Alex Schulmans kolumn "piloter tar livet av mig"

Hahahahaha! Jag skrattar så jag får ont i magen när jag läser denna kolumn.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/alexschulman/article7726157.ab

Jag anar och hoppas på lite ironi även om det också är möjligt att han är flygrädd. Det som är roligt är att jag känner igen karaktärerna han pratar om, även om det inte finns några piloter som medvetet söker upp turbulens på radarn eller vill chansa lite med passagerarnas säkerhet, så finns det ju de kaptener som tar varje tillfälle i akt att få dra på motorerna utan att stanna först på startbanan.
Men, till vårat försvar, måste jag också få påpeka att det ibland är trafikbilden som styr om vi drar iväg utan att stanna först på startbanan eller svänger tidigt efter start. Jag har dock aldrig varit med om att vi svängt innan vi tagit upp landningsstället=) Det finns ju myndighetsbestämmelser för sånt och det är kanske tur;-)

Trafikbilden jag pratar om är att tornet kanske vill få iväg oss innan en radda med landande plan kommer in, så vi slipper vänta i 10 minuter, då kan de fråga om vi är "ready for immediate take off". Om vi måste svänga tidigt efter start, som ganska ofta sker på Arlanda, är det oftast för att ett större, eller åtminstone snabbare flygplan ska starta efter oss.

Den typen av hipp-som-happ-pilot tycker också om att börja svänga precis när han lämnat marken. Landningshjulen har inte ens börjat veckla ihop sig innan han ska börja gira och hålla på. Då vet man: det här blir en fasansfull flygning. Den här piloten är så funtad att han kollar på radarn och söker upp turbulensen, siktar in sig och går till frontalangrepp, för han går i gång på faror.

Schulman har säkert helt rätt att många piloter går igång på faror, men bara så länge de endast är tänkbara och inte ett faktum. De är helt skrämmande hur fort man går från att vara kaxig och självsäker till att bli allert och kunna höra sitt eget hjärta slå. Adrenalin! Kroppens försvarmekanismer är helt klart inte designade för alla situationer vi utsätter oss för. Alla faror är roliga så länge man VET att det inte är farligt på rikigt.

Gröna Lunds nya åkatraktion är ett lysande exempel. Jag skrattade hela vägen. Skulle mitt flygplan bete sig likadant, skulle jag snarare vara rädd.
 
Det är ju tur att Schulmans dotter har lärt honom att turbulens är precis lika roligt som en karusell!

Funderar på att ta ett ATPL..?

Jag har fått en fråga på fnul.se enligt ovan. Men jag tror att det är något fel på sidan, så att jag inte kan svara. Så mitt svar kommer här.


Jag är kanske rätt och samtidigt fel person att fråga. Jag är precis i ett skede i livet där jag funderar på om jag ska fortsätta som pilot... alls...

Jag tror att om man verkligen vill, så finns det inga hinder att vara kvinna och pilot. Jag menar med graviditeter och liknande. Jag tror att de allra flesta bolag idag helst ser att du inte skaffar barn och är borta, men att de samtidigt är mänskliga och förstår och gläds med dig.

Vad gäller mandominansen så är det ju bara så. Om du har tur så kommer du till ett bolag där det finns några flera som dig=) Jag har inte träffat särskilt många (manliga) piloter som ogillar kvinnor. Det finns några få, men de allra flesta tycker att det är roligt att inte alltid bara ha killar omkring sig. Och flygvärdinnor och incheckningspersonal kommer garanterat att gilla dig och stå på din sida;-)

Anledningen till att jag funderar på OM jag ska fortsätta jobba som pilot är helt och hållet arbetstiderna. Det finns två varianter idag. Det ena är feeder-traffic. Från de mindre flygplatserna i landet in till de större hubbarna. Alltså typ från Sveg eller Borlänge in till Stockholm. Det andra är lite längre rutter ut i Europa eller resten av världen från exempelvis Stockholm.

I det första alternativet kan du räkna med att ha ganska korta arbetsdagar, men antingen börjar du hur tidigt som helst, eller så slutar du hur sent som helst. Eller däremellan kan du räkna med att du jobbar hela dagen, 12 timmar, varav ungefär 3 är i flygplan och resten är i någon liten håla någonstans i Sveriges utkanter. I ett sånt här bolag får du också räkna med att bolaget hoppas att du ställer upp på precis vad som helst, schemändringar stup i kvarten, gärna bara någon dag före eller att du måste sova borta varannan natt.

I det andra alternativet jobbar du antingen exakt 12 timmar varje dag, du är helt slut när du kommer hem och hinner bara få i dig lite mat innan du måste sova igen för att orka upp till nästa dag. Eller så flyger du till något varmt och skönt ställe, stannar där en vecka och åker sedan hem för ett par dagar.

Man ska ha lite tur att få precis det jobb som man vill och för att få det att fungera med familjelivet.

Räkna också med att inte vara hemma särskilt mycket. De allra flesta piloter ser sina barn endast någon gång ibland. Jag har kollegor som endast kommer hem till sina familjer natten mellan lördag och söndag. Som måste ringa hem på fredag vid lunchtid och säga att jag kommer inte hem ikväll som jag lovade, jag måste jobba över.
 
Jag funderar på om jag inte vill se mina barn mera än så. Vad är det för mamma som är borta hela tiden...??
 
Men jag är helt säker på att det går att få det att fungera! Om man vill och har en förstående familj.
 
Väldigt många av mina kollegor har också bytt partner. Om det beror på att de aldrig är hemma eller annat kan jag inte svara på.
 
Men något jag är säker på är: att vara pilot är inte bara ett yrke, det är en livsstil.
 
Jag föreslår att du tänker igenom mycket noga vad som är viktigt för dig i livet. Då kommer du säkert fram till vad du ska prioritera och vad du kanske måste ta bort. Tex, vill du kunna träffa dina kompisar ibland? Glöm att du är ledig på fredag kväll och på lördag kan du inte gå ut för du börjar klockan 5 på måndag morgon och det fungerar inte i längden att snitta på 4 timmars nattsömn.
 
Mitt råd är att du ska fundera, bara du kan bestämma vad som är viktigast för dig. Men om du är det minsta osäker, lägg inte ut flera hundra tusen på en utbildning. Det är mycket pengar och det är knappt värt det. Vissa stunder är naturligtvis precis sådär härliga som man trodde, men många dagar ser likadana ut också. Tro mig när jag säger att man kan tröttna på att flyga! Man är ganska ensam därframme, trots att man är två.
 
Lycka till!