Men vi har träffats flera gånger sedan dess och han är minst sagt kylig mot mig. Han verkar inte alls vara likadan mot de andra kollegorna.
Jag börjar misstänka att han delar den äldre generationens åsikter om att kvinnor inte hör hemma i cock pit. Jag har varit väldigt förskonad från den typen av åsikt, vilket kanske kan verka konstigt i en så pass mansdominedad bransch som flyget ändå är.
Det är lite konstigt hur illa till mods jag blir av denna persons närvaro. ALLA andra kollegor är hur trevliga som helst, och tycker inte att det är ett dugg konstigt med en kvinnlig pilot. Men den här mannen, säkert ca 60 år på nacken, blir helt tyst när jag kommer in i rummet. Han säger ingenting till mig. Om vi möts på flight deck, för att jag har flugit före och han ska ta över flygplanet till exempel, så får jag prata med styrman om hur flygplanet mår. Helskumt! För normalt lämnar man över till nästa besättning och berättar om flygplanet har några fel. Vissa system kan ju vara trasiga och vi får flyga för att det systemet inte kommer behöva användas den dagen. Exempelvis avisningsutrustning som inte behövs en vacker och solig sommardag. Men han, den här mannen, vill inte lyssna på vad jag har att säga. Jag får liksom känslan av att han inte litar på mig. Jag har ändå varit kapten i 13 år, så liiite koll har jag iaf 😀
Tänk att en enda person kan sänka en annan, bara genom ickeverbal kommunikation. Det är som att hans aura blir helt svart när han ser mig.
Tänk att en enda person kan sänka en annan, bara genom ickeverbal kommunikation. Det är som att hans aura blir helt svart när han ser mig.
Stackarn! Måste vara jobbigt att ha sådana föråldrade åsikter i en allt mer modern värld. Jag har ju så svårt att förstå hur man skulle kunna dela in yrken i kvinnligt och manligt. Det måste ju vara personens egna intresse och sätt att vara som spelar in vad man passar att jobba med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar