Det var visserligen igår som var min första dag som kapten, men det var en alldeles för lång dag igår för att jag skulle orka skriva något. Jag startade hemifrån lite före 6 på morgonen och kom inte hem igen förrän halv 10 på kvällen.
Jag började med att åka passiv (alltså i tjänsten, men det var inte jag som flög, jag åkte som passagerare) till Stockholm och därifrån började sedan min check till kapten. Jag var nog lite nervös på natten för jag sov nästan ingenting, vilket är en mycket bra start på en vilken som helst dag... 😉 Hur som helst gick det ju bra, så jag fick sedan flyga vidare själv, utan en extra kapten, bara jag och en styrman😀
Det var en bra dag att börja på. Det blåste storm, tror jag. På Arlanda var det iaf ganska kaotiskt. Flera flygplan kunde inte landa för det var för stark sidvind, många gjorde pådrag i sista stund före sättningen. Alla tåg norrut från Stockholm, inklusive Arlanda express blev inställda på grund av några träd som fallit över någon ledning om jag förstått saken rätt.
Och där sitter jag, med stormen vinande runt öronen som en helt nyutcheckad kapten och ska ta beslut om vi kan åka överhuvudtaget. Jag är ju från en ö, så jag är ganska van vid starka vindar, men klarar styrmannen av att landa, ska jag lita på det?
Det gick bra! Vi flyger en maskin som klarar mycket sidvind så vi klarade oss bättre än många andra skulle jag tro.
Jag kommer ihåg för något år sedan när jag flög med en helt ny kapten, det var hans första flight som kapten. Vi var i Helsingfors och när vi taxar ut för att starta ringer flygvärdinnan in och säger att vi har en passagerare ombord som har panik och måste av planet. Han fick också en härlig första dag som kapten.
Varför är det alltid så att första gången man ska klara sig själv så händer det en massa saker som man aldrig tidigare varit med om?
