolag försöker förhandla ner priset så mycket och då ingår inte frukost... Jag tänkte att hon antagligen var fullständigt galen. Vem klarar sig utan frukost?
Jag fick helt enklet springa över till Coop och köpa en smörgås för säkerhets skull.
Jag har idag haft min första line training. Det betyder träning på linjerna. Man måste flyga tillsammans med en speciellt godkänd kapten tills man kan allting tillräckligt bra och kan flyga med en oerfaren styrman.
Jag måste säga att första dagen i vänster stol var mycket lärorik och väldigt rolig! Jag har lärt mig att jag tex måste ta hand om vissa speciella kaptensknappar. Seat Belt sign och alla lampor är tydligen heligt område som styrman inte får röra. Eftersom jag har varit styrman i snart 5 år så är jag inte särskilt van att behöva tänka på dessa knappar. Jag blev gång efter annan påmind om att jag måste släppa värdinnan så att hon kan servera kaffe.
Ganska stressigt har det varit. Vi började hur tidigt som helst imorse. Klockan 5:45 närmare bestämt. Vi gick igenom en massa saker och helt plötsligt var klockan endast en halvtimme kvar till start. Vi nästan sprang ut till flyget. Självklart med den speciella gångart som piloter har utvecklat. Ni har väl sett det? Att piloter går på ett speciellt sätt. Det är för att de alltid har bråttom, men det får inte synas.
Väl vid kärran var det min tur att gå ett varv. En av piloterna måste ju alltid före flygning gå ett varv runt flygplanet och kolla att allting står rätt till. Kolla att det finns två vingar och luft i däcken. Plus lite till. Att flygplanet inte är skadat, typ att någon har backat i det med ett servicefordon eller liknande. Att det inte finns snö i vägen någonstans, att det inte ligger någon olämpligt i bagageluckan, att det finns bränsle och olja och att alla luckor är stängda.
Inne i maskinen var rollerna helt ombytta mot vanligt. Jag skulle preparera load sheet:et. Alltså vikt och balansberäkningen, prata med gaten och kolla hur många passagerare vi har osv.
Första flighten. Fullt hus! Fullbokat plan och lite sena piloter... värsta bästa kombinationen alltså=) Turligt nog hade vi en rutinerad flygvärdinna som tog hand om allt där bak.
När man dessutom är på en helt ny flygplats och ser allt från en ny vinkel så blir man lätt lite tjokad (hur stavas det?)
Anyways, jag fick beröm för att jag kunde så mycket redan. Själv tyckte jag att jag borde kunnat hålla reda på att efter landning måste jag slå av lamporna, men det lyckades jag inte med en enda gång, så det är målet imorgon=) Landningarna gick sådär. Ska nog inte ta mig an någon tävling ännu riktigt. Man är inte så finkänslig i vänster hand som i höger. Men det var ingen katastrof.
Att taxa gick också ganska bra. Lite vingligt ibland kanske, men svårast var nog att svänga runt inne på parkeringen, mellan två flygplan och samtidigt helt vända runt. Ganska häftigt att flygplanet kan vända på en femöring dock. Man kan vrida flygplanet runt ena huvudstället och de sitter ju nästan mitt på planet.
Jag fick helt enklet springa över till Coop och köpa en smörgås för säkerhets skull.
Jag har idag haft min första line training. Det betyder träning på linjerna. Man måste flyga tillsammans med en speciellt godkänd kapten tills man kan allting tillräckligt bra och kan flyga med en oerfaren styrman.
Jag måste säga att första dagen i vänster stol var mycket lärorik och väldigt rolig! Jag har lärt mig att jag tex måste ta hand om vissa speciella kaptensknappar. Seat Belt sign och alla lampor är tydligen heligt område som styrman inte får röra. Eftersom jag har varit styrman i snart 5 år så är jag inte särskilt van att behöva tänka på dessa knappar. Jag blev gång efter annan påmind om att jag måste släppa värdinnan så att hon kan servera kaffe.
Ganska stressigt har det varit. Vi började hur tidigt som helst imorse. Klockan 5:45 närmare bestämt. Vi gick igenom en massa saker och helt plötsligt var klockan endast en halvtimme kvar till start. Vi nästan sprang ut till flyget. Självklart med den speciella gångart som piloter har utvecklat. Ni har väl sett det? Att piloter går på ett speciellt sätt. Det är för att de alltid har bråttom, men det får inte synas.
Väl vid kärran var det min tur att gå ett varv. En av piloterna måste ju alltid före flygning gå ett varv runt flygplanet och kolla att allting står rätt till. Kolla att det finns två vingar och luft i däcken. Plus lite till. Att flygplanet inte är skadat, typ att någon har backat i det med ett servicefordon eller liknande. Att det inte finns snö i vägen någonstans, att det inte ligger någon olämpligt i bagageluckan, att det finns bränsle och olja och att alla luckor är stängda.
Inne i maskinen var rollerna helt ombytta mot vanligt. Jag skulle preparera load sheet:et. Alltså vikt och balansberäkningen, prata med gaten och kolla hur många passagerare vi har osv.
Första flighten. Fullt hus! Fullbokat plan och lite sena piloter... värsta bästa kombinationen alltså=) Turligt nog hade vi en rutinerad flygvärdinna som tog hand om allt där bak.
När man dessutom är på en helt ny flygplats och ser allt från en ny vinkel så blir man lätt lite tjokad (hur stavas det?)
Anyways, jag fick beröm för att jag kunde så mycket redan. Själv tyckte jag att jag borde kunnat hålla reda på att efter landning måste jag slå av lamporna, men det lyckades jag inte med en enda gång, så det är målet imorgon=) Landningarna gick sådär. Ska nog inte ta mig an någon tävling ännu riktigt. Man är inte så finkänslig i vänster hand som i höger. Men det var ingen katastrof.
Att taxa gick också ganska bra. Lite vingligt ibland kanske, men svårast var nog att svänga runt inne på parkeringen, mellan två flygplan och samtidigt helt vända runt. Ganska häftigt att flygplanet kan vända på en femöring dock. Man kan vrida flygplanet runt ena huvudstället och de sitter ju nästan mitt på planet.
torsdag 10 mars 2011
CRM, crew resource management
Ibland undrar man varför man inte bor i Stockholm. Nu är jag igen uppe klockan 5 för att ta morgonflyget till Stockholm för att ha kurs som börjar klockan 9. Känns lite onödigt att vakna så tidigt, men vad ska man göra.
Dagens utmaningar är CRM, vilket står för crew resource management och betyder att man ska jobba som besättning, inte att det är en enmans-show av kaptenen. Det är ganska smart och jag undrar ibland om det faktiskt är ett så nytt sätt att tänka som "uppfinnaren" vill få det att se ut. För mig är det logiskt att utnyttja alla man kan. Be kabinpersonalen om hjälp där de kan assistera och absolut involvera styman.
Fast det är klart, i vissa kulturer har man ju kvar de gamla värderingarna. I Asien och de föredetta ryska staterna är det fortfarande kaptenens ord som gäller, oavsett hur dumt det är. Ingen styrman från dessa länder skulle någonsin våga kritisera eller påpeka kaptenens beslut. Hans ord är lag!
Men det är det som CRM försöker få slut på. Naturligtvis är det kaptenens ord som är det slutgiltiga, det är hans (eller i mitt fall hennes=) ) beslut att ta, men om det verkar helt åt fanders är det styrmans, flygvärdinnans eller ATCs skyldighet att ifrågasätta det.
Så idag hoppas jag att jag lär mig att hantera krångliga situationer utan att göra något själv;-) Skämt åsido. Jag ska bli den ultimata ledaren, som knappt gör något själv, utan är spindeln i nätet, som delegerar upgifter och som har koll på allt. För det är ju endast då man kan ha koll på allt.
