Såklart! Enligt statistiken är ju 20-25% av alla människor flygrädda och nästan på var och varannan flygning så finns det någon rädd passagerare ombord. Många är till och med så rädda att de inte vågar transportera sig med flygplan överhuvudtaget.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=114&artikel=4796810
I den här artikeln skriver de att en av passagerarna vittnar om att många var rädda och grät ombord, när det hade fått reda på att flygplanet hade problem med en klaff på ena vingen och därför beslutade piloterna att gå tillbaka till Arlanda istället för att landa i Umeå.
Jag tror att flygrädsla till stor del handlar om okunskap. Det man inte vet, fantiserar man om och det blir ofta mycket värre än verkligheten. Men det finns hjälp att få. Många flygbolag erbjuder kurser man kan gå, där man får träffa både piloter och tekniker och andra som jobbar i flygbranschen. Man kan ställa frågor och man får se hur det går till med en flygning.
Enligt Göteborg city airports hemsida så är det väldigt säkert att flyga:
Det är säkert att flyga. Forskaren i psykologi Gunilla Amnér påpekar att det är 29 gånger säkrare att flyga än att köra bil och till och 18 gånger säkrare än att stanna hemma (många olyckor inträffar som bekant i hemmet).
och ändå är många rädda.
Du kanske kan få lite hjälp på vägen genom att läsa den här bloggen:
http://flygradsla.blogspot.com/
tisdag 22 november 2011
söndag 20 november 2011
Swedish biofuels
Oj det här vad en bra nyhet. Boeing tillsammans med det svenska företaget Swedish biofuel har utvecklat en flygbränsle som är baserat på skogsråvara istället för olja. Green thinking, here we come!
http://www.skogsaktuellt.se/?p=39313&pt=108&m=1422
http://www.skogsaktuellt.se/?p=39313&pt=108&m=1422
onsdag 5 oktober 2011
En MD11
När vi stod vid banan och väntade på att få starta kom en stor MD11 uppglidandes vid sidan av oss. Den är så himla stor alltså. Det skulle säkert få plats tre stycken av oss på längden och dessutom kunde vi ju från flight deck se rakt under deras kärra:)
Sedan när vi ställde upp på banan så vinkade piloterna ner till oss. Haha!
onsdag 28 september 2011
måndag 12 september 2011
Ojdå, nödrop på grund av bränslebrist.
I en artikel i Svenska dagbladet skriver de att det är trångt i Kinas luftrum.
http://www.svd.se/naringsliv/allt-trangre-i-kinas-luftrum_6444960.svd
I alla fall just den här dagen när det var dåligt väder och en massa flygplan fick ligga i väntläge ovanför flygplatsen för att vänta på bättre väder. De fick vänta så länge att ett flygplan fick anropa nöd på grund av bränslebrist. Det är lag på att man gör det ifall ett jet-flygplan kommer under den magiska gränsen av 30 minuters flygtid kvar. Det är inte särskilt mycket bränsle kvar då och inte heller händer det väldigt ofta att någon måste anropa nöd.
På långa sträckor kan det vara svårt att få med sig extra bränsle. Kanske kabinen är full av passagerare som har väldigt mycket bagage. Då blir flygplanets vikt sådan att man bara kan ta med sig minimalt med bränsle. En vanlig dag räcker det mer än väl, men om det är dåligt väder så att man inte kan landa direkt när man planerat, då kan det bli lite nervöst.
Precis som de skriver i artikeln är det många flygbolag som ber sina piloter att tänka en extra gång innan man tar med sig extra bränsle, därför att planet drar mera soppa om det är tyngre. Det är naturligtvis fortfarande upp till kaptenen att bestämma hur mycket bränsle man ska ha. Och det är inte alltid så lätt att föutse allt som kan hända. Speciellt inte om flygningen är många timmar lång.
Det bränsle som vi har med oss ska räcka till taxi på marken, den planerade flygsträckan samt 5% extra, de "brömda" 30 minutrarna, bränsle till en alternativ flygplats ifall det inte går att landa på destinationen och eventuellt extra bränsle. Så när de stackarna bara hade 18 minuter kvar i tankarna, då var det nog ganska skönt att landa!
http://www.svd.se/naringsliv/allt-trangre-i-kinas-luftrum_6444960.svd
I alla fall just den här dagen när det var dåligt väder och en massa flygplan fick ligga i väntläge ovanför flygplatsen för att vänta på bättre väder. De fick vänta så länge att ett flygplan fick anropa nöd på grund av bränslebrist. Det är lag på att man gör det ifall ett jet-flygplan kommer under den magiska gränsen av 30 minuters flygtid kvar. Det är inte särskilt mycket bränsle kvar då och inte heller händer det väldigt ofta att någon måste anropa nöd.
På långa sträckor kan det vara svårt att få med sig extra bränsle. Kanske kabinen är full av passagerare som har väldigt mycket bagage. Då blir flygplanets vikt sådan att man bara kan ta med sig minimalt med bränsle. En vanlig dag räcker det mer än väl, men om det är dåligt väder så att man inte kan landa direkt när man planerat, då kan det bli lite nervöst.
Precis som de skriver i artikeln är det många flygbolag som ber sina piloter att tänka en extra gång innan man tar med sig extra bränsle, därför att planet drar mera soppa om det är tyngre. Det är naturligtvis fortfarande upp till kaptenen att bestämma hur mycket bränsle man ska ha. Och det är inte alltid så lätt att föutse allt som kan hända. Speciellt inte om flygningen är många timmar lång.
Det bränsle som vi har med oss ska räcka till taxi på marken, den planerade flygsträckan samt 5% extra, de "brömda" 30 minutrarna, bränsle till en alternativ flygplats ifall det inte går att landa på destinationen och eventuellt extra bränsle. Så när de stackarna bara hade 18 minuter kvar i tankarna, då var det nog ganska skönt att landa!
fredag 2 september 2011
Dimma igen
Tjock dimma i Helsingfors! Herregud! Så extremt dålig sikt att vi inte ens fick påbörja inflygningen, inte ens sjunka ner mot flygplatsen. 200 meter sikt, vi måste ha 550:( vi låg i holding i 30 minuter. Samtidigt lyssnade vi på vädret för Tammerfors, Åbo och Mariehamn för att se vart vi skulle gå ifall sikten inte blev bättre.
Vi bestämde oss för att lämna holdingen och gå till Mariehamn när vi hade 600 kg bränsle kvar. Det betydde rent krasst att vi kunde vänta i 40 minuter.
Efter 25 minuter sa flygledningen till oss att vi fick sjunka för sikten var tillräckligt bra:)
Det såg heltokigt ut när skorstenar och master stack upp genom dimman, den kan bara ha varit ett par meter tjock.
Och hur svårt var det inte att taxa sedan när vi hade landat? Man såg ju bara några lampor framåt, vilket krånglade till det rejält när vi skulle hitta avtagsvägen där vi skulle svänga.
Men det gick!
onsdag 31 augusti 2011
Dagens utsikt
tisdag 30 augusti 2011
Två kaptener
Idag har jag flugit med en annan kapten som styrman. Det har gått ovanligt bra:) normalt brukar man glömma en massa saker för att båda tror att den andra gjort det, men inte idag.
måndag 29 augusti 2011
Vi hade iaf tur med vädret
Måndag morgon!
Behöver jag säga något mer. Allt som kan gå fel har nog gått fel.
Först hade rampen kört fram fel flyg och blev jättesura när de skulle behöva flytta på dem, så vi bestämde oss för att ta det som stod först.
Det visade sig att planet hade fel på stall warning systemet, så vi fick ringa och väcka teknikern, som sa att det var ju bara att flytta två rör som sitter på utsidan av flygplanet. De mäter flygplanets vinkel relativt vinden och om de står åt var sitt håll funkar inte systemet. De kan ju bara stå åt var sitt håll på marken, därför hade jag aldrig råkat ut för detta förr.
Men så säger han också att vi inte kunde ta det flygplanet till stockholm, eftersom det andra absolut inte fick åka till Helsingfors, så då måste vi ändå byta plan. Typiskt!
Rampen suckar och vi blir sena.. Måndag morgon!
Nästa grej som går fel är att vi håller på att krocka med en fågel som förskräckt flyger framför oss när vi ska starta. Som tur är missar vi den precis:)
Det är iaf ingen dimma idag:)
Behöver jag säga något mer. Allt som kan gå fel har nog gått fel.
Först hade rampen kört fram fel flyg och blev jättesura när de skulle behöva flytta på dem, så vi bestämde oss för att ta det som stod först.
Det visade sig att planet hade fel på stall warning systemet, så vi fick ringa och väcka teknikern, som sa att det var ju bara att flytta två rör som sitter på utsidan av flygplanet. De mäter flygplanets vinkel relativt vinden och om de står åt var sitt håll funkar inte systemet. De kan ju bara stå åt var sitt håll på marken, därför hade jag aldrig råkat ut för detta förr.
Men så säger han också att vi inte kunde ta det flygplanet till stockholm, eftersom det andra absolut inte fick åka till Helsingfors, så då måste vi ändå byta plan. Typiskt!
Rampen suckar och vi blir sena.. Måndag morgon!
Nästa grej som går fel är att vi håller på att krocka med en fågel som förskräckt flyger framför oss när vi ska starta. Som tur är missar vi den precis:)
Det är iaf ingen dimma idag:)
fredag 26 augusti 2011
Mer eller mindre helt vanlig fredag
Alla är trötta och gör små obetydliga fel. Typiskt för sista dagen på en arbetsvecka. Tex pratar på fel frekvens, eller glömmer sätta på värmen till vattnet så att kaffet kallnar:)
Men förutom det så finns det inte mycket att haka upp sig på idag.
Endast mycket få Pax, inga förseningar. Inte ens vädret kan man klaga på för det är endast disigt.
Det enda kanske skulle vara den passagerare som trots att motorerna var igång satt med lap top'en i knät och när flygvärdinnan sa att vi väntar bara på dig nu, svarade jaha! och fortsatte knappa utan att stänga av datorn.
Hon hade ju iaf inte särskilt bråttom till Stockholm:)
Men förutom det så finns det inte mycket att haka upp sig på idag.
Endast mycket få Pax, inga förseningar. Inte ens vädret kan man klaga på för det är endast disigt.
Det enda kanske skulle vara den passagerare som trots att motorerna var igång satt med lap top'en i knät och när flygvärdinnan sa att vi väntar bara på dig nu, svarade jaha! och fortsatte knappa utan att stänga av datorn.
Hon hade ju iaf inte särskilt bråttom till Stockholm:)
torsdag 25 augusti 2011
Kaotisk morgon
20 minuter till nästa avgång! Ingen stress😉
Det kan vara svårt att tro det, men vi kom iväg på tid.😎
onsdag 24 augusti 2011
Dimma på hemmaplan
tisdag 23 augusti 2011
Dimma
Som rullade in precis när vi hade startat första motorn. Sedan fick vi stå och vänta i 15 minuter på att den skulle lätta tillräckligt för start.
E de inte typiskt så säg!
Resten av dagen har vi liksom hängt på efterkälken hela tiden.
Jaja ,så är det ibland😊
E de inte typiskt så säg!
Resten av dagen har vi liksom hängt på efterkälken hela tiden.
Jaja ,så är det ibland😊
måndag 22 augusti 2011
Stressig morgon
Mycket stressig morgon med full kabin, fullt bagageutrymme och alldeles för kort flygning för att göra av med något bränsle alls.
Efter att ha räknat tre gånger på balansen insåg vi att vi kan inte ta allt bagage, vems väska ska vi lämna? Strax efter det säger incheckningen att det är tre personer som inte kommit. Bra! Då kan vi ta 250 kg bagage till:)
😁När allt väl var lastat såg det ut som att planet skulle tippa bakåt. Vi låg precis på bakre gränsen av balansen.
När passagerarna gick av var vi tvungna att börja bakifrån. De som satt längst fram fick sitta kvar tills alla andra gått av planet så att det inte skulle sätta sig på rumpan.
Är det kanske måndag morgon? Ja det är det!😄
Efter att ha räknat tre gånger på balansen insåg vi att vi kan inte ta allt bagage, vems väska ska vi lämna? Strax efter det säger incheckningen att det är tre personer som inte kommit. Bra! Då kan vi ta 250 kg bagage till:)
😁När allt väl var lastat såg det ut som att planet skulle tippa bakåt. Vi låg precis på bakre gränsen av balansen.
När passagerarna gick av var vi tvungna att börja bakifrån. De som satt längst fram fick sitta kvar tills alla andra gått av planet så att det inte skulle sätta sig på rumpan.
Är det kanske måndag morgon? Ja det är det!😄
fredag 19 augusti 2011
Hösten är här
Och det med dunder och brak och regn och rusk. Halv storm och grått:(
Typiskt på en fredag när folk åker bort till helgen och hoppas få ha några sköna lediga dagar.
Typiskt på en fredag när folk åker bort till helgen och hoppas få ha några sköna lediga dagar.
torsdag 18 augusti 2011
Fint besök på hemmaplan
Man vet att det är fint besök på väg när kaptenen är ute först och lastar av väskorna. När han dessutom tar alla 3! passagerare i hand när de kommer ner för trappan och visar de vägen in så de ska hitta sitt bagage... fint folk jo! Inte hos oss, men hos flygplanet som parkerat bredvid oss.😀
Teknik
Jaha då börjar man dagen med att gå ut till planet i god tid och förbereda och vad får man för det? Jo tekniska problem! Ena pilotens alla instrument som visar flygplanets orientering i rummet har slutat fungera. Vi får inte flyga med det såklart, men man kan flytta över informationen från den andra pilotens instrument under förutsättning att det är fint väder.
Typiskt! Jag som inte ens hade särskilt mycket lust att jobba idag och så ska man behöva dras med ett fel hela dagen!
Ringer till teknikern och undrar om han kan hjälpa till. Prova att slå av all ström och sedan på igen. Ok, det verkar inte funka! Dra några säkringar! Ok, det funkar inte heller.
Nu verkar det som att teknikerna inte kan fixa problemet så den här kärran står helt stilla. Då är det bara att sitta på rumpan och vänta.
Nu har vi väntat i snart 2 timmar. Op säger att det ska komma ett annat flygplan hit som vi får ta över. Sedan får vi flyga det vi skulle ha gjort. Det betyder inprincip 2 timmars övertid. Jag räknar med att komma hem ungefär vid midnatt. Jag vet att de där sista timmarna på kvällen inte blir särskilt roliga. Då vill alla bara hem. Och fram till dess kommer vi ha stressat som tusan för att få allt att gå ihop.
Det värsta är nästan att man inte vet nått. Vet inte vad som kommer hända eller när. Kommer det något nytt flyg? Ska jag ta över eller kommer den besättningen som kommer hit fortsätta? Hur länge ska jag jobba ikväll? Får jag någon middag? Närdå?
Oftast tänker man inte så mycket på det som passagerare, att även besättningen blir lidande vid förseningar. 😐
Typiskt! Jag som inte ens hade särskilt mycket lust att jobba idag och så ska man behöva dras med ett fel hela dagen!
Ringer till teknikern och undrar om han kan hjälpa till. Prova att slå av all ström och sedan på igen. Ok, det verkar inte funka! Dra några säkringar! Ok, det funkar inte heller.
Nu verkar det som att teknikerna inte kan fixa problemet så den här kärran står helt stilla. Då är det bara att sitta på rumpan och vänta.
Nu har vi väntat i snart 2 timmar. Op säger att det ska komma ett annat flygplan hit som vi får ta över. Sedan får vi flyga det vi skulle ha gjort. Det betyder inprincip 2 timmars övertid. Jag räknar med att komma hem ungefär vid midnatt. Jag vet att de där sista timmarna på kvällen inte blir särskilt roliga. Då vill alla bara hem. Och fram till dess kommer vi ha stressat som tusan för att få allt att gå ihop.
Det värsta är nästan att man inte vet nått. Vet inte vad som kommer hända eller när. Kommer det något nytt flyg? Ska jag ta över eller kommer den besättningen som kommer hit fortsätta? Hur länge ska jag jobba ikväll? Får jag någon middag? Närdå?
Oftast tänker man inte så mycket på det som passagerare, att även besättningen blir lidande vid förseningar. 😐
onsdag 17 augusti 2011
söndag 14 augusti 2011
fartkänsa precis ovan molnen
Det är en sån frihetskänsla att flyga precis ovanför molnen. Man får sån fartkänsla när allt susar förbi i en väldans fart.
lördag 13 augusti 2011
Livsnjutare
Min styrman sa just: alltså, det kan ju inte bli bättre. Vi har mer eller mindre fri tillgång till kaffe och geischa (godis), och bra utsikt!
Man borde nog lära sig att uppskatta livet mera.
Man borde nog lära sig att uppskatta livet mera.
fredag 12 augusti 2011
torsdag 11 augusti 2011
onsdag 10 augusti 2011
tisdag 9 augusti 2011
Kaos
Jag bytte pass med en kollega idag. Jag har flugit samma rutt hela sommaren, eftersom det mesta andra har haft sommaruppehåll. Så idag tyckte jag att jag behövde lite omväxling.
Vad händer?
Jo totalt kaos:)
När man kommer till jobbet säger teknikern att en boot på propellern har brunnit. Antagligen på grund av kortslutning i avisningen. Men avisningen fungerar ändå, vilket den inte borde göra. Utan avisning får man inte flyga i is-förhållanden. Ute råder hetskt sommarväder med åskmoln och regnskurar (inne i dem finns det garanterat is). Härligt!
Senare under kvällen är det inplanerat att vi ska byta flygmaskin på grund av teknik på den vi har:)
Vi försöker fixa till det så att vi kan byta vid första stoppet. Det går bra.
Dock får vi parkera någonstans där jag aldrig har varit förut. Det ösregnar så att man inte ser ut genom fönstret vart vägen går. När vi väl parkerat är bussen på plats som ska hämta paxen men ingen ramp som kan ta hand om väskorna och ingen som kommer och möter vårt UM (ensamåkande barn).
Vi måste också vänta på att själva bli hämtade och ta med all catering som flygvärdinnan har. Bära fram och tillbaka i regnet.
När vi nu sitter på op får vi höra att vårt nya flygplan inte ens startat från den flygplats där det nu står....
Varför bytte jag pass nu igen?
Vad händer?
Jo totalt kaos:)
När man kommer till jobbet säger teknikern att en boot på propellern har brunnit. Antagligen på grund av kortslutning i avisningen. Men avisningen fungerar ändå, vilket den inte borde göra. Utan avisning får man inte flyga i is-förhållanden. Ute råder hetskt sommarväder med åskmoln och regnskurar (inne i dem finns det garanterat is). Härligt!
Senare under kvällen är det inplanerat att vi ska byta flygmaskin på grund av teknik på den vi har:)
Vi försöker fixa till det så att vi kan byta vid första stoppet. Det går bra.
Dock får vi parkera någonstans där jag aldrig har varit förut. Det ösregnar så att man inte ser ut genom fönstret vart vägen går. När vi väl parkerat är bussen på plats som ska hämta paxen men ingen ramp som kan ta hand om väskorna och ingen som kommer och möter vårt UM (ensamåkande barn).
Vi måste också vänta på att själva bli hämtade och ta med all catering som flygvärdinnan har. Bära fram och tillbaka i regnet.
När vi nu sitter på op får vi höra att vårt nya flygplan inte ens startat från den flygplats där det nu står....
Varför bytte jag pass nu igen?
måndag 8 augusti 2011
Schematrassel
Vi trodde att vi skulle flyga till Helsingfors, stanna där i 3 timmar och sedan flyga tillbaka hem. När vi landat säger gaten dock att alla passagerare är här och vi ska vända direkt. Mycket underligt! På vårt schema står det paus. Flygtornet har en färdplan mycket senare och OP undrar vad som händer riktigt.
Någonstans har något gått snett.
Vi fick sedan vänta 40 min på att Op skulle fixa till det hela så att i hade en färdplan, medan de stackars passagerarna inte förstod någonting.
Det slutade gott med endast 20 minuters försening för dem.
Någonstans har något gått snett.
Vi fick sedan vänta 40 min på att Op skulle fixa till det hela så att i hade en färdplan, medan de stackars passagerarna inte förstod någonting.
Det slutade gott med endast 20 minuters försening för dem.
onsdag 3 augusti 2011
Tcas bild- hur undvika kollisioner mellan två flygplan i luften
TCAS, eller ACAS airborne collision avoidance system är ett system som moderna trafikflygplan har för att undvika midair kollisioner. På denna skärm kan vi se riktning och relativ höjd till flygplanen i vår omgivning. Försättningen är att de har sin transponder på dock. En del småflygplan har ingen transponder eller använder den inte och då kan vi klart inte se dessa flygplan.
Den senaste varianten av TCAS gör dessutom att flygplanen "pratar" med varandra. "Du stiger, så sjunker jag" i princip. Väldigt praktiskt!
fredag 15 juli 2011
Världens gulligaste tant
När värmen är som hetast på dagen vill man helst bara svalka sig med ett dopp i sjön, men trots att temperaturen ligger någonstans mellan 30 och 40 grader inne på mitt kontor, måste jag säga att det värmde mitt hjärta när flygvärdinna kom in efter landning med en hälsning från en av passagerarna: "det är en väldigt duktig flicka, det där" löd hälsningen till chauffören:)
onsdag 25 maj 2011
flyg stoppat på grund av aska
Då har man varit uppe sedan klockan 5 och bara kommit till Arlanda, knappt 30 minuter flygning. Sedan blev vi stoppade av askan! Ingen vet väl egentligen hur farligt det kan vara, eller hur stora koncentrationer det är i de så kallade molnen. Det verkar faktiskt vara stor osäkerhet i prognoserna. Så det bästa är att hålla sig undan tror jag.
Har just varit en runda på arlanda och en hel del flighter är inställda.
Hoppas att vi kommer hem igen bara.
Har just varit en runda på arlanda och en hel del flighter är inställda.
Hoppas att vi kommer hem igen bara.
söndag 1 maj 2011
hopp om att få veta vad som hände Air France planet som störtade utanför Brasilien.
http://svenska.yle.fi/nyheter/artikel.php?id=214896
Nu har man hittat båda de svarta lådorna från Air France planet som störtade utanför Brasiliens kust.
Jag väntar med spänning på resultatet.
Nu har man hittat båda de svarta lådorna från Air France planet som störtade utanför Brasiliens kust.
Jag väntar med spänning på resultatet.
fredag 8 april 2011
första dagen på egna vingar (som ny kapten)
Det var visserligen igår som var min första dag som kapten, men det var en alldeles för lång dag igår för att jag skulle orka skriva något. Jag startade hemifrån lite före 6 på morgonen och kom inte hem igen förrän halv 10 på kvällen.
Jag började med att åka passiv (alltså i tjänsten, men det var inte jag som flög, jag åkte som passagerare) till Stockholm och därifrån började sedan min check till kapten. Jag var nog lite nervös på natten för jag sov nästan ingenting, vilket är en mycket bra start på en vilken som helst dag... 😉 Hur som helst gick det ju bra, så jag fick sedan flyga vidare själv, utan en extra kapten, bara jag och en styrman😀
Det var en bra dag att börja på. Det blåste storm, tror jag. På Arlanda var det iaf ganska kaotiskt. Flera flygplan kunde inte landa för det var för stark sidvind, många gjorde pådrag i sista stund före sättningen. Alla tåg norrut från Stockholm, inklusive Arlanda express blev inställda på grund av några träd som fallit över någon ledning om jag förstått saken rätt.
Och där sitter jag, med stormen vinande runt öronen som en helt nyutcheckad kapten och ska ta beslut om vi kan åka överhuvudtaget. Jag är ju från en ö, så jag är ganska van vid starka vindar, men klarar styrmannen av att landa, ska jag lita på det?
Det gick bra! Vi flyger en maskin som klarar mycket sidvind så vi klarade oss bättre än många andra skulle jag tro.
Jag kommer ihåg för något år sedan när jag flög med en helt ny kapten, det var hans första flight som kapten. Vi var i Helsingfors och när vi taxar ut för att starta ringer flygvärdinnan in och säger att vi har en passagerare ombord som har panik och måste av planet. Han fick också en härlig första dag som kapten.
Varför är det alltid så att första gången man ska klara sig själv så händer det en massa saker som man aldrig tidigare varit med om?
Jag började med att åka passiv (alltså i tjänsten, men det var inte jag som flög, jag åkte som passagerare) till Stockholm och därifrån började sedan min check till kapten. Jag var nog lite nervös på natten för jag sov nästan ingenting, vilket är en mycket bra start på en vilken som helst dag... 😉 Hur som helst gick det ju bra, så jag fick sedan flyga vidare själv, utan en extra kapten, bara jag och en styrman😀
Det var en bra dag att börja på. Det blåste storm, tror jag. På Arlanda var det iaf ganska kaotiskt. Flera flygplan kunde inte landa för det var för stark sidvind, många gjorde pådrag i sista stund före sättningen. Alla tåg norrut från Stockholm, inklusive Arlanda express blev inställda på grund av några träd som fallit över någon ledning om jag förstått saken rätt.
Och där sitter jag, med stormen vinande runt öronen som en helt nyutcheckad kapten och ska ta beslut om vi kan åka överhuvudtaget. Jag är ju från en ö, så jag är ganska van vid starka vindar, men klarar styrmannen av att landa, ska jag lita på det?
Det gick bra! Vi flyger en maskin som klarar mycket sidvind så vi klarade oss bättre än många andra skulle jag tro.
Jag kommer ihåg för något år sedan när jag flög med en helt ny kapten, det var hans första flight som kapten. Vi var i Helsingfors och när vi taxar ut för att starta ringer flygvärdinnan in och säger att vi har en passagerare ombord som har panik och måste av planet. Han fick också en härlig första dag som kapten.
Varför är det alltid så att första gången man ska klara sig själv så händer det en massa saker som man aldrig tidigare varit med om?
torsdag 31 mars 2011
Dimma och LVP på Arlanda
Lite skralt med passagerare, vilket bara gör det hela lättare för mig. Inga problem att räkna vikt och balans och det går fort och smidigt med ombordstigningen.
Imorse var det väldigt fint väder, men ganska snart, ungefär när solen började sprida sina värmande strålar, kom dimman. Den blev tjockare, och tjockare och tjockare! Till slut var den så tjock att det blev LVP. Low visibility procedures. Landande flygplan måste ha extra noggrannhet på navigationshjälpmedlen (de på marken, flygplanens är inte så lätta att ändra på), vilket betyder att alla flygplan på marken måste vara försiktigare än vanligt, parkera längre ifrån aktiv bana och liknande. Man måste också taxa långsammare, för man ser ju inget. Det var väldigt intressant att uppleva dimma från vänsterstol. Nu var det helt plötsligt jag som skulle hitta, när man såg ungefär 400 meter framåt. Det var precis som att köra bil i dimma, förutom att vägen inte alltid fortsätter rakt fram. Och den korsas av en massa vägar hit och dit som alla heter olika saker. Y, Z, W, som korsas av PA, W4 osv.
Vi skulle bara en sväng fram och tillbaka till stockholmarnas semesterparadis (inte Sandhamn) och skulle vara tillbaka på Arlanda inom en och en halv timme, så lite oroliga blev vi att vi inte skulle kunna landa när vi kom tillbaka. Men som vanligt lättade dimman snart när solen kom högre upp på himlen.
På väg tillbaka mot Arlanda fick vi en slot. Alltså en försenad avgångstid och man måste starta inom 5 minuter från denna tid. Det har att göra med trafikflödet på destinationen. På grund av dimman kunde inte lika många flygplan landa per timme, som det normalt kan. Större separation behövs för att få större noggrannhet på navigationshjälpmedlen.
Väl i luften måste vi reducera farten också. "Kan ni vara över Trosa klockan 31?" Alltså 31 minuter över denna timme. Man kan säga att vi fick flyga i låg fart, nästan lägsta möjliga. Men vi slapp iaf holding (ett vänteläge i luften).
Vi hade en passagerare ombord som fick lite brottom till sitt nästa flyg på grund av detta. Man kan bara hoppas att även detta flyg var försenat på grund av dimman. Jag hoppas verkligen han kom med. Det är ju inte direkt någoting vi kan påverka när det blir sådana här förseningar.
Imorse var det väldigt fint väder, men ganska snart, ungefär när solen började sprida sina värmande strålar, kom dimman. Den blev tjockare, och tjockare och tjockare! Till slut var den så tjock att det blev LVP. Low visibility procedures. Landande flygplan måste ha extra noggrannhet på navigationshjälpmedlen (de på marken, flygplanens är inte så lätta att ändra på), vilket betyder att alla flygplan på marken måste vara försiktigare än vanligt, parkera längre ifrån aktiv bana och liknande. Man måste också taxa långsammare, för man ser ju inget. Det var väldigt intressant att uppleva dimma från vänsterstol. Nu var det helt plötsligt jag som skulle hitta, när man såg ungefär 400 meter framåt. Det var precis som att köra bil i dimma, förutom att vägen inte alltid fortsätter rakt fram. Och den korsas av en massa vägar hit och dit som alla heter olika saker. Y, Z, W, som korsas av PA, W4 osv.
Vi skulle bara en sväng fram och tillbaka till stockholmarnas semesterparadis (inte Sandhamn) och skulle vara tillbaka på Arlanda inom en och en halv timme, så lite oroliga blev vi att vi inte skulle kunna landa när vi kom tillbaka. Men som vanligt lättade dimman snart när solen kom högre upp på himlen.
På väg tillbaka mot Arlanda fick vi en slot. Alltså en försenad avgångstid och man måste starta inom 5 minuter från denna tid. Det har att göra med trafikflödet på destinationen. På grund av dimman kunde inte lika många flygplan landa per timme, som det normalt kan. Större separation behövs för att få större noggrannhet på navigationshjälpmedlen.
Väl i luften måste vi reducera farten också. "Kan ni vara över Trosa klockan 31?" Alltså 31 minuter över denna timme. Man kan säga att vi fick flyga i låg fart, nästan lägsta möjliga. Men vi slapp iaf holding (ett vänteläge i luften).
Vi hade en passagerare ombord som fick lite brottom till sitt nästa flyg på grund av detta. Man kan bara hoppas att även detta flyg var försenat på grund av dimman. Jag hoppas verkligen han kom med. Det är ju inte direkt någoting vi kan påverka när det blir sådana här förseningar.
söndag 27 mars 2011
drömmen om att bli stridspilot
http://www.sydsvenskan.se/varlden/article1418579/Snart-kan-de-vara-i-luften.html
Usch vad läskigt!
Snart kan de vara på väg, de "lyckliga" som fick sin flygutbidning gratis i flygvapnet.
Det var väl där vi alla började, åtminstone många i de yngre gardet av dagens trafikflygare. En del såg filmen Top Gun och skulle sedan absolut blir stridpiloter. Vad häftigt! Vilken fart! Vad duktiga de är!
Jättehäftigt! Ända till man inser att det man tränas för är att förstöra saker, hus, byggnader eller kanske till och med människor. Och när man gör det riktas alla fiendens vapen mot just en själv. Superhäftigt!😉
Jag var också en av dem. En av de som ville bli stridpilot, men min mamma övertalade mig att det kanske inte riktigt var min stil. Då skulle jag bli militär helikopterpilot istället, efter att ha varit på en studentmässa med skolan något av åren på gymnasiet och sett hur lågt de flyger, precis över trädtopparna för att inte bli sedda av radar. Häftigt!
Det gick så långt att jag var och mönstrade, gjorde alla tester och kom hela vägen till inskrivningskillen. Till honom sa jag, jag vill bli helikopterpilot! Varpå han sa, du kastar bort ditt liv, med de här betygen kan du ju bli precis vad du vill... Jag är inte helt säker på att han lyssnade på vad jag sa?! För jag blev inte helikopterpilot, inte gjorde jag lumpen heller och framförallt blev jag inte förhörsledare som han tyckte.
Idag är jag ganska glad att jag inte behöver dra ut i strid, att mitt jobb för mig hem, nästan varje kväll och att jag ibland kan ha ett normalt liv.
Men det är bra med drömmar!
Usch vad läskigt!
Snart kan de vara på väg, de "lyckliga" som fick sin flygutbidning gratis i flygvapnet.
Det var väl där vi alla började, åtminstone många i de yngre gardet av dagens trafikflygare. En del såg filmen Top Gun och skulle sedan absolut blir stridpiloter. Vad häftigt! Vilken fart! Vad duktiga de är!
Jättehäftigt! Ända till man inser att det man tränas för är att förstöra saker, hus, byggnader eller kanske till och med människor. Och när man gör det riktas alla fiendens vapen mot just en själv. Superhäftigt!😉
Jag var också en av dem. En av de som ville bli stridpilot, men min mamma övertalade mig att det kanske inte riktigt var min stil. Då skulle jag bli militär helikopterpilot istället, efter att ha varit på en studentmässa med skolan något av åren på gymnasiet och sett hur lågt de flyger, precis över trädtopparna för att inte bli sedda av radar. Häftigt!
Det gick så långt att jag var och mönstrade, gjorde alla tester och kom hela vägen till inskrivningskillen. Till honom sa jag, jag vill bli helikopterpilot! Varpå han sa, du kastar bort ditt liv, med de här betygen kan du ju bli precis vad du vill... Jag är inte helt säker på att han lyssnade på vad jag sa?! För jag blev inte helikopterpilot, inte gjorde jag lumpen heller och framförallt blev jag inte förhörsledare som han tyckte.
Idag är jag ganska glad att jag inte behöver dra ut i strid, att mitt jobb för mig hem, nästan varje kväll och att jag ibland kan ha ett normalt liv.
Men det är bra med drömmar!
onsdag 23 mars 2011
Typisk arbetsdag för pilot
I torsdags kändes som en väldigt typisk arbetsdag för en pilot.
Jag steg upp klockan halv 6 på morgonen och flög en leg, alltså en enda flight, till huvudstaden. VÄl där fick jag vänta i 7 timmar innan jag skulle flyga en enda flight tillbaka igen. Ungefär 11 timmars arbetsdag, varav ca 3 timmar aktivt jobb. Vi blir verkligen utnyttjade;-)
Inte nog med detta fullständiga slöseri med tid. Klockan halv tio på kvällen blir jag uppringd och operations frågar om det är ok att de ändrar mitt schema för morgondagen. Jag skulle egentligen börja klockan 12 och ha sovmorgon, men en kapten hade blivit sjuk, så det ville byta besättningar. Det betydde i praktiken att jag skulle upp klockan 6 nästa dag också.
Lång nattsömn? Inte riktigt, men det duger. Så länge det inte är varje natt så=)
Jag steg upp klockan halv 6 på morgonen och flög en leg, alltså en enda flight, till huvudstaden. VÄl där fick jag vänta i 7 timmar innan jag skulle flyga en enda flight tillbaka igen. Ungefär 11 timmars arbetsdag, varav ca 3 timmar aktivt jobb. Vi blir verkligen utnyttjade;-)
Inte nog med detta fullständiga slöseri med tid. Klockan halv tio på kvällen blir jag uppringd och operations frågar om det är ok att de ändrar mitt schema för morgondagen. Jag skulle egentligen börja klockan 12 och ha sovmorgon, men en kapten hade blivit sjuk, så det ville byta besättningar. Det betydde i praktiken att jag skulle upp klockan 6 nästa dag också.
Lång nattsömn? Inte riktigt, men det duger. Så länge det inte är varje natt så=)
måndag 14 mars 2011
första dagen på line training
Nu är jag etablerad på ett hotell någonstans i de småländska skogarna. Igår kväll när jag kom hit hotade receptionisten med att jag kanske inte skulle få frukost. Hon visste inte om det ingick, eftersom många bolag försöker förhandla ner priset så mycket och då ingår inte frukost... Jag tänkte att hon antagligen var fullständigt galen. Vem klarar sig utan frukost?
Jag fick helt enklet springa över till Coop och köpa en smörgås för säkerhets skull.
Jag har idag haft min första line training. Det betyder träning på linjerna. Man måste flyga tillsammans med en speciellt godkänd kapten tills man kan allting tillräckligt bra och kan flyga med en oerfaren styrman.
Jag måste säga att första dagen i vänster stol var mycket lärorik och väldigt rolig! Jag har lärt mig att jag tex måste ta hand om vissa speciella kaptensknappar. Seat Belt sign och alla lampor är tydligen heligt område som styrman inte får röra. Eftersom jag har varit styrman i snart 5 år så är jag inte särskilt van att behöva tänka på dessa knappar. Jag blev gång efter annan påmind om att jag måste släppa värdinnan så att hon kan servera kaffe.
Ganska stressigt har det varit. Vi började hur tidigt som helst imorse. Klockan 5:45 närmare bestämt. Vi gick igenom en massa saker och helt plötsligt var klockan endast en halvtimme kvar till start. Vi nästan sprang ut till flyget. Självklart med den speciella gångart som piloter har utvecklat. Ni har väl sett det? Att piloter går på ett speciellt sätt. Det är för att de alltid har bråttom, men det får inte synas.
Väl vid kärran var det min tur att gå ett varv. En av piloterna måste ju alltid före flygning gå ett varv runt flygplanet och kolla att allting står rätt till. Kolla att det finns två vingar och luft i däcken. Plus lite till. Att flygplanet inte är skadat, typ att någon har backat i det med ett servicefordon eller liknande. Att det inte finns snö i vägen någonstans, att det inte ligger någon olämpligt i bagageluckan, att det finns bränsle och olja och att alla luckor är stängda.
Inne i maskinen var rollerna helt ombytta mot vanligt. Jag skulle preparera load sheet:et. Alltså vikt och balansberäkningen, prata med gaten och kolla hur många passagerare vi har osv.
Första flighten. Fullt hus! Fullbokat plan och lite sena piloter... värsta bästa kombinationen alltså=) Turligt nog hade vi en rutinerad flygvärdinna som tog hand om allt där bak.
När man dessutom är på en helt ny flygplats och ser allt från en ny vinkel så blir man lätt lite tjokad (hur stavas det?)
Anyways, jag fick beröm för att jag kunde så mycket redan. Själv tyckte jag att jag borde kunnat hålla reda på att efter landning måste jag slå av lamporna, men det lyckades jag inte med en enda gång, så det är målet imorgon=) Landningarna gick sådär. Ska nog inte ta mig an någon tävling ännu riktigt. Man är inte så finkänslig i vänster hand som i höger. Men det var ingen katastrof.
Att taxa gick också ganska bra. Lite vingligt ibland kanske, men svårast var nog att svänga runt inne på parkeringen, mellan två flygplan och samtidigt helt vända runt. Ganska häftigt att flygplanet kan vända på en femöring dock. Man kan vrida flygplanet runt ena huvudstället och de sitter ju nästan mitt på planet.
Jag fick helt enklet springa över till Coop och köpa en smörgås för säkerhets skull.
Jag har idag haft min första line training. Det betyder träning på linjerna. Man måste flyga tillsammans med en speciellt godkänd kapten tills man kan allting tillräckligt bra och kan flyga med en oerfaren styrman.
Jag måste säga att första dagen i vänster stol var mycket lärorik och väldigt rolig! Jag har lärt mig att jag tex måste ta hand om vissa speciella kaptensknappar. Seat Belt sign och alla lampor är tydligen heligt område som styrman inte får röra. Eftersom jag har varit styrman i snart 5 år så är jag inte särskilt van att behöva tänka på dessa knappar. Jag blev gång efter annan påmind om att jag måste släppa värdinnan så att hon kan servera kaffe.
Ganska stressigt har det varit. Vi började hur tidigt som helst imorse. Klockan 5:45 närmare bestämt. Vi gick igenom en massa saker och helt plötsligt var klockan endast en halvtimme kvar till start. Vi nästan sprang ut till flyget. Självklart med den speciella gångart som piloter har utvecklat. Ni har väl sett det? Att piloter går på ett speciellt sätt. Det är för att de alltid har bråttom, men det får inte synas.
Väl vid kärran var det min tur att gå ett varv. En av piloterna måste ju alltid före flygning gå ett varv runt flygplanet och kolla att allting står rätt till. Kolla att det finns två vingar och luft i däcken. Plus lite till. Att flygplanet inte är skadat, typ att någon har backat i det med ett servicefordon eller liknande. Att det inte finns snö i vägen någonstans, att det inte ligger någon olämpligt i bagageluckan, att det finns bränsle och olja och att alla luckor är stängda.
Inne i maskinen var rollerna helt ombytta mot vanligt. Jag skulle preparera load sheet:et. Alltså vikt och balansberäkningen, prata med gaten och kolla hur många passagerare vi har osv.
Första flighten. Fullt hus! Fullbokat plan och lite sena piloter... värsta bästa kombinationen alltså=) Turligt nog hade vi en rutinerad flygvärdinna som tog hand om allt där bak.
När man dessutom är på en helt ny flygplats och ser allt från en ny vinkel så blir man lätt lite tjokad (hur stavas det?)
Anyways, jag fick beröm för att jag kunde så mycket redan. Själv tyckte jag att jag borde kunnat hålla reda på att efter landning måste jag slå av lamporna, men det lyckades jag inte med en enda gång, så det är målet imorgon=) Landningarna gick sådär. Ska nog inte ta mig an någon tävling ännu riktigt. Man är inte så finkänslig i vänster hand som i höger. Men det var ingen katastrof.
Att taxa gick också ganska bra. Lite vingligt ibland kanske, men svårast var nog att svänga runt inne på parkeringen, mellan två flygplan och samtidigt helt vända runt. Ganska häftigt att flygplanet kan vända på en femöring dock. Man kan vrida flygplanet runt ena huvudstället och de sitter ju nästan mitt på planet.
torsdag 10 mars 2011
CRM, crew resource management
Ibland undrar man varför man inte bor i Stockholm. Nu är jag igen uppe klockan 5 för att ta morgonflyget till Stockholm för att ha kurs som börjar klockan 9. Känns lite onödigt att vakna så tidigt, men vad ska man göra.
Dagens utmaningar är CRM, vilket står för crew resource management och betyder att man ska jobba som besättning, inte att det är en enmans-show av kaptenen. Det är ganska smart och jag undrar ibland om det faktiskt är ett så nytt sätt att tänka som "uppfinnaren" vill få det att se ut. För mig är det logiskt att utnyttja alla man kan. Be kabinpersonalen om hjälp där de kan assistera och absolut involvera styman.
Fast det är klart, i vissa kulturer har man ju kvar de gamla värderingarna. I Asien och de föredetta ryska staterna är det fortfarande kaptenens ord som gäller, oavsett hur dumt det är. Ingen styrman från dessa länder skulle någonsin våga kritisera eller påpeka kaptenens beslut. Hans ord är lag!
Men det är det som CRM försöker få slut på. Naturligtvis är det kaptenens ord som är det slutgiltiga, det är hans (eller i mitt fall hennes=) ) beslut att ta, men om det verkar helt åt fanders är det styrmans, flygvärdinnans eller ATCs skyldighet att ifrågasätta det.
Så idag hoppas jag att jag lär mig att hantera krångliga situationer utan att göra något själv;-) Skämt åsido. Jag ska bli den ultimata ledaren, som knappt gör något själv, utan är spindeln i nätet, som delegerar upgifter och som har koll på allt. För det är ju endast då man kan ha koll på allt.
Dagens utmaningar är CRM, vilket står för crew resource management och betyder att man ska jobba som besättning, inte att det är en enmans-show av kaptenen. Det är ganska smart och jag undrar ibland om det faktiskt är ett så nytt sätt att tänka som "uppfinnaren" vill få det att se ut. För mig är det logiskt att utnyttja alla man kan. Be kabinpersonalen om hjälp där de kan assistera och absolut involvera styman.
Fast det är klart, i vissa kulturer har man ju kvar de gamla värderingarna. I Asien och de föredetta ryska staterna är det fortfarande kaptenens ord som gäller, oavsett hur dumt det är. Ingen styrman från dessa länder skulle någonsin våga kritisera eller påpeka kaptenens beslut. Hans ord är lag!
Men det är det som CRM försöker få slut på. Naturligtvis är det kaptenens ord som är det slutgiltiga, det är hans (eller i mitt fall hennes=) ) beslut att ta, men om det verkar helt åt fanders är det styrmans, flygvärdinnans eller ATCs skyldighet att ifrågasätta det.
Så idag hoppas jag att jag lär mig att hantera krångliga situationer utan att göra något själv;-) Skämt åsido. Jag ska bli den ultimata ledaren, som knappt gör något själv, utan är spindeln i nätet, som delegerar upgifter och som har koll på allt. För det är ju endast då man kan ha koll på allt.
måndag 28 februari 2011
kaptensträning i simulatorn
Ikväll gäller det. Mellan klockan 11 och klockan 03 ska jag i simmen tillsammans med en kollega och vi ska båda tränas till kaptener=)
Nervöst? Ja! Man kan allting som ska göras i högerstol, men knappt något om det som ska göras i vänsterstol. Helt plötsligt ska man styra med vänster hand istället för höger, och man ska gasa med höger istället för vänster. Det är ungefär som att köra bil i England.
Idag och imorgon natt är det träning som gäller, sedan blir det några dagar teorikurs på skolbänken och nästa vecka är det uppflygning för Luftfartsmyndigheten.
En annan grej som är konstig är hotell. Mitt bolag tyckte inte att jag behövde något hotell inatt, bara imorgon bitti. Jag skulle ju helst vilja försöka sova en stund ikväll innan vi börjar, för annars orkar man ju inte koncentrera sig hela natten. Ska man vara vaken från klockan 8 på morgonen, när jag ska vara vaken till klockan 4 imorgon bitti? Hualigen! Nej, jag lyckades övertala dem att ge mig hotell ikväll och på onsdag morgon också. Men det satt långt inne, det ska sparas överallt! Hur hade de annars tänkt att jag skulle orka på onsdag. Först brief klockan 21:30, sedan in i simmen klockan 11 och färdiga där klockan 03 och sedan debrief till 04 och sedan vänta på att flyget ska gå hem klockan 9 och hemma någon gång vid 11 tiden på förmiddagen, utan att ha sovit något alls på hela natten. Härlig dag!
Men som sagt de gav med sig=) Jag fick hotell, så det blir ett par timmars sömn innan jag ska på flyget hem.
Jag har försökt studera också. I helgen var jag på Arlanda och satt i "paper tigern". En pappersmodell av flygplanets cock pit. Så man kan öva sig på var knapparna sitter och var spakarna sitter och hur det känns. Det är svårt att byta arm, när reflexerna sitter i ryggraden. Jag tyckte att det kändes som man hade bättre överblick från kaptensstolen. Kan det faktiskt vara så att den som har byggt cock pit har tänkt på det?
Nervöst? Ja! Man kan allting som ska göras i högerstol, men knappt något om det som ska göras i vänsterstol. Helt plötsligt ska man styra med vänster hand istället för höger, och man ska gasa med höger istället för vänster. Det är ungefär som att köra bil i England.
Idag och imorgon natt är det träning som gäller, sedan blir det några dagar teorikurs på skolbänken och nästa vecka är det uppflygning för Luftfartsmyndigheten.
En annan grej som är konstig är hotell. Mitt bolag tyckte inte att jag behövde något hotell inatt, bara imorgon bitti. Jag skulle ju helst vilja försöka sova en stund ikväll innan vi börjar, för annars orkar man ju inte koncentrera sig hela natten. Ska man vara vaken från klockan 8 på morgonen, när jag ska vara vaken till klockan 4 imorgon bitti? Hualigen! Nej, jag lyckades övertala dem att ge mig hotell ikväll och på onsdag morgon också. Men det satt långt inne, det ska sparas överallt! Hur hade de annars tänkt att jag skulle orka på onsdag. Först brief klockan 21:30, sedan in i simmen klockan 11 och färdiga där klockan 03 och sedan debrief till 04 och sedan vänta på att flyget ska gå hem klockan 9 och hemma någon gång vid 11 tiden på förmiddagen, utan att ha sovit något alls på hela natten. Härlig dag!
Men som sagt de gav med sig=) Jag fick hotell, så det blir ett par timmars sömn innan jag ska på flyget hem.
Jag har försökt studera också. I helgen var jag på Arlanda och satt i "paper tigern". En pappersmodell av flygplanets cock pit. Så man kan öva sig på var knapparna sitter och var spakarna sitter och hur det känns. Det är svårt att byta arm, när reflexerna sitter i ryggraden. Jag tyckte att det kändes som man hade bättre överblick från kaptensstolen. Kan det faktiskt vara så att den som har byggt cock pit har tänkt på det?
lördag 26 februari 2011
piloter gillar fredagar
Ja, man vet ju inte om det blev den sista dagen som styrman eller inte, men det verkar ju nog så eftersom kaptensträningen sätter igång natten mellan måndag och tisdag.
Det är något konstigt med fredagar. De allra flesta människor blir lite gladare, lite hjälpsammare och lite lättare till sinnet. Normalt brukar språkbruket på radio var ganska stelt och tråkigt, vi har ju standardfraser som ska användas och som inte ger så mycket utrymme för annat. Men idag hörde vi ovanligt många hälsningsfraser. Nomalt kanske man svänger till sig med ett god kväll, eller hej då, men idag hörde vi alla dessa (OBS! i Finland):
Moi
Hei
Heipa
Heiva
Heimoo
Moika
Terve
Heipahei moikamoi
Finnarna har många ord för "hej då". För ett par veckor sedan hörde vi en ännu längre harrang.
Moikalimoikalimoi
Jag tror inte att det egentligen finns något sådant uttryck, men jag är inte så bra på finska heller.
Dagen till ära var det moderat ising i luften. Ganska otrevligt och man vill gärna stanna så kort tid som möjligt i det. Jag sjönk idag med 3000 fot/minut (normalt brukar vi använda 1500 fot/minut) för att komma så fort som möjligt igenom de blöta molnen. På mindre än en minut byggdes det upp ett en centimeter tjockt islager på vindrutetorkarna och vi var fullt sysselsatta med att försöka blåsa upp vingframkanten så att isen där skulle brytas loss. På marken efter landning gick vi runt och inspekterade, större delen av flygplanet var täckt av ett knottrigt lager is. Det såg ut ungefär som en stor matta med strass-stenar. Snyggt!
Behöver jag säga att vi var tvugna att avisa flygplanet.
Det är något konstigt med fredagar. De allra flesta människor blir lite gladare, lite hjälpsammare och lite lättare till sinnet. Normalt brukar språkbruket på radio var ganska stelt och tråkigt, vi har ju standardfraser som ska användas och som inte ger så mycket utrymme för annat. Men idag hörde vi ovanligt många hälsningsfraser. Nomalt kanske man svänger till sig med ett god kväll, eller hej då, men idag hörde vi alla dessa (OBS! i Finland):
Moi
Hei
Heipa
Heiva
Heimoo
Moika
Terve
Heipahei moikamoi
Finnarna har många ord för "hej då". För ett par veckor sedan hörde vi en ännu längre harrang.
Moikalimoikalimoi
Jag tror inte att det egentligen finns något sådant uttryck, men jag är inte så bra på finska heller.
Dagen till ära var det moderat ising i luften. Ganska otrevligt och man vill gärna stanna så kort tid som möjligt i det. Jag sjönk idag med 3000 fot/minut (normalt brukar vi använda 1500 fot/minut) för att komma så fort som möjligt igenom de blöta molnen. På mindre än en minut byggdes det upp ett en centimeter tjockt islager på vindrutetorkarna och vi var fullt sysselsatta med att försöka blåsa upp vingframkanten så att isen där skulle brytas loss. På marken efter landning gick vi runt och inspekterade, större delen av flygplanet var täckt av ett knottrigt lager is. Det såg ut ungefär som en stor matta med strass-stenar. Snyggt!
Behöver jag säga att vi var tvugna att avisa flygplanet.
torsdag 24 februari 2011
TV-team ombord
Igår hade vi ett TV-team ombord. De hade varit och hälsat på under hela dagen och filmat för ett barnprogram och nu skulle de flyga "hem". En av deltagarna var väldigt flygintresserad så vi frågade om han ville sitta på flight deck. Han blev helt lyrisk. Han pratade typ hela tiden=) Till slut frågade han lite generat, måste ni lyssna på radion eller så, då får ni bara hejda mig så jag blir tyst. Haha!
Han undrade allt om vårat jobb, våra arbetstider och egentligen ingenting om flygplanet, vilket är mycket ovanligt. Det enda han undrade var vad en blå prick på ett av instrumenten betydde. Den blå pricken var ett annat flygplan i närheten, som visades på våran radar.
Det är ganska ovanligt att gäster inte frågar vad knappar och spakar är till för. Men det visade sig att han hade gått på en flygteknikerutbildning i hopp om att få konstruera flygplan, men hoppat av när han fått veta att endast de allra smartaste (ungefär 5%) av deltagarna fick jobba med just det. Han hade också flugit en massa i små flygplan, så han visste redan det mesta.
Man kan ju undra om man får ha folk i cock pit? Efter 11 september blev det ju typ totalförbud mot att ha någon annan människa än piloterna i cock pit, men jag har förstått det som att detta förbud har lättats något och man får ha människor som man känner och liknande med sig. Roligt! Som jag sagt tidigare, det är alltid trevligt med lite besök.
I förra veckan var det en liten parvel som ville komma in och titta också. Han kan inte ha varit gammal, kanske 3-4 år. Supersöt! Han fick komma in och titta efter att vi landat, på vägen ut. Han stod och tittade en stund och sedan blev han helt plötsligt jätteblyg och kröp in under mammas kappa. =) Kunde det bero på att mamman pratade finska och vi piloter satt helt tysta och undrade vad hon sa...
Han undrade allt om vårat jobb, våra arbetstider och egentligen ingenting om flygplanet, vilket är mycket ovanligt. Det enda han undrade var vad en blå prick på ett av instrumenten betydde. Den blå pricken var ett annat flygplan i närheten, som visades på våran radar.
Det är ganska ovanligt att gäster inte frågar vad knappar och spakar är till för. Men det visade sig att han hade gått på en flygteknikerutbildning i hopp om att få konstruera flygplan, men hoppat av när han fått veta att endast de allra smartaste (ungefär 5%) av deltagarna fick jobba med just det. Han hade också flugit en massa i små flygplan, så han visste redan det mesta.
Man kan ju undra om man får ha folk i cock pit? Efter 11 september blev det ju typ totalförbud mot att ha någon annan människa än piloterna i cock pit, men jag har förstått det som att detta förbud har lättats något och man får ha människor som man känner och liknande med sig. Roligt! Som jag sagt tidigare, det är alltid trevligt med lite besök.
I förra veckan var det en liten parvel som ville komma in och titta också. Han kan inte ha varit gammal, kanske 3-4 år. Supersöt! Han fick komma in och titta efter att vi landat, på vägen ut. Han stod och tittade en stund och sedan blev han helt plötsligt jätteblyg och kröp in under mammas kappa. =) Kunde det bero på att mamman pratade finska och vi piloter satt helt tysta och undrade vad hon sa...
onsdag 9 februari 2011
Hur farlig är mobilen på flyget
Svenska dagbladet ställer sig frågan om hur farligt det är med mobiltelefoner som är på i flygpan.
http://www.svd.se/resor/nyheter/hur-farlig-ar-mobilen-pa-flyget_5923205.svd
Idag har ju nästan alla en mobiltelefon och det skule bara bli löjligt om man tvingades checka in telefonen för att den kan vara en säkerhetsfara. Även piloterna har ju telefoner med sig och många flygbolag har telefoner i flygplanen till besättningens hjälp i olika situationer. Det har ju hänt några gånger att någon telefon blivit bortglömd och alltså inte stängts av. Det som händer är att telefonens batteri snabbt drars ur. Varför?! För att telefonen letar nät under hela flygturen, men inte hittar något, då vi är för högt upp i luften. Det andra som händer är att det låter hemskt mycket i piloterna hörlurar. Man kan prova hur det låter genom att ägga sin mobiltelefon bredvid en högtalare eller till och med en vanlig telefon och sedan ringa till mobilen. Ibland kan man få til ljudet i bilen om man lyssnar på radio och en mobil ringer. "Dutturudutturudutturudu"
Jag har inte varit med om att det skulle hända något med någon navigationsutrustning, men däremot hör vi ju inte vad som sägs på radion när det "dutturudutturuduttar" i våra öron. Det kan bli farligt om tornet säger till oss att svänga men vi inte gör det och det finns andra flygplan i närheten.
Ljudet är dessutom väldigt störande och låter väldigt högt, när man har hörlurar på sig, därför ber jag att alla helst har telefonen avstängd. Man kan heller inte tro att man kan komma undan, för vi märkes garanterat om telefonen är på. Den söker när hela tiden!
Så kallat flight mode fungerar. Jag tror att åtminstone 50% av alla piloter idag har någon typ av iPhone eller Android och de stänger inte av sina telefoner, utan sätter dem bara i "flight mode". Det stänger av all telefonens kontakt med omvärlden och då stör telefonen inte.
Anledningen till att man ändå blir ombedd att STÄNGA AV telefonen under start och landning tror jag är att det är då det är störst risk för olyckor och man vill att alla passagerare kan ge sin fulla uppmärksamhet till flygvärdinnorna utifall att någonting oförutsett händer. Sitter man och lyssnar på musik eller en ljudbok eller ser på film... då kanske man inte märker vad som händer runt omkring.
Därför anser jag att man bör stänga av sin mobil ifal man inte kan hålla fingrarna ifrån den annars. Vill man sätta den i flight mode får man helt enkelt stoppa undan den till kabinpersonalen säger att man får använda den.
http://www.svd.se/resor/nyheter/hur-farlig-ar-mobilen-pa-flyget_5923205.svd
Idag har ju nästan alla en mobiltelefon och det skule bara bli löjligt om man tvingades checka in telefonen för att den kan vara en säkerhetsfara. Även piloterna har ju telefoner med sig och många flygbolag har telefoner i flygplanen till besättningens hjälp i olika situationer. Det har ju hänt några gånger att någon telefon blivit bortglömd och alltså inte stängts av. Det som händer är att telefonens batteri snabbt drars ur. Varför?! För att telefonen letar nät under hela flygturen, men inte hittar något, då vi är för högt upp i luften. Det andra som händer är att det låter hemskt mycket i piloterna hörlurar. Man kan prova hur det låter genom att ägga sin mobiltelefon bredvid en högtalare eller till och med en vanlig telefon och sedan ringa till mobilen. Ibland kan man få til ljudet i bilen om man lyssnar på radio och en mobil ringer. "Dutturudutturudutturudu"
Jag har inte varit med om att det skulle hända något med någon navigationsutrustning, men däremot hör vi ju inte vad som sägs på radion när det "dutturudutturuduttar" i våra öron. Det kan bli farligt om tornet säger till oss att svänga men vi inte gör det och det finns andra flygplan i närheten.
Ljudet är dessutom väldigt störande och låter väldigt högt, när man har hörlurar på sig, därför ber jag att alla helst har telefonen avstängd. Man kan heller inte tro att man kan komma undan, för vi märkes garanterat om telefonen är på. Den söker när hela tiden!
Så kallat flight mode fungerar. Jag tror att åtminstone 50% av alla piloter idag har någon typ av iPhone eller Android och de stänger inte av sina telefoner, utan sätter dem bara i "flight mode". Det stänger av all telefonens kontakt med omvärlden och då stör telefonen inte.
Anledningen till att man ändå blir ombedd att STÄNGA AV telefonen under start och landning tror jag är att det är då det är störst risk för olyckor och man vill att alla passagerare kan ge sin fulla uppmärksamhet till flygvärdinnorna utifall att någonting oförutsett händer. Sitter man och lyssnar på musik eller en ljudbok eller ser på film... då kanske man inte märker vad som händer runt omkring.
Därför anser jag att man bör stänga av sin mobil ifal man inte kan hålla fingrarna ifrån den annars. Vill man sätta den i flight mode får man helt enkelt stoppa undan den till kabinpersonalen säger att man får använda den.
onsdag 2 februari 2011
en utbildad pilot får kosta max 800 000
Så säger tydligen yrkeshögskolans förslag till framtidens utbildning.
http://norran.se/nyheter/akommuner/article1130418.ece
Jag hoppas att det här betyder slutet för att piloterna själva ska behöva punga ut med dessa summor. Vi är alldeles för många som omkring 1 miljon i skuld för våran utbildning.
Det har ju nog faktiskt varit lite rörigt på utbidningsmarknaden och kan nog bli bra om man styr upp det lite. Hittils har man kunnat utbilda sig på väldigt många olika sätt. Gymnasiet, Yrkeshögskola och Högskola.
Jag väntar med spänning på resultatet... tydligen kan jag vänta länge, ända till 2012.
Yrkeshögskolans förslag:
I dag utbildas piloter i flera olika system, på både gymnasial, yrkeshögskole, samt högskolenivå. Nu blir utbildningen av del av nya yrkeshögskolan, men det kommer att dröja till tidigast 2012 innan regering och riksdag kan besluta om förslaget.
Förslag till pilotutbildning:
En utbildad pilot får kosta maximalt 800 000 kronor och ska utbildas i 80 till 90 veckor. Förslaget omfattar ett 40-tal årsplatser med start tidigast 2012, utbildning kan endast utföras av en godkänd flygskola.
http://norran.se/nyheter/akommuner/article1130418.ece
Jag hoppas att det här betyder slutet för att piloterna själva ska behöva punga ut med dessa summor. Vi är alldeles för många som omkring 1 miljon i skuld för våran utbildning.
Det har ju nog faktiskt varit lite rörigt på utbidningsmarknaden och kan nog bli bra om man styr upp det lite. Hittils har man kunnat utbilda sig på väldigt många olika sätt. Gymnasiet, Yrkeshögskola och Högskola.
Jag väntar med spänning på resultatet... tydligen kan jag vänta länge, ända till 2012.
Yrkeshögskolans förslag:
I dag utbildas piloter i flera olika system, på både gymnasial, yrkeshögskole, samt högskolenivå. Nu blir utbildningen av del av nya yrkeshögskolan, men det kommer att dröja till tidigast 2012 innan regering och riksdag kan besluta om förslaget.
Förslag till pilotutbildning:
En utbildad pilot får kosta maximalt 800 000 kronor och ska utbildas i 80 till 90 veckor. Förslaget omfattar ett 40-tal årsplatser med start tidigast 2012, utbildning kan endast utföras av en godkänd flygskola.
lördag 29 januari 2011
fredagsmys
Det är lite konstigt, men allting flyter alltid lite bättre på fredagar. Jag undrar om det är så att människor som reser på fredagar vill snabbt komma fram. Det är aldrig någon som krånglar med stora väskor i kabinen utan alla sätter sig snabbt ner i sina stolar utan bekymmer.
Igår var vi 5 minuter tidiga på första flighten, 6 minuter på andra,9 minuter på tredje och hela 15 minuter tidiga på sista flighten.
Man kan helt enkelt inte tycka illa om fredagar!
Igår var vi 5 minuter tidiga på första flighten, 6 minuter på andra,9 minuter på tredje och hela 15 minuter tidiga på sista flighten.
Man kan helt enkelt inte tycka illa om fredagar!
lördag 22 januari 2011
stor apelsin kom upp över horisonten.
Ibland är det bra att flygvärdinnan kommer in på flight deck. Vi piloter är så vana vid allting som händer där att vi knappt ens märker häftiga saker, som igår kväll. Flygvärdinnan kommer in med lite kaffe och vatten och blir som förstenad kvar och stirrar ut genom fönstret rakt fram. "Wow, vad vackert" säger hon. "Har ni kamera, ni måste ta bild och skicka den till mig sedan". Jag tittar lagom slött upp och inser att jag antagligen aldrig har sett något liknande. 😍
Månen är på väg upp över horisonten. Den är jättestor och jätteröd! Kaptenen langar fram digitalkameran direkt och börjar plåta. Slutaren på kameran vill ha 13 sekunder på sig att ta fotot, så det blir inte så jättebra bilder. Eftersom vi rör oss, så flyttar också månen sig högre och högre upp i rutan. Men under ett par minuter sitter jag bara helt förundrad över naturens underverk och glömmer helt bort att klockan är 21 på kvällen och jag egentligen är så trött att om jag var hemma skulle jag redan ligga i sängen.
Jag fattar inte att kroppen aldrig lär sig att det är nya tider varje dag som gäller. Jag har nu stigit upp klockan 5 varje morgon den här veckan, utom fredagen, när jag skulle försöka sova lite längre eftersom jag har kvällspasset. Men precis som vanligt så vaknar jag ändå klarvaken klockan 5 på morgonen. Värdelöst!
Ju högre upp vi kommer desto mindre röd blir månen och till slut är den bara som en stor lysande vit lampa mitt på himen. Den är till och med så stark att vi blir bländade av den, så vi knappt ser något inne i cock pit. Man måste dra upp ljuset på alla instrument till samma som på dagen.
Jag är fortfarande förundrad över naturens underverk.💛
Månen är på väg upp över horisonten. Den är jättestor och jätteröd! Kaptenen langar fram digitalkameran direkt och börjar plåta. Slutaren på kameran vill ha 13 sekunder på sig att ta fotot, så det blir inte så jättebra bilder. Eftersom vi rör oss, så flyttar också månen sig högre och högre upp i rutan. Men under ett par minuter sitter jag bara helt förundrad över naturens underverk och glömmer helt bort att klockan är 21 på kvällen och jag egentligen är så trött att om jag var hemma skulle jag redan ligga i sängen.
Jag fattar inte att kroppen aldrig lär sig att det är nya tider varje dag som gäller. Jag har nu stigit upp klockan 5 varje morgon den här veckan, utom fredagen, när jag skulle försöka sova lite längre eftersom jag har kvällspasset. Men precis som vanligt så vaknar jag ändå klarvaken klockan 5 på morgonen. Värdelöst!
Ju högre upp vi kommer desto mindre röd blir månen och till slut är den bara som en stor lysande vit lampa mitt på himen. Den är till och med så stark att vi blir bländade av den, så vi knappt ser något inne i cock pit. Man måste dra upp ljuset på alla instrument till samma som på dagen.
Jag är fortfarande förundrad över naturens underverk.💛
torsdag 20 januari 2011
årlig check i simulatorn för piloter
Sitter och väntar på att briefingen ska börja. En och en halv timme kvar tills de andra anländer. Så är det när man bor på en annan ort. Flyget hit landade redan vid 6-tiden och briefen börjar först halv nio. Sedan är det genomgång av dagen i simulatorn, genomgång av system, genomgång av frågor och förhör på det ena och det andra i ca 90 minuter och sedan blir man drillad i 5 timmar i simulatorn. När de har tänkt att man ska äta och uträtta andra männskliga behov vet jag inte riktigt. Frukost klockan 4 på morgonen och vi är inte färdiga idag förrän tidigast klockan 16. Det gäller att äta ordentligt till frukost, vilket ju är väldigt lätt vid den tiden på morgonen. Eller så får man göra som jag, förse sig med en frukostmacka från McDonalds och lassa in den någon gång under briefen. Kontrollanten har det ju lättare, han kan smaska under tiden, men det finns inte riktigt tid till det för oss piloter. Det blir förhoppningsvis en paus i halvtid, där man brukar hinna dricka lite vatten och äta något medhavt. Man hinner inte gå och köpa något i kiosken en trappa upp, men det finns en automat med det vanliga; delicatobollar och kexchoklad. Inte precis vad man behöver när det är 9 timmar sedan man åt något riktigt.
Det är härligt att vara pilot!😊
Det är härligt att vara pilot!😊
torsdag 13 januari 2011
förseningar som bara inte går att göra något åt
Vilken dag!
Ängligen hemma. Det är inte särskilt mycket som har fungerat idag.
Dagen började smidigt och allt flöt på. Det såg ut som att vi skulle kunne ta det lungt på turn-arounden. Normalt har vi 30 minuter från att vi parkerat tills vi ska börja rulla igen. Vi var till och med 5 minuter tidiga idag, så vad kan gå fel?!
Vi får klartecken att taxa till parkeringsplatsen med nummer 123. När vi kommer fram ser vi att 122 är ledig, medan det står ett flygplan på 123. Lite osäkra på om tornet tagit fel så tvekar vi lite, varpå tornet kommer in på frekvensen och säger att vi får taxa in på 123an så fort Finnair som står där har taxat iväg, de ska snart vara klara. "Välkommen till Finnair international airport" säger jag lite ironiskt till kaptenen som är här för första gången. Kärran som står på vår parkeringsplats håller på att av-isa. Efter några minuter frågar tornet oss om vi står så till att vi kan åka fram lite, för en Finnair behöver komma in på plats 122. Det ska bara dröja några minuter till innan vi får komma in på våran plats. Vi kör således fram 5-6 meter. När vi har väntat i ungefär 10 minuter bestämmer sig kaptenen för att berätta för passagerarna vad som händer.
Nu upptäcker vi att maskinen på plats 123 precis hade börjat av-isa när vi kom, de är fortfarande inte färdiga. Men när det väl är klart kommer en kille gående och kopplar in mikrofonen i flygplanet, så han kan prata med piloterna. De ska starta motorerna snart, jippi! Men det verkar vara något problem, det ser ut som att de-ice-bilen håller på att spruta rent plattan framför flygplanet. Alltså smälta snön på marken med väska som kostar 20 kronor litern.... Hur som helst, sent om sider så får de igång motorerna och taxar iväg, varpå tornet säger till oss att vi får taxa in så fort det finns plats bakom Finnairs kärra. Som om vi hade tänkt stå och vänta tills vi fick klartecken att taxa in?! Klockan är nu 20 minuter över, vi har avgång halv med nästa flight. Vi har alltså stått och väntat på att få parkera och släppa av passagerarna i 23 minuter.
Vi parkerar och öppnar dörrarna, men det finns ingen buss som ska hämta passagerarna, såklart! Tankbilen är dock på plats. De grabbarna kan man alltid lita på.
Strax ropar rampen och undrar om vi verkligen behöver markström. Vi får bara starta motorerna direkt från batterierna i yttersta nödfall, så vi ber honom försöka skaffa fram ett markaggregat. Det tar ca 15 minuter innan han är tillbaka vid flyget och vi har ström till alla våra datorer. OBS, redan 5 minuter efter planerad avgångstid. Alla passagerare är på plats, bränsle har vi, checklistorna är klara och vi har klartecken från tornet att starta motorerna, nu behöver vi bara vänta några minuter till på att den stackars rampkillen ska få in alla väskor också.
19 minuter i ropar vi upp tornet och begär taxi. Ganska bra jobbat faktiskt! Vi får naturligtvis taxa den absolut längsta vägen som finns till banan och väl där får vi vänta på att ett flyg från Finnair ska landa. När det planet sätter hjulen i backen ropar tornet upp oss, trodde vi iaf, de ropar upp en Finnair kärra som just kommit ner till banan att de får ställa upp och starta. Nu börjar min nya kapten se lagom irriterad ut och säger att det är för djävla varmt i cock pit. Han vrider ner termostaten och tar av sig tröjan han har ovanpå skjortan. Tornet säger till oss att Finnair har en tight slot. Mmmm tänker vi, vi är ju bara 25 minuter sena och ombord har vi en kille som som ska med en färja som går 25 minuter efter våran normala ankomsttid. Han har också en ganska tight slot... Han kommer aldrig komma med den där båten, det finns inte en chans.
Jag tror att min kapten börjar förstå konceptet Finnair international airport.😊
Hela vägen tillbaka kämpade vi med motvind och gjorde vårt allra bästa för att komma fram snabbare, men naturligtvis blåser vinden så att vi måste landa från andra håller. Det tar kanske 4 minuter längre tid att landa då.
När vi väl landat och alla passagerare har gått av frågar flygvärdinnan hur vi kunde bli behandlade så, man borde ju göra något, prata med någon.
"...det blir rapport på det här" kommer det småtjurigt från vänster sida.
Ängligen hemma. Det är inte särskilt mycket som har fungerat idag.
Dagen började smidigt och allt flöt på. Det såg ut som att vi skulle kunne ta det lungt på turn-arounden. Normalt har vi 30 minuter från att vi parkerat tills vi ska börja rulla igen. Vi var till och med 5 minuter tidiga idag, så vad kan gå fel?!
Vi får klartecken att taxa till parkeringsplatsen med nummer 123. När vi kommer fram ser vi att 122 är ledig, medan det står ett flygplan på 123. Lite osäkra på om tornet tagit fel så tvekar vi lite, varpå tornet kommer in på frekvensen och säger att vi får taxa in på 123an så fort Finnair som står där har taxat iväg, de ska snart vara klara. "Välkommen till Finnair international airport" säger jag lite ironiskt till kaptenen som är här för första gången. Kärran som står på vår parkeringsplats håller på att av-isa. Efter några minuter frågar tornet oss om vi står så till att vi kan åka fram lite, för en Finnair behöver komma in på plats 122. Det ska bara dröja några minuter till innan vi får komma in på våran plats. Vi kör således fram 5-6 meter. När vi har väntat i ungefär 10 minuter bestämmer sig kaptenen för att berätta för passagerarna vad som händer.
Nu upptäcker vi att maskinen på plats 123 precis hade börjat av-isa när vi kom, de är fortfarande inte färdiga. Men när det väl är klart kommer en kille gående och kopplar in mikrofonen i flygplanet, så han kan prata med piloterna. De ska starta motorerna snart, jippi! Men det verkar vara något problem, det ser ut som att de-ice-bilen håller på att spruta rent plattan framför flygplanet. Alltså smälta snön på marken med väska som kostar 20 kronor litern.... Hur som helst, sent om sider så får de igång motorerna och taxar iväg, varpå tornet säger till oss att vi får taxa in så fort det finns plats bakom Finnairs kärra. Som om vi hade tänkt stå och vänta tills vi fick klartecken att taxa in?! Klockan är nu 20 minuter över, vi har avgång halv med nästa flight. Vi har alltså stått och väntat på att få parkera och släppa av passagerarna i 23 minuter.
Vi parkerar och öppnar dörrarna, men det finns ingen buss som ska hämta passagerarna, såklart! Tankbilen är dock på plats. De grabbarna kan man alltid lita på.
Strax ropar rampen och undrar om vi verkligen behöver markström. Vi får bara starta motorerna direkt från batterierna i yttersta nödfall, så vi ber honom försöka skaffa fram ett markaggregat. Det tar ca 15 minuter innan han är tillbaka vid flyget och vi har ström till alla våra datorer. OBS, redan 5 minuter efter planerad avgångstid. Alla passagerare är på plats, bränsle har vi, checklistorna är klara och vi har klartecken från tornet att starta motorerna, nu behöver vi bara vänta några minuter till på att den stackars rampkillen ska få in alla väskor också.
19 minuter i ropar vi upp tornet och begär taxi. Ganska bra jobbat faktiskt! Vi får naturligtvis taxa den absolut längsta vägen som finns till banan och väl där får vi vänta på att ett flyg från Finnair ska landa. När det planet sätter hjulen i backen ropar tornet upp oss, trodde vi iaf, de ropar upp en Finnair kärra som just kommit ner till banan att de får ställa upp och starta. Nu börjar min nya kapten se lagom irriterad ut och säger att det är för djävla varmt i cock pit. Han vrider ner termostaten och tar av sig tröjan han har ovanpå skjortan. Tornet säger till oss att Finnair har en tight slot. Mmmm tänker vi, vi är ju bara 25 minuter sena och ombord har vi en kille som som ska med en färja som går 25 minuter efter våran normala ankomsttid. Han har också en ganska tight slot... Han kommer aldrig komma med den där båten, det finns inte en chans.
Jag tror att min kapten börjar förstå konceptet Finnair international airport.😊
Hela vägen tillbaka kämpade vi med motvind och gjorde vårt allra bästa för att komma fram snabbare, men naturligtvis blåser vinden så att vi måste landa från andra håller. Det tar kanske 4 minuter längre tid att landa då.
När vi väl landat och alla passagerare har gått av frågar flygvärdinnan hur vi kunde bli behandlade så, man borde ju göra något, prata med någon.
"...det blir rapport på det här" kommer det småtjurigt från vänster sida.
onsdag 12 januari 2011
en helt vanlig dag på jobbet
Idag kändes som en helt vanlig och nästan tråkig dag på jobbet.
Man ska upp klockan 5. Pallrar sig upp och tvingar i sig lite frukost. Halkar ut till bilen i garaget. Man kommer till jobbet och kollar vädret, halvdåligt överallt, men det räcker till utan några större problem. Dock risk för underkylt regn på hemmabasen, vilket ju inte är så kul. Alla passagerare kommer i tid, ingen med några speciella behov, inga barn eller husdjur. Knappt halvfull kabin, knappt något bagage att tala om. Folket kan i princip sätta sig hur de vill utan att balansen blir fel. Lite medvind på höjd, inga genvägar eller omvägar. Raka spåret in och landa, 5 minuter tidiga, men ramp-killen är redan på plats, lite halt på plattan när vi ska parkera. Tankbilen kommer automatisk, vi behöver inte av-isa. Hinner prata lite med flygvärdinnan och läsa dagens tidning innan nästa lass med passagerare kommer. Igen 5 minuter tidiga. Ingen kö för start, men vi får svänga undan strax efter start för ett snabbare plan kommer bakom, sedan den vanliga genvägen på vägen hem. Dålig sikt, snöfall, låga moln och vindmätaren är ur funktion. Killen i tornet uppskattar vinden till lite snett från vänster ungefär 10 knop. Väldigt dåliga bromsvärden(halt på landningsbanan). Vi måste kolla upp i manualen att vi får landa, vilket visar sig vara utan problem upp till 19 knop rak sidvind. Härligt! Kör in och landar i ett vitt töcken. Allt är vitt, hela marken är vit, molnen är vita, luften är vit och det dunkla solljuset ger knappt någon hjälp. Men ner kommer vi och halt är det. Vi får stopp på kärran utan problem, taxar in, släpper av passagerarna, säger tack för idag och går hem.
Ibland är det skönt att det inte händer så mycket.
Man ska upp klockan 5. Pallrar sig upp och tvingar i sig lite frukost. Halkar ut till bilen i garaget. Man kommer till jobbet och kollar vädret, halvdåligt överallt, men det räcker till utan några större problem. Dock risk för underkylt regn på hemmabasen, vilket ju inte är så kul. Alla passagerare kommer i tid, ingen med några speciella behov, inga barn eller husdjur. Knappt halvfull kabin, knappt något bagage att tala om. Folket kan i princip sätta sig hur de vill utan att balansen blir fel. Lite medvind på höjd, inga genvägar eller omvägar. Raka spåret in och landa, 5 minuter tidiga, men ramp-killen är redan på plats, lite halt på plattan när vi ska parkera. Tankbilen kommer automatisk, vi behöver inte av-isa. Hinner prata lite med flygvärdinnan och läsa dagens tidning innan nästa lass med passagerare kommer. Igen 5 minuter tidiga. Ingen kö för start, men vi får svänga undan strax efter start för ett snabbare plan kommer bakom, sedan den vanliga genvägen på vägen hem. Dålig sikt, snöfall, låga moln och vindmätaren är ur funktion. Killen i tornet uppskattar vinden till lite snett från vänster ungefär 10 knop. Väldigt dåliga bromsvärden(halt på landningsbanan). Vi måste kolla upp i manualen att vi får landa, vilket visar sig vara utan problem upp till 19 knop rak sidvind. Härligt! Kör in och landar i ett vitt töcken. Allt är vitt, hela marken är vit, molnen är vita, luften är vit och det dunkla solljuset ger knappt någon hjälp. Men ner kommer vi och halt är det. Vi får stopp på kärran utan problem, taxar in, släpper av passagerarna, säger tack för idag och går hem.
Ibland är det skönt att det inte händer så mycket.
fredag 7 januari 2011
isbildning
Oj, oj! Igår var det riktigt busväder. Halv storm rakt från sidan så att snö drog in på startbanan och bildade högar på ena kanten. Så som det brukar se ut i liftspåret en blåsig dag i skidbacken. Obehagligt när det hoppar och studsar när man rullar iväg. Jag tror aldrig jag har varit med om så ojämn och så mycket snö på banan någon gång tidigare, så nu är man en erfarenhet rikare=)
Temperaturen på marken var precis vid noll också, vilket betyder varmfron, vilket betyder mycket fukt i luften och det märkte vi nog. På väg ner och landa plockade vi på oss kanske 1,5 cm porös och taggig is på vindrutetorkarna, på bara 30 sekunder. Jag kunde känna att det inte bara var där isen satt. Vindbruset blir dovare och kontrollerna blir slöare. Man måste liksom göra större utslag för att planet ska svänga dit man vill. Det behövdes dessutom dubbelt så mycket gas för att hålla farten uppe. Flygplanet blir tyngre av isen och ytan blir skrovlig vilket ger större luftmotstånd än normalt.
Att försöka hålla höjden med sådan isbildning brukar kunna vara ganska svårt, till slut kan det vara så att man måste sjunka till en annan höjd för att komma ur skiktet med isbildning, som egentligen består av underkylt regn. Alla trafikflygplan är dock certifierade att flyga i isbildning, inte "severe" men lätt eller moderat. Man har utrustning på framsidan av flygplanet som tar bort isen. Kanske varmluft i framkant av vingen eller boots, som på mitt flygplan. Det är en gummikudde som kan blåsas upp och därmed "spränga" bort isen som bildas på framkanten av vingen.
Temperaturen på marken var precis vid noll också, vilket betyder varmfron, vilket betyder mycket fukt i luften och det märkte vi nog. På väg ner och landa plockade vi på oss kanske 1,5 cm porös och taggig is på vindrutetorkarna, på bara 30 sekunder. Jag kunde känna att det inte bara var där isen satt. Vindbruset blir dovare och kontrollerna blir slöare. Man måste liksom göra större utslag för att planet ska svänga dit man vill. Det behövdes dessutom dubbelt så mycket gas för att hålla farten uppe. Flygplanet blir tyngre av isen och ytan blir skrovlig vilket ger större luftmotstånd än normalt.
Att försöka hålla höjden med sådan isbildning brukar kunna vara ganska svårt, till slut kan det vara så att man måste sjunka till en annan höjd för att komma ur skiktet med isbildning, som egentligen består av underkylt regn. Alla trafikflygplan är dock certifierade att flyga i isbildning, inte "severe" men lätt eller moderat. Man har utrustning på framsidan av flygplanet som tar bort isen. Kanske varmluft i framkant av vingen eller boots, som på mitt flygplan. Det är en gummikudde som kan blåsas upp och därmed "spränga" bort isen som bildas på framkanten av vingen.
onsdag 5 januari 2011
flygrädsla
Idag hade vi en passagerare ombord som ville komma över sin flygrädsla. Modigt! Hon följde med oss fram och tillbaka på en gång. Hon har tydligen tidigare varit och pratat med en kapten som har visat henne flygplanet och berättat hur allting fungerar.
Det gick förvånansvärt smärtfritt tyckte jag. Vi ansträngde oss nog lite mer än vanligt att flyga försiktigt och landa mjukt och tala långsamt och vänligt, men för det mesta flöt allting på som vanligt för oss därframme och enligt flygvärdinnan hade allting gått strålande för vår gäst.
Jag hoppas att hennes rädsla kunde dämpas och att hon kommer tillbaka till oss snart igen.
Det gick förvånansvärt smärtfritt tyckte jag. Vi ansträngde oss nog lite mer än vanligt att flyga försiktigt och landa mjukt och tala långsamt och vänligt, men för det mesta flöt allting på som vanligt för oss därframme och enligt flygvärdinnan hade allting gått strålande för vår gäst.
Jag hoppas att hennes rädsla kunde dämpas och att hon kommer tillbaka till oss snart igen.
tisdag 4 januari 2011
Passagerarflyg tvingas till störtdykning-vilka hjältar!
Många av de svenska tidningarna har kommenterat händelsen från igår, när City Airline fick tryckfall och piloterna tvingades göra en så kallad emergency descend.
Jag tycker att det är konstigt att tidningar här hemma vinklar allting så negativt, till skillnad från till exempel USA.
Alla artiklar som jag har läst skriver samma sak. Passagerarna var skräckslagna, de fick ingen information, panik utbröt, folk skrek. "Det var förskräckligt, jag ska aldrig flyga mera."
Men vad hände egentligen ombord? Någonstans har det uppstått en läcka. Om flygplanet flög på ca 10 000 meters höjd, skulle jag chansa på att kabinens tryck låg någonstans runt 2500m höjd. Man brukar säga att vid 3000 meters höjd finns det tillräckligt med syre för att hjärnans alla funktioner ska fungera normalt. Mellan 3 och 4 000 meters höjd bör man bara befinna sig 30 minuter åt gången utan syrgas. Som det stod i en av artiklarna, hade passagerarna efter landning fått informationen att piloterna hade 50 sekunder på sig, annars vet ingen vad som hade hänt.
I flygvärlden brukar man prata om "time of useful consciousness". Det betyder tiden som hjärnan kan tänka klart och som den har på sig att befalla kroppen att göra något. Luften är så tunn på högre höjd att syret inte räcker till. Det är därför vi har tryckkabiner i flygplanen. Dessa håller lufttrycket uppe så att syrehalten är tillräcklig för oss människor.
Jag hittade en tabell som visar hur lång tid hjärnan fungerar på olika höjd:
4,500m 30 min or more Små enmotoriga flygpan, utan tryckkabin flyger alltid lägre än detta
5,500 m 20 to 30 min
6,700 m 5-10 min Mindre passagerarflygplan med turboprop-motorer.
7,600 m 3 to 6 min
8,500 m 2.5 to 3 mins
9,100 m 1 to 3 mins
10,600 m 30 sec to 60 sec De flesta JET flygplan ligger här runt ikring.
12,200 m 15 to 20 sec
13,100 m 9 to 15 sec
15,200 m 6 to 9 sec Endast militära flygplan och privatjet-maskiner kommer så här högt.
Vad händer om man befinner sig längre tid en den i tabellen ovan, på den höjden och inte har tillgång till syrgas? Först svimmar man av syrebrist, man dör inte genast. När det uppstår en sådan akut läcka som det verkar ha gjort, då blir trycket inne i kabinen detsamma som luften på utsidan av planet har. Därför måste flygplanet ner till 3000m höjd. Där kan piloterna andas normalt, utan syrgas.
Alla flygplan som flyger så högt att denna situation teoretiskt KAN uppstå, måste ha syrgas ombord. Det är ett myndighetskrav. Det är dock orealistiskt att ha syrgas till alla personer ombord för en hel flygning, därför måste planet ner till en höjd där alla ombord kan andas utan att ta skada.
Det som alltså hände var att trycket föll från någonstans runt 700mbar till 265mbar, på kanske mindre än en minut. Att jämföras med att teleportera sig från marken till toppen av Mt Blanc på samma tid. Det känns ungefär som att flyga när man är förkyld, fast 100 gånger värre. Det kommer spränga i öronen, det kommer kännas som att ögonen vill poppa ut ur huvudet. Varför? För att trycket inne i kroppen inte minskar lika fort som trycket i luften runt omkring dig. När planet sedan sjunker ner till 3000m höjd, kommer lufttrycket sakta återställas till det som finns inne i kroppen. Först då släpper locket för öronen.
Passagerarna trodde att de skulle dö och någon fick näsblod. Alla fick säkert ont lite varstans. Samma sak gäller även piloterna. De fick säkert också en obeskrivbar smärta i öronen och trodde att deras ögon skulle poppa ur skallen, men ändå var de lugna och sansade och gjorde precis det enda som finns att göra i denna situation. Trots att de också ville skrika av smärta och undrade hur i helvete detta skulle sluta så kom ingen person till större skada!! Alla passagerare överlevde. Detta trots att piloterna hade 50 sekunder på sig att upptäcka vad som är fel, få på sig syrgasmaskerna (för att själva kunna fungera), försätta planet i sjunk, utan att planet får så hög fart att något går sönder, samt kontakta flygledningen, så att inget annat flygpan är i vägen.
Och passagerarna undrar varför de inget får veta. Helt plötsligt lutar planet kraftigt neråt och syrgasmaskerna kommer ner. Min första prioritering skulle inte heler vara att berätta för paxen vad som håller på att hända, utan att se til att vi alla kom i säkerhet.
Jag skulle önska att de svenska tidningarna fungerade som de Amerikanska. Vilka hjältar det var som styrde planet. Trots enorm stress, i en situation de aldrig varit med om, lyckas de landa planet, utan en skråma på vaken passagerare eller egendom.
Jag är stolt över att kunna kalla er kollegor grabbar!
aftonbladet
allehanda
dagbladet
TV4
Jag tycker att det är konstigt att tidningar här hemma vinklar allting så negativt, till skillnad från till exempel USA.
Alla artiklar som jag har läst skriver samma sak. Passagerarna var skräckslagna, de fick ingen information, panik utbröt, folk skrek. "Det var förskräckligt, jag ska aldrig flyga mera."
Men vad hände egentligen ombord? Någonstans har det uppstått en läcka. Om flygplanet flög på ca 10 000 meters höjd, skulle jag chansa på att kabinens tryck låg någonstans runt 2500m höjd. Man brukar säga att vid 3000 meters höjd finns det tillräckligt med syre för att hjärnans alla funktioner ska fungera normalt. Mellan 3 och 4 000 meters höjd bör man bara befinna sig 30 minuter åt gången utan syrgas. Som det stod i en av artiklarna, hade passagerarna efter landning fått informationen att piloterna hade 50 sekunder på sig, annars vet ingen vad som hade hänt.
I flygvärlden brukar man prata om "time of useful consciousness". Det betyder tiden som hjärnan kan tänka klart och som den har på sig att befalla kroppen att göra något. Luften är så tunn på högre höjd att syret inte räcker till. Det är därför vi har tryckkabiner i flygplanen. Dessa håller lufttrycket uppe så att syrehalten är tillräcklig för oss människor.
Jag hittade en tabell som visar hur lång tid hjärnan fungerar på olika höjd:
4,500m 30 min or more Små enmotoriga flygpan, utan tryckkabin flyger alltid lägre än detta
5,500 m 20 to 30 min
6,700 m 5-10 min Mindre passagerarflygplan med turboprop-motorer.
7,600 m 3 to 6 min
8,500 m 2.5 to 3 mins
9,100 m 1 to 3 mins
10,600 m 30 sec to 60 sec De flesta JET flygplan ligger här runt ikring.
12,200 m 15 to 20 sec
13,100 m 9 to 15 sec
15,200 m 6 to 9 sec Endast militära flygplan och privatjet-maskiner kommer så här högt.
Vad händer om man befinner sig längre tid en den i tabellen ovan, på den höjden och inte har tillgång till syrgas? Först svimmar man av syrebrist, man dör inte genast. När det uppstår en sådan akut läcka som det verkar ha gjort, då blir trycket inne i kabinen detsamma som luften på utsidan av planet har. Därför måste flygplanet ner till 3000m höjd. Där kan piloterna andas normalt, utan syrgas.
Alla flygplan som flyger så högt att denna situation teoretiskt KAN uppstå, måste ha syrgas ombord. Det är ett myndighetskrav. Det är dock orealistiskt att ha syrgas till alla personer ombord för en hel flygning, därför måste planet ner till en höjd där alla ombord kan andas utan att ta skada.
Det som alltså hände var att trycket föll från någonstans runt 700mbar till 265mbar, på kanske mindre än en minut. Att jämföras med att teleportera sig från marken till toppen av Mt Blanc på samma tid. Det känns ungefär som att flyga när man är förkyld, fast 100 gånger värre. Det kommer spränga i öronen, det kommer kännas som att ögonen vill poppa ut ur huvudet. Varför? För att trycket inne i kroppen inte minskar lika fort som trycket i luften runt omkring dig. När planet sedan sjunker ner till 3000m höjd, kommer lufttrycket sakta återställas till det som finns inne i kroppen. Först då släpper locket för öronen.
Passagerarna trodde att de skulle dö och någon fick näsblod. Alla fick säkert ont lite varstans. Samma sak gäller även piloterna. De fick säkert också en obeskrivbar smärta i öronen och trodde att deras ögon skulle poppa ur skallen, men ändå var de lugna och sansade och gjorde precis det enda som finns att göra i denna situation. Trots att de också ville skrika av smärta och undrade hur i helvete detta skulle sluta så kom ingen person till större skada!! Alla passagerare överlevde. Detta trots att piloterna hade 50 sekunder på sig att upptäcka vad som är fel, få på sig syrgasmaskerna (för att själva kunna fungera), försätta planet i sjunk, utan att planet får så hög fart att något går sönder, samt kontakta flygledningen, så att inget annat flygpan är i vägen.
Och passagerarna undrar varför de inget får veta. Helt plötsligt lutar planet kraftigt neråt och syrgasmaskerna kommer ner. Min första prioritering skulle inte heler vara att berätta för paxen vad som håller på att hända, utan att se til att vi alla kom i säkerhet.
Jag skulle önska att de svenska tidningarna fungerade som de Amerikanska. Vilka hjältar det var som styrde planet. Trots enorm stress, i en situation de aldrig varit med om, lyckas de landa planet, utan en skråma på vaken passagerare eller egendom.
Jag är stolt över att kunna kalla er kollegor grabbar!
aftonbladet
allehanda
dagbladet
TV4
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
