Sånt kan göra att man börjar fundera på hur allt startade, hur gör man om man vill bli pilot?
Jag fick en fix idé någon gång i tonåren. Även om min mamma säger att det var mycket tidigare än så som jag pratade om att bli pilot, är jag helt säker på att det satte igång när jag såg filmen Top Gun. (Haha vilken klyscha, precis som alla andra). För jag skulle bli stridspilot, jag! Det skulle jag. Men min kloka mamma ifrågasatte det beslutet med frasen: skulle du faktiskt kunna döda en människa? Vadå döda, tänkte jag. Jag ska bara flyga snabbt! (Väldigt mogna tankar man har som tonåring😜) Då förbjöd hon mig helt enkelt från att bli stridspilot, för att det var alldeles för farligt.
En stund senare var jag på en studiemässa med min klass på gymnasiet. Herregud vad många olika utbildningar det fanns och hur ska man veta vad man vill bli? Men militären var där med en helikopter😍 och de visade någon typ av 3d-aktig film där man fick se hur helikoptrarna på rad susade fram precis över trädtopparna. Wow, alltså! Nu skulle jag bli helikopterpilot. Det verkade min mamma faktiskt godkänna så iväg drog till mönstring. Jag och en väninna faktiskt. Men det gick ju sådär. Alla prov gick bra, verkar det som, för när jag kom till personen som skulle ge mig en plats i "lumpen" så tog det stopp. Jag sa till honom att jag ville bli helikopterpilot och han sa (ordagrant): men, du kastar bort ditt liv, med dina betyg kan du bli vad du vill..... jag är ganska säker på att han inte hörde vad jag sa: jag vill bli helikopterpilot.... du kan bli vad du vill... för han tyckte att jag skulle gå till tolkskolan och bli förhörsledare. Lära mig ryska och förhöra folk i strid, för Ryssland antogs vara den största fienden.
Jag gjorde aldrig militärtjänst. Jag var till tolkskolan och hälsade på, men tyckte mest synd om de stackarna som inte någonsin fick komma hem och studerade 20 timmar om dygnet 7 dagar i veckan, typ. 😡 Inte ville jag göra det💤. Hur kunde han var så dum💣, den där mannen. Han förstörde mitt live, tänkte jag.
Men någonting måste man ju göra när gymnasiet var slut, så jag började på lärarhögskolan till gymnasielärare i Tyska. Ja, alltså livet tar en på olika vägar och man vet aldrig vart de leder😊
Tyska var intressant, men inte tillräckligt intressant för att jag skulle bli lärare i det. Drömmen om att bli pilot hade inte lagt sig ännu, så jag sökte till TFHS. Trafikflyghögskolan, som hör till universitetet i Lund. Jag minns inte allt vi fick göra, men vi utsattes för helt hejdlöst många olika test. Bland annat ett som slutade med att jag vek mig av skratt. Vi var nog 10 stycken som alla satt vid var sin "skolbänk". Alla hade en låda framför sig, ca 10 cm hög och med lock. I locket var det runda hål i tre rader och tre kolumner. Alltså 3x3 hål. Varje rad var markerad med en färg röd, blå och gul och varje kolumn var markerad med en färg röd, blå och gul. Sedan hade vi tre askar med kulor. Röda, blå och gula kulor. Uppgiften gick ut på att ett band började spela där en röst läste upp till exempel gul, blå blå. Då skulle man ta en gul kul och lägga i blå rad och blå kolumn. Sedan sa bandet röd, gul, röd paus blå, blå, gul osv. Naturligtvis gick det fortare och fortare. Till slut gick det så fort att man inte hann med att ta en kul för varje gång ett nytt kommando kom, så man fick liksom hoppa över varannan men till sist fanns det inget mellanrum utan bandet sa bara: blå, röd, röd, gul, blå, blå, gul, röd osv i hög hastighet. Det var helt omöjligt att lista ut vilken som var först och alltså kunde man inte hänga med. I alla fall inte jag. Men de som satt runt mig gav inte upp, det ska jag ge dem. Det fullständigt sprutade kulor överallt. Jag kunde inte låta bli att skratta!😂
Jag kom inte in på TFHS. Jag räknade för långsamt, fick jag veta. Det var en annan uppgift där man satt i en slags simulator och hade en skärm framför sig. På skärmen fanns 3 stycken som vattenpass-luftbubbels-rutor ovanför varandra. Du fattar vad jag menar eller hur. 😂 Alltså en rektangel med 3 lika stora rutor efter varandra och i mitten låg en svart boll. En av rektanglarna stod upp och de andra låg på sidan. Så skulle man se till att bollarna alltid låg i mitten-rutan genom att styra upp-ned eller åt sidan med en joystick och med fotpedaler. Kulorna röde sig ibland ryckigt, ibland låt de stilla, ibland rörde de sig hela tiden. Jag såg iaf inget system. Tyckte du att det lät svårt?
