Lite skralt med passagerare, vilket bara gör det hela lättare för mig. Inga problem att räkna vikt och balans och det går fort och smidigt med ombordstigningen.
Imorse var det väldigt fint väder, men ganska snart, ungefär när solen började sprida sina värmande strålar, kom dimman. Den blev tjockare, och tjockare och tjockare! Till slut var den så tjock att det blev LVP. Low visibility procedures. Landande flygplan måste ha extra noggrannhet på navigationshjälpmedlen (de på marken, flygplanens är inte så lätta att ändra på), vilket betyder att alla flygplan på marken måste vara försiktigare än vanligt, parkera längre ifrån aktiv bana och liknande. Man måste också taxa långsammare, för man ser ju inget. Det var väldigt intressant att uppleva dimma från vänsterstol. Nu var det helt plötsligt jag som skulle hitta, när man såg ungefär 400 meter framåt. Det var precis som att köra bil i dimma, förutom att vägen inte alltid fortsätter rakt fram. Och den korsas av en massa vägar hit och dit som alla heter olika saker. Y, Z, W, som korsas av PA, W4 osv.
Vi skulle bara en sväng fram och tillbaka till stockholmarnas semesterparadis (inte Sandhamn) och skulle vara tillbaka på Arlanda inom en och en halv timme, så lite oroliga blev vi att vi inte skulle kunna landa när vi kom tillbaka. Men som vanligt lättade dimman snart när solen kom högre upp på himlen.
På väg tillbaka mot Arlanda fick vi en slot. Alltså en försenad avgångstid och man måste starta inom 5 minuter från denna tid. Det har att göra med trafikflödet på destinationen. På grund av dimman kunde inte lika många flygplan landa per timme, som det normalt kan. Större separation behövs för att få större noggrannhet på navigationshjälpmedlen.
Väl i luften måste vi reducera farten också. "Kan ni vara över Trosa klockan 31?" Alltså 31 minuter över denna timme. Man kan säga att vi fick flyga i låg fart, nästan lägsta möjliga. Men vi slapp iaf holding (ett vänteläge i luften).
Vi hade en passagerare ombord som fick lite brottom till sitt nästa flyg på grund av detta. Man kan bara hoppas att även detta flyg var försenat på grund av dimman. Jag hoppas verkligen han kom med. Det är ju inte direkt någoting vi kan påverka när det blir sådana här förseningar.
torsdag 31 mars 2011
söndag 27 mars 2011
drömmen om att bli stridspilot
http://www.sydsvenskan.se/varlden/article1418579/Snart-kan-de-vara-i-luften.html
Usch vad läskigt!
Snart kan de vara på väg, de "lyckliga" som fick sin flygutbidning gratis i flygvapnet.
Det var väl där vi alla började, åtminstone många i de yngre gardet av dagens trafikflygare. En del såg filmen Top Gun och skulle sedan absolut blir stridpiloter. Vad häftigt! Vilken fart! Vad duktiga de är!
Jättehäftigt! Ända till man inser att det man tränas för är att förstöra saker, hus, byggnader eller kanske till och med människor. Och när man gör det riktas alla fiendens vapen mot just en själv. Superhäftigt!😉
Jag var också en av dem. En av de som ville bli stridpilot, men min mamma övertalade mig att det kanske inte riktigt var min stil. Då skulle jag bli militär helikopterpilot istället, efter att ha varit på en studentmässa med skolan något av åren på gymnasiet och sett hur lågt de flyger, precis över trädtopparna för att inte bli sedda av radar. Häftigt!
Det gick så långt att jag var och mönstrade, gjorde alla tester och kom hela vägen till inskrivningskillen. Till honom sa jag, jag vill bli helikopterpilot! Varpå han sa, du kastar bort ditt liv, med de här betygen kan du ju bli precis vad du vill... Jag är inte helt säker på att han lyssnade på vad jag sa?! För jag blev inte helikopterpilot, inte gjorde jag lumpen heller och framförallt blev jag inte förhörsledare som han tyckte.
Idag är jag ganska glad att jag inte behöver dra ut i strid, att mitt jobb för mig hem, nästan varje kväll och att jag ibland kan ha ett normalt liv.
Men det är bra med drömmar!
Usch vad läskigt!
Snart kan de vara på väg, de "lyckliga" som fick sin flygutbidning gratis i flygvapnet.
Det var väl där vi alla började, åtminstone många i de yngre gardet av dagens trafikflygare. En del såg filmen Top Gun och skulle sedan absolut blir stridpiloter. Vad häftigt! Vilken fart! Vad duktiga de är!
Jättehäftigt! Ända till man inser att det man tränas för är att förstöra saker, hus, byggnader eller kanske till och med människor. Och när man gör det riktas alla fiendens vapen mot just en själv. Superhäftigt!😉
Jag var också en av dem. En av de som ville bli stridpilot, men min mamma övertalade mig att det kanske inte riktigt var min stil. Då skulle jag bli militär helikopterpilot istället, efter att ha varit på en studentmässa med skolan något av åren på gymnasiet och sett hur lågt de flyger, precis över trädtopparna för att inte bli sedda av radar. Häftigt!
Det gick så långt att jag var och mönstrade, gjorde alla tester och kom hela vägen till inskrivningskillen. Till honom sa jag, jag vill bli helikopterpilot! Varpå han sa, du kastar bort ditt liv, med de här betygen kan du ju bli precis vad du vill... Jag är inte helt säker på att han lyssnade på vad jag sa?! För jag blev inte helikopterpilot, inte gjorde jag lumpen heller och framförallt blev jag inte förhörsledare som han tyckte.
Idag är jag ganska glad att jag inte behöver dra ut i strid, att mitt jobb för mig hem, nästan varje kväll och att jag ibland kan ha ett normalt liv.
Men det är bra med drömmar!
onsdag 23 mars 2011
Typisk arbetsdag för pilot
I torsdags kändes som en väldigt typisk arbetsdag för en pilot.
Jag steg upp klockan halv 6 på morgonen och flög en leg, alltså en enda flight, till huvudstaden. VÄl där fick jag vänta i 7 timmar innan jag skulle flyga en enda flight tillbaka igen. Ungefär 11 timmars arbetsdag, varav ca 3 timmar aktivt jobb. Vi blir verkligen utnyttjade;-)
Inte nog med detta fullständiga slöseri med tid. Klockan halv tio på kvällen blir jag uppringd och operations frågar om det är ok att de ändrar mitt schema för morgondagen. Jag skulle egentligen börja klockan 12 och ha sovmorgon, men en kapten hade blivit sjuk, så det ville byta besättningar. Det betydde i praktiken att jag skulle upp klockan 6 nästa dag också.
Lång nattsömn? Inte riktigt, men det duger. Så länge det inte är varje natt så=)
Jag steg upp klockan halv 6 på morgonen och flög en leg, alltså en enda flight, till huvudstaden. VÄl där fick jag vänta i 7 timmar innan jag skulle flyga en enda flight tillbaka igen. Ungefär 11 timmars arbetsdag, varav ca 3 timmar aktivt jobb. Vi blir verkligen utnyttjade;-)
Inte nog med detta fullständiga slöseri med tid. Klockan halv tio på kvällen blir jag uppringd och operations frågar om det är ok att de ändrar mitt schema för morgondagen. Jag skulle egentligen börja klockan 12 och ha sovmorgon, men en kapten hade blivit sjuk, så det ville byta besättningar. Det betydde i praktiken att jag skulle upp klockan 6 nästa dag också.
Lång nattsömn? Inte riktigt, men det duger. Så länge det inte är varje natt så=)
måndag 14 mars 2011
första dagen på line training
Nu är jag etablerad på ett hotell någonstans i de småländska skogarna. Igår kväll när jag kom hit hotade receptionisten med att jag kanske inte skulle få frukost. Hon visste inte om det ingick, eftersom många bolag försöker förhandla ner priset så mycket och då ingår inte frukost... Jag tänkte att hon antagligen var fullständigt galen. Vem klarar sig utan frukost?
Jag fick helt enklet springa över till Coop och köpa en smörgås för säkerhets skull.
Jag har idag haft min första line training. Det betyder träning på linjerna. Man måste flyga tillsammans med en speciellt godkänd kapten tills man kan allting tillräckligt bra och kan flyga med en oerfaren styrman.
Jag måste säga att första dagen i vänster stol var mycket lärorik och väldigt rolig! Jag har lärt mig att jag tex måste ta hand om vissa speciella kaptensknappar. Seat Belt sign och alla lampor är tydligen heligt område som styrman inte får röra. Eftersom jag har varit styrman i snart 5 år så är jag inte särskilt van att behöva tänka på dessa knappar. Jag blev gång efter annan påmind om att jag måste släppa värdinnan så att hon kan servera kaffe.
Ganska stressigt har det varit. Vi började hur tidigt som helst imorse. Klockan 5:45 närmare bestämt. Vi gick igenom en massa saker och helt plötsligt var klockan endast en halvtimme kvar till start. Vi nästan sprang ut till flyget. Självklart med den speciella gångart som piloter har utvecklat. Ni har väl sett det? Att piloter går på ett speciellt sätt. Det är för att de alltid har bråttom, men det får inte synas.
Väl vid kärran var det min tur att gå ett varv. En av piloterna måste ju alltid före flygning gå ett varv runt flygplanet och kolla att allting står rätt till. Kolla att det finns två vingar och luft i däcken. Plus lite till. Att flygplanet inte är skadat, typ att någon har backat i det med ett servicefordon eller liknande. Att det inte finns snö i vägen någonstans, att det inte ligger någon olämpligt i bagageluckan, att det finns bränsle och olja och att alla luckor är stängda.
Inne i maskinen var rollerna helt ombytta mot vanligt. Jag skulle preparera load sheet:et. Alltså vikt och balansberäkningen, prata med gaten och kolla hur många passagerare vi har osv.
Första flighten. Fullt hus! Fullbokat plan och lite sena piloter... värsta bästa kombinationen alltså=) Turligt nog hade vi en rutinerad flygvärdinna som tog hand om allt där bak.
När man dessutom är på en helt ny flygplats och ser allt från en ny vinkel så blir man lätt lite tjokad (hur stavas det?)
Anyways, jag fick beröm för att jag kunde så mycket redan. Själv tyckte jag att jag borde kunnat hålla reda på att efter landning måste jag slå av lamporna, men det lyckades jag inte med en enda gång, så det är målet imorgon=) Landningarna gick sådär. Ska nog inte ta mig an någon tävling ännu riktigt. Man är inte så finkänslig i vänster hand som i höger. Men det var ingen katastrof.
Att taxa gick också ganska bra. Lite vingligt ibland kanske, men svårast var nog att svänga runt inne på parkeringen, mellan två flygplan och samtidigt helt vända runt. Ganska häftigt att flygplanet kan vända på en femöring dock. Man kan vrida flygplanet runt ena huvudstället och de sitter ju nästan mitt på planet.
Jag fick helt enklet springa över till Coop och köpa en smörgås för säkerhets skull.
Jag har idag haft min första line training. Det betyder träning på linjerna. Man måste flyga tillsammans med en speciellt godkänd kapten tills man kan allting tillräckligt bra och kan flyga med en oerfaren styrman.
Jag måste säga att första dagen i vänster stol var mycket lärorik och väldigt rolig! Jag har lärt mig att jag tex måste ta hand om vissa speciella kaptensknappar. Seat Belt sign och alla lampor är tydligen heligt område som styrman inte får röra. Eftersom jag har varit styrman i snart 5 år så är jag inte särskilt van att behöva tänka på dessa knappar. Jag blev gång efter annan påmind om att jag måste släppa värdinnan så att hon kan servera kaffe.
Ganska stressigt har det varit. Vi började hur tidigt som helst imorse. Klockan 5:45 närmare bestämt. Vi gick igenom en massa saker och helt plötsligt var klockan endast en halvtimme kvar till start. Vi nästan sprang ut till flyget. Självklart med den speciella gångart som piloter har utvecklat. Ni har väl sett det? Att piloter går på ett speciellt sätt. Det är för att de alltid har bråttom, men det får inte synas.
Väl vid kärran var det min tur att gå ett varv. En av piloterna måste ju alltid före flygning gå ett varv runt flygplanet och kolla att allting står rätt till. Kolla att det finns två vingar och luft i däcken. Plus lite till. Att flygplanet inte är skadat, typ att någon har backat i det med ett servicefordon eller liknande. Att det inte finns snö i vägen någonstans, att det inte ligger någon olämpligt i bagageluckan, att det finns bränsle och olja och att alla luckor är stängda.
Inne i maskinen var rollerna helt ombytta mot vanligt. Jag skulle preparera load sheet:et. Alltså vikt och balansberäkningen, prata med gaten och kolla hur många passagerare vi har osv.
Första flighten. Fullt hus! Fullbokat plan och lite sena piloter... värsta bästa kombinationen alltså=) Turligt nog hade vi en rutinerad flygvärdinna som tog hand om allt där bak.
När man dessutom är på en helt ny flygplats och ser allt från en ny vinkel så blir man lätt lite tjokad (hur stavas det?)
Anyways, jag fick beröm för att jag kunde så mycket redan. Själv tyckte jag att jag borde kunnat hålla reda på att efter landning måste jag slå av lamporna, men det lyckades jag inte med en enda gång, så det är målet imorgon=) Landningarna gick sådär. Ska nog inte ta mig an någon tävling ännu riktigt. Man är inte så finkänslig i vänster hand som i höger. Men det var ingen katastrof.
Att taxa gick också ganska bra. Lite vingligt ibland kanske, men svårast var nog att svänga runt inne på parkeringen, mellan två flygplan och samtidigt helt vända runt. Ganska häftigt att flygplanet kan vända på en femöring dock. Man kan vrida flygplanet runt ena huvudstället och de sitter ju nästan mitt på planet.
torsdag 10 mars 2011
CRM, crew resource management
Ibland undrar man varför man inte bor i Stockholm. Nu är jag igen uppe klockan 5 för att ta morgonflyget till Stockholm för att ha kurs som börjar klockan 9. Känns lite onödigt att vakna så tidigt, men vad ska man göra.
Dagens utmaningar är CRM, vilket står för crew resource management och betyder att man ska jobba som besättning, inte att det är en enmans-show av kaptenen. Det är ganska smart och jag undrar ibland om det faktiskt är ett så nytt sätt att tänka som "uppfinnaren" vill få det att se ut. För mig är det logiskt att utnyttja alla man kan. Be kabinpersonalen om hjälp där de kan assistera och absolut involvera styman.
Fast det är klart, i vissa kulturer har man ju kvar de gamla värderingarna. I Asien och de föredetta ryska staterna är det fortfarande kaptenens ord som gäller, oavsett hur dumt det är. Ingen styrman från dessa länder skulle någonsin våga kritisera eller påpeka kaptenens beslut. Hans ord är lag!
Men det är det som CRM försöker få slut på. Naturligtvis är det kaptenens ord som är det slutgiltiga, det är hans (eller i mitt fall hennes=) ) beslut att ta, men om det verkar helt åt fanders är det styrmans, flygvärdinnans eller ATCs skyldighet att ifrågasätta det.
Så idag hoppas jag att jag lär mig att hantera krångliga situationer utan att göra något själv;-) Skämt åsido. Jag ska bli den ultimata ledaren, som knappt gör något själv, utan är spindeln i nätet, som delegerar upgifter och som har koll på allt. För det är ju endast då man kan ha koll på allt.
Dagens utmaningar är CRM, vilket står för crew resource management och betyder att man ska jobba som besättning, inte att det är en enmans-show av kaptenen. Det är ganska smart och jag undrar ibland om det faktiskt är ett så nytt sätt att tänka som "uppfinnaren" vill få det att se ut. För mig är det logiskt att utnyttja alla man kan. Be kabinpersonalen om hjälp där de kan assistera och absolut involvera styman.
Fast det är klart, i vissa kulturer har man ju kvar de gamla värderingarna. I Asien och de föredetta ryska staterna är det fortfarande kaptenens ord som gäller, oavsett hur dumt det är. Ingen styrman från dessa länder skulle någonsin våga kritisera eller påpeka kaptenens beslut. Hans ord är lag!
Men det är det som CRM försöker få slut på. Naturligtvis är det kaptenens ord som är det slutgiltiga, det är hans (eller i mitt fall hennes=) ) beslut att ta, men om det verkar helt åt fanders är det styrmans, flygvärdinnans eller ATCs skyldighet att ifrågasätta det.
Så idag hoppas jag att jag lär mig att hantera krångliga situationer utan att göra något själv;-) Skämt åsido. Jag ska bli den ultimata ledaren, som knappt gör något själv, utan är spindeln i nätet, som delegerar upgifter och som har koll på allt. För det är ju endast då man kan ha koll på allt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
