Ja, man vet ju inte om det blev den sista dagen som styrman eller inte, men det verkar ju nog så eftersom kaptensträningen sätter igång natten mellan måndag och tisdag.
Det är något konstigt med fredagar. De allra flesta människor blir lite gladare, lite hjälpsammare och lite lättare till sinnet. Normalt brukar språkbruket på radio var ganska stelt och tråkigt, vi har ju standardfraser som ska användas och som inte ger så mycket utrymme för annat. Men idag hörde vi ovanligt många hälsningsfraser. Nomalt kanske man svänger till sig med ett god kväll, eller hej då, men idag hörde vi alla dessa (OBS! i Finland):
Moi
Hei
Heipa
Heiva
Heimoo
Moika
Terve
Heipahei moikamoi
Finnarna har många ord för "hej då". För ett par veckor sedan hörde vi en ännu längre harrang.
Moikalimoikalimoi
Jag tror inte att det egentligen finns något sådant uttryck, men jag är inte så bra på finska heller.
Dagen till ära var det moderat ising i luften. Ganska otrevligt och man vill gärna stanna så kort tid som möjligt i det. Jag sjönk idag med 3000 fot/minut (normalt brukar vi använda 1500 fot/minut) för att komma så fort som möjligt igenom de blöta molnen. På mindre än en minut byggdes det upp ett en centimeter tjockt islager på vindrutetorkarna och vi var fullt sysselsatta med att försöka blåsa upp vingframkanten så att isen där skulle brytas loss. På marken efter landning gick vi runt och inspekterade, större delen av flygplanet var täckt av ett knottrigt lager is. Det såg ut ungefär som en stor matta med strass-stenar. Snyggt!
Behöver jag säga att vi var tvugna att avisa flygplanet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar