Har ni sett?!
http://www.sr.se/cgi-bin/goteborg/nyheter/artikel.asp?artikel=3094372
Det är faktiskt ganska vanligt. Man skulle ju kunna tro att små fåglar inte kan vara ett problem för stora flygplan. Eller att de åtminstone skulle försöka hålla sig undan, fåglarna alltså. Det är ju inte särskilt ofta som kamikazefåglarna lyckas träffa motorerna, men desto oftare som de är i vägen och vägrar flytta på sig, trots att vårt flygplan har två stora fläktar som både snurrar fort och som låter en massa.
Alla som någonsin har sagt att vindkraftverk är skadliga för fåglar. Att de inte vågar sig tillbaka till öar där man ställer upp ett vindkraftverk. De har grovt fel, eller det måste vara så att de har fel, för hur kan det annars vara så att fåglar håller till på flygfält? Vilken fågel vågar sig inte nära ett nästan helt tyst vindkraftverk men sitter kvar på startbanan mitt framför ett stort flygplan och flyttar sig inte en millimeter? Man blir förvånad alltså!
Tidigare i våras "bodde" fyra havsörnar på en av flygplatserna vi trafikerar. Eller kanske var det snarare så att de kalasade där. Hur som helst satt de på lamporna som står i "vägkanten" och det liksom verkade som att de väntade på att vi skulle slå någon stackars fågelkrake medvetslös, som örnen sedan kunde festa på. Ibland brukade de ligga och cirkulera på uppgående luftströmmar precis vid inflygningen, bara några meter från flygmaskinen och de flyttade sig inte alls.
Småfåglarna ska vi inte tala om. De måste ju vara dumma. De kan sitta på banan när vi landar. Trots att tornet innan har skjutit varningsskott som ska skrämma bort dem. De sitter kvar på banan fast vi kör ända fram till dem. Ibland får vi stå och vänta. Det liknar en Irländsk fårskock. Vi har ju ingen tuta direkt, så vi kan inte få bort dem.
En del fåglar som sitter på banan och blir skrämda när vi landar, de flyger tillbaka och sätter sig när vi åkt förbi och sitter kvar trots att flygplanet vänder för att taxa tillbaka samma väg vi kommit. Helt klart dumma=)
Jag tycker det verkar som att fåglarna vänjer sig vid nya mänskliga ting.
Mera vindkraft!
fredag 18 september 2009
tisdag 15 september 2009
Är det värt att bli pilot? Fråga från Ulrika
Ulrika sa...
Hej! Jag upptäckte din blogg idag, du är duktig på att skriva :) Jag (samt min sambo) funderar på att bli pilot, men är det värt det? hur trivs du? och hur funkar det i förhållandet tror du om bägge ska vara piloter? hur funkar det om bara en är det? och hur funkar det med framtida barn? äre värt att ta ett stort lån? jag har massa frågor och jag vet självklart att du inte kan svara vad som är bäst för mig (vi alla är ju olika) men tips och tankar skulle jag ändå uppskatta :) tack! /Ulrika
Ja är det värt det? Det är det som är den stora frågan. Men jag tror att jag åtminstone har förutsättning att förklara för dig hur min situation ser ut. Jag är pilot och min sambo är pilot, så det är ju precis det du undrar över=)
Du har några relevanta frågor:
1 trivs jag?
2 fungerar ett förhållande där båda är piloter?
3 fungerar det om bara en är det?
4 pilot och barn?
5 är det värt lånet?
Många av frågorna är subjektiva, men jag ska ge mitt perspektiv på det hela.
1. Att trivas är en fråga om person och en fråga om var man jobbar. Jag har många kollegor som älskar sina jobb och som aldrig skulle byta arbetsgivare, men jag har också vänner som har bytt jobb i snitt en gång per år. (De har varit i branschen ungefär lika länge som jag, mellan 2 och 4 år) Det beror helt på arbetsgivarens policy. Men i flygbranschen kan man inte riktigt välja och vraka utan man hamnar någonstans, beroende på vilka kontakter man har i första hand och hur duktig man är i andra hand. Jobbet blir ju också vad man gör det till och att flyga är helt underbart. Jag skulle inte vilja byta mot något i hela världen! Men samtidigt skule jag gärna ha ett jobb där jag kunde ha ett socialt liv med mina kompisar. Det är en vågskål. Antingen jobbar man 7 dagar och har sedan ledigt 7 dagar, eller så jobbar man alla kvällar och helger, eller kanske alla tidiga mornar. Jag jobbar t ex alltid måndag morgon klockan 6 och alltid fredag kväll till klockan 22, men å andra sidan har jag alltsom oftast helgerna ledigt. Inte för att man kan hitta på så mycket på helgen eftersom jag måste upp vid 5 på måndag morgon;-)
Jag trivs bra. Det är ett kul jobb och ingen dag är egentligen den andra lik, trots att mycket ligger i rutiner. Men man är ganska ensam. Som pilot träffar man bara den andra piloten och kanske att man har lite kontakt med flygvärdinnan i mellanåt. Men man träffar inga andra människor. Det är mycket sittande, så man får lätt ont i ryggen och måste därför lägga en del av sin fritid på träning.
Det som kan vara jobbigt är att branschen suger. Om du har läst tidigare inlägg jag haft på bloggen, samt svar på frågor i högermarginalen förstår du vad jag menar. Branschen är korrupt och det finns ALLTID någon annan som vill göra ditt jobb för halva lönen så man känner sig aldrig riktigt trygg. Folk är villiga att köpa sig före i arbetskön för astronomiska summor, bara för att få sitt första jobb och så länge det är så, kommer man vara tvungen att köpa sin egen rating, alltså utbildning på flygplanstyp.
2 Den här var lättare. Både jag och min sambo är piloter och har varit så i tre år. Altså det funkar. Det man kan tänka på är att om man inte jobbar på samma ställe kan det vara svårt att träffas och om man jobbar på samma ställe kan det också vara svårt att träffas.. någon måste ju jobba, alla kan inte vara lediga samtidigt.
Som jag sa tidigare så jobbar man olika på olika bolag. Det finns de som har fast schema med 7 dagar på och 7 dagar av, eller ett mönster av 5 på-4av-6på-3av eller vad som helst. Sedan finns det också de bolag som inte har något system utan där man får sitt schema, som gäller en månad och man får det kanske ett par veckor innan det börjar gälla.
Om inte båda har samma variant kan det ju bli så att det går ganska lång tid mellan gångerna man ses. Kanske inte båda får jobb i Sverige? Måste den ena pendla, vilket är ganska vanligt i dagens läge, så kanske det blir ännu svårare att få det att passa ihop. En annan grej att tänka på om båda jobbar på samma flygbolag, vad händer om bolaget går i konkurs? Då förlorar man hela familjens inkomst.
3 Här har jag ingen egen erfarenhet, men jag ser vad som händer ute på fältet. De allra flesta piloter har familj och barn och en stor del av de är skilda och bor numera ihop med en flygvärdinna...
Mitt svar: klart att det går om bara den ena är pilot, men mitt råd till dig är att vara piloten;-) Den andra personen blir hemma och tar hand om barnen, helt säkert. Den förälder som är borta blir "the good guy" för att den är borta när den är borta och den är hemma när den är hemma. Den hemmavarande föräldern måste jobba heltid och ta hand om barn och hushåll helt själv under den vecka/ de dagar som den andra är borta och pilotar. (Det blir inte mycket tid över för att vara trevlig mot sina barn. Detta har jag hört av en väninna som jobbar på dagis och har hand om barn där den ena föräldern är borta en vecka och sedan hemma en vecka)
För jag tror att man måste räkna med att pendla till sitt pilotjobb i dagens läge. Det är ytterst få som får bas hemma där de bor. Här där jag jobbar är det mer än hälften som pendlar och de har alla mer än 5 timmars bilfärd hem.
Det man ska tänka på är om den ena blir pilot och är borta mycket, vad gör den som är hemma och hur mycket tycker man om varandra, tror man att det fungerar?!
4 Jag har ju varit inne på barn lite redan. Jag oroar mig faktiskt själv över den saken. För det första har jag hört ett rykte om att flygvärdinnor brukar ha svårt att bli med barn. Det ska ha med att man utsätter sin kropp för tryckförändringar och kosmisk strålning varje dag. Jag vet inte om det är sant, för jag vet ju många flygvärdinnor som har barn. Men det tål att tänkas på. Det är ju värst på långa flygningar, där man flyger på vädigt hög höjd.
Det andra är hur man ska hålla certifikaten vid liv när man är gravid, man får ju inte flyga efter 5e månaden eller nåt sånt. Man kan alltid få dispans om man mår bra osv.. men det är väl olika från person till person. Sedan ska man vara mammaledig och vara hemma och amma, men man måste samtidigt klara av simulatorchecker var 6e månad. Det går om man absolut vill! =)
Sedan är ju frågan hur kul det är att vara mamma till sina barn och sticka på jobb en vecka här och en där. Mina kompisar, som inte är piloter, har ju varit hemma mellan ett och två år med sina barn innan de skickades till dagis. Man kan ju inte vara borta så länge från flygningen, då har man ju gömt allt:-S Dessutom måste man enligt ett myndighetskrav ha minst 3 landningar de senaste 90 dagarna för att få ta med passagerare.. så var 3e månad måste man flyga, annars kostar det bolaget en massa extra... Nåja, det går om man absolut vill! Men det är nog viktigt att den andra parten är medveten om begränsningarna som pilotyrket sätter på mammarollen.
5 Pengar, pengar och åter pengar. Jag skulle önska att våran värld var lite mindre kapitalistisk. Nej lånet är inte värt det. Det finns olika sätt att bli pilot.
Man kan gå den snabba och dyra vägen. En privat skola. Räkna med en totalkostnad på 1 miljon. Utbildningen kostar kanske 5-600 000kr men du kan inte jobba samtidigt, så du måste låna ihop till boendekostnad och mat och sånt.. om inte din partner försörjer dig förstås. Efter avklarad utbildning måste du också köpa en rating som kanske kostar 300 000kr.
Så finns det snikvarianten. En högskola. Det finns en i Sverige vid Lunds universitet och en i Norge vid Tromsö Universitet. Problemet här är att allt är gratis! Hur många som helst söker och endast de "allra bästa" kommer in. Vilka som är bäst är en smaksak och jag håller inte riktigt med att det är de bäst lämpade som kommer in. Anledningen till det är att det är väntetid på några år innan man gjort alla intagningsprov och på den tiden har hälften hunnit tagit en civilingengörsutbildning eller liknande och sedan går de till pilot bara för att de kom in på skolan. (Observera att det naturligtvis inte gäller alla som går på dessa skolor!) Men de har egentligen inget riktigt intresse för att jobba som piloter.
Den tredje varianten är att gå privat. Det tar tid, men man kan jobba samtidigt och då behöver man inte ta något lån. Den privata vägen brukar börja hos någon flygklubb och att man tar ett privat certifikat och därifrån bygger på med flera kurser.
Sådär! Det var svar på frågorna. Mitt tips till dig och din sambo är att fundera länge på konsekvenserna av att en eller båda blir piloter. Vilka prioriteringar har ni vad gäller tid till varandra och till familj. Gillar ni att sova på hotell? Vill ni se världen? Vad är anledningen till att ni vill bli piloter? Vad jobbar ni med idag? Kanske ni hellre vill utveckla den biten än att ni blir borta från varandra under långa perioder. Vilket bolag hoppas ni kunna jobba på? Ta kontakt med någon pilot där och hör hur det är.
Slutligen: Lycka till! Och hör gärna av dig igen med andra frågor eller när du är utbildad pilot=)
Hej! Jag upptäckte din blogg idag, du är duktig på att skriva :) Jag (samt min sambo) funderar på att bli pilot, men är det värt det? hur trivs du? och hur funkar det i förhållandet tror du om bägge ska vara piloter? hur funkar det om bara en är det? och hur funkar det med framtida barn? äre värt att ta ett stort lån? jag har massa frågor och jag vet självklart att du inte kan svara vad som är bäst för mig (vi alla är ju olika) men tips och tankar skulle jag ändå uppskatta :) tack! /Ulrika
Ja är det värt det? Det är det som är den stora frågan. Men jag tror att jag åtminstone har förutsättning att förklara för dig hur min situation ser ut. Jag är pilot och min sambo är pilot, så det är ju precis det du undrar över=)
Du har några relevanta frågor:
1 trivs jag?
2 fungerar ett förhållande där båda är piloter?
3 fungerar det om bara en är det?
4 pilot och barn?
5 är det värt lånet?
Många av frågorna är subjektiva, men jag ska ge mitt perspektiv på det hela.
1. Att trivas är en fråga om person och en fråga om var man jobbar. Jag har många kollegor som älskar sina jobb och som aldrig skulle byta arbetsgivare, men jag har också vänner som har bytt jobb i snitt en gång per år. (De har varit i branschen ungefär lika länge som jag, mellan 2 och 4 år) Det beror helt på arbetsgivarens policy. Men i flygbranschen kan man inte riktigt välja och vraka utan man hamnar någonstans, beroende på vilka kontakter man har i första hand och hur duktig man är i andra hand. Jobbet blir ju också vad man gör det till och att flyga är helt underbart. Jag skulle inte vilja byta mot något i hela världen! Men samtidigt skule jag gärna ha ett jobb där jag kunde ha ett socialt liv med mina kompisar. Det är en vågskål. Antingen jobbar man 7 dagar och har sedan ledigt 7 dagar, eller så jobbar man alla kvällar och helger, eller kanske alla tidiga mornar. Jag jobbar t ex alltid måndag morgon klockan 6 och alltid fredag kväll till klockan 22, men å andra sidan har jag alltsom oftast helgerna ledigt. Inte för att man kan hitta på så mycket på helgen eftersom jag måste upp vid 5 på måndag morgon;-)
Jag trivs bra. Det är ett kul jobb och ingen dag är egentligen den andra lik, trots att mycket ligger i rutiner. Men man är ganska ensam. Som pilot träffar man bara den andra piloten och kanske att man har lite kontakt med flygvärdinnan i mellanåt. Men man träffar inga andra människor. Det är mycket sittande, så man får lätt ont i ryggen och måste därför lägga en del av sin fritid på träning.
Det som kan vara jobbigt är att branschen suger. Om du har läst tidigare inlägg jag haft på bloggen, samt svar på frågor i högermarginalen förstår du vad jag menar. Branschen är korrupt och det finns ALLTID någon annan som vill göra ditt jobb för halva lönen så man känner sig aldrig riktigt trygg. Folk är villiga att köpa sig före i arbetskön för astronomiska summor, bara för att få sitt första jobb och så länge det är så, kommer man vara tvungen att köpa sin egen rating, alltså utbildning på flygplanstyp.
2 Den här var lättare. Både jag och min sambo är piloter och har varit så i tre år. Altså det funkar. Det man kan tänka på är att om man inte jobbar på samma ställe kan det vara svårt att träffas och om man jobbar på samma ställe kan det också vara svårt att träffas.. någon måste ju jobba, alla kan inte vara lediga samtidigt.
Som jag sa tidigare så jobbar man olika på olika bolag. Det finns de som har fast schema med 7 dagar på och 7 dagar av, eller ett mönster av 5 på-4av-6på-3av eller vad som helst. Sedan finns det också de bolag som inte har något system utan där man får sitt schema, som gäller en månad och man får det kanske ett par veckor innan det börjar gälla.
Om inte båda har samma variant kan det ju bli så att det går ganska lång tid mellan gångerna man ses. Kanske inte båda får jobb i Sverige? Måste den ena pendla, vilket är ganska vanligt i dagens läge, så kanske det blir ännu svårare att få det att passa ihop. En annan grej att tänka på om båda jobbar på samma flygbolag, vad händer om bolaget går i konkurs? Då förlorar man hela familjens inkomst.
3 Här har jag ingen egen erfarenhet, men jag ser vad som händer ute på fältet. De allra flesta piloter har familj och barn och en stor del av de är skilda och bor numera ihop med en flygvärdinna...
Mitt svar: klart att det går om bara den ena är pilot, men mitt råd till dig är att vara piloten;-) Den andra personen blir hemma och tar hand om barnen, helt säkert. Den förälder som är borta blir "the good guy" för att den är borta när den är borta och den är hemma när den är hemma. Den hemmavarande föräldern måste jobba heltid och ta hand om barn och hushåll helt själv under den vecka/ de dagar som den andra är borta och pilotar. (Det blir inte mycket tid över för att vara trevlig mot sina barn. Detta har jag hört av en väninna som jobbar på dagis och har hand om barn där den ena föräldern är borta en vecka och sedan hemma en vecka)
För jag tror att man måste räkna med att pendla till sitt pilotjobb i dagens läge. Det är ytterst få som får bas hemma där de bor. Här där jag jobbar är det mer än hälften som pendlar och de har alla mer än 5 timmars bilfärd hem.
Det man ska tänka på är om den ena blir pilot och är borta mycket, vad gör den som är hemma och hur mycket tycker man om varandra, tror man att det fungerar?!
4 Jag har ju varit inne på barn lite redan. Jag oroar mig faktiskt själv över den saken. För det första har jag hört ett rykte om att flygvärdinnor brukar ha svårt att bli med barn. Det ska ha med att man utsätter sin kropp för tryckförändringar och kosmisk strålning varje dag. Jag vet inte om det är sant, för jag vet ju många flygvärdinnor som har barn. Men det tål att tänkas på. Det är ju värst på långa flygningar, där man flyger på vädigt hög höjd.
Det andra är hur man ska hålla certifikaten vid liv när man är gravid, man får ju inte flyga efter 5e månaden eller nåt sånt. Man kan alltid få dispans om man mår bra osv.. men det är väl olika från person till person. Sedan ska man vara mammaledig och vara hemma och amma, men man måste samtidigt klara av simulatorchecker var 6e månad. Det går om man absolut vill! =)
Sedan är ju frågan hur kul det är att vara mamma till sina barn och sticka på jobb en vecka här och en där. Mina kompisar, som inte är piloter, har ju varit hemma mellan ett och två år med sina barn innan de skickades till dagis. Man kan ju inte vara borta så länge från flygningen, då har man ju gömt allt:-S Dessutom måste man enligt ett myndighetskrav ha minst 3 landningar de senaste 90 dagarna för att få ta med passagerare.. så var 3e månad måste man flyga, annars kostar det bolaget en massa extra... Nåja, det går om man absolut vill! Men det är nog viktigt att den andra parten är medveten om begränsningarna som pilotyrket sätter på mammarollen.
5 Pengar, pengar och åter pengar. Jag skulle önska att våran värld var lite mindre kapitalistisk. Nej lånet är inte värt det. Det finns olika sätt att bli pilot.
Man kan gå den snabba och dyra vägen. En privat skola. Räkna med en totalkostnad på 1 miljon. Utbildningen kostar kanske 5-600 000kr men du kan inte jobba samtidigt, så du måste låna ihop till boendekostnad och mat och sånt.. om inte din partner försörjer dig förstås. Efter avklarad utbildning måste du också köpa en rating som kanske kostar 300 000kr.
Så finns det snikvarianten. En högskola. Det finns en i Sverige vid Lunds universitet och en i Norge vid Tromsö Universitet. Problemet här är att allt är gratis! Hur många som helst söker och endast de "allra bästa" kommer in. Vilka som är bäst är en smaksak och jag håller inte riktigt med att det är de bäst lämpade som kommer in. Anledningen till det är att det är väntetid på några år innan man gjort alla intagningsprov och på den tiden har hälften hunnit tagit en civilingengörsutbildning eller liknande och sedan går de till pilot bara för att de kom in på skolan. (Observera att det naturligtvis inte gäller alla som går på dessa skolor!) Men de har egentligen inget riktigt intresse för att jobba som piloter.
Den tredje varianten är att gå privat. Det tar tid, men man kan jobba samtidigt och då behöver man inte ta något lån. Den privata vägen brukar börja hos någon flygklubb och att man tar ett privat certifikat och därifrån bygger på med flera kurser.
Sådär! Det var svar på frågorna. Mitt tips till dig och din sambo är att fundera länge på konsekvenserna av att en eller båda blir piloter. Vilka prioriteringar har ni vad gäller tid till varandra och till familj. Gillar ni att sova på hotell? Vill ni se världen? Vad är anledningen till att ni vill bli piloter? Vad jobbar ni med idag? Kanske ni hellre vill utveckla den biten än att ni blir borta från varandra under långa perioder. Vilket bolag hoppas ni kunna jobba på? Ta kontakt med någon pilot där och hör hur det är.
Slutligen: Lycka till! Och hör gärna av dig igen med andra frågor eller när du är utbildad pilot=)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
