Jag har precis satt mig på bussen, som ska ta mig till båten, som tar mig till bussen som går till Uppsala så att jag kan ta tåget till Arlanda och flyga ett helt tomt flygplan tillbaka dit där jag startade.
Tänk vad mycket besvär bara för att ett gäng glada resenärer imorgon bitti ska kunna ta flyget ut i världen, till möten eller sina jobb.
Det blir första flygningen tillbaka i min första flygplanstyp. Ska bli spännande att se om hjärnan vinner över muskelminnet! Att flyga är nä liten lite som att cykla. Mycket sitter i muskelminnet och sker automatiskt utan att man tänker så mycket, men idag måste jag tänka mig för hela tiden eftersom knappar och spakar sitter på andra platser än i den flygmaskin som jag flugit de senaste 4 månaderna.
Jag var ju i simulatorn för en vecka sedan och demonstrerade att jag kan flyga detta plan, men jag räknar ändå med att en arm någon gång kommer åka ut och fel håll av gammal vana. Det slutar alltid med att man sitter med handen uppe taket och undrar vad det var man skulle göra där🤣 så tar det några sekunder innanhav inser att knappen man letar efter sitter på ett annat ställe.
Tur att viktiga saker som gas och broms sitter på samma plats😉🛫
En blog som ger en inblick i livet som pilot och de funderingar som en kvinna gör kring de problem som uppstår i ett sedan länge mansdominerat yrke. På mitt jobb gör vi ingen skillnad på kön, men logistiken runt omkring jobbet, kan ibland skapa problem som absolut inte borde finnas i dagens samhälle.
söndag 18 mars 2018
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar