En blog som ger en inblick i livet som pilot och de funderingar som en kvinna gör kring de problem som uppstår i ett sedan länge mansdominerat yrke. På mitt jobb gör vi ingen skillnad på kön, men logistiken runt omkring jobbet, kan ibland skapa problem som absolut inte borde finnas i dagens samhälle.
onsdag 28 september 2011
måndag 12 september 2011
Ojdå, nödrop på grund av bränslebrist.
http://www.svd.se/naringsliv/allt-trangre-i-kinas-luftrum_6444960.svd
I alla fall just den här dagen när det var dåligt väder och en massa flygplan fick ligga i väntläge ovanför flygplatsen för att vänta på bättre väder. De fick vänta så länge att ett flygplan fick anropa nöd på grund av bränslebrist. Det är lag på att man gör det ifall ett jet-flygplan kommer under den magiska gränsen av 30 minuters flygtid kvar. Det är inte särskilt mycket bränsle kvar då och inte heller händer det väldigt ofta att någon måste anropa nöd.
På långa sträckor kan det vara svårt att få med sig extra bränsle. Kanske kabinen är full av passagerare som har väldigt mycket bagage. Då blir flygplanets vikt sådan att man bara kan ta med sig minimalt med bränsle. En vanlig dag räcker det mer än väl, men om det är dåligt väder så att man inte kan landa direkt när man planerat, då kan det bli lite nervöst.
Precis som de skriver i artikeln är det många flygbolag som ber sina piloter att tänka en extra gång innan man tar med sig extra bränsle, därför att planet drar mera soppa om det är tyngre. Det är naturligtvis fortfarande upp till kaptenen att bestämma hur mycket bränsle man ska ha. Och det är inte alltid så lätt att föutse allt som kan hända. Speciellt inte om flygningen är många timmar lång.
Det bränsle som vi har med oss ska räcka till taxi på marken, den planerade flygsträckan samt 5% extra, de "brömda" 30 minutrarna, bränsle till en alternativ flygplats ifall det inte går att landa på destinationen och eventuellt extra bränsle. Så när de stackarna bara hade 18 minuter kvar i tankarna, då var det nog ganska skönt att landa!
fredag 2 september 2011
Dimma igen
Vi bestämde oss för att lämna holdingen och gå till Mariehamn när vi hade 600 kg bränsle kvar. Det betydde rent krasst att vi kunde vänta i 40 minuter.
Efter 25 minuter sa flygledningen till oss att vi fick sjunka för sikten var tillräckligt bra:)
Det såg heltokigt ut när skorstenar och master stack upp genom dimman, den kan bara ha varit ett par meter tjock.
Och hur svårt var det inte att taxa sedan när vi hade landat? Man såg ju bara några lampor framåt, vilket krånglade till det rejält när vi skulle hitta avtagsvägen där vi skulle svänga.
Men det gick!