Dagens utmaningar är CRM, vilket står för crew resource management och betyder att man ska jobba som besättning, inte att det är en enmans-show av kaptenen. Det är ganska smart och jag undrar ibland om det faktiskt är ett så nytt sätt att tänka som "uppfinnaren" vill få det att se ut. För mig är det logiskt att utnyttja alla man kan. Be kabinpersonalen om hjälp där de kan assistera och absolut involvera styman.
Fast det är klart, i vissa kulturer har man ju kvar de gamla värderingarna. I Asien och de föredetta ryska staterna är det fortfarande kaptenens ord som gäller, oavsett hur dumt det är. Ingen styrman från dessa länder skulle någonsin våga kritisera eller påpeka kaptenens beslut. Hans ord är lag!
Men det är det som CRM försöker få slut på. Naturligtvis är det kaptenens ord som är det slutgiltiga, det är hans (eller i mitt fall hennes=) ) beslut att ta, men om det verkar helt åt fanders är det styrmans, flygvärdinnans eller ATCs skyldighet att ifrågasätta det.
Så idag hoppas jag att jag lär mig att hantera krångliga situationer utan att göra något själv;-) Skämt åsido. Jag ska bli den ultimata ledaren, som knappt gör något själv, utan är spindeln i nätet, som delegerar upgifter och som har koll på allt. För det är ju endast då man kan ha koll på allt.
måndag 28 februari 2011
kaptensträning i simulatorn
Ikväll gäller det. Mellan klockan 11 och klockan 03 ska jag i simmen tillsammans med en kollega och vi ska båda tränas till kaptener=)
Nervöst? Ja! Man kan allting som ska göras i högerstol, men knappt något om det som ska göras i vänsterstol. Helt plötsligt ska man styra med vänster hand istället för höger, och man ska gasa med höger istället för vänster. Det är ungefär som att köra bil i England.
Idag och imorgon natt är det träning som gäller, sedan blir det några dagar teorikurs på skolbänken och nästa vecka är det uppflygning för Luftfartsmyndigheten.
En annan grej som är konstig är hotell. Mitt bolag tyckte inte att jag behövde något hotell inatt, bara imorgon bitti. Jag skulle ju helst vilja försöka sova en stund ikväll innan vi börjar, för annars orkar man ju inte koncentrera sig hela natten. Ska man vara vaken från klockan 8 på morgonen, när jag ska vara vaken till klockan 4 imorgon bitti? Hualigen! Nej, jag lyckades övertala dem att ge mig hotell ikväll och på onsdag morgon också. Men det satt långt inne, det ska sparas överallt! Hur hade de annars tänkt att jag skulle orka på onsdag. Först brief klockan 21:30, sedan in i simmen klockan 11 och färdiga där klockan 03 och sedan debrief till 04 och sedan vänta på att flyget ska gå hem klockan 9 och hemma någon gång vid 11 tiden på förmiddagen, utan att ha sovit något alls på hela natten. Härlig dag!
Men som sagt de gav med sig=) Jag fick hotell, så det blir ett par timmars sömn innan jag ska på flyget hem.
Jag har försökt studera också. I helgen var jag på Arlanda och satt i "paper tigern". En pappersmodell av flygplanets cock pit. Så man kan öva sig på var knapparna sitter och var spakarna sitter och hur det känns. Det är svårt att byta arm, när reflexerna sitter i ryggraden. Jag tyckte att det kändes som man hade bättre överblick från kaptensstolen. Kan det faktiskt vara så att den som har byggt cock pit har tänkt på det?
Nervöst? Ja! Man kan allting som ska göras i högerstol, men knappt något om det som ska göras i vänsterstol. Helt plötsligt ska man styra med vänster hand istället för höger, och man ska gasa med höger istället för vänster. Det är ungefär som att köra bil i England.
Idag och imorgon natt är det träning som gäller, sedan blir det några dagar teorikurs på skolbänken och nästa vecka är det uppflygning för Luftfartsmyndigheten.
En annan grej som är konstig är hotell. Mitt bolag tyckte inte att jag behövde något hotell inatt, bara imorgon bitti. Jag skulle ju helst vilja försöka sova en stund ikväll innan vi börjar, för annars orkar man ju inte koncentrera sig hela natten. Ska man vara vaken från klockan 8 på morgonen, när jag ska vara vaken till klockan 4 imorgon bitti? Hualigen! Nej, jag lyckades övertala dem att ge mig hotell ikväll och på onsdag morgon också. Men det satt långt inne, det ska sparas överallt! Hur hade de annars tänkt att jag skulle orka på onsdag. Först brief klockan 21:30, sedan in i simmen klockan 11 och färdiga där klockan 03 och sedan debrief till 04 och sedan vänta på att flyget ska gå hem klockan 9 och hemma någon gång vid 11 tiden på förmiddagen, utan att ha sovit något alls på hela natten. Härlig dag!
Men som sagt de gav med sig=) Jag fick hotell, så det blir ett par timmars sömn innan jag ska på flyget hem.
Jag har försökt studera också. I helgen var jag på Arlanda och satt i "paper tigern". En pappersmodell av flygplanets cock pit. Så man kan öva sig på var knapparna sitter och var spakarna sitter och hur det känns. Det är svårt att byta arm, när reflexerna sitter i ryggraden. Jag tyckte att det kändes som man hade bättre överblick från kaptensstolen. Kan det faktiskt vara så att den som har byggt cock pit har tänkt på det?
lördag 26 februari 2011
piloter gillar fredagar
Ja, man vet ju inte om det blev den sista dagen som styrman eller inte, men det verkar ju nog så eftersom kaptensträningen sätter igång natten mellan måndag och tisdag.
Det är något konstigt med fredagar. De allra flesta människor blir lite gladare, lite hjälpsammare och lite lättare till sinnet. Normalt brukar språkbruket på radio var ganska stelt och tråkigt, vi har ju standardfraser som ska användas och som inte ger så mycket utrymme för annat. Men idag hörde vi ovanligt många hälsningsfraser. Nomalt kanske man svänger till sig med ett god kväll, eller hej då, men idag hörde vi alla dessa (OBS! i Finland):
Moi
Hei
Heipa
Heiva
Heimoo
Moika
Terve
Heipahei moikamoi
Finnarna har många ord för "hej då". För ett par veckor sedan hörde vi en ännu längre harrang.
Moikalimoikalimoi
Jag tror inte att det egentligen finns något sådant uttryck, men jag är inte så bra på finska heller.
Dagen till ära var det moderat ising i luften. Ganska otrevligt och man vill gärna stanna så kort tid som möjligt i det. Jag sjönk idag med 3000 fot/minut (normalt brukar vi använda 1500 fot/minut) för att komma så fort som möjligt igenom de blöta molnen. På mindre än en minut byggdes det upp ett en centimeter tjockt islager på vindrutetorkarna och vi var fullt sysselsatta med att försöka blåsa upp vingframkanten så att isen där skulle brytas loss. På marken efter landning gick vi runt och inspekterade, större delen av flygplanet var täckt av ett knottrigt lager is. Det såg ut ungefär som en stor matta med strass-stenar. Snyggt!
Behöver jag säga att vi var tvugna att avisa flygplanet.
Det är något konstigt med fredagar. De allra flesta människor blir lite gladare, lite hjälpsammare och lite lättare till sinnet. Normalt brukar språkbruket på radio var ganska stelt och tråkigt, vi har ju standardfraser som ska användas och som inte ger så mycket utrymme för annat. Men idag hörde vi ovanligt många hälsningsfraser. Nomalt kanske man svänger till sig med ett god kväll, eller hej då, men idag hörde vi alla dessa (OBS! i Finland):
Moi
Hei
Heipa
Heiva
Heimoo
Moika
Terve
Heipahei moikamoi
Finnarna har många ord för "hej då". För ett par veckor sedan hörde vi en ännu längre harrang.
Moikalimoikalimoi
Jag tror inte att det egentligen finns något sådant uttryck, men jag är inte så bra på finska heller.
Dagen till ära var det moderat ising i luften. Ganska otrevligt och man vill gärna stanna så kort tid som möjligt i det. Jag sjönk idag med 3000 fot/minut (normalt brukar vi använda 1500 fot/minut) för att komma så fort som möjligt igenom de blöta molnen. På mindre än en minut byggdes det upp ett en centimeter tjockt islager på vindrutetorkarna och vi var fullt sysselsatta med att försöka blåsa upp vingframkanten så att isen där skulle brytas loss. På marken efter landning gick vi runt och inspekterade, större delen av flygplanet var täckt av ett knottrigt lager is. Det såg ut ungefär som en stor matta med strass-stenar. Snyggt!
Behöver jag säga att vi var tvugna att avisa flygplanet.
torsdag 24 februari 2011
TV-team ombord
Igår hade vi ett TV-team ombord. De hade varit och hälsat på under hela dagen och filmat för ett barnprogram och nu skulle de flyga "hem". En av deltagarna var väldigt flygintresserad så vi frågade om han ville sitta på flight deck. Han blev helt lyrisk. Han pratade typ hela tiden=) Till slut frågade han lite generat, måste ni lyssna på radion eller så, då får ni bara hejda mig så jag blir tyst. Haha!
Han undrade allt om vårat jobb, våra arbetstider och egentligen ingenting om flygplanet, vilket är mycket ovanligt. Det enda han undrade var vad en blå prick på ett av instrumenten betydde. Den blå pricken var ett annat flygplan i närheten, som visades på våran radar.
Det är ganska ovanligt att gäster inte frågar vad knappar och spakar är till för. Men det visade sig att han hade gått på en flygteknikerutbildning i hopp om att få konstruera flygplan, men hoppat av när han fått veta att endast de allra smartaste (ungefär 5%) av deltagarna fick jobba med just det. Han hade också flugit en massa i små flygplan, så han visste redan det mesta.
Man kan ju undra om man får ha folk i cock pit? Efter 11 september blev det ju typ totalförbud mot att ha någon annan människa än piloterna i cock pit, men jag har förstått det som att detta förbud har lättats något och man får ha människor som man känner och liknande med sig. Roligt! Som jag sagt tidigare, det är alltid trevligt med lite besök.
I förra veckan var det en liten parvel som ville komma in och titta också. Han kan inte ha varit gammal, kanske 3-4 år. Supersöt! Han fick komma in och titta efter att vi landat, på vägen ut. Han stod och tittade en stund och sedan blev han helt plötsligt jätteblyg och kröp in under mammas kappa. =) Kunde det bero på att mamman pratade finska och vi piloter satt helt tysta och undrade vad hon sa...
Han undrade allt om vårat jobb, våra arbetstider och egentligen ingenting om flygplanet, vilket är mycket ovanligt. Det enda han undrade var vad en blå prick på ett av instrumenten betydde. Den blå pricken var ett annat flygplan i närheten, som visades på våran radar.
Det är ganska ovanligt att gäster inte frågar vad knappar och spakar är till för. Men det visade sig att han hade gått på en flygteknikerutbildning i hopp om att få konstruera flygplan, men hoppat av när han fått veta att endast de allra smartaste (ungefär 5%) av deltagarna fick jobba med just det. Han hade också flugit en massa i små flygplan, så han visste redan det mesta.
Man kan ju undra om man får ha folk i cock pit? Efter 11 september blev det ju typ totalförbud mot att ha någon annan människa än piloterna i cock pit, men jag har förstått det som att detta förbud har lättats något och man får ha människor som man känner och liknande med sig. Roligt! Som jag sagt tidigare, det är alltid trevligt med lite besök.
I förra veckan var det en liten parvel som ville komma in och titta också. Han kan inte ha varit gammal, kanske 3-4 år. Supersöt! Han fick komma in och titta efter att vi landat, på vägen ut. Han stod och tittade en stund och sedan blev han helt plötsligt jätteblyg och kröp in under mammas kappa. =) Kunde det bero på att mamman pratade finska och vi piloter satt helt tysta och undrade vad hon sa...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)