Det var steg ett....
I steg två så la de på att det började pipa i öronen. För ett pip, tryck på grön knapp, för två pip tryck på röd knapp och för 3 pip tryck på blå knapp. (Det kan var så att jag minns färger och antal pip fel, men principen är samma.)
I steg tre la de på att samtidigt som man gjorde allt det andra skulle man räkna baklänges med 7 i taget från 375. 375-368-361-354 osv.
Jag räknade för långsamt och kunde därför inte få bli pilot. 😋
Jag måste erkänna att trots att jag har jobbat som pilot i mer än 10 år så är jag fortfarande ganska dålig på att räkna baklänges med 7 i taget. Jag tror faktiskt inte att jag någonsin behövt göra det heller.😉
Hur som, ännu ett bakslag! Tillbaka till skolbänken, men jag började nu läsa ämnen som jag tänkte kunde vara bra att ha i bagaget när man blev pilot. Matematik och meteorologi. Tänk att jag inte gav upp, fast ingen ville ha mig! 😋
Jag sökte upp privata utbildningar, där man betalar själv. Jag hälsa på, på en flygskola på Bromma flygplats och kände direkt att nej här vill jag inte gå. Halva utbildningen var i USA, Florida. Varm och sandigt tänkte jag. Måste vara bättre att lära sig flyga här hemma i snö och rusk. Den miljö som jag sedan ska jobba i.
Jag fick tips om att en skola i Norge var under SAS vingar och man kunde få stöd från SAS om man gick där. Jag sökte dit, NAC, Norwegian Aviation College. Jag sökte också pengar från SAS; men de hade slutat ge stöd för 3 år sedan... ojdå.
Jag gick igenom en massa tester nu också. Språk, matematik, logiskt tänkande, spatial förmåga och sånt. Och nu gick det tillräckligt bra för att jag skulle få börja. 💪 Jag tror jag fick drygt tre månaders varsel. För att flytta till Norge och vara där, i princip inte kunna åka hem, i ett år och 8 månader. Självklart sa jag! Inga problem. Bra det kostar bara 670 000 norska kronor, första betalningen ska vara hos oss före kursstart. 😱
Jag är ju bara en enkelt student. Var får jag sådana pengar ifrån? CSN? Ja, knappt 1/3 kunde jag få därifrån, eftersom det bara var 3 terminer. Somrarna som man också studerade på, räknades inte... Mina föräldrar tog extra lån på huset och jag fick ett kontantlån av min farmor.＄ Sådär, good to go.
Där var jag sedan från mars 2003 till november 2004. Lite längre än beräknat, men en vansinnigt intensiv utbildning körde mig nästan i botten. En nära utbränd tjej, med tårar i halsen blev hemskickad på permission i två veckor under sensommaren 2004, för att sedan kunna fortsätta utbildningen😓. Jag var så nere att jag inte ens trodde på min egen förmåga att köra bil. Det var trögt och det gick långsamt att komma tillbaka. Men jag klarade det! 💪
Utbildningen var intensiv. Ingen dag var egentligen en ledig dag. När vi läste teori var det måndag till fredag, men jag läste nog alla dagar, kvällar och helger för att trycka in allt i mitt stackars huvud. Alla har alltid kallat mig plugghäst 😁 När vi hade perioder med flygning var det lite lugnare. Oftast ett pass per dag och då fanns möjlighet att förbereda sig till nästa. Jag gav upp alla mina vänner och instressen under den här tiden😢 och jag har fortfarande bara kontakt med en handfull av alla människor jag lärde känna före jag blev pilot. Alla mina klasskamrater från låg-, mellan- och högstadiet, alla kompisar från dans, gymnastik, kör, scouter, piano, gymnasiet och universitet. Alla! (utom sagda handfull) förlorade jag när jag blev pilot.
Var det värt det? Oftast! Jag gillar mitt jobb! Jag träffade min man på flygskolan och vi har två fantastiska barn. Jag älskar min familj. Men det jag saknar, är mina vänner. Jag kunde aldrig flytta tillbaka hem efter utbildningen, för där fanns inget jobb att få och därför kunde jag aldrig återuppta kontakten med mitt tidigare liv. Det är en sorg som jag bär med mig alltